Håller med Jonas. Har kört P900 i ett år nu och aldrig behövt mecka med några skrivhuvuden eller mickla med några igensatta kanaler o patronmunstyckena för den svarta kanalen som man ibland behövde med exv. P600.
De nya skrivarna (P700 och P900) är även mycket mer ekonomiska och kör ALDRIG några rengöringscykler vid uppstart som gamla P600 ALLTID gjorde. Nu körs sådana bara om de piezoelement i munstycket upptäcker någon igensättning av något munstycke eller för hög viskositet i bläcket. Det har hänt mig två ggr med samma färg (Vivid Magenta) när skrivaren var ny. Det har dock inte hänt igen sedan den patronen byttes för mer än ett halvår sedan.
En fördel med att det inte längre körs några automatiska rensningscykler vid uppstart är att jag nu kan printa även på nätterna utan att störa min frus nattsömn (det gör man f.ö. annars inte ostraffat)
Så ni som står i begrepp att välja en ny skrivare gör nog klokt i att helt bortse från det som sagts om tidigare modeller av Epsons A3+ och A2 fotoskrivare som ALLA haft ett designfel (två svarta färger har tidigare delat samma fysiska kanal). Det har nästan alltid varit detta problem med svart som spökat ända från den helt olycksaliga P3000-modellen till P600-generationen. Inget konstigt att det skedde mig när jag skulle börja printa matt-svart efter att den patronen inte använts på tre-fyra år. De problemen behövde man som ni förstår inte ens be om. Jag tar det på min egen dumhet.
Det är en helt ny teknik nu. P600-generationen hann tyvärr heller inte få den självdiagnosticering som Epson tog fram som en del av det s.k. Precision Core-projektet som var det som tog fram de nya skrivhuvudena.
Behöver systemet köra en rensning nu så behöver det inte längre ödsla alla färgers bläck, utan bara den som diagnostiken upptäckt behöver rensas. Det spar mycket bläck.
Detta hindrar inte att det säkert finns användare som rapporterat problem med även de nya skrivartyperna men det är nu mera undantag och inte en regel och de vanligaste felen är inte färgrelaterade vad jag sett utan har istället handlat om pappersmatning som man tyckt inte funkat med många papper eller att man gnäller över att den initial uppsättningen bläck inte räcker så länge efter att skrivaren initialiserats och bläckslangarna fyllts.
Förr behövde man alltid ägna sina Epson-skrivare en viss omtanke och köra en nozzle check åtminstone en gång i månaden. I dag ägnar jag inte min P900 en tanke av de skälen och jag har helt slutat köra nozzle checks också för de behövs inte längre som tidigare. Man skulle kunna säga att lugnet har lägrat sig.
Canon-skrivarna har uppnått ett visst rykte om driftsäkerhet och det är säkert välförtjänt men det bygger på att de hela tiden står och läcker bläck genom automatiska rensningar (om de är inkopplade och påslagna). De har också till skillnad från Epson-skrivarna skrivhuvuden som har flera redundanta uppsättningar av munstycken, just för att en del faktiskt blir igensatta med tiden - även om många lever i tron att sånt inte sker. De är även designade för att lätt kunna bytas, vilket Epsons inte är.
När dessa munstycken är förbrukade behöver skrivhuvudena bytas i värsta fall och då behöver inte bara huvudet bytas utan förmodligen även patronerna. De som råkat ut för det hamnat snabbt i ekonomisk överväganden om det är värt priset eller om man ändå ska köpa nytt. Det finns en del sånt skrivet kring Canons fotoskrivare också.
Själva munstyckena upphettas till höga temperaturer och kan med denna teknik inte användas för diagnostik så den vägen är stängd för Canon med den teknik de valt. Det är nog även de krav denna teknik ställer som gör Canon-skrivarna både större och ca dubbelt så tunga som Epson-skrivarna. Jag antar att det krävs ordentliga transformatorer för att driva skrivhuvudenas extrema munstyckstemperaturer och att detta påverkar även vikten och storleken.
En fördel med P900 A2-skrivana är att de märkligt nog bara är någon enstaka centimeter större än min gamla P600 A3-skrivare, hur nu det är möjligt. Det är också en faktor att beakta när man tar in den skrivaren i ett arbetsrum.
Det finns en hel del rapporter om Epsons usla service och värst var det kring P3000-skrivarna med sina defekta skrivhuvuden. Jag har dock aldrig behövt använda den för jag har alltid kunnat sköta och underhålla mina skrivare själv. Jag har haft Epson sedan runt 2006/2007 och både min P1800 A3 och min P600 höll drygt ca 8 år vardera. Jag har aldrig upplevt några bandningar som folk skriver om men däremot lade båda av till slut och min P600 just p.g.a. problemet med en gemensam svart kanal och det problemet finns som sagt inte längre.
Jag har ingen avsikt att påverka någon åt vare sig det ena eller andra hållet men vi kan väl ändå försöka hjälpa varandra att kunna basera ett val på hyfsat korrekta och färska underlag och nu vet alla i denna tråden att det faktiskt skett en genomgripande förändring i design och funktion i de senaste av Epsons fotoskrivare och att det är en ny teknikplattform nu som i princip helt ändrat på villkoren sedan P700 och P900 kom. Det som drabbat Epson-fotografer tidigare är nog dessbättre inte särskilt relevant i en valsituation idag.
Nu lanseras dessutom en helt ny A2-skrivare P5300 som nog i grunden är rätt identisk med föregående modeller men där man effektiviserat printningen med bl.a. inbyggda skärverktyg. Det kan nog behövas för att skriva ut tjocka Fine Art- papper handmatat är ett jäkla ineffektivt pyssel som verkligen behöver rationaliseras om det nu går.
