Parasitens parasit.

Herregud, jag har inte bloggat sedan i April. Jag som skulle vara så aktiv med min blogg. Skyller på våren...som aldrig kom...och på sommaren som lyser med sin frånvaro! Insekterna har gått i ide.

Njaa några har jag hittat, bl. a. en Svart parasitstekel på Midsommarafton. Gillar arter som finns i min insektsbok och som är lätta att artbestämma. Är de dessutom svarta med rödgula ben så är lyckan fullständig. Den här gynnaren lägger sina ägg i Hornstekellarver. Sicken parasit!

Ganska näpen när den lägger huvudet på sned. Ungefär 3 X förstoring stackad av 45 bilder bländare 4,5. Canon 50D och Mp-E65. Diffuserad blixt 270 Ex.

När jag hade tagit en bild från sidan upptäckte jag att Stekeln var full med andra parasiter (ännu mindre), så även en parasit får lida av parasiter...

Det var inte bara en parasit som kalasade på den stackars stekeln. Det var åtskilliga blodsugare (gissar jag att de var) som kröp omkring. Så här ser de ut på ett utsnitt av ovanstående bild:

 Mysigt djur!

Jag har inte bara latat mig sedan senast utan det har blivit några nya bilder i mitt album med stackingbilder:

http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=331300

Vi hörs!

Muterad hare?

Insektsjakten gick inte så bra, kanske är det fortfarande för kallt. Så det kändes lite trist att inte ha något smått att pyssla med. I går skulle en före detta kollega hälsa på för att få en liten genomgång av principen för fokusstacking. Hon hade med sig ett eget motiv, en insekt som t. o. m. jag kände igen, en Timmerman!

Timmermannen har sanslöst långa känselspröt och är därför lätt att känna igen. Detta var en hane och de har längst spröt, de kan var 5 gånger så långa som kroppen!

Här ses han i hela sin härlighet Timmermannen. Kroppen är ungefär 12 mm lång och känselspröten över 50 mm. Det skulle ju naturligtvis tas ett "porträtt" också så det blev att koppla på MP-E65 och avbilda krypet i 5 gångers förstoring:

Det var då vi såg det...han ser ut som en hare. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att ha en sådan i knät och klia lite gôtt bakom öronen. Om den hade varit stor som en hare alltså!

En annan sak vi upptäckte var att ögonen går runt känselspröten och bak i nacken, full koll åt alla håll med andra ord.

Igår hade jag gott om tid och gott om inspiration så jag jobbade lite extra med Timmermannen. Tog lite fler bilder än vanligt och satsade på att retuschera en bild redan i Stackingprogrammet. Jädrans vilken tid det tog och vad petig man fick vara, men jag blev riktigt nöjd med slutresultatet. Och här nedan syns det.

Ungefär 4 gångers förstoring på sensorn, f:5,6 stackad av 16 bilder i Zerene stacker med metoden Dmap, Canon 50D, Canon Mp-E65, Canon 580 Ex. Youghurtflaska som diffusor.

Jag har nu fått köpt mig en insektsbok och därför slutar jag med lite information om arten:

Timmerman, Acanthocinus aedilis , Förekommer allmänt i hela landet och påträffas på stubbar, stammar och vedstaplar i Maj och Juni, angriper inte levande träd!

Provat mitt MP-E65

Så har jag då ett Canon MP-E65 i min ägo, ett objektiv jag länge velat haft. För er som inte känner till objektivet i fråga så är det ett mycket speciellt makroobjektiv, det går bara att använda på riktigt nära håll. Det fungerar mellan skala 1-1 och 5-1, dvs det kan förstora motivet upp till 5 gånger på sensorn (eller filmen). Ett motiv som är några millimeter stort kan fylla upp hela bilden. Objektivet har manuell skärpeinställning men är i övrigt fullt automatiskt. Jag är, trots en del konstruktionsmissar, väldigt nöjd med vad det presterar skärpemässigt. Det tycks vara lika skarptecknande oavsett förstoringsgrad, det är bekvämt med ett objektiv som kan användas mellan skala 1-1 till 5-1. Man får se upp med ströljus och inte använda för små bländare eftersom den tidigare omtalade diffraktionen kan ställa till det skärpemässigt. Min helt amatörmässiga snabbtest gav vid handen att vid den största förstoringsgraden skall det inte användas mindre bländare än 5,6. Den bländaren ger en bra avvägning mellan skärpa och skärpedjup. Vid lägre förstoring, ner mot 1-1 kan man blända ner till 8-11 utan att det blir någon katastrof.

Här kommer ett bildexempel med ungefär 5x förstoring, bländare 5,6. Blixt har använts och bilden består av 18 bilder stackade i Zerene med Dmap. Som vanligt har jag varit lat och inte retuscherat i Zerene.

 Motivet är en liten spindel.

Ett tips till er som själva vill prova på den här sortens fotografering och lära mer om t. ex. Canons MP-E65 rekommenderas följande sida www.makrofokus.se bli medlem och kolla upp alla artiklarna, bl. a. allt om Canonobjektivet här http://makrofokus.se/blogg/2011/8/28/canon-mp-e-65-ett-supermakroobjektiv.html

I morgon skall jag på insektsjakt, hoppas att jag hittar något nytt att fotografera...

Stacka hit och stacka dit, varför inte bara blända ner...

Jaha det var frågan. Bländar man ner så ökar ju skärpedjupet. Bländare 16 eller kanske 32 om objektivet har det ger ganska bra skärpejup.

Det är så att varje objektiv har en eller ett par bländare som ger maximal skärpa, ofta f:4 till f:8, bländar man ner mer så försämras den allmänna skärpan genom något som kallas diffraktion. Det kan även uppträda mer ströljus som ytterligare försämrar bilden.

Jag tar en detalj av en fjärilsvinge som exempel. Första bilderna är tagna med ett bakvänt Ef 50/2,5, f:5,6 sammansatt av 11 bilder:

 Den här bilden är stackad i Zerene med den metod som heter Dmap.

 Samma bild stackad med metoden Pmax. Pmax ger lite skarpare resultat men bruset ökar rätt rejält (det kan vara svårt att se skillnaden på dessa web-bilder)!

Nästa bild tagen i en exponering på f:32:

Skärpedjupet finns men någon skärpa finns inte. Nu har jag tagit denna på f:32 som är lite extremt, f:16 t. ex. hade givit mindre diffraktion men även då kortare skärpedjup.

Olika objektiv är olika känsliga för nedbländning, vi tar ett exempel till: Bakvänt förstoringsobjektiv El-Nikkor 50/2,8. Första bilden stackad av 10 bilder f:5,6:

Till skillnad från föregående bildexempel som är fotograferade med fast ljus så är dessa tagna med blixt.

Sista bilden för idag är tagen med en exponering, f:16 som är detta objektivs minsta bländare:

Om man inte hade kunnat direkt jämföra dessa två bilder så kunde nog denna sista bild gälla för att vara skarp, diffraktionen här är betydligt mindre än på det andra exemplet!

Vad är fokusstacking?

Jag har visat lite "stackade" bilder här i bloggen och naturligtvis trott att alla visste vad fokusstacking var! Det blir ofta så när man är lite insnöad på något att man tar för givet att alla läsare förstår precis vad man menar.

Nu har jag fått lite frågor om hur det egentligen går till. Eftersom det vid fotografering, och då speciellt vid närbildsfotografering kan vara omöjligt att få skärpedjupet att sträcka sig så långt så att hela motivet blir skarpt har det kommet program som kan lägga ihop flera bilder till en. Hur går det då till?

Man tar flera bilder och lägger skärpan på olika platser i bilden. Denna Vintergäck fick vara motiv idag. Här är t.ex bild 1:

Här ligger skärpan närmast kameran, på det gula bladet.

Bild 2:

 Här har skärpan förflyttats framåt en bit.

Bild 3:

Bild 4:

Dessa bilder läggs sedan ihop till en bild som har skärpa hela vägen. Hur många bilder som behövs beror på motivet. Det kan behövas allt från 5-6 stycken till flera hundra! Till denna bild behövde jag ta 12 bilder eftersom förstoringsgraden inte var så stor.

Här är den färdiga bilden kraftigt beskuren.