ANNONS
Annons

Vem bestämmer vid en olycksplats?

Produkter
(logga in för att koppla)
mmm, fruktansvärt. snacka om guldfisksyndrom. (dvs att du blir lika upprörd av att hitta din egen guldfirre flytandes upp och ner som av att läsa om en trafikdödad svensk, tio drunknade tyskar eller tiotusen jordbävningsdödade kinser)
 
Jag skjälv har varit aktiv vid räddningar i olycksfall / katastrofer och oftast fräser jag enkelt till en störande frilansare eller fotograf att hjälpa till eller rent hålla sig ur vägen * respekt * !
 
Klart du har rätt att fota, trots polisen eller annan utryckningspersonal "Avråder" Dig.
Jag kan heller inte påstå att situationen skulle vara mer kränkande för olycksdrabbade än någon som gör något "pinsamt" i en annan offentlig miljö. Fotograferingsfrihet finns det i sverige, dvs du har rätt att fotografera allt som inte sker på privat område (isf. om du befinner dig utanför området.) för PRIVAT bruk.
 
Räddningsledaren har befogenhet att t o m beordra dig att hjälpa till om han anser att det är nödvändigt! Svårt att fota då...

/Pontus
 
Räddningsledare

Som vid alla räddningsinsatser är det räddningsledaren (Gul el röd hjälm).
Hans ord är lag. Om jag som ambulanspersonal ej kan få bort Nyfikna??????????????????, vänder jag mig till räddningsledaren som vidtar nödvändiga åtgärder.
Tyvärr finns det alltför många nyfikna (Gamar). Jag kan inte förstå nöjet i att fotgrafera lemlästade människor.
Det kan också bli fråga om hur sekretesslagen hanterar denna situation.
Fotografera på håll tack.
/En ambulanssjukötare
 
Du har alldeles rätt i att räddningsledarens ord är lag. Däremot omfattas inte media på en ev. olycksplats av sekretesslagen eftersom vi inte undertecknat något tysthetslöfte. Vi har egna regler, som ganska noggrant stipulerar vad som ska/bör/får visas i tryck dagen efter. Vad gäller bilder av lemlästade lik vore intressant att höra när du senast såg en lemlästad nordbo i tidningen senast. Varför inte? För att de allra flesta tidningar följer de etiska reglerna, som säger att offer och anhöriga ska visas största möjliga hänsyn. Det är jävulskt irriterande att bli kallad gam, hyena och liknande tillmälen när man är på olyckor och faktiskt gör sitt jobb. Skrik gärna okvädningsord till alla nyfikna förbipasserande som står och glor för sitt höga nöjes skull. Jag lovar dig att de pressfotografer du ser på en olycksplats inte åker dit för att de gottar sig i andras elände.
 
harabergsmannen skrev:
Det är jävulskt irriterande att bli kallad gam, hyena och liknande tillmälen när man är på olyckor och faktiskt gör sitt jobb.

Det kan vara djävligt irriterande att vara offer i en rejäl olycka och dessutom bli fotograferad. Det gör bara ont värre och lindrar inget för någon av de inblandade. De som profiterar på att fotografera skadade människor i kris och chock skall behandlas med tång och blåslampa.
 
rideg skrev:
Det kan vara djävligt irriterande att vara offer i en rejäl olycka och dessutom bli fotograferad. Det gör bara ont värre och lindrar inget för någon av de inblandade. De som profiterar på att fotografera skadade människor i kris och chock skall behandlas med tång och blåslampa.

Det finns ett par jobb lediga i Irak nu... lämpliga för nån som behandlar dem som gör sitt jobb med tång o blåslampa. Go for it!

Det var säkert ingen som längtade efter att bli fotograferad när de lämnade koncentrationslägren heller, men utan dokumentation... tja, en del tror det inte ens fast de sett bilderna o filmerna.

Självklart ska allt kunna dokumenteras utan att den som gör det ska bli jagad med blåslampa. Sen är det som anders a säger att publicering är en helt annan sak o där finns regler både skrivna och oskrivna.
 
fruktansvärt?

visst kan jag förstå att det är fruktansvärt att någon fotar vid en olycksplats motsvarande men som det har sagts tidigare: dokumentation. det kan fylla en viss funktion oxå. jag tycker inte det är fel. det är en långt mer betydande journalistik och ska inte liknas vid paparazzi...

sen kan jag förstå att räddningspersonal som jobbar under press o stress besväras av det... men man kan ju göra det med viss "finess". close-ups på ett offer inne i en bil kanske är att ta i, men det finns ju faktiskt mycket mer att fotografera och det är ju bara en person som ser vad som syns i sökaren.

//olof
 
Jag ser det med denna vinkel :

Foto men gör det med värdighet.
Ska man fota en olycka ska det fotas utan att inblandade drabbas i form av publicering då de är igännkännande " undantag olyckor i tävlingar och liknande "
En olycka är en tragegi men att dokumentera vad som hänt med bilder ger både inblandade och utomstående en inblick vad som är fakta.



* lyssna alltid på räddningsledningen *
 
Senast ändrad:
KGS skrev:
Det var säkert ingen som längtade efter att bli fotograferad när de lämnade koncentrationslägren heller, men utan dokumentation... tja, en del tror det inte ens fast de sett bilderna o filmerna.

Det är en helt annan sak. Och jag talar inte om bilder som är viktiga att ta för att förebygga, påminna eller upplysa om vissa missförhållanden. Men jag tycker att det är fel att fotografera människor i utsatta situationer om man inte har någon genomtänkt plan för hur bilderna skall kunna förebygga eller lindra lidandet för de inblandade i framtiden. Sedan kan det vara tungt att som offer veta att en kritisk situation i livet är fotografiskt dokumenterad och ligger i ett arkiv någonstans. Det gör det inte lättare för offret att lägga hela händelsen bakom sig. Vem vet i vilka sammanhang bilderna kan dyka upp i framtiden?
 
Nä, o vem vet, just den bilden kanske blir ett oerhört viktigt bevis för att en viss biltillverkare slarvat med säkerheten och därmed måste betala ett oräkneligt antal dollar i skadestånd till den skadade...

Jag vet att fotografer tar massor av bilder som aldrig publiceras, en god vän till mej erbjöds jobbet som bildredaktör på en större tidning, men avstod när hon begrep vad hon skulle tvingas titta på...

De gånger jag har frontalkrockat eller suttit i brinnande bilar har det bara varit "snälla" bilder i tidningarna efteråt, inte är det ofta vi ser vidriga detaljer i vår svenska press.
 
rideg skrev:
Det är en helt annan sak. Och jag talar inte om bilder som är viktiga att ta för att förebygga, påminna eller upplysa om vissa missförhållanden. Men jag tycker att det är fel att fotografera människor i utsatta situationer om man inte har någon genomtänkt plan för hur bilderna skall kunna förebygga eller lindra lidandet för de inblandade i framtiden.
Sådana avväganden är faktiskt helt omöjliga att göra på plats. Det går ju inte att veta förrän i efterhand, när olycksorsak mm är klarlagt. I första hand fotograferar tidningar/tv på olyckor för att kunna rapportera till allmänheten att det har hänt. Folk undrar naturligtvis varför det var timslånga köer på motorvägen dagen före etc. Och att berätta om detta är då en av en dagstidnings många uppgifter. Vidare förstår jag inte varför folk i den här diskussionen hela tiden ojar sig över att det publiceras splatterbilder i svenska tidningar. Jag upprepar för hundrade gången: DET PUBLICERAS INGA SÅDANA BILDER I SVENSKA TIDNINGAR! Är det så vansinnigt svårt att ta in? Jämför oss för helvete inte med hur press arbetar i andra länder! Ett undantag är händelsen i Stockholm nyligen då en sinnesförvirrad man prejade ner en mängd människor på en gågata. Då publicerades bilder på (lätt) skadade personer. I samtliga fall hade tidningarna de drabbades+anhörigas tillstånd att göra så.
Och vaddå "sko sig" på andras olycka? De allra, allra flesta bildjournalister som plåtar olyckor är anställda av tidningar, och får INGEN bonus för smaskiga blodbilder. Vi har månadslön precis som undersköterskan som tar hand om den skadade.
Jag tycker det är tråkigt att den här diskussionen inte tycks leda till att "fotografhatare" tar in någon information om hur svensk press fungerar, utan fortsätter rabbla samma svammel om att vi gottar oss i andras elände.
 
Förståelse

Jag förstår att du Anders inte har ngn förståelse för att det kan vara väldigt irriterande att stirra in en kameralins när man försöker rädda människoliv. Alla olyckor dokumenteras av räddningstjänst polis och ambulanssjukvård. För sjukvårdens del dokumenteras alla olyckor för att kunna bedöma skademekanismer som ligger till grund för handläggning av traumafall. Vi behöver inga andra som dokumenterar detta. Vi har mycket strikta regler för vilka personer som skall finnas i skadeområdet. Har du befunnit dig på en skadeplats någon gång i samband med det akuta omhändertagandet, så borde du förstå att du inte har där att göra. Men det kan vara svårt att förstå för en som inte är insatt i problematiken i samband med det akuta omhändertagandet på skadeplats. Det har vid ett stort antal tillfällen varit nödvändigt att handgripligen flytta bort personer som skall "dokumentera".
På avstånd helt OK, men håll er där.
Om man som du Anders säger inte tar in closeups i tidningar vad har ni då där att göra?????????
 
Senast ändrad:
Jag vet att främst brandkåren och ibland polisen tar bilder på tex de inblandade bilarna och sedan skickar med disketten med ambulansen för att läkarna ska kunna avgöra hur mycket våld som varit inblandat. Men ert uppdrag är inte vårt uppdrag och vice versa. Ni (räddningspersonal och polis) får gärna tycka precis vad ni vill om att media utför sitt arbete, men ni har faktiskt inte ett dugg att göra med att vi gör det. Vi gör vårt jobb och ni gör ert. Tänk om vi skulle börja låta lekmän bestämma vad vi ska eller inte ska bevaka.Då hade det inte stått mycket i tidningen, det kan jag lova dig. Och jo, jag har varit på ett antal olyckor och vet ungefär hur det brukar se ut. Och jag vet också att varken jag eller mina kollegor på radio/tv/andra tidningar brukar vara i vägen för räddningspersonal. Varför skulle vi ha något intresse i att störa deras insats? Självklart är det viktigare att rädda liv än att få actionfyllda bilder. De som arbetar med att hjälpa skadade brukar ha viktigare saker för sig än att skrika på media på plats. Vad gäller ditt påstående om att fotografer brukar "sticka upp ett objektiv i ansiktet" på skadade vet jag sannerligen inte var du får det ifrån. Jag gör det aldrig. Helt enkelt eftersom sådana bilder ändå inte publiceras och därför att det dessutom kan upplevas som obehagligt för den skadade. Därmed inte sagt att man inte kan röra sig på olycksplatsen för att fota med en kortare brännvidd. Kom ihåg att den verkliga skadan av en närgången fotografering inte inträffar förrän bilden faktiskt publiceras.
Åter igen:tyck precis vad du vill om press/etermedia, men lägg dig inte i deras yrkesutövning, såvida de inte direkt hindrar dig i din yrkesutövning.Jag tror du själv skulle ogilla om en journalist kom fram till dej och började tala om för dig hur du bäst lägger ett första förband. Eller?
 
tröttsam diskussion

Du Anders verkar ju vara hyvens fotograf. Men du har många kolleger som är allt annat än hyvens. Jag tycker att ditt resonemang tyder på allt annat än etik och moral. Men du verkar vilja ha sista ordet. Jag har inga synpunkter på vad ni pysslar med så länge ni inte stör oss i vårt arbete.
Fakta är dock
En bild betraktas som personuppgift även om namn inte nämns enligt ett utlåtande från Datainspektionen (gällande ett stadshotell som tagit bilder på sina dansande gäster och lagt ut på nätet). Hotellet slapp påföljd då de snabbt tog bort bilderna.

Tänk på det
 
Re: Förståelse

hansn skrev:
Alla olyckor dokumenteras av räddningstjänst polis och ambulanssjukvård.

Om nu polis, räddningstjänst och ambulans gör så fullödiga dokumentationer av en olycksplats - varför kan man då som närvarande tidningsfotograf få en förfrågan från dessa om bilder?
Var själv ute på en bilolycka i går, och de bilder jag tog syftade till att läsaren skulle förstå orsak och händelseförlopp.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar