Jag kommer inte att göra några djupdykningar i mitt inre utan helt enkelt försöka dela med mig av små, och kanske stora, händelser bakom kameran.

Californien, de enorma träden.

De enorma träden i Sequoia NP är verkligen enorma. Jag har läst om dem och sett bilder så storleken på dem var väl ingen direkt överraskning men man blir ändå tagen och fascinerad på plats. Några av träden, de berömda generalerna Grant och Sherman (träden alltså), är inhägnade så man kommer inte ända fram men på andra platser står träden utmed vägen och det är bara att stanna bilen, gå ut och låta sig imponeras. Sequoian (Sequoiadendron Giganteum) är helt beroende av skogsbränder för att frökapslarna skall öppna sig. Tidigare var man snabba på att släcka skogsbränderna i de stora nationalparkerna men upptäckte att de stora träden inte längre föryngrade sig. Nu låter man det brinna under kontrollerade former och över allt där uppe ser man spår efter bränder. De stora träden har en bark som skyddar dem mot bränder och insekter och som kan vara upp till 60cm tjock. Detta är inte världens högsta träd med det är de med den högsta sammanlagda volymen.  De kan bli upp till 70-75m höga och ha en diameter på 8m. Det sägs att de kan bli fyra tusen år gamla om de får stå i fred vilket de numera får så klart. De växer på 1000-3000m höjd över havet och volymmässigt lika mycket per år som ett stort träd här hemma. Marken under träden är helt kal på grund av bränder och att ljus inte kommer åt. Det enda som tar kål på dem är ålderdom eller i några fall extrema bränder.

Sequioan växer snabbt de första 100 åren för att nå upp och kunna fånga litet ljus, de unga träden är spetsiga och inte så vida medan de äldre brer ut sig rejält med upp till två meter tjocka grenar.

Topparna på de äldre träden är ofta brutna av titt exempel blixtnedslag

Här ser man den rundare siluetten av de större träden uppe på kanten och de yngre, spetsiga nere i skogen.

En ranger berättar med stor inlevelse om giganterna.

En chipmunk har gjort sig ett bohål i den tjocka barken.

Här beundras en bjässe

General Sherman, världens största träd volymmässigt.

med sin spretiga och avbrutna topp, det finns människor där nere någon stans ;o)

De här trivs bland jättarna. Black Tailed Deer.

Här hugger man inte ner träden för att anlägga väg.

Det kommer mera.

Del 1 Del 6

Inlagt 2013-07-07 14:42 | Läst 5144 ggr. | Permalink
Jag var där, en vår, för några år sedan. Då var det MYCKET snö där uppe, så vi fick/kunde gå fram till General Sherman tack vare att vi gick uppe på snön. Tror att General Sherman är 11 meter i diameter.
Gjorde ett stående panorama på trädet.
Svar från frwe 2013-07-07 18:11
På snö åker man skidor ;o) Det måste varit en häftig upplevelse på vintern. /Frode
Dykhjelm 2013-07-07 19:56
Ja, det var det. Turistinformationen var stängd p g a snö upp till taket. Vägen mellan General Grant och General Sherman var stängd så vi fick åka ner ur parken och upp igen till General Sherman. På vägen nere ur parken så skördade man apelsiner. Häftigt.
Jag har läst om Muirs ambitioner att rädda dessa träd och har beundrat exemplaret (en skiva av en stam) på naturhistoriska museet i London, så det är en dröm att få se och uppleva dessa giganter på plats. De ser verkligen magnifika ut.
Svar från frwe 2013-07-08 08:51
Jag utgick nästan från att du varit där och klättrat. Pratade med en kanadensare som var helt lyrisk över möjligheterna... John Muirs namn dyker upp på många platser i california, verkar vara litet av en nationalhjälte. Tack för din kommentar Björn. /Frode
hur häftigt är inte detta?!?!?! Jag tror man måste se det för att fatta hur jävla stora de är... du har lyckats förmedla känslan av stoleken på flera bilder.. de verkar vara större än bara STORA... gigantiska kanske inte heller räcker till :)
Svar från frwe 2013-07-09 15:29
He he, våra granar och tallar är inte mycket att hänga i granen om du ursäktar uttrycket ;o) Tack för din kommentar Christian. Jag och kameran hade fullt upp ett par veckor. /Frode
Trots att jag varit i SF två gånger skäms jag för att erkänna att jag aldrig varit och kikat på dessa bjässar. Kul att läsa ditt "reportage" och titta på bilderna, om man imponeras av att se detta på bild kan jag endast föreställa mig hur det var på plats.

/Mattias
Svar från frwe 2013-07-09 20:14
Ja nu är ju detta inte just nästgårds, det är väl en 40-50 mil ner till giganterna från SF, som att säga att man inte tittade på Globen när man ändå var i Göteborg :) Precis som du säger är man något sånär förberedd på storleken men blir ändå väldigt imponerad. Tack för din kommentar Mattias. /Frode