Knuthöjdsmossen - take off

Har haft en veckas semester i vårt kära Säfsen ( Fredriksberg Dalarna ). Det har ju blivit X antal besök där sedan vi var där första ggn 1996. Men nu har vi gjort uppehåll några år så vi kände att det var dags igen. För mig var det även Knuthöjdsmossen som lockade. En bilresa på 5 mil från stugan.

Vi tyckte vi klev upp i tid på lördagen för att hinna till mossen innan solen vaknade. Vi visste att vi inte kunde köra så fort då det bara är skogsväg och man har ju respekt för allt vilt som kan dyka upp den där tiden på dygnet. Men att vi skulle behöva köra i 50 hade vi inte räknat med. Det var som att köra i en vit vägg, så dimmigt var det. Men det var mysigt på sitt sätt.

När vi väl kom fram så var det ingen dimma vid mossen ( där det vanligtvis ofta är dimma ) och ingen sol visade sig de första timmarna heller. Men vad gjorde det, jag fick verkligen underhållning så jag var nöjd. Ett smålomspar hade två ungar och det var full fart på träningen. Dom övade på att starta ( som dom gör springandes på vattnet ) det var verkligen underhållande. Och med jämna mellanrum så stack en förälder iväg för att fiska i någon närliggande sjö för dom var rejält hungriga dom små. ( det finns ju ingen fisk i tjärnarna där dom håller till ) Det tar väl på krafterna att träna hårt. 

Det fanns ytterligare en unge i en pöl och den verkade bara ha en förälder.

Jag blev sittandes vid "storfamiljen " i många timmar, men var tvungen att ge upp till slut, dels på värmen som kom då solen började gassa på för fullt. Och vi hade bestämt att luncha på måltidens hus i Grythyttan så det fanns en tid att passa innan dom stängde.

Dom har läckra siluetter

Just när jag kom fram till deras pöl så landade den vuxna med fisk

Det gick snabbt för en av dom små att simma fram för att få sig ett skrovmål

Hela familjen samlad

Närhet

På väg igen för att fånga fisk

Här har den ensamma landat vid sin pöl med mat åt sin enda unge

Som direkt kom till mötes

Ibland måste man ju bara chilla lite också

Härlig stil när dom flyger

Här var ungen på väg efter den vuxna ( som tyvärr inte kom med i bild ) 

Här tränar dom små tillsammans

Träning och åter träning. Och till slut så lyckades en av ungarna komma iväg på ca 15 sekunders flygtur innan den kom in för landning igen :-) 

Kul med lite omväxling, så det blev några försök men långa slutartider också.

Men jag var verkligen nöjd med dagen trots utebliven dimma vid mossen. Man kan ju inte få allt.

Avslutade dagen mad att vinna 1000 .- på Triss :-) 

  // Ing-Marie

Nora i hästhagen

Brorsans barnbarn. Hon älskar att bli fotad. Ibland kan det bli lite tillgjort och stelt då hon skall posera, hon vill ju så väl och se glad ut.

Så dom bilder jag oftast faller mest för är dom som jag tar när hon inte vet om att hon blir förevigad.

Här har jag redigerat lite extra i PS med nyanser och linsöverstrålning.

  // Ing-Marie

Amiralen

Det finns en stor gul växt här bakom där jag bor, där samlas det fjärilar varje år då den börjat blomma. Har kollat där flera dagar men det har bara varit humlor där. Men härom dagen så hade amiralfjärilen hittat dit. Den kom exakt samma dag som förra året. Så det är inte bara Jan´s tornseglare som är punktliga :-) 

Men det är ju inte så kul att ta en massa liknande bilder varje år så jag blev glad över att den satte sig på stammen på en gammal enebuske. Hann med några lite annorlunda bilder innan den återvände till sina blommor igen.

Snart kommer nog några påfågelögon dit också får vi hoppas, så då blir det väl ytterligare några samma, lika, vanliga bilder som man har massor av tidigare, men det är ju svår att låta bli, vackra som dom är.

  // Ing-Marie

Plintsberg 60 år

Ja, nu är det ju inte själva Plintsberg som fyllt 60 utan det är jag. Ingen idé att hymla med åldern, det är som det är nu.

Det var 10 år sedan vi var till Plintsberg sist. Min sambo är 10 år äldre och när han fyllde 60 så hittade vi på detta ställe. Ett litet pensionat som ligger några km "ovan" Tällberg.

Fyller man år den 27 juli så kan jag säga att det är nog 99% chans att det är fint väder, kan inte minnas något annat. Stämde även detta år. Så det blev ett par vackra dagar där.

2009, när sambon fyllde, det var i Oktober, då hade jag just köpt min första digitala systemkamera ( som jag då fått när jag fyllde 50 ) Så jag börjar med att visa några bilder från 2009. Kameran stod naturligtvis på auto då, hade inte hunnit lärt så mycket. Men det gick det också.

Vi hade varit hos bekanta i Rättvik och när vi åkte hem genom Tällberg så såg vi knappt något för den tjocka dimman, men på väg upp till Plintsberg så var det som när man flyger och kommer upp genom molnen. Det var en rätt häftig syn.

Det var skog bredvid pensionatet 2009, då såg det ut så här

År 2019 såg det ut så här där stigen gått, inte så passande tycker jag.

I år blev det även en del mobilbilder på omgivningen och den härliga vyn över Siljan som man så vackert ser från altanen. 

Pensionat Soltägtgården

Skål !

Är det det här som kallas nattlysande moln ?

Avslutar med en abstrakt bild över Siljan 

  // Ing-Marie

Väluppfostrade ungar

Som vanligt har det  varit mycket smått vid min matning den här tiden. Först kommer det en massa pilfinksungar, ständigt tiggandes trots att dom kan äta själva. Likaså talgoxar, grönfinkar, skator,bofinkar och gråsparvar, alla sitter dom där och gapar på mat när föräldrarna kommer.

Men häromkvällen så kom domherrens unge, aldrig sett den förr. Så kul att få se den. Den satt så snällt och bara väntade medans pappan åt sina frön, inte tillstymmelse till tiggeri där. 

Dagen efter så hade den sitt syskon med sig, dom satt lika fint då också.

Och nu i kväll när vi satt ute och åt och jag tittar till på pinne, då sitter det tre syskon där. Fortfarande är det bara pappan som äter, mamman har jag inte sett till. 

Skall bli kul att se kommande kvällar hur det hela fortsätter. Kommer dom att våga sig fram för att ta sig några frön, eller låter dom bara pappa äta.

// Ing-Marie