Lyskväll....mindre lyckat

I helgen var det "lyskväll" ute vid Storsjön. Ett ypperlikt tillfälle att för första ggn. prova på det där med långa slutartider tänkte jag. Men det blev inte som jag tänkt mig. För det första så åkte ångbåten Emma med alla sina följebåtar för tidigt tycker jag.  Dels hade det inte blivit riktigt mörkt och dels så kom vi precis vid broöppningen så vi såg inte ett smack. Klättrade upp på bilen och tog ett handhållet. Sedan var det ju det här med P-plats, bilar överallt men så fort båtarna hade åkt så gav många upp. Vi väntade ett tag så vi fick en plats längs vägen.

Men inte blev det speciellt bra. Ok, det var ett första försök och skyller lite på alla bilar som åkte förbi och förorsakade vibrationer och ett för vingligt stativ så det var ju inte så stadigt som man önskade.

Övning ger färdighet heter det ju så det blir flera försök med detta framöver. Kanske att jag kommer att få visa något snyggt någon gång i framtiden.

Här får ni se några av mina tappra försök.

Sov gott !

  //  Ing-Marie

Dom har det nog inte så lätt

Sländorna. Stöter inte på dom så ofta, men tidigt i morse så fann jag denna på en åker. Såg de vita daggfyllda vingarna på långt håll.

De kommer ingen vart p.g.av de tunga vingarna.

Undrar om dom tycker tiden går sakta. För min skull var det ju bra, den satt ju så still så jag fick möjligheten att ta en hel del bilder på den.

Den håller hårt i det långa strået.

Här har den sakta börjat sin vandring uppåt, vingarna orkar hjälpa till lite.

Yes, äntligen uppe !

Passa på och ta din sista bild nu hörde jag den viska. Strax erfteråt kunde den äntligen flyga sin väg. Säkert skönt att slippa den där konstiga svarta saken framför ögonen.

Ha en skön helg alla där ute !

  Ing-Marie

Raritet, nää, långt ifrån.

Kan man fota hur många bilder som helst på en och samma Tistel ? Ja, känner man för det så. Det gjorde i all fall jag härom kvällen. Ljuset är ju underbart så här i Augustikvällarna.

Åkte till Jäderfors holme. Inte så lång härifrån. Men alltid mycket spännade minnen när jag kommer hit. Det var här man började "springa ute" , på denna vackert belägna utedansbana. Vi var väl 15-16 år när vi började cykla hit. ( ca 15 km från där vi bodde.) Men så småningom så lärde man ju känna killar med körkort och då slapp man trampa. Mycket kul hade vi i alla fall.

Nåvä, kom dit lite sent, ljuset började försvinna bakom träden, men en lite gnutta ljus fanns det över en Tistel. Så vackert den stod där vid å-kanten. Så mycket olika ljus det kan bli beroende på hur man vinklar. Ett räcke framför så jag var lite begränsad. Men lämnade inte denna position förren solen var helt borta. Känndes bra att jag var alldeles ensam på denna lilla holme, skönt att slippa en massa blickar på sig. Hade någon sett mig har dom säkert funderat över vad jag funnit för raritet i växtriket.

Visar här några av alla bilder, tagna inom loppet av ca 10 min.

Återvänder en kväll lite tidigare klockslag, vem vet , kanske Bävern visar sig.

Hoppas ni alla får en skön helg !

   // Ing-Marie

Guide Michelin

Nu handlar ju inte denna blogg om det som många kanske tror. Matställen som många av oss skulle vilja besöka. Nä, nu handlar det om de små djuren. Humlor, bin, getingar, myggor och tom. sniglar. Fick dom bestämma så skulle nog en del av min trädgård hamna i deras Michelinguide.

Det handlar om mina Bolltistlar, har försökt att utrota dom för dom tar så stor plats i mitt lilla land, men dom återkommer varje år. Och det är nog tur, för oj så skoj det är att sitta och titta på denna insektstrafik. Nu får dom stå kvar där dom står. Ger mig inte förrän jag får en riktig pangbild på en som surrar luften. Har gjort många försök och några blev väl "sådär". Bara ljuset återkommer så skall jag på dom igen. Blommorna är nu så höga så jag får stå uppe på altanen och anv. telet  för att få en skaplig bakgund annars  blir det bara himmel där.

Riktigt trångt ibland.

Flytta på dig, här vill jag sitta !

Även de minsta vill dit.

Jag tror jag pinkar på mig !

Stjälken är låååång. Här sitter en som har haft det betydligt jobbigare att ta sig hit, bara en långsam kropp, inga vingar och så ett litet hus att bära på.

Och så den lilla i skaplig skärpa.

Visst är dom väl rätt så underhållande eller är det jag som är lättroad :-)

Ha en fin kväll !

  // Ing-Marie