Tankar och reflektioner om inre och yttre bilder

Familjebilder i brandmannens spår

Det fanns en man i vår familj, kusin till min far. Han gillade att fotografera.

Farbror Olle. Även fast jag närmar mig de 60 känns det fortfarande mest rätt att kalla honom farbror Olle. Brand(man)kapten Olle Johansson. Här finns han på bild: http://www.tjugofyra7.se/msb/Avdelningar/Erfarenheter/Tunnelraset-i-Stockholm/

Han var duktig på bild och ta hand om bränder. Han försörjde sig på att släcka bränder,gladde släkten med sina bilder. Han var vår släktfotograf. När det gällde bilder hade han ett sätt att se som gick rakt igenom bilderna. Han tog bilder på oss barn, alla släktens barn, under hela vår uppväxt. Till dess vi diffunderade ut till de familjer vi är idag. Mer och mer förstår jag vilket intresse han hade till bilden som förmedlare av det som pågår. Egentligen borde alla vi i släkten samla ihop våra bilder, göra en bok.En bok till och för oss.Som ett tack till den familjeskatt han lämnat efter sig.

Idag tar jag bilder på min familj. Familjebilder. Hua hua. Min farbror är en av inspirationkällorna. En del av mig vill göra ett hopp genom tiden, sätta mig ner med honom, prata bilder, prata seende.Jag vet att han skulle gillat det.Prata om att träna upp sitt seende, hitta inspiration, behålla lusten. Få sin inre kritiker att bli en hjälp och inte ett hinder.

När jag tar mina bilder av min familjen idag finns han ofta i mina tankar. Jag tänker att kan jag bara till en liten, liten del ge mina barn och barnbarn glädjen av att se sin familj, sig själva, genom mina bilder har jag gjort något bra. Kanske är de övermätta på bilder, i detta bildernas tidevarv är det inte otänkbart. Vem vet, det ger sig. Jag har iallafall haft nöjet att både ta dem och vara med när de togs.

De här bilderna togs första april.Hon har precis förstått att det här är en dag då man både får och ska ljuga så att andra tror en. Man får inte skäll just den här dagen.Hon är tillräckligt gammal för att klara av det. Hon har gjort det förr men kanske inte fått samma positiva respons som idag. I mammas famn vågar hon sig på att ljuga hejvilt till de vuxna för att sen dessutom få ropa April April din dumma sill.

Ps. Bilderna gjordes till sepia dels för att dölja bristerna, de är bara familjebilder tagna i ögonblicket, som den eländiga stolen i bakgrunden, dels som en tribut till min farbror.DS.