Kråkan och vildsvinet

Kråkornas sträva röster
slingrar genom gren och stam
blandas med vildgässens rop
vildsvinet nickar i sin skog
natten närmar sig sakta
Ingen är glömd och allt blir förlåtet

Postat 2019-03-15 18:25 | Läst 1278 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Oväntat besök eller oartiga gäster

Lite fel årstid just nu, jag vet, men de här bilderna talade till mig ikväll. Det här hände sig en lite mulen oktoberdag för sådär två år sedan. Maken tittar ut genom fönstret och ser ett helt gäng okända och exotiska besökare. Vi går ut för att hälsa på dem.

De är lite avståndstagande och inte så väldigt intresserade av oss. Men inte heller rädda. De är på uppdrag , det märker man, de småpratar lite sinsemellan ...de verkar vara på väg någonstans, fast oklart vart...känns tydligt att vi är i vägen. I skyn i bakgrunden ses deras mer vilda sysslingar, gässen som alltid är närvarande här. Men det här gänget bryr sig inte, de har valt att gå.

Först av alla är denna individ, lite sträng och uppsträckt, självutnämnd chef kanske?

På väg upp mot byn. Brödet vi sprang in och hämtade var helt ointressant, de bara gick förbi.

De här två hamnade på efterkälken. De höll sig nära varandra under hela besöket, kanske är de bröder ?

Nu kom det en bil, den var på väg ned till hamnen. Vi känner vårt ansvar och försöker få bort gruppen från vägen. Det går sådär kan jag säga. Föraren hade ett stort tålamod. Han väntade lugnt tills det var OK att köra vidare. Jag kan inte säga att ankorna verkade speciellt tacksamma över det.

Nu var ordningen störd och gruppen samlades och konfererade , sen bytte de riktning (igen). Maken och jag konstaterade att de verkade klara sig bra utan oss så vi gick in till vårt igen. Senare visade det sig att de bodde hos grannen och var bara ute på en daglig promenad.

Postat 2019-03-13 19:04 | Läst 929 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

En blå ton

En blå ton går igenom skogen. Havet blir isbefriat. Nu vaknar livet igen. Löven pockar på bekräftelse. De vill ha gillanden. Marshimlens valv är oändligt. Luften fylls av ljud . Lägg örat till björken. Den sjunger när saven rusar. Låt dig bara vara. Nu. Du finns inte om 200 år. Oavsett.

Postat 2019-03-12 11:24 | Läst 1379 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Att sluta för att börja igen eller tack snälla Mars ljus.

För sju år sen bloggade jag flitigt. Jag bloggade här och på wordpress. Det var som att ju mer jag gjorde ju mer kom till mig. Jag fotade varje dag och skrev något till det. Här en speciell händelse , ett rådjur som strosade på tomten, sen kommer skoltaxin med grannens barn. Då måste rådjuret återvända till skogen. Jag gillar bilderna pga av vårljuset och taxin. Sen började jag sakteliga att sluta blogga. Brist på tid, andra händelser...så som det alltid är. Men jag saknade bloggandet...att få kommunicera via bild och ord skapar ett mervärde som är svårt att sätta ord på. Det handlar inte bara om egen bekräftelse även om det finns med , det blir ett nytt sätt att kommunicera.

Sen slutade jag att röka. Det är nog nåt av det bästa som jag åstadkommit. Men det var nästan försent.

Bilden här är ifrån e-cigarettsförsäljningsstället. En enkel butik i Vällingby. Den räddade mig. Andra slutar tvärt, jag behövde ta vägen över e-cigaretter. I den här bilden gillar jag också ljuset. Det är Mars ljus igen.

Sen slutade jag att jobba. Startade företag, jag är numera företagschef. Ha! nu skryter jag minsann, fast det är menat med glimten i ögat. Nu tänkte jag börja blogga igen. Vi vår väl se hur det går...det är i alla fall Mars igen.