Det tionde året

Nyligen fick jag ett trevligt meddelande från Fotosidan.se där de gratulerade och tackade för mina nu tio år som medlem på Fotosidan.se. Jag visste ju att det var på det viset, men blev ändå glatt överraskad. Tio år går fort, men är samtidigt en lång tid där mycket kan hända. Och det har det gjort.

Går vi tillbaka till 2005, var mitt liv slaget i spillror efter flodvågskatastrofen, där min fru och yngsta dotter försvann. Tack vare min att äldsta dotter klarade sig, fick jag behålla min uppgift som pappa, vilket gav mig det som behövdes för att gå vidare.

Kanske har några av er sett Folke Rydéns dokumentärfilm "Överlevarna - det tionde året", där han följer bland annat min familj under ett år - det tionde året efter tsunamin. Se den gärna, snart (7 april) försvinner den från svtplay. Det är två delar, och nog kan det upplevas som ett tungt ämne, men om du inte sett den tror jag du kan hitta mycket glädje också.

Första delen, "Det gamla och det nya livet": http://www.svtplay.se/video/2579423/overlevarna-det-tionde-aret/overlevarna-det-tionde-aret-avsnitt-1

Andra delen, "Tillbaka till Khao Lak": http://www.svtplay.se/video/2586944/overlevarna-det-tionde-aret/overlevarna-det-tionde-aret-avsnitt-2

Jag tror att även extramaterialet kan vara sevärt: http://www.svtplay.se/video/2586944/overlevarna-det-tionde-aret/overlevarna-det-tionde-aret-avsnitt-2?tab=klipp

Under dessa tio år har fotograferingen vuxit fram som ett stort intresse och som givit mig mycket glädje. Massor av minnesvärda ögonblick och människor som jag fått förmånen att träffa genom vårt gemensamma bildintresse. Fotosidan har givit mig massor! Jag blev medlem av en slump, det var en kollega som tipsade, och sedan var jag fast. Det spännande är bredden. Bilderna. Kunskaperna som frikostigt delas i forumet. Bloggarna, där en mycket varierad kompott av bilder och texter samsas. Det finns alltid något för någon.

Jag vill tacka alla på Fotosidan som var och en bidragit till min utveckling med inspiration och kunskap. Det har varit ovärderligt.

Här finns ett litet klipp från min utställning på Galleri Greger 2013:
http://www.svtplay.se/klipp/2564281/arnes-bilder

Till sist en bild förstås. Här på Fotosidan visar jag mest naturbilder, men de som trots allt betyder mest är bilderna på de som står mig närmast.

Syskonkärlek
Mina två fantastiska döttrar.

Inlagt 2015-03-31 16:22 | Läst 6433 ggr. | Permalink
Arne, jag bli alldeles kall och får " ståpäls " när jag läser din blogg. Har sett programmen och dom berörde mig mycket. Kanske beror det på att maken och jag året innan katastrofen och samma år var i Khao Lak och bodde på Pan Andaman. Där fick vi många vänner och tyvärr så hann inte många sätta sig i säkerhet. Min man fick en speciell vän där bland personalen, en man som heter Chaana. Jag ägnade många timmar att försöka få veta något om honom. Så en dag såg jag TV 4 reportage och där intervjuade dom managern på hotellet. Jag skickade ett mail till honom med en bild av oss och Chaana och fick svar att han levde och hans tel nummer. Året därpå for vi tillbaka till ett mycket förstört Khao Lak och träffade vår vän Chaana. Det var ett mycket känslosamt möte och vi fick även tillfälle att träffa hans familj och hjälpa dom lite på vägen. Ingen av dom hade ju då jobb igen. Nu vet vi att Chaana har jobb och mår bra.
Vi har sedan dess varit på ön Koh Koh Kaa och hjälpt till efter Tsunamin, så gott vi kunnat.
Jag har själv förlorat en dotter, inte i tsunamin, men jag vet hur det känns och skickar många styrkekramar till dig och din dotter.
Marianne
Svar från Arne Bivrin 2015-03-31 18:54
Många hade ju varit ner till Thailand och kände nog extra för alla thailändare som drabbades så oerhört hårt. Det gläder mig mycket att ni fick kontakt med Chaana och kanske kunde hjälpa honom en bit på vägen.

Vi är många som förlorat barn och det går inte att förstå. Det är också så olika hur man reagerar, men det blir ett stort hål i hjärtat.

Min stora tjej är nu nästan tjugo och ute på äventyr i Australien. Min minsta tjej har fyllt åtta och är även hon ett livets under.

Tack Marianne!
Det var ett inlägg som fick tiden att stanna.

Samtidigt går tiden obönhörligen vidare...
Svar från Arne Bivrin 2015-04-01 14:26
Tiden går obönhörligen vidare - och tur är det.
Tack Tommy!