...Anders Andersson!
Det är en viss skillnad på att fotografera vad som kan beskrivas som "allmänhetens intresse", dit hör självklart sådant som vietnamkrig, estoniaolyckor och även en och en annan älgolycka. Vad jag vänder mig emot är de, och de är många, fotografer och journalister som tveklöst ljuger eller mutar sig in i ett avspärrat område med chockade människor, för att där bränna av lite blixtar i ansiktet på dem och fråga den ruskigt begåvade frågan "hur mår du". Att personen som står framför journalisten just sett sin mor/far/son/partner eller vän bli sprängd/skjuten/överkörd eller innebränd till döds verkar vara underordnat. Jag har också svårt att se hur god journalistisk etik är förenligt med att ligga i ovanstående exempels trädgård och smygfotografera genom fönstren... Eller att storma hem till någon, kl 1 på natten, vars barn just då sitter gisslan hos någon tokig rånare med en bomb tejpad runt magen, innan den stackars modern blivit informerad av polisen, återigen för att ställa samma begåvade fråga... Om du nu jobbar som pressfotograf så vet du likaväl som alla andra att de pressetiska riktlinjerna bryts å det grövsta. Jag tycker att din kommentar om att du inte sett några övertramp är mer än otrolig, själv har jag bara sett makalöst dåligt uppträdande från pressens sida, varenda gång jag varit ute. Grundprincipen måste ändå vara någon sorts moral och etik, även hos pressen. Nick Uts (har för mig att det var han som tog bilden av polischefen i saigon under tet-offensiven) bild av en person utsatt för en högst omoralisk handling blir i sig själv moraliskt korrekt, att inte visa den bilden vore att ställa sig på samma sida som polischefen. En god ståndpunkt vore väl att svensk (kvälls) press visade vanliga svenssons lika mycket respekt som man säger sig göra.
