Betraktelser i sensorformat.
Stealth
Hörde talas om att storlom skulle finnas i en sjö nära hemmet. Efter middagen togs alltså kvällspromenaden till nämnda sjö med hopp om att få se den. Vi bjöds på en show som var värd promenaden många gånger om. Vi såg den nästan direkt, tyvärr på ganska stort avstånd men med litet försiktighet kunde vi ta oss närmare där vi fick se den tvätta sig väldigt omsorgsfullt. Ett beteende jag inte har sett förut var att den såg ut att vilja flyga iväg men den flög precis ovanför vattenytan med en massa skvätt som följd och den lyfte aldrig utan landade och fortsatte skvättandet och putsandet. Jag tyckte den några gånger såg ut som en stealthbåt. Till slut lugnade den ner sig och simmade sakta in i motljuset där myggor och knott reflekterades i solen över vattenytan.
Några gråtrutar och fiskmåsar kämpde om de bästa platserna på några stenar som sticker upp över vattnet. Efter ett antal knott och myggbett var jag nöjd och vi vandrade hemåt igen, jag mycket nöjd med resultatet. Det blir fler besök...
/Frode
Vårpromenad till Göteborgs Botaniska trädgård.
En vårlig promenad genom Änggårdsbergen till Botaniska trädgården bjuder på en del motiv av skiftande karaktär. Fåglarna håller låda överallt och knopparna är på gång i olka grad. Trodde att vitsipporna skulle vara på upphällningen men de visade sig verkligen i sin fulla prakt.
24mm tilt/shift. Tiltat för minimalt skärpedjup.
En lila bland alla vita
300mm f2,8
Den gula stinkkallan stod i stora mängder utmed bäckar både i Änggårdsbergen och i botaniska.
24mm tilt/shift. Tiltat för mindre skärpedjup
En koltrasthanne satt still för en gångs skull men flög iväg ett par sekunder efter exponeringen. Vitsippor skapade en fin mosaik i bakgrunden.
300mm f2,8
En rödhake hoppade fram på en frilagd gren ett ögonblick.
300mm f2,8
Växthusets entré där svinröven (jo den kallas så) blommar nu. Vi gick inte in.
24mm tilt/shift. Tiltat maximalt i sidled
Hon står där i spegeldammen innanför botaniskas entré. I bakgrunden ses årets motivplantering men att det är en vattenkanna är svårt att se här.
300mm f2,8
/Frode
Rovfåglar i skåne
Gömslet i skåne var bokat sedan länge och vännerna Tommy Eliasson och Tony Ahlström var inte sena att fylla upp de lediga platserna. När det närmade sig steg förväntningarna, det skulle bli runt 0-strecket och sol. Vi installerade oss vid 7-tiden på fredagskvällen, delade på några skvättar whisky, litet öl, gôtt tjôt och kröp ner i sovsäckarna. Vi vaknade till vid halv åtta när vi hörde de första skriken. De första timmarna blev ganska lugna, några få vråkar som var framme och tittade men ville inte sätta sig. Några glador svävade förbi men inte heller de ville stanna upp. Temperaturen steg när vi upptäckte en havsörn som satte sig i toppen på ett träd långt bort. Där satt den en stund när det plötsligt dök upp en till med de tog norrut och vi såg inte röken av dem efter det.
Vi elvasnåret small det plötsligt till, 5-6 vråkar dök upp och hoppade ner framför oss och lät sig väl smaka av slaktavfall och ett par grislår. Vi fotade för glatta livet och de var helt oberörda av smattrandet bara några meter bort. En timme senare var allt plötsligt lugnt igen och vi kunde pusta ut. Sent på eftermiddagen var de lika plötsligt tillbaka, åt och kivades ända till ljuset tog slut. Ett par timmar till i gömslet för att vara säkra på att vi inte skulle skrämma dem medan vi packade och gjorde i ordning. Vid 6-tiden var vi klara för hemresa och nästa hyresgäster kom precis när vi lämnade. Hoppas de får en lika fin söndag som vår lördag hade varit.
/Frode
På besök i myskoxeland
Vi var fyra som satte sig i bilen tidig morgon den 15 september för att ta sig de 65 milen från Mölndal till Dovrefjell. Målet med resan var framför allt att få se de mäktiga myskoxarna som strövar runt i nationalparken och i fantastiska höstfärger. Väl framme mötte en femte vän upp, han hade tillbringat hela veckan med fotografering i den norska fjällvärlden. Vädret kan vara precis hur som helst och vi hade en ofattbar tur. Fredagen var litet blåsig men solen sken och fjället visade sig från sin bästa sida. Lördag morgon var det ett par grader kallt och frosten låg vackert i fjällbjörkarna, höstfärgerna uteblev detta år på grund av mycket regn och kraftig blåst som rensade fjällskogen från löv. Senare på lördagen var det 12 grader varmt, solen sken och det var i princip vindstilla, inte svårt att njuta av livet då.
Den vackra Snöhetta ruvar hela tiden över oss i det mäktiga landskapet. Toppen är 2286 möh och har en vacker konisk form när man ser den från öst. Flera glaciärer på sidorna och toppar i en vacker båge ger tillsammans ett mäktigt massiv. Nu var toppen fint pudrad med nysnö som i lördagens relativa värme sakta smälte bort. Man trodde länge att Snöhetta var Norges högsta fjäll men det konstaterades senare att i Jotunheimen finns ett antal toppar som är högre varav Galdhöpiggen är den allra högsta.
Fredag morgon åkte vi upp mot Snöhetta, gick en fin tur runt en höjd, delvis i (litet) snö och spanade i terrängen efter myskoxar. Vi upptäckte också några grupper men på alldeles för långt håll för att komma nära. En flock fjällripor fick vi dock närkontakt med och även lämmel skymtades ett par gånger. Vi tog oss ner mot en av flockarna vi sett tidigare och kom på hyfsat nära håll men i ett hopplöst motljus blev det inte så lyckade bilder, inte mina i alla fall. Tillbaka vid vägen siktades en ny flock som efter ett tag satte fart neråt fjället mot vägen längre ner. Vi tog oss ner efter vägen och fick riktig närkontakt med flocken. Många exponeringar blev det, flocken tycktes lugn och hade full koll på oss utan att varken vilja gå i väg eller göra utfall mot oss. Nöjda och lyckliga med den fina dagen gav vi oss av hemåt.
Lördag morgon tog vi oss in på fjället från ett annat håll och fick se små grupper och ensamma tjurar litet varstans. En av tjurarna, mäktig men gammal och trött, hade lagt sig ner på en liten vacker platå för att ta sina sista andetag. Vi närmade oss försiktigt och kunde inte se att han över huvud taget andades. Jag gick i en båge runt och vid ett tillfälle orkade han precis lyfta huvudet för att titta på mig men efter en liten stund hade han lagt sig helt på sidan och kom förmodligen aldrig upp igen.
Söndag var det dags att styra kosan hemåt igen men vi kunde inte hålla oss utan tog en sista tur upp på fjället och fick se en grupp på litet längre håll. Uppfyllda av alla intryck och med många bilder på våra minneskort tog vi fatt på den långa vägen tillbaka till vardag och arbete.
Här finns några fler av mina bilder http://frodewendelbo.se/Galleri/Dovrefjell%20201109/index.html
/Frode
Sand, sand, vilket jävla land eller kortsemester i Danmark
I söndags klev vi på (eller rullade på) morgonfärjan i
Göteborg med destination Fredrikshamn. Några dagar på nordjylland som turister,
förhoppningsvis bad och litet avslappning.
Så mycket bad blev det inte, det blåste och var inte så
varmt så vi åkte runt och kikade i stället, dessutom blev jag rejält förkyld så
fort vi kom till danmark. Ett av målen blev Råbjerg Knude, en fyr som inte
kunde hålla undan för sanden, numera nerlagd. På vägen dit slås man av den
enorma sanddyn som har växt upp runt fyren, den syns på långt håll.
Att kliva runt där ger en märklig känsla, storleken, den
finkorniga och lättflyktiga sanden, tanken på hur det har känts att bygget av
fyren var själva upphovet till att sanddynen växte och att man på många ställen
inte kan se något annat än sand. Senast jag var här fanns fyrvaktarbostäder och andra hus
kvar men nu är det rivet och fyrtornet står nog tyvärr bara och förfaller.
Här finns att läsa om fyren och dess öde. http://www.rubjergfyr.dk/Rubjerg%20100/Rubjerg100.htm
Sista bilden är på Sct.Laurentii Kirke eller ”Den tilsandede kirke”. Bilden ljuger litet, nästan hela tornet syns men denna blev litet mer dramatisk. Kyrkan ligger några kilometer söder
om Skagen och blev nerlagd 1795 redan men tornet bevarades som sjömärke. Resten
såldes på auktion!!! Det samma gällde här som för fyren, det gick inte att hålla undan för
sanden. http://da.wikipedia.org/wiki/Den_tilsandede_kirke
/FW