Har drabbats av "Petersyndromet"
Efter ett antal försök kom jag då äntligen upp i skaplig tid. Klockan ringde 4.00, upp med persiennerna, inget vidare. Kanske du skall gå till andra sidan och titta sa sambon som också vaknat av klockan. Och, där såg det ju mera lovande ut. Vem tänker på vädrstreck när man knappt är vid medvetandet :-))
Med tanke på att jag släckte lampan runt 00.30 så tycker jag det var en bedrift av morgontrötta mig att ta beslutet att gå upp. Aldrig någonsin har jag gjort detta frivilligt förut. Men den där Nikon fick mig till det.
Styrde kosan mot Öjaren, på vägen upp stod två Tranor på ängen. Parkerade, gick tillbaka en bit. Ovan vid att fota fåglar så förde jag för mycket väsen så det blev bara två skott innan de flög iväg. Stativet i bilen ( som vanligt ) Nåväl, den får duga med lite oskärpa.
Hade ingen aning om hur det skulle se ut uppe vid sjön den här tiden på dygnet, men lite dimmigt var det.
Lillöjaren
På andra sidan vid Öjaren sken solen vackert på naturen.
Vände tillbaka mot Högbo, gjorde först en avstickare in på en lite grusväg som jag aldrig åkt på. Kom till en gammal båtbrygga och där trängde sig solen fram så vackert på vassen.
Nu ner till bruket.
Speglingar från glasblåsarens hus.
Lite bröd till Änderna hade jag naturligtvis med mig.
Lite blommor vid å-kanten får avsluta denna morgontur.
Härligt var det så klockan kommer säkert att ringa tidigt fler gånger. ( Tack Peter för inspirationen )
Naturligtvis blev det lite daggdroppar med macrot men det kommer en annan gång.
Nu skall jg slänga mig i hammocken och sooooova !
Ha en bra dag alla där ute !
Ing-Marie
Jag tror att jag satsar på kvällen
/ Marianne
Nä, Marianne ! En enda morgon måste du kunna pallra dig upp. Kan jag så kan du, det lovar jag :-)) ( fast du får ju fota på kvällen också om du vill :-))
ing-marie
Mvh Heléne
ing-marie