Örn, björn och skitväder
Resan till Alaska började inte så bra och fortsatte i samma anda men trots det ett fantastiskt äventyr. Vi satt i planet till Köpenhamn med dörren stängd och klara för avgång när det började samlas "gubbar" vid ena vingen. En mås hade krockat med vingen under landningen och gjort en buckla i vingens framkant. Man kan tycka att en stor jetmaskin borde tåla litet mer men det var bara att kliva av. Inne på terminalen jobbade SAS för högtryck med att boka om alla passagerare. Vår rutt med destination Anchorage i Alaska via Köpenhamn och Reykjavik var kanske inte det enklaste att lösa. Vi fick samma flyg till Köpenhamn nästa dag och via San Francisco tog vi oss till Anchorage kraftigt försenade. Som väl var hade vi hyrbil som väntade i Anchorage och om vi körde vidare till Homer under natten skulle vi ändå hinna fram i tid för sista etappen med småflyg ut till Hallo Bay där vi under en vecka skulle umgås med björnar, Klockan fem på morgonen var vi framme i Homer, efter att ha kört de dryga 35 milen i beckmörker, och kunde ta igen oss ett par timmar innan det skulle vara dags. På morgonen fick vi beskedet att vädret inte tillät någon flygning och det var bara att vänta. Efter att ha suttit i Homer tre dagar och fortfarande inte kommit i väg fick vi chansen att i stället flyga till Silver Salmon Creek i Lake Clark NP och den tog vi eftersom det var högst osäkert att vi skulle kunna ta oss till Hallo Bay över huvud taget. Det blev tre dagar med två björnhonor varav den ena hade en två år gammal unge, ett ganska magert utbyte men ändå en härlig upplevelse. Vädret var inte på vår sida men med bra utrustning klarade vi det bra även om det blåste och regnade mest hela tiden. Vi skulle enligt originalplanen vara tillbaka i Homer på fredagen och försökte flytta fram tillbakaresan till lördagen för att kunna utnyttja tiden men fick ända flyga tillbaka på fredagen eftersom det enligt väderprognosen inte skulle gå att flyga på lördagen.
Vi var sju personer i gruppen + vår guide Cristopher Wiken från Ecowatch och flera av oss hade buffertdagar inplanerade (som tur var) + extra aktiviteter på gång så Hemresan var det ingen kris med. Innan vi åkte vidare ville vi få uppleva litet mera björn så vi delade gruppen i två och bokade en dagstur till Katmai NP för att titta på björnar som fångar lax. Turen på söndagen blev inställd pga dåligt väder så klart men vi som skulle åka ut på måndagen fick en fantastisk dag. Efter det var vi några som åkte vidare till Seward för en heldagsutflykt med båt där det var mycket att se. Marint djur- och fågelliv och en maffig glaciärfront.
Efter att ha varit hemma ett dygn och tänkt tillbaka är jag trots allt väldigt nöjd med många minnen och bilder.
Varning för många bilder...
Den första vithövdade havsörnen vi fick tillfälle att fota.
Hoppande indianlax
Örnar satt i träd men lika ofta på antenner
Glad lax
Maffigt vid Homer
Den brömda Salty dawg saloon på Homer Spit. Väggarna är tapetserade med sedlar.
Örn på blåljus
Några resekamrater och litet utrustning. Äntligen iväg men inte till Hallo Bay utan till Silver Salmon Creek.
Här blev vi alltså strandade.
Campen och Restaurang Wiken.
Utrustade för regn och odjur.
Björnar
Vi lämnar Silver Salmon Creek.
Enorma ytor frigörs vid lågvatten. Det är lätt att förstå Hans Strands fascination över dessa mönster och former (utan att på något sätt jämföra mig med honom).
Från Homer mot andra sidan fjorden
Vi hade nöjet att få se en familj prärietrana i Homer
På grund av dåligt med björnar och för få dagar tog vi chansen att åka på ytterligare en björntur. Denna gången en bit in i Katmai NP med sjöflyg (pengarna började rulla ordentligt) till Moraine Creek. Ett mycket lyckat drag, här fick vi äntligen se laxfiskande björn helt och håller på deras villkor, vi var på besök hos dem. (Det var vi iofs vid Silver Salmon Creek också).
En liten rackare som var granne med björnarna, Arctic Ground Squirrel
En mycket fin båttur (om man gillar lååååånga båtturer) från Seward ut bland fjordarna.
Ger en uppfattning om glaciärfrontens storlek. Båten är en bra bit från fronten och det är ungefär halva fronten i höjd som syns.
Valen andas och en klassisk stjärt. Knölval och det var ungefär så här mycket vi såg av dem. Vi såg deras ryggar och den lilla fenan men ingen hade lust att hoppa för oss.
Sjölejonen kan klättra långt upp på klipporna.
Tydligen en ovanlig syn. Det var andra gången besättningen såg havsutter med bläckfisk.
Avslutar med några bilder den sista morgonen innan vi flög hem. Eagle River någon mil norr om Anchorage.
Jag vill tillbaka!!!
/Frode
Med vänlig hälsning, Christian
Mvh Tommy
Mvh / Johannes
Mvh!
Här bjöd du verkligen på trevlig läsning och bilder från en fantastisk resa med spännande natur.
Å detta läste jag precis innan jag skulle lägga mig..Gissa att det är stor risk att man kommer att ha
goa drömman i natt.
Mvh Göran
Sten
Många fantastisk fina bilder du fick med dig hem.
Förstår att du längtar tillbaka dit.
Med vänlig hälsning, Kenneth
Grymt bra fotograferat!
Ha det så gott!
Hälsningar Lena
Amerika verkar vara "möjligheternas land" på många sätt. Ska man exempelvis fotografera örn och björn i Skandinavien så får man trycka in sig i ett gömsle i ett par dygn för att överhuvudtaget se något. Att se örn i Alaska verkar vara mer eller mindre "vardagsmat". Suget att åka till det stora landet i väst har nu blivit ännu större när jag sett dina (och Kennys) bilder :)
Ser fram emot fler bilder från er resa! :)
gillar hur du skriver- som att man kan höra rösten i orden. =)
Förstår om du vill tillbaka.
Jag är glad att få "Hänga" med på dina äventyr via din blogg.
//J
Vi får väl se vad framtiden bär med sig ,det här med björna i Katmai är en upplevelse som man inte får missa.
Jag säger som du jag vill tillbaka !
Hälsningar Carl-Erik.
Otur med vädret men det är väl antagligen väder som är för området. Det ostadiga bidrar till äventyret och gör upplevelsen så stor.
Vore inte samma sak om man kunde ta sig dit lätt och bo flott.
Många fina bilder, verkligt fina och jag tror att uttern med bläckfisken är den som jag kommer att komma ihåg längst.