Vålnader ur historien
En söndag för några veckor sedan ringde telefonen hemma. En stadig kvinnoröst presenterade sig som Majsan, och hon ville gärna att vi skulle träffas. Med tanke på att hon presenterade sig som min mammas syssling och är nittio år gammal, var det lätt att tacka ja.
Majsan, en stilig kvinna med ett helt livs erfarenhet att dela med sig av.
(Foto: Arne Bivrin)
Släktforskning och historia kan vara väldigt torrt och opersonligt, men med rätt medel kan det bli en fängslande berättelse där människor träder fram ur tidens slöjor. Ett medel är bilder. Men räcker det? Bilderna behöver någon som vet något om motivet.
Min pappa har släktforskat i många år och jag tycker det är spännande, tyvärr har jag inte riktigt tiden att göra grundforskningen, han har gjort ett hästjobb. Men vad ska man med materialet till, om man inte gör det tillgängligt? För tio år sedan gjorde jag en webbsida med allt material, främst för att jag själv skulle komma åt det utan något specialprogram på datorn. Släktforskning blir som sagt lätt texttungt och opersonligt, därför började jag gå igenom gamla foton med mina föräldrar för att klargöra vilka de avbildade. Vilket lyft det blev! Personer ur det förflutna klev fram och fick kött och blod. Tysta, men ändå verkliga. Bilder på anfäder/mödrar som varit borta i mer än hundra år, fick konturer och anletsdrag. Det var verkligen en upplevelse. Visst var det många uppställda bilder och porträtt, men från min morfars tid finns många bilder som visar ganska vardagliga sammanhang. Tänk mobilbilder fast för hundra år sedan. Många personer som mina föräldrar tyvärr inte visste vilka de var.
Morfar Bengt 25 år gammal 1912. Tyvärr hann jag aldrig träffa honom.
Han föddes i Stockholm och var en hängiven seglare och mycket duktig skidlöpare i IK Framåt.
(Foto: Lefrén?)
Mormor Anna-Lisa var 17 år 1912. Och väldigt söt.
(Foto: okänd)
Jag träffade Majsan två dagar senare och vi hade en mycket spännande kväll där vi med hjälp av gamla foton kunde härleda flera personer. Majsan säkra minne och pigga ögon gjorde att tiden flög iväg. Hennes pappa Erik och min morfar Bengt var kusiner. Tänk att träffa en människa som också har hundra år gamla bilder, där min morfar är med! Några av mina bilder fanns även i hennes album. Coolt! Filmdelning à la tidigt 1900-tal.
Greta Johansson, min morfars kusin, tog guld i raka hopp vid Olympiska spelen i Stockholm 1912. Hon var då 17 år. Cool baddräkt! ;-)
(Foto: Officiellt foto från Olympiska spelen i Stockholm)
Diskussionen kring bilderna gjorde att jag fick lära mig något om personerna. Majsan träffade min morfars föräldrar och kunde berätta något om hur de var. De föddes i mitten av 1800-talet, avståndet i tid är spännande. Världen har förändrats en del sedan dess. Majsan som föddes 1921, har också varit med på en fantastisk resa i tiden. Från livet under mellankrigstiden till email i nätåldern.
Fr v Anders Larsson, min morfars morfar född 1835.
Min morfar Bengt Eriksson född 1887,
Morfars syster Anna,
Morfars föräldrar, August och Mathilda Eriksson, födda 1847 och 1857. August jobbade som kvarnarbetare på Eldkvarn, som låg där Stockholms stadshus ligger idag. Eldkvarn brann som bekant ner 31 oktober 1878.
Bilden tagen i familjens lägenhet på Grevgatan 23, Stockholm.
Jag tror de flesta människor någon gång i livet börjar intressera sig för sina rötter, tyvärr ofta i samband med att en av dessa rötter går bort. Jag är glad och tacksam att mina föräldrar fortfarande är i livet och har minnet i behåll.
Det är fascinerande hur hundra år gamla bilder kan betyda så mycket och ger perspektiv på det jag fotograferar idag. Det är vardagsbilderna som kommer betyda mest längre fram i tiden. Mina vardagsbilder är som en dagbok över livet och skänker mig stor glädje, och jag tittar gärna på dem. Självklart är barnen huvudmotiv, och bilderna visar deras fantastiska utveckling.
Syskonkärlek, en bild med några år på nacken, kanske får den en framtida betraktare.
(Foto: Arne Bivrin)
Kanske är bilderna för personliga i en blogg, men betrakta gärna den tekniska kvaliteten i de hundra år gamla bilderna. Imponerande, eller hur?
Personally I love looking at old pictures, doesn't matter if they have no connection to myself or my family..=*^)
I am one of those who have lost much of my and the family roots, my family has never been close and most of my life I've lived in the US (and now in the UK) - and thru moves and accidents and events (like Katrina in New Orleans) I've over the years lost all old photos I once had.
While in the US I did meet with some of the relatives there - my grandmother on my mothers side had 6 - or 7 - brothers and sisters and they all emigrated to the US, mainly Minnesota and the state of Washington but a lot of bad blood in the family is still running strong and so not much was learned..=*^)
I recently connected with my mother who is now 94, still with a sound mind (and as ornery as always) and perhaps we will connect enough to be able to talk about family and who, what and where.
I gratulate you, you have a treasure trove there!
Christer
Thanks for sharing your thoughts and your commenting, Christer.
Kommer dom digitala bilderna finnas kvar efter lika lång tid ?
Trevlig helg!
Det blev ett litet fel med den förstorade bilden på Greta ;-) Den skulle egentligen inte vara med eftersom den är skannad från en bok, "Vad gjorde farfar i höjd?", där bilden finns på sidan 116. Jag låter den vara kvar och hoppas att förlaget kan förlåta att jag visar en gammal bild på min släkting. Av boken framgår det att det var Axel som tog bilden.
Tack för din kommentar, Stefan. Trevlig helg!
Tack Björn. Trevlig helg!
Speciellt värdefullt är det förstås om det gäller människor ur ens egen släkt eller på annat sätt relaterar till ens familjehistoria.
Nu i sommar fick jag tag i mormors gamla fotoalbum, en bildskatt. Jag upptäcker att de första fyrtio bilderna är numrerade, med blyerts, med min handstil. Och minns plötsligt att jag på 1980-talet satt med mormor och bad henne berätta vem som fanns på bilderna. Hittar också det rutiga pappret där jag skrivit ned vad hon berättade, härligt!
Men - sen är de 100 följande bilderna utan varken numrering eller anteckningar; mormor blev väl trött efter 40 bilder - och jag bodde inte på samma ort, så det bidde väl inga fler bildgenomgångar. Tyvärr. Och nu är alla döda som kunde berätta något om människorna på bilderna ... Alltså, utnyttja de äldre som ännu finns till, som vet något om gamla släktbilder!
h. Håkan
Bland det viktigaste vi har förutom minnen är nog bilder, märkte det då vi tömde hemmet efter mina föräldrar.
Visst har vissa prylar också minnen men bilderna känns så mycket mer viktiga. Dessutom så talar de alla språk som en medresenär från USA sa, på en av våra resor.
"Bilder talar alla språk" är lysande!