Är man liten och oförstående så är det inte så lätt.
Jag stod ute på gräsmattan då den lilla talgoxungen kom. Den stod länge framför glasburken med frön och pickade på den, jag smög mig sakta framåt, funderade varför den inte reagerade, då såg jag att den hade somnat. Den satt där rätt länge.
-Undrar om man skall ta ett kvällsbad..........nä, det blåser lite kallt ikväll.
-kolla här, det finns frön där på altanen.
-Men, det går ju inte att nå dom, var är det för konstig matare ? Hur mycket jag än pickar så går det inte att komma åt dom !
-Jobbigt var det, jag tar en powernap
-Där finns det visst något att dricka, men det får vara för min del.
-Och inte var det något att läsa på paddan heller.
-Kollar efter ny sovplats i stället
-Kanske lite för öppet och när jag närmade mig altandörren så kom det någon och stängde den.
-Här i hörnet blir nog bra, och en hel hink med frön står det här. Kanske kommer det någon vänlig själ och tar av locket på den i morgon.
Go´natt !
// Ing-Marie
Hälsningar Lena
Bedårande liten berättelse, som du är så bra på.
Ha en fin sommar
Bob och Ninni
Hade jag inte skrivit i går så hade det inte blivit något inlägg. I morse när jag kom ut på altanen så låg den tyvärr död där. Den flög iväg och kom tillbaka ett par gånger i går kväll så jag smög försiktigt ut i morse för att inte skrämma den utifall den var kvar. Och det var den ju, men inte som jag hade hoppats på.
Det finns ju flera ungar som cirkulerar här, men troligtvis var den den på bilden.
Sånt är livet för en del, tyvärr !
Ing-Marie
Hälsn!
Aaa, nu såg jag ditt inlägg.. vad tråkigt! :-(
Beklagar!
Tänk att man kan bli så berörd av att se ett litet liv försvinna.
ing-marie