Varit med negativ eller upprörd situation vid gatufotografering?

[PMD]

Har du tid så rekommenderar jag att titta på den amerikanska Zack Arias som på ett öppet och ärligt sätt och genom vänliga gester (då engelska språket inte är användbart) får ok att fotografera folk på och omkring gator i Hongkong

Zack Arias metoder vid Gatufotografering i Hongkong

"I'm asking a young, Chinese boy to go somewhere dark with me, so I can flash him." Hm …

 

[fotobollfoto]

[…]
Ingen har upphovsrätt på sitt utseende.

nä, den lär väl tillhöra föräldrarna? Upphovsparet!

 

[fotobollfoto]

Det tycks finnas en del människor som inte känner någon som helst empati med fotografer.

Kanske på samma sätt som jag har svårt att känna empati för rökare när de röker där jag står och väntar på tåget.

 

[Frekeman]

Brittiska poliser har rätt att stoppa någon som de "reasonably suspect to be a terrorist". I sådana sammanhang har de rätt att inspektera bilder som någon har i sin kamera. De har inte rätt att radera bilder. Centralt här är vad "reasonably suspect" innebär, men jag skulle nog inte bråka om saken om jag blev stoppad.

Om jag vore terrorist så skulle jag inte frivilligt visa några bilder, förstås.

https://www.met.police.uk/advice/advice-and-information/ph/photography-advice

(Men det här har väl du väl full koll på som bor i England?)

Jo, jag är hyfsat medveten om reglerna här. Det ska mycket till för att bli rimligt misstänkt för att vara terrorist.

 

[Moha]

"I'm asking a young, Chinese boy to go somewhere dark with me, so I can flash him." Hm …

Zack Arias är en mycket humoristisk person. Han har varit (kanske fortfarande är Fujifilm Ambassador som förespråkar deras full frame kamera, nej jag har ingen sådan kamera ). Han är otroligt duktigt att knyta kontakt med folk på gatan. Han är även duktig på att ta bilder utan att folk uppfattar det. han har ett par andra youtube video från Turkeiet och Indien.

Jag vill minnas att han har varit utbränt och inte varit aktiv fotograf på flera år.

 

[Moha]

Kristoffer. Jag tycker att du ska ta dig över din "känslomässiga blockering" och våga prova på gatufoto. Var inte rädd för hur folk ska reagera. De flesta struntar fullkomligt i vad du fotar och de som reagerar positivt /nyfiket/undrande/negativt är det bara att börja prata med. Bifogar länkar till två Youtube-videos av den engelske fotografen Jamie Windsor (som jag tycker delar med sig av intressanta tankar om fotografi i största allmänhet).
1. Why you SHOULDN'T do STREET PHOTOGRAPHY – Här behandlar Windsor flera av de etiska problem bl.a. du velat diskutera i denna och andra gatufoto-trådar. Jag är övertygad om att du (och andra här på FS) kommer att uppskatta hans nyanserade resonemang i frågan.
2. How to ASK STRANGERS for PHOTOS – Här tar Windsor upp exakt den osäkerhet och det slags rädslor som du beskriver i ditt inlägg.

Bifogar några gatuporträtt jag har tagit.

Visa bilaga 163582
En gentleman jag träffade på 19 Glas i gamla stan. Frågade om jag fick fotografera honom och han sa ja. Lätt som en plätt.

Visa bilaga 163584
En stilfull ung dam på Brick Lane i London. (Observera kameraremmen hon har om halsen.) "Ok to take a photo?" frågade jag och hon bara tittade rakt in i kameran utan att ändra en min. Snubben följde med av bara farten.

Visa bilaga 163585
Jag hade passerat dessa två gentlemen många gånger på väg till ICA-affären där jag bor. Hade också hälsat på dem och småpratat några gånger. När jag så en dag frågade om jag fick fotografera dem var de till en början tveksamma, men sa efter en stund ja. En bild på två polare. Han till vänster hade varit med och byggt huset i bakgrunden i slutet av 60-talet.

Så, Kristoffer, våga utmana dig själv och vidga din fotografiska horisont. Go for it!

/ Med vänlig hälsning, FiCa1 Sawant Photography

Tack för Jamie Winsor länkar, jag kommer att titta på inom det närmaste tiden.

 

[PMD]

Kanske på samma sätt som jag har svårt att känna empati för rökare när de röker där jag står och väntar på tåget.

Svårt att veta, men att någon röker bredvid dig påverkar på ett helt annat sätt.
Jag har också väldigt lite empati med rökare i min närhet.

Jag brukar avlägsna mig för att slippa röken.

 

[Lobbamobba]

Tror många upplever en olustkänsla när en okänd person kartlägger och fångar dem eller deras personliga tillhörigheter på bild. Att kastas ut i ovisshet kring vad du ska använda bilderna till, egentligen. Speciellt i dagens uppkopplade samhälle där sociala medier dagligen används för att bland annat kartlägga rånoffer, håna folk och inte minst få personlig njutning. Extra känsligt blir det med drönare där man är utsatt i sin egen trygga hemmiljö.

Även om man inte har någon baktanke alls så handlar det i grunden om att en okänd person vill ha en bild av dem på sin dator, för all framtid. Det ger obehag.

Känner man så får man helt enkelt hålla sig hemma. Att fotografera något eller någon offentligt är samma sak som att måla av eller bara komma ihåg och berätta för någon annan hur det såg ut.
Någon udda figurs paranoia ska inte få inskränka den rättigheten.

Som tur är, enligt min erfarenhet, så är de som du kallar ”många” snarare otroligt få.
Kanske 1 på 5000 av de människor jag fotograferat.

 

[PMD]

1. Why you SHOULDN'T do STREET PHOTOGRAPHY

Tack för den! Jag hade inte hört talas om Fan Ho tidigare. Jag letade mer efter hans bilder och blev inte beskviken.

 

[FiCa1]

Tack för den! Jag hade inte hört talas om Fan Ho tidigare. Jag letade mer efter hans bilder och blev inte beskviken.

Windsor har många matnyttiga och tankeväckande videos. Fan Ho var en fantastisk fotograf. Hade inte heller hört talas om honom förrän jag för flera år sedan av en ren slump hittade en fotobok av honom i London.

 

[fotobollfoto]

Svårt att veta, men att någon röker bredvid dig påverkar på ett helt annat sätt.
Jag har också väldigt lite empati med rökare i min närhet.

Jag brukar avlägsna mig för att slippa röken.

Ja röken påverkar fysiskt.
Fotograferandet verkar kunna påverka mentalt.
Båda kan leda till behov av sjukvård.

 

[afe]

Nu börjar det bli väl tramsigt; finns det några som helst exempel på någon som behövt uppsöka psyksjukvården efter att blivit utsatt för en gatufotograf? (Och nej, exempel med paparazzi och dylikt räknas förstås inte.)

Vad gäller rökning är det sedan 1 juli 2019 förbjudet att röka på perronger (och en massa andra platser utomhus), så det var en dålig jämförelse.

 

[nivas]

Jag har ju en viss faschination för att fotografera småstäder samt i mörker och ibland "dåligt väder".
En kväll med ganska ymnigt snöfall tog jag en promenad i grannkvarteren och tog några allmänna bilder på typisk gatumiljö i villakvarter. Blir efter ett tag ikappsprungen av en kvinna som ropar "hallå hallå". Väluppfostrad som jag är så stannar jag, tänker att hon kanske behöver hjälp med något eller så. Men nej, istället får jag ett föredrag om att jag minsann inte får fotografera andras hus m.m. och att jag kanske är inbrottstjuv. Jag försökte förklara att argumentet att det skulle vara förbjudet att ta bilder där privata hus finns med kändes lite osannolikt, med tanke på att folk ständigt fotograferar nere på stan, vid strandpromenaden, där det aldrig är något problem...
Jag presenterar mig med namn och berättar var jag bor och vad jag gör där, hon vägrar tala om vad hon heter och babblar om att ringa polisen. Visst, gör det du, men det hände inget mer efter det.

 

[fotobollfoto]

Nu börjar det bli väl tramsigt; finns det några som helst exempel på någon som behövt uppsöka psyksjukvården efter att blivit utsatt för en gatufotograf? (Och nej, exempel med paparazzi och dylikt räknas förstås inte.)

Vad gäller rökning är det sedan 1 juli 2019 förbjudet att röka på perronger (och en massa andra platser utomhus), så det var en dålig jämförelse.

Ingen aning. Men folk mår dåligt av allt möjligt och behöver vård. Det tramsiga är att avfärda obehag och oro och eventuella följder som trams. Acceptera istället att vi alla är olika och reagerar olika på vår omgivning. Och att samhället är till för oss alla.
När det gäller rökning så var det onödigt av mig att precisera till just perrongen. Det är lika störande att gå i närheten av någon som röker på trottoaren. Fruktansvärt egoistiskt att gå där med sitt njutningsmedel utan att visa hänsyn till andra.

 

[Erik Madsen]

Jag har vid några tillfällen råkat ut för personer som viftat med händerna ropat "NO PHOTO, NO PHOTO" när de sett att jag fotograferat. Samtliga tillfällen har varit på torgmarknader där folk säljer allehanda loppis"fynd". Samtliga gånger har jag bara fortsatt att fota och då någon börjat gorma har jag bett dem fara och flyga. Oftare händer det att personer kommer fram och hövligt frågar vad jag håller på med. Då svarar jag vänligt och ibland lämnar jag över mitt visitkort med hemsidesadress och kontaktuppgifter. Det har hittills aldrig varit något problem. Om jag råkat ut för kvinnan med bilen hade jag förklarat varför jag plåtat bilen och om hon fortsatt att bråka och stå i, så hade jag bett henne dra till en varmare plats.

Det samme har jeg også gjort. Visitkort er en god ting.

 

[afe]

Ingen aning. Men folk mår dåligt av allt möjligt och behöver vård. Det tramsiga är att avfärda obehag och oro och eventuella följder som trams. Acceptera istället att vi alla är olika och reagerar olika på vår omgivning. Och att samhället är till för oss alla.
När det gäller rökning så var det onödigt av mig att precisera till just perrongen. Det är lika störande att gå i närheten av någon som röker på trottoaren. Fruktansvärt egoistiskt att gå där med sitt njutningsmedel utan att visa hänsyn till andra.

Det finns förmodligen folk som upplever obehag av ditt fotbollsfotograferande; har det gjort att du slutat fotografera fotboll? Eller är du bara ironisk och skriver för skrivandets egen skull?

 

[Moha]

Jag har ju en viss faschination för att fotografera småstäder samt i mörker och ibland "dåligt väder".
En kväll med ganska ymnigt snöfall tog jag en promenad i grannkvarteren och tog några allmänna bilder på typisk gatumiljö i villakvarter. Blir efter ett tag ikappsprungen av en kvinna som ropar "hallå hallå". Väluppfostrad som jag är så stannar jag, tänker att hon kanske behöver hjälp med något eller så. Men nej, istället får jag ett föredrag om att jag minsann inte får fotografera andras hus m.m. och att jag kanske är inbrottstjuv. Jag försökte förklara att argumentet att det skulle vara förbjudet att ta bilder där privata hus finns med kändes lite osannolikt, med tanke på att folk ständigt fotograferar nere på stan, vid strandpromenaden, där det aldrig är något problem...
Jag presenterar mig med namn och berättar var jag bor och vad jag gör där, hon vägrar tala om vad hon heter och babblar om att ringa polisen. Visst, gör det du, men det hände inget mer efter det.

Dessvärre det är många som går och tror att man inte får fotografera, inte något hus, fastighet , bil mm. Den varianten som du beskrev har jag inte hört tidigare och det kan vara något man skall förmodligen vara bredd på att det kan hända.
Tck för att du delade med dig erfarenheten.

 

[Moha]

Det samme har jeg også gjort. Visitkort er en god ting.

Jag hade faktiskt förklarat för henne att registreringsskylten var jag intresserad av men det hjälpte inte. Jag tycker att fotografera i gatumiljöer är mycket roligare att ägna sig åt än lägger ner tid att argumentera mot någon person som har blivit störd av fotograferingen. I de flesta fall har jag hittills försökt att vara ödmjuk och vänlig.

 

[Moha]

Kristoffer. Jag tycker att du ska ta dig över din "känslomässiga blockering" och våga prova på gatufoto. Var inte rädd för hur folk ska reagera. De flesta struntar fullkomligt i vad du fotar och de som reagerar positivt /nyfiket/undrande/negativt är det bara att börja prata med. Bifogar länkar till två Youtube-videos av den engelske fotografen Jamie Windsor (som jag tycker delar med sig av intressanta tankar om fotografi i största allmänhet).
1. Why you SHOULDN'T do STREET PHOTOGRAPHY – Här behandlar Windsor flera av de etiska problem bl.a. du velat diskutera i denna och andra gatufoto-trådar. Jag är övertygad om att du (och andra här på FS) kommer att uppskatta hans nyanserade resonemang i frågan.
2. How to ASK STRANGERS for PHOTOS – Här tar Windsor upp exakt den osäkerhet och det slags rädslor som du beskriver i ditt inlägg.

Bifogar några gatuporträtt jag har tagit.

Visa bilaga 163582
En gentleman jag träffade på 19 Glas i gamla stan. Frågade om jag fick fotografera honom och han sa ja. Lätt som en plätt.

Visa bilaga 163584
En stilfull ung dam på Brick Lane i London. (Observera kameraremmen hon har om halsen.) "Ok to take a photo?" frågade jag och hon bara tittade rakt in i kameran utan att ändra en min. Snubben följde med av bara farten.

Visa bilaga 163585
Jag hade passerat dessa två gentlemen många gånger på väg till ICA-affären där jag bor. Hade också hälsat på dem och småpratat några gånger. När jag så en dag frågade om jag fick fotografera dem var de till en början tveksamma, men sa efter en stund ja. En bild på två polare. Han till vänster hade varit med och byggt huset i bakgrunden i slutet av 60-talet.

Så, Kristoffer, våga utmana dig själv och vidga din fotografiska horisont. Go for it!

/ Med vänlig hälsning, FiCa1 Sawant Photography

Tack för länkarna.
Jag har gått igenom både tips 1 och 2 och tyckte att han hade bra etiska tips och värd att åtminstone lyssna på om man är intresserade av gatufotografi. Naturligt får var och en bestämma sig för vilka etiska "regler" man följer.

 

[fotobollfoto]

Det finns förmodligen folk som upplever obehag av ditt fotbollsfotograferande; har det gjort att du slutat fotografera fotboll? Eller är du bara ironisk och skriver för skrivandets egen skull?

Tråden handlar om upprörda situationer.
Nä, ingen har varit öppet upprörd över mitt fotbollsfotograferande, så jag har inga indikationer på att så skulle vara fallet.
Men, jo, jag har några gånger blivit ombedd att inte fotografera. Dessa gånger har jag låtit bli, utan att ens försöka argumentera emot. Några gånger (två om jag minns rätt) har det handlat om skyddad identitet. En annan gång var det ena lagets målvakt som ”blir nervös” av fotograferandet.

Min argumentation (som egentligen inte hör hemma i denna tråd) handlar bara om att respektera varandra ute på stan. Visa hänsyn. Hävda inte entonigt din lagliga rätt. Var en medmänniska.

Men lika sällan som jag har stött på åsikter om mitt fotbollsfotograferande. Lika sällan verkar det hända på stan. Så jag tror att problemet egentligen är försvinnande litet.
Fotografera och njut. Bemöt de som undrar på ett avslappnat sätt.