Vem bestämmer vid en olycksplats?
- Trådstartare Seglare
- Start datum
Proboarder
Aktiv medlem
Re: tröttsam diskussion
Låter ju helt sjukt?
Jag trodde mig veta att folkmassor behöver man inte fråga om "lov" men enskilda..
Låter ju helt sjukt?
Jag trodde mig veta att folkmassor behöver man inte fråga om "lov" men enskilda..
Tobbe K
Aktiv medlem
säger detta :
12-årig pojke dödad av tåget
En 12-årig förståndshandikappad pojke omkom i går eftermiddag, då han blev påkörd av tåget(x2000), strax norr om Järna station.
Pojken hade kommit ifrån personalen på Solbergahemmet, då de var ute i skogen för att plocka blåbär.
Olyckan skedde strax efter klockan tre i går eftermiddag.
12-åringen kom ifrån personalen på Solbergahemmet, och sökte sig mot järnvägen.
Detta hände idag och jag hade INTE med mig kameran vilket jag INTE beklagar !
Det värsta är att tåget tutade ca 1km innan utan att det rädda hans liv.
Denna händelse ändrar min syn för alltid gällande fotografering av fotografering i olyckor. jag såg tåget passera mig jag förstog vad som hände och det får en att tänka efter när man upplever en sådan här sak.
12-årig pojke dödad av tåget
En 12-årig förståndshandikappad pojke omkom i går eftermiddag, då han blev påkörd av tåget(x2000), strax norr om Järna station.
Pojken hade kommit ifrån personalen på Solbergahemmet, då de var ute i skogen för att plocka blåbär.
Olyckan skedde strax efter klockan tre i går eftermiddag.
12-åringen kom ifrån personalen på Solbergahemmet, och sökte sig mot järnvägen.
Detta hände idag och jag hade INTE med mig kameran vilket jag INTE beklagar !
Det värsta är att tåget tutade ca 1km innan utan att det rädda hans liv.
Denna händelse ändrar min syn för alltid gällande fotografering av fotografering i olyckor. jag såg tåget passera mig jag förstog vad som hände och det får en att tänka efter när man upplever en sådan här sak.
KGS
Aktiv medlem
Det är precis såna saker som får mej att bli lite upprörd när någon verkar tro att tidningarnas utkommenderade fotografer tar bilder för "sitt höga nöjes skull"...
Det är säkert inte lätt att höja kameran i vissa lägen, men ibland (kanske inte just i det här fallet) resulterar såna bilder i något som leder till förändring och opinionsväckning. Tänker t ex på en bild som forever sitter på näthinnan, från Vietnam. En fånge som skjuts genom huvudet rakt framför kameran. Såna bilder påverkade säkert utgången av Vietnamkriget, men jag tror inte att fotografen fann nåt nöje i att bevittna scenen...
Det är säkert inte lätt att höja kameran i vissa lägen, men ibland (kanske inte just i det här fallet) resulterar såna bilder i något som leder till förändring och opinionsväckning. Tänker t ex på en bild som forever sitter på näthinnan, från Vietnam. En fånge som skjuts genom huvudet rakt framför kameran. Såna bilder påverkade säkert utgången av Vietnamkriget, men jag tror inte att fotografen fann nåt nöje i att bevittna scenen...
kejo
Aktiv medlem
respekt & ödmjukhet...
Väl talat/skrivet!!!
Sorry för stycket ovan - men jag var tvungen att avreagera mig lite. Trådens inledning visar på en sån otroligt häpnadsväckande brist på sunt förnuft att man baxnar - vilket gör att jag lätt överreagerar lite... Jag tror att vi har en liknande syn på en pressfotograf's uppdrag och vad i en olycka som är av allmännintresse.
//Kjelle
Och detta måste förstås ske på ett sådant sätt att de som drabbas personligen (vilket det faktiskt gör för offren i en olycka) känner sig kränkta medelst smaskiga bilder eller genom att bete sig respektlöst i största allmännhet?? Tänk på att det faktiskt händer personligen för offren vid varje tillfälle. Det ÄR personligt vid varje tillfälle - även om du upplever det som en liten del i ett större sammanhang. Lite respekt och ödmjukhet vore kanske inte helt fel?
Precis!
Väl talat/skrivet!!!
Sorry för stycket ovan - men jag var tvungen att avreagera mig lite. Trådens inledning visar på en sån otroligt häpnadsväckande brist på sunt förnuft att man baxnar - vilket gör att jag lätt överreagerar lite... Jag tror att vi har en liknande syn på en pressfotograf's uppdrag och vad i en olycka som är av allmännintresse.
//Kjelle
kejo
Aktiv medlem
frosseri
I den mån det ändå görs så har vederbörande en seriös empatisk rubbning alt. är så avtrubbad av allt bevittnat våld att denne omgående bör söka professionell hjälp!
Det finns inget som helst försvarbart "allmännintresse" i den typen av frosseri i en medmänniskas olycka. Den fotograf som höjer kameran i det läget gör det defacto för sitt höga nöjes skull! Smaskiga sensations foton är inte försvarbara - någonsin! Jag tycker inte ett dugg synd om fotografen!
Märklig retorik föresten, att försöka skapa förståelse för den stackars fotografen som bara "måste" ta en vidrig bild... Vidriga bilder av söndertrasade människor måste inte alls tas! Det är en grov missuppfattning!
En skildring av olycksplatsen och olyckan som sådan är däremot en annan sak. Rapportering av själva olyckan är försvarbar. Att förvandla en olycksplats till ett modernt Colloseum är det inte!
//Kjelle
I ett fall som det ovan nämnda, så ser jag inte vitsen med att höja kameran alls faktiskt!
I den mån det ändå görs så har vederbörande en seriös empatisk rubbning alt. är så avtrubbad av allt bevittnat våld att denne omgående bör söka professionell hjälp!
Det finns inget som helst försvarbart "allmännintresse" i den typen av frosseri i en medmänniskas olycka. Den fotograf som höjer kameran i det läget gör det defacto för sitt höga nöjes skull! Smaskiga sensations foton är inte försvarbara - någonsin! Jag tycker inte ett dugg synd om fotografen!
Märklig retorik föresten, att försöka skapa förståelse för den stackars fotografen som bara "måste" ta en vidrig bild... Vidriga bilder av söndertrasade människor måste inte alls tas! Det är en grov missuppfattning!
En skildring av olycksplatsen och olyckan som sådan är däremot en annan sak. Rapportering av själva olyckan är försvarbar. Att förvandla en olycksplats till ett modernt Colloseum är det inte!
//Kjelle
KGS
Aktiv medlem
om de tas eller inte i den situationen som du beskrev vet jag inte, men jag vet att de aldrig publiceras i varje fall. Troligen tas de inte heller. Tror inte att du har sett nån sån från någon olycka/självmord/mord i Sverige i varje fall. Och skulle någon sådan bild publiceras är det inte fotografens "fel" då har bildredaktören gjort ett val, ett val som oftast inte fotografen är med o påverkar.
(Men just i dagarna cirkulerar ju rätt råa bilder på döda människor, i syfte att stärka ett förtryckt folk, eller vad nu syftet är...)
Vad jag menar är att fotografen i Vietnam o på andra ställen som skildrat rått och naket våld bidragit till att det tagit slut. Samma med brutala bilder från svältkatastrofer. De tjänar (ibland) som väckarklockor.
Fotograferna är i de lägena hjältar som tar bilderna istället för att lägga benen på ryggen o dra. Och att då som någon skrev börja jaga dem med tång och blåslampa är förstås fullständigt försvarbart om man leder en totalitär regim.
Fast nu e vi borta från ämnet. Sorry.
(Men just i dagarna cirkulerar ju rätt råa bilder på döda människor, i syfte att stärka ett förtryckt folk, eller vad nu syftet är...)
Vad jag menar är att fotografen i Vietnam o på andra ställen som skildrat rått och naket våld bidragit till att det tagit slut. Samma med brutala bilder från svältkatastrofer. De tjänar (ibland) som väckarklockor.
Fotograferna är i de lägena hjältar som tar bilderna istället för att lägga benen på ryggen o dra. Och att då som någon skrev börja jaga dem med tång och blåslampa är förstås fullständigt försvarbart om man leder en totalitär regim.
Fast nu e vi borta från ämnet. Sorry.
kejo
Aktiv medlem
som sagt...
Gud vilket skitsnack!
Som medmänniska har du ALLTID ett val! Får det konsekvenser? -Säkerligen! Det innebär ändå inte att du är tvingad. Återigen märklig och extrem retorik då du hänvisar till totalitära regimer. Du lever knappast i en sådan! Det är INGEN som tvingar dig eller någon annan fotograf i det här landet att ta den sortens bild som jag kritiserade i mitt tidigare inlägg.
Du har ett val. Självklart får valet konsekvenser men du har fortfarande ett val!
Därmed inte sagt att fotografers arbete är utan betydelse. Tvärtom anser även jag att det är viktigt - men knappast av den magnitud som du verkar anse.
Jag förmodar att du själv är pressfotograf eftersom du reagerar så starkt och tar det fotografiska uppdraget på så stort allvar att du känner dig tvingad att ta extrema bilder (skjuter över ALLT ansvar och på någon annan), vilka du försvarar med retorisk hänvisning till totalitära staters ledningstrategi?
Det jag reagerade mot i ditt tidigare inlägg var att du fick det att låta som att det var så hemskt synd om fotografen som är tvingad att ta bilder av en händelse som den med tågolyckan. Jag menar att du faktiskt har ett val när du tar en viss typ av bild.
Visst kan en bildredaktör önska sig smaskiga bilder men förhopningsvis har du fortfarande någon form av ryggrad och integritet som hindrar dig från att ta den typen av bild...? För inte försöker du väl skylla ifrån dig ditt ansvar på någon annan? Det är faktiskt DU som tar bilden och inte bildredaktören!
Som jag skrev i tidigare inlägg så tycker jag att denna typ av bilder är ovanliga i svensk press! Det innebär tyvärr inte att utvecklingen går mot en mer human bildrapportering. Exemplet du själv gav är strålande för vad jag menar med "ett modernt Coloseum". Genom den massiva spridningen av bilderna i alla media skapas ett "virtuellt" Coloseum, där tv/radio/tidningar (media) utgör själva "skådeplatsen".
Frågan är vad som skulle hänt om det funnits rörlig film från striderna då sönerna sköts till döds...? Dessa bilder har dock inte mycket gemensamt med svenska pressfotografers skildringar av svenska händelser att göra. Icke desto mindre publiceras de i samma tidningar, vilket gissningsvis gör att toleransnivån för vad som är "för mycket blod" påverkas över tid...
Japp, vi är rejält off-topic nu...
//Kjelle
Ååååå - stackars, stackars fotografer...
Gud vilket skitsnack!
Som medmänniska har du ALLTID ett val! Får det konsekvenser? -Säkerligen! Det innebär ändå inte att du är tvingad. Återigen märklig och extrem retorik då du hänvisar till totalitära regimer. Du lever knappast i en sådan! Det är INGEN som tvingar dig eller någon annan fotograf i det här landet att ta den sortens bild som jag kritiserade i mitt tidigare inlägg.
Du har ett val. Självklart får valet konsekvenser men du har fortfarande ett val!
Jag håller med dig, det är bra med ett kritiskt förhållningssätt. Vad är det allmännintressanta syftet med de bilderna?? För vilken opinion publiceras de? Svaret är inte självklart...
Fotografen/-er bidrar mycket riktigt till att händelser uppmärksammas men knappast till våldets slut. Det gör andra människor! Fotografens "makt" består i påverkan - inte i reell handling. Dessa två saker bör inte förväxlas även om de är näraliggande. Fotografer är inte gudar! Våld upphör inte för att det skildras/avbildas. Det är dock helt riktigt att uppmärksamheten kan bidra till stoppa våld - eller iaf till att göra det mindre synligt/öppet.
Därmed inte sagt att fotografers arbete är utan betydelse. Tvärtom anser även jag att det är viktigt - men knappast av den magnitud som du verkar anse.
Jag förmodar att du själv är pressfotograf eftersom du reagerar så starkt och tar det fotografiska uppdraget på så stort allvar att du känner dig tvingad att ta extrema bilder (skjuter över ALLT ansvar och på någon annan), vilka du försvarar med retorisk hänvisning till totalitära staters ledningstrategi?
Det jag reagerade mot i ditt tidigare inlägg var att du fick det att låta som att det var så hemskt synd om fotografen som är tvingad att ta bilder av en händelse som den med tågolyckan. Jag menar att du faktiskt har ett val när du tar en viss typ av bild.
Visst kan en bildredaktör önska sig smaskiga bilder men förhopningsvis har du fortfarande någon form av ryggrad och integritet som hindrar dig från att ta den typen av bild...? För inte försöker du väl skylla ifrån dig ditt ansvar på någon annan? Det är faktiskt DU som tar bilden och inte bildredaktören!
Som jag skrev i tidigare inlägg så tycker jag att denna typ av bilder är ovanliga i svensk press! Det innebär tyvärr inte att utvecklingen går mot en mer human bildrapportering. Exemplet du själv gav är strålande för vad jag menar med "ett modernt Coloseum". Genom den massiva spridningen av bilderna i alla media skapas ett "virtuellt" Coloseum, där tv/radio/tidningar (media) utgör själva "skådeplatsen".
Frågan är vad som skulle hänt om det funnits rörlig film från striderna då sönerna sköts till döds...? Dessa bilder har dock inte mycket gemensamt med svenska pressfotografers skildringar av svenska händelser att göra. Icke desto mindre publiceras de i samma tidningar, vilket gissningsvis gör att toleransnivån för vad som är "för mycket blod" påverkas över tid...
Japp, vi är rejält off-topic nu...
//Kjelle
kejo
Aktiv medlem
Allmännintresse...
OBS: Detta inlägg är inte riktat mot dig personligen Calle, utan skall ses som ett inlägg i den allmänna debatten i denna tråd. Jag reagerade på din formulering om "allmänt intresse" och framför mina egna åsikter i denna fråga snarare än ett svar på ditt inlägg.
Så fort en diskussion kommer upp som handlar om etik så försvarar sig såkallade journalister och deras såkallade fotografer med samma enspåriga retorik: "det är av allmännt intresse".
För att vara ärlig och uppriktig: vilket jävla skitsnack!
Sett till det stora hela så är allmännintresset knappast en bild på en söndertrasad människa utan själva händelsen som sådan - vilket du också påpekar. Jag anser inte att det existerar något allmännintresse i "sensationsbilder" och som du påpekar så är det viktigt att det som publiceras är genomtänkt.
Det jag hakar upp mig på i sammanhanget är denna
märkliga och ständigt återkommande hänvisning till "allmänintresse" hos fotografer/journalister som försvar av något som är extremt otänkt och respektlöst. Det finns inte någon som helst "medial plikt" att rapportera om den enskilde individen på det sättet ("smaskiga" bilder").
Min egen erfarenhet är dock att denna typ av papparazzi fotograferande inte är särskilt vanligt - men det förekommer. Som påpekats i ett annat inlägg så publiceras gudskelov väldigt få sådana bilder. Vilka bilder som tas och vilka bilder som publiceras är dock inte riktigt samma sak...
Att "sensationsbilder" inte publiceras innebär inte med automatik att papprazzi mentaliteten inte existerar. Jag vet fotografer som blivit tillfrågade om de har bilder från en olycka. När kvällstidningen ifråga förstod att bilderna inte innehöll särskilt mycket blod och inga närbilder så var de inte längre intresserade... Oavsett om den redaktören var extra insatt vikarie som sett för mycket sjuka snuff movies på sin fritid eller inte så existerar problemet.
Det är en mycket fin balansakt en pressfotograf utför varje dag. Med något enstaka undantag så är de bilder jag ser i tidningar helt okkej och de flesta fotografer tycker jag balanserar på "rätt sida" om sensationen. Det är inget lätt jobb som pressfotografer har att utföra varje dag och generellt tycker jag majoriteten sköter sig utmärkt.
Med det sagt så anser jag att det finns utrymme att diskutera det här påstådda "allmännintresset". Allt är inte så allmänintressant som det kanske först verkar... Visst, det är en hårfin skillnad mellan att ta bilder som "berör" och att kliva över gränsen till respektlöst frosseri i andras olycka. Gränsen måste ändå kunna diskuteras utan ett ensidigt hänvisande till "allmännintresse".
Vad i en olycka är ett verkligt allmännintresse?
Jag tvivlar starkt på att det är den enskilda söndertrasade människan!
Jag tvivlar också på att de som försöker argumentera för sin "mediala frihet" och som anser sig stå över lagen och dess representanter knappast representerar en respekfull och ödmjuk attityd till sin omgivning och sitt uppdrag. Det bevisas (i mina ögon) av de påstådda samarbetsproblemen med polis/räddningstjänst i denna tråds tidiga inlägg.
Dessa problem borde rimligen vara en ordentlig alarmklocka om att man klivit över den hårfina gränsen! Ringer ingen sådan klocka bör man överväga att uppsöka närmsta psykiaktriska mottagning. Det är nämligen ingen hälsosam attityd när man tror sig stå över lagen bara för att man håller i en kamera!
En fotograf är på inget sätt viktigare än räddningspersonalens arbete! Tvärtom!!! I egenskap av medborgare och därmed "allmännheten" så måste jag säga att mitt allmänna intresse faktiskt är mycket större för räddningspersonal och polis än en fotograf.
//Kjelle
Det är märkligt hur ogärna granskare vill bli granskade...
OBS: Detta inlägg är inte riktat mot dig personligen Calle, utan skall ses som ett inlägg i den allmänna debatten i denna tråd. Jag reagerade på din formulering om "allmänt intresse" och framför mina egna åsikter i denna fråga snarare än ett svar på ditt inlägg.
Så fort en diskussion kommer upp som handlar om etik så försvarar sig såkallade journalister och deras såkallade fotografer med samma enspåriga retorik: "det är av allmännt intresse".
För att vara ärlig och uppriktig: vilket jävla skitsnack!
Sett till det stora hela så är allmännintresset knappast en bild på en söndertrasad människa utan själva händelsen som sådan - vilket du också påpekar. Jag anser inte att det existerar något allmännintresse i "sensationsbilder" och som du påpekar så är det viktigt att det som publiceras är genomtänkt.
Det jag hakar upp mig på i sammanhanget är denna
märkliga och ständigt återkommande hänvisning till "allmänintresse" hos fotografer/journalister som försvar av något som är extremt otänkt och respektlöst. Det finns inte någon som helst "medial plikt" att rapportera om den enskilde individen på det sättet ("smaskiga" bilder").
Min egen erfarenhet är dock att denna typ av papparazzi fotograferande inte är särskilt vanligt - men det förekommer. Som påpekats i ett annat inlägg så publiceras gudskelov väldigt få sådana bilder. Vilka bilder som tas och vilka bilder som publiceras är dock inte riktigt samma sak...
Att "sensationsbilder" inte publiceras innebär inte med automatik att papprazzi mentaliteten inte existerar. Jag vet fotografer som blivit tillfrågade om de har bilder från en olycka. När kvällstidningen ifråga förstod att bilderna inte innehöll särskilt mycket blod och inga närbilder så var de inte längre intresserade... Oavsett om den redaktören var extra insatt vikarie som sett för mycket sjuka snuff movies på sin fritid eller inte så existerar problemet.
Det är en mycket fin balansakt en pressfotograf utför varje dag. Med något enstaka undantag så är de bilder jag ser i tidningar helt okkej och de flesta fotografer tycker jag balanserar på "rätt sida" om sensationen. Det är inget lätt jobb som pressfotografer har att utföra varje dag och generellt tycker jag majoriteten sköter sig utmärkt.
Med det sagt så anser jag att det finns utrymme att diskutera det här påstådda "allmännintresset". Allt är inte så allmänintressant som det kanske först verkar... Visst, det är en hårfin skillnad mellan att ta bilder som "berör" och att kliva över gränsen till respektlöst frosseri i andras olycka. Gränsen måste ändå kunna diskuteras utan ett ensidigt hänvisande till "allmännintresse".
Vad i en olycka är ett verkligt allmännintresse?
Jag tvivlar starkt på att det är den enskilda söndertrasade människan!
Jag tvivlar också på att de som försöker argumentera för sin "mediala frihet" och som anser sig stå över lagen och dess representanter knappast representerar en respekfull och ödmjuk attityd till sin omgivning och sitt uppdrag. Det bevisas (i mina ögon) av de påstådda samarbetsproblemen med polis/räddningstjänst i denna tråds tidiga inlägg.
Dessa problem borde rimligen vara en ordentlig alarmklocka om att man klivit över den hårfina gränsen! Ringer ingen sådan klocka bör man överväga att uppsöka närmsta psykiaktriska mottagning. Det är nämligen ingen hälsosam attityd när man tror sig stå över lagen bara för att man håller i en kamera!
En fotograf är på inget sätt viktigare än räddningspersonalens arbete! Tvärtom!!! I egenskap av medborgare och därmed "allmännheten" så måste jag säga att mitt allmänna intresse faktiskt är mycket större för räddningspersonal och polis än en fotograf.
//Kjelle
KGS
Aktiv medlem
Re: som sagt...
Du har aldrig sett en sån bild påstår jag, så du kritiserar nåt som inte förekommer. Svenska fotografer och bildredaktörer är hänsynsfulla och jag är rätt säker på att de inte stör räddningsarbetet, speciellt inte om de blir tillsagda.
Nej, jag lever inte i en totalitär regim, därför tycker jag att den som anser att man ska jaga yrkesmänniskor som gör sitt jobb med blåslampa o tång borde söka sej till en sån istället, för där skulle han säkert trivas bättre. Bara så menade jag.
Ägget o hönan. Om ingen har modet att visa vad som sker så vet inte de "andra människorna" något o gör således inget. En stark bild väcker känslor och det kan i sin tur leda till handling. Själv vet jag inte om jag skulle palla med att få skärpan rätt och ta en bild överhuvudtaget om jag såg någon avrättas framför mej. Troligen inte.
Nä, jag e inte pressfotograf. Men det viktigaste vi har i vår grundlag är rätten att yttra sej, både i ord, ljud och bild. Varje gång någon beskär den rätten reser jag ragg. Nu var det inte du som började tala om blåslampan, men det var den som tände (sic!) mej i den här debatten.
Jo men visst, fotografen tar bilden, men jag kan tänka mej att det är kaotiskt och medan D2H´n skjuter 8 bilder i sekunden kan väl saker o ting "komma ivägen" alldeles oavsett vad jag tänker mej att plåta. Men vad du får se sen och hur det beskärs och maskas avgör bildredaktören och ansvarig för det är till på köpet den ansvariga utgivaren. Och återigen, varken du eller jag vet vad som blir taget eftersom vi aldrig har fått se det, ingen gottar sej i olyckor i det här landet. Fotografer och redaktörer tar sitt ansvar.
Det e världshistoria som skrivs och då avgör i vanlig ordning "segrarna" hur den ska skildras och nedtecknas. När väl amerikanerna visat bilderna worldwide så måste våra svenska media hänga på, annars blir vi snart lika inskränkta o dumma som de flesta amerikaner som inte vet nåt om nåt som händer utanför deras egen delstat.
Åter till ämnet för tråden:
Eftersom jag inte är pressfotograf så vet jag inte hur den svenska fotografkåren beter sej på olycksplatser, men jag tror att de sköter sej bra. O eftersom vi inte har licens på kameror så kan vem som helst som råkar befinna sej där ta vilka bilder den vill, helt lagligt. Och du är i din fulla rätt att tycka vad du vill om dessa personer.
Alltid kul med en frisk debatt, men kanske dags för en ny tråd?
Du har aldrig sett en sån bild påstår jag, så du kritiserar nåt som inte förekommer. Svenska fotografer och bildredaktörer är hänsynsfulla och jag är rätt säker på att de inte stör räddningsarbetet, speciellt inte om de blir tillsagda.
Nej, jag lever inte i en totalitär regim, därför tycker jag att den som anser att man ska jaga yrkesmänniskor som gör sitt jobb med blåslampa o tång borde söka sej till en sån istället, för där skulle han säkert trivas bättre. Bara så menade jag.
Ägget o hönan. Om ingen har modet att visa vad som sker så vet inte de "andra människorna" något o gör således inget. En stark bild väcker känslor och det kan i sin tur leda till handling. Själv vet jag inte om jag skulle palla med att få skärpan rätt och ta en bild överhuvudtaget om jag såg någon avrättas framför mej. Troligen inte.
Nä, jag e inte pressfotograf. Men det viktigaste vi har i vår grundlag är rätten att yttra sej, både i ord, ljud och bild. Varje gång någon beskär den rätten reser jag ragg. Nu var det inte du som började tala om blåslampan, men det var den som tände (sic!) mej i den här debatten.
Jo men visst, fotografen tar bilden, men jag kan tänka mej att det är kaotiskt och medan D2H´n skjuter 8 bilder i sekunden kan väl saker o ting "komma ivägen" alldeles oavsett vad jag tänker mej att plåta. Men vad du får se sen och hur det beskärs och maskas avgör bildredaktören och ansvarig för det är till på köpet den ansvariga utgivaren. Och återigen, varken du eller jag vet vad som blir taget eftersom vi aldrig har fått se det, ingen gottar sej i olyckor i det här landet. Fotografer och redaktörer tar sitt ansvar.
Det e världshistoria som skrivs och då avgör i vanlig ordning "segrarna" hur den ska skildras och nedtecknas. När väl amerikanerna visat bilderna worldwide så måste våra svenska media hänga på, annars blir vi snart lika inskränkta o dumma som de flesta amerikaner som inte vet nåt om nåt som händer utanför deras egen delstat.
Åter till ämnet för tråden:
Eftersom jag inte är pressfotograf så vet jag inte hur den svenska fotografkåren beter sej på olycksplatser, men jag tror att de sköter sej bra. O eftersom vi inte har licens på kameror så kan vem som helst som råkar befinna sej där ta vilka bilder den vill, helt lagligt. Och du är i din fulla rätt att tycka vad du vill om dessa personer.
Alltid kul med en frisk debatt, men kanske dags för en ny tråd?
Tobbe K
Aktiv medlem
Olycker / händerlser.
Inatt kom sirener och jag flög ut (med en EOS300 jag äntligen fått fram tack vara posten och en här på forumet som sålde till mig).
En tant hade "ramlat sa gubben" ut från fönstret på 3:e våningen men rammlat var inte sant hon låg ca 4m utanför fönstret så mer utkastad. Hon levde men med skador.
Abulans och polis var på plats samt lokaltidning kom tog bilder å gick.
Jag frågade en av Poliserna om jag skulle dokumentera allt och det ville dom. 2 rulla X 24 gick åt på 30min av allt.
Ska ner till snabblabbet och framakall idag sen ska jag över till polisen och lämmna bilder som är av intresse för krimmarna, dvs bilder på folk, bilder på olyckplatsen osv.
Genom att fråga och erbjuda denna hjälp så fick ajg en respons jag inte trodde, dom ville ha min hjälp och blev mer tacksamma.
se allt är annorlunda om man bara frågar.
Troligen överlever inte offret händelsen men ligger ett brott bakom detta kan dom ha bevis med mina bilder och detta kan ju hjälpa offret.
*ska gå å spu lite mår pyton, hon var ingen vacker syn om jag säger så*
Inatt kom sirener och jag flög ut (med en EOS300 jag äntligen fått fram tack vara posten och en här på forumet som sålde till mig).
En tant hade "ramlat sa gubben" ut från fönstret på 3:e våningen men rammlat var inte sant hon låg ca 4m utanför fönstret så mer utkastad. Hon levde men med skador.
Abulans och polis var på plats samt lokaltidning kom tog bilder å gick.
Jag frågade en av Poliserna om jag skulle dokumentera allt och det ville dom. 2 rulla X 24 gick åt på 30min av allt.
Ska ner till snabblabbet och framakall idag sen ska jag över till polisen och lämmna bilder som är av intresse för krimmarna, dvs bilder på folk, bilder på olyckplatsen osv.
Genom att fråga och erbjuda denna hjälp så fick ajg en respons jag inte trodde, dom ville ha min hjälp och blev mer tacksamma.
se allt är annorlunda om man bara frågar.
Troligen överlever inte offret händelsen men ligger ett brott bakom detta kan dom ha bevis med mina bilder och detta kan ju hjälpa offret.
*ska gå å spu lite mår pyton, hon var ingen vacker syn om jag säger så*
Mikael Andersson
Ny medlem
Resoektera
Alllså, jag har varit o fotat en hel del olyckopr under min korat tid som fotogtaf för den lokala tidningen.
Du måste ju förstå att du måste repektera människor som har varit med om en olycka och dom som har en olycksplatsen som arbetsplats som förmodligen är under nog mycke stress som det är och som inte ska måste störas av en fotograf som är i vägen.
Det bästa man kan göra när man kommer till en olycka är ju att kontakta, den som leder det hela.
Prata om vad som är rätt o är fel, det värsta du kan göra är ju en göra dennna preon irriterad på dig så det kan störa framtida arbeta om ni nu möts på en annan olycka.
Nä nu har jag svamlat nog, men som jag sa o börja respektera inblandande....
Alllså, jag har varit o fotat en hel del olyckopr under min korat tid som fotogtaf för den lokala tidningen.
Du måste ju förstå att du måste repektera människor som har varit med om en olycka och dom som har en olycksplatsen som arbetsplats som förmodligen är under nog mycke stress som det är och som inte ska måste störas av en fotograf som är i vägen.
Det bästa man kan göra när man kommer till en olycka är ju att kontakta, den som leder det hela.
Prata om vad som är rätt o är fel, det värsta du kan göra är ju en göra dennna preon irriterad på dig så det kan störa framtida arbeta om ni nu möts på en annan olycka.
Nä nu har jag svamlat nog, men som jag sa o börja respektera inblandande....
Fotograf121
Aktiv medlem
vart ifrån får du dina pengar???
Jobbar inte du på ditt jobb bara för att få pengar mer än kanskle att du gillar ditt job.
Jag funderar på att börja jobba som frilansare nu och då kokmer det att bli olyks bilder så är det och jag har svårt att inte hjälpa folk i behov. MEN jag drar mig inte för att ta en bild absolut inte men sedan vad jag visar för alla andra det blir efter en kraftig gallring....
Jag jobbade som telefån försäljare ett tag och det var mitt jobb att sälja denna produkt till folk även om jag inte tyckte om det eller litade på produkten jag sålde men det gav mig mat på bordet. Detta gäller ju även en frilansande fotograf man får tenja lite på sina gränser ibland och ta dom bilder man kanske inte vill bara för att få maten på bordet...
Detta kanske ni inte tänker på som har ett fast jobb och kanske tjänar en bra summa varje månad
Fotograf121
Aktiv medlem
Jo det har den kan man säga den har gått över till moral och etik (har läst igenom allt själv en mindre novell kan man säga)
sagan
Avslutat medlemskap
Maverick
Aktiv medlem
En artikel som relaterar till ämnet.
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=1-AV_ID=360109,00.html?from=sectionlinks1
Mvh
maverick
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=1-AV_ID=360109,00.html?from=sectionlinks1
Mvh
maverick
