Varit med negativ eller upprörd situation vid gatufotografering?

[Frekeman]

Vad jag förstår i demokratiska styre och inom privat område kan vakterna bestämma om det är tillåtet eller inte att fotografera.
I ett videoinslag vakter i London till och med bestämde att man inte fick fota folk som går in och ut in i huset och till och med kallade poliser som kom på plats och efter lite samtal och kontakt med samband centralen gav rätten till fotografen att ta bild inom det offentliga rummet. Men intervjuade fotografen om syftet med fotografering.

Vad poliserna och vakterna gjorde i London var förmodligen olagligt.

Vakter har nog endast extra befogenheter utöver vad människor har i allmänhet inom den privata svären. Dvs ej i det publika.

 

[Frekeman]

Ja. För mig har det alltid varit så att gatufotografering har handlat om min rätt att få fota i offentliga miljöer och att det då kan hända att personer kommer med i förbigående. I det offentliga rummet. Utan att det var meningen att de skulle göra och framför allt att det inte var meningen eller syftet att just de skulle komma med på bild.

Knappast gatufotografering som du beskriver. Inom gatufoto vill man nästan för jämnan ha med människor och fokusera på dem. Men visst är gatufoto beroende av att ha rätt att fritt fota i offentliga miljöer.

Personligen förstår jag därför helt klart personer som reagerar när man de vill fotografera just dem. Som individ med det de gör och håller på med just där och då. Bild på det de äger och på de som de är tillsammans med osv. Situationen just nu. Varför det och varför just jag? Lite olustigt.

Jag förstår också att man reagerar om någon vill fota en. Det skulle jag också göra till en viss del. Jag kanske skulle le mot kameran. Har svårt att tänka mig en realistisk situation där jag är inblandad där jag skulle tycka att det vore olustigt att någon fotar mig. Kanske om jag råkat ut för en olycka? Förmodligen skulle jag då ha annat att tänka på. Men jag skulle aldrig vilja hindra en person att fotografera mig.

När jag är ute och fotar gatufoto, vilket jag gör regelbundet, så lägger de flesta inte märke till att jag fotar så problematiken finns där inte.

 

[Moha]

Påbörjade ett långt inlägg för att exemplifiera och besvara dina tidigare frågor men utifrån detta så känner jag att det är en ravin mellan oss vilket gör hela diskussionen meningslös.

Min poäng var att detta på intet sätt är en ny diskussion. När jag var inne i gatufotosvängen för runt 20 år sedan så kretsade diskussion kring hur välbärgade köpte en kamera och kapitaliserade på att föreviga folks utsatthet och misär. I fotospråk så ursäktade man sig med att det var "intressanta karaktärer" när det i realiteten inte krävde mer skicklighet än att rikta en kamera i rätt riktning och trycka på en knapp.

Att fotografera folk och tvinga dem att mot sin vilja delta i ditt projekt anser jag vara i samma härad och gå emot vanlig anständighet. Paparazzis jagar folk. Bruce Gilden trycker upp blixten i ansiktet. Martin Parr förevigar halvnakna människor med sina bästa dagar bakom sig.

Människor vill framhäva sina bästa sidor. Du har valt din avatar med omsorg. När man stjäl en bild från någon så förlorar den personen kontrollen och det sker på dina villkor. Inte bara för HUR de framställs utan även VAR. Jag har otroligt svårt för att förstå hur man inte kan känna sympati med det.

Fina tankar som

Vad poliserna och vakterna gjorde i London var förmodligen olagligt.

Vakter har nog endast extra befogenheter utöver vad människor har i allmänhet inom den privata svären. Dvs ej i det publika.

Jag kan inte bedöma om det som du nämner " VAR FÖRMODLIGEN OLAGLIGT" eftersom jag är verken jurist eller kunnig i Engelska lagar.

Min tanke kring ämnet var att få vetskap om vilka obehagliga situationer kan uppstå vid gatufotografering och hur man har löst "problemet"

 

[Moha]

Knappas gatufotografering som du beskriver. Inom gatufoto vill man nästan för jämnan ha med människor och fokusera på dem. Men visst är gatufoto beroende av att ha rätt att fritt fota i offentliga miljöer.


Jag förstår också att man reagerar om någon vill fota en. Det skulle jag också göra till en viss del. Jag kanske skulle le mot kameran. Har svårt att tänka mig en realistisk situation där jag är inblandad där jag skulle tycka att det vore olustigt att någon fotar mig. Kanske om jag råkat ut för en olycka? Förmodligen skulle jag då ha annat att tänka på. Men jag skulle aldrig vilja hindra en person att fotografera mig.

När jag är ute och fotar gatufoto, vilket jag gör regelbundet, så lägger de flesta inte märke till att jag fotar så problematiken finns där inte.

"....När jag är ute och fotar gatufoto, vilket jag gör regelbundet, så lägger de flesta inte märke till att jag fotar så problematiken finns där inte.."


Bra, då fotograferar du utan att folk upptäcker det. Det är naturligtvis ett sätt att undvika eventuella problem/obehag just då. Men vad händer om bilden kommer med i en bok eller någon publikation? Juridisk, ja kanske du har lagen på din sida men vad händer med individen(er) på bilden, obehag/ upprördhet /personlig integritet

 

[Frekeman]

Fina tankar som


Jag kan inte bedöma om det som du nämner " VAR FÖRMODLIGEN OLAGLIGT" eftersom jag är verken jurist eller kunnig i Engelska lagar.

Min tanke kring ämnet var att få vetskap om vilka obehagliga situationer kan uppstå vid gatufotografering och hur man har löst "problemet"

"Fina tankar som"...?

Jag bor i England sen drygt 20 år och är hyfsat kunnig när det gäller reglerna för att utöva gatufoto i det offentliga rummet. Vakter har ofta dålig koll på vad som gäller. Och, tyvärr, vid ett flertal tillfällen har polisen också visat sig okunniga om lagen, vilket är oroväckande.

 

[Frekeman]

"....När jag är ute och fotar gatufoto, vilket jag gör regelbundet, så lägger de flesta inte märke till att jag fotar så problematiken finns där inte.."


Bra, då fotograferar du utan att folk upptäcker det. Det är naturligtvis ett sätt att undvika eventuella problem/obehag just då. Men vad händer om bilden kommer med i en bok eller någon publikation? Juridisk, ja kanske du har lagen på din sida men vad händer med individen(er) på bilden, obehag/ upprördhet /personlig integritet

Ja, vad händer? Förmodligen ingenting. Varför skulle nåt hända bara för att man är med på en bild i en bok? De hade för övrigt ingen "personlig integritet" eller rätt till privatliv när de rörde sig i det offentliga rummet där jag fotograferade dem.

 

[Moha]

"Fina tankar som"...?

Jag bor i England sen drygt 20 år och är hyfsat kunnig när det gäller reglerna för att utöva gatufoto i det offentliga rummet. Vakter har ofta dålig koll på vad som gäller. Och, tyvärr, vid ett flertal tillfällen har polisen också visat sig okunniga om lagen, vilket är oroväckande.

Jag ber at få återkomma inom kort om ca 20 minuters som någon foto magazin i England gjort, just för att belysa att det är inte säkert att samtliga inblandade (ordningsmakt, vakter, gatufotograf) vet de grundläggande rättigheter/skyldigheterna

 

[Moha]

Skulle vilja kolla vilka negativa eller upprörda situationer du har varit med och hur du löste det.

Här är ett par av mina upplevelser:

1- För ett par år sedan var jag i Lund och en såg en bild med "lustig" registreringsskylt som jag försökte plåta. Bilen var tom på passagerare och förare. Inom några få sekunder blev jag utskälld av ägare att "varför jag fotograferade hennes bil" och "minsann du har ingen rätt att fotografera min bil".

Varför blev bilägaren upprörd? ovan med gatufotografi? eller rädsla mot stopp/parkeringsförbud?

2- Vid en resa i Dalarna besökte jag Ornäsgården och fick syn på ett par barn som fiskade från så där 50-60 meters avstånd och med ryggen mot mig. Då solen lyste på pojkarna bilden blev naturligtvis en silhuett. När vi skulle köra därifrån kom de båda pojkarna (ca 12-14 år) mot oss och frågade om vi fotograferade de och var lite ledsna. Jag svarade ärligt och visade de de berörda foton. De sa att de ville inte vara på bilden.
Jag visade bilderna och sa att ingen syns på bilderna men de hjälpte inte. Till slut så tog jag bort deras bilder framför deras ögon och frågade om de var nöjda och kunde se lättnader i deras ögon.

Varför blev ungarna rädda?
Kanske ovan att bli fotograferade av okända vuxna? avsaknad av fiskekort? eller kanske något annat

Har du tid så rekommenderar jag att titta på den amerikanska Zack Arias som på ett öppet och ärligt sätt och genom vänliga gester (då engelska språket inte är användbart) får ok att fotografera folk på och omkring gator i Hongkong

Zack Arias metoder vid Gatufotografering i Hongkong

 

[Moha]

Jag ber at få återkomma inom kort om ca 20 minuters som någon foto magazin i England gjort, just för att belysa att det är inte säkert att samtliga inblandade (ordningsmakt, vakter, gatufotograf) vet de grundläggande rättigheter/skyldigheterna

Här är ett reportage som Tim Berry vid Practical Photography gjort för 6 år sedan som jag refererade till. Det beskriver en del problem som man kan bli indragen (rätt eller fel det är någon annan fråga), min tanke är att vara medveten om det så man kan undvika det eller vara bredd att det kan dyka upp

Tim Berry , Practical Photography 2016

 

[Moha]

Nej, du skrev "Oftast är det så att man upplever en OBEHAG och stress och därför bör tas på allvar och respekteras". Det är inte samma sak som du nu skriver. Jag respekterar också att människor upplever något, men jag har inte alltid respekt för varför de upplever något. Inte heller är det så att jag tar deras känslor på allvar. Hoppas att du förstår skillnaden?

Jag är inte här för att leka med ord. Inte heller är jag här för att hävda att det jag säger är rätt och alla andra har fel.

Tanken var och är att förstå vilka situationer kan uppstå och hur folk har undvikit det. Vissa har sympati för att inte utsätta folk för obehag/stress genom sitt gatufotografering. Det kallas för egen etik och det är varje individ som bestämmer vilken etik han/hon följer. Lagar och ordningar finns det organ som tar hand om.

 

[Frekeman]

Jag är inte här för att leka med ord. Inte heller är jag här för att hävda att det jag säger är rätt och alla andra har fel.

Tanken var och är att förstå vilka situationer kan uppstå och hur folk har undvikit det. Vissa har sympati för att inte utsätta folk för obehag/stress genom sitt gatufotografering. Det kallas för egen etik och det är varje individ som bestämmer vilken etik han/hon följer. Lagar och ordningar finns det organ som tar hand om.

Det handlar inte för mig om att leka med ord. Det är en fundamental skillnad mellan att respektera en persons rätt att ha en åsikt och att respektera själva åsikten.

 

[Moha]

Det handlar inte för mig om att leka med ord. Det är en fundamental skillnad mellan att respektera en persons rätt att ha en åsikt och att respektera själva åsikten.

Jag ser dessvärre att du har fört diskussionen utanför ämnet vilket jag beklagar respektfull till alla som har bidragit i detta tråd. För att det värdefulla tråd (för mig och kanske några till) avser jag att ägna mig åt att läsa och lära från andra som vill bidra med värdefulla erfarenheter i ämnet.

 

[Moha]

Jag ser dessvärre att du har fört diskussionen utanför ämnet vilket jag beklagar respektfull till alla som har bidragit i detta tråd. För att det värdefulla tråd (för mig och kanske några till) avser jag att ägna mig åt att läsa och lära från andra som vill bidra med värdefulla erfarenheter i ämnet.

Här kommer länk till en kort diskussion först en jurist och fotograf som arbetar för Association of photographers (AOP) om vilka lagar som gäller i England. I nästa del är fotografen Sean Tucker som berättar om vad han själv avser att fotografera respektive INTE fotografera dvs han berättar om sin egen etik för fotografering. Det får var och en bestämma sin egen uppfattning.

AOP Jurist samt Sean Tucker om lag och etik

 

[Frekeman]

Jag ser dessvärre att du har fört diskussionen utanför ämnet vilket jag beklagar respektfull till alla som har bidragit i detta tråd. För att det värdefulla tråd (för mig och kanske några till) avser jag att ägna mig åt att läsa och lära från andra som vill bidra med värdefulla erfarenheter i ämnet.

Mohammad, det var du själv som i ditt första inlägg ställde frågor som ”varför blev bilägaren upprörd?” och ”varför blev ungarna rädda?”. Eva besvarade dina frågor med något i mina ögon konstiga åsikter varpå jag besvarade henne. Sen är diskussionen igång och har du deltagit i den själv så skyll inte på mig.

 

[Peeter Reep]

Vad jag förstår i demokratiska styre och inom privat område kan vakterna bestämma om det är tillåtet eller inte att fotografera.
I ett videoinslag vakter i London till och med bestämde att man inte fick fota folk som går in och ut in i huset och till och med kallade poliser som kom på plats och efter lite samtal och kontakt med samband centralen gav rätten till fotografen att ta bild inom det offentliga rummet. Men intervjuade fotografen om syftet med fotografering.

Det finns inga sådana regler i Belgien, och detta var ju inte något privat område heller.
I Frankrike är fotograferandet betydligt mer reglerat.

Pratade med en fotograf som också var där, och han sa också att det inte fanns något hinder mot att fotografera på denna plats.

 

[Moha]

Fredrik Eriksson,

Kommer du ihåg vad var det ämnet vi talade om?
Har du någon situation du har varit med om där folk har blivit upprörda? Vad gjorde du för att lösa problemet?
Vad gör du för att undvika eventuella problem vid gatufotografering?

 

[Frekeman]

Fredrik Eriksson,

Kommer du ihåg vad var det ämnet vi talade om?
Har du någon situation du har varit med om där folk har blivit upprörda? Vad gjorde du för att lösa problemet?
Vad gör du för att undvika eventuella problem vid gatufotografering?

Jo, Mohammad Mahloujian. Det gör jag. Men jag var inte intresserad av att svara på det. När Eva började uttrycka konstigheter blev jag däremot intresserad av att bemöta de åsikterna som jag inte tycker får stå oemotsagda.

 

[VargenW]

Jag har själv aldrig varit med om att folk har blivit aggressiva för att jag fotat. Men jag har ju hört, och även läst här, åtskilliga situationer.
Det som är slående är att många människor tror att saker är förbjudna som inte är det (i Sverige). Man får fota barn, man får fota på badstranden, man får fota vem som helst på allmän plats. Det hade varit så mycket bättre om folk kände till detta.
Sen kan man diskutera lämplighet och etik, men lagligt är det och det är det många som inte vet och som därför ställer till bråk.

 

[krisljungberg]

Varför har du förståelse för dem? Varför känner de obehag? Vad är deras rationella orsak för att känna obehag? Du verkar tycka att bara för att någon känner någonting så ska de tas på allvar och respekteras? Hur ska vi göra med de som känner stress och obehag över att behöva se olikfärgade på gator och torg? Ska de tas på allvar och respekteras? Pyttsan. Jag respekterar deras rättighet att tycka och känna som de gör men att ha respekt för dem och deras åsikter – aldrig!

Jag vet inte heller om det finns ett juridiskt fall i Sverige där gatufoto har prövats. Jag skulle bli förvånad om det vore så. Eftersom det är glasklart i lagen att det är tillåtet. Finns det juridisk fall där man prövat att det är rätt att köra bil på höger sida i Sverige? Skulle inte tro det.

Och för att kommentera en tidigare kommentar av dig så är det inte kutym (för mig i alla fall) att radera foton om nån ber om det. Jag har gjort det nån gång. Men, att låta dem diktera vad och hur du fotar i det allmänna är att få dem att känna att de har rätt att göra så. De har de inte. De har rätt förstås att be om det men det är en annan sak.

"Empati betecknar förmågan att uppleva och förstå andra kännande individers känslor. Empatibegreppet är nära besläktat med inlevelse och medkänsla. Empati handlar om en psykisk förmåga att förstå en annan person utifrån personens egen uppfattning om sig själv, vare sig man håller med eller inte; till exempel en psykolog kan ha empati med en brottsling utan att bli likadan eller vara likadan."

 

[PeterWem]

Jag har själv aldrig varit med om att folk har blivit aggressiva för att jag fotat. Men jag har ju hört, och även läst här, åtskilliga situationer.
Det som är slående är att många människor tror att saker är förbjudna som inte är det (i Sverige). Man får fota barn, man får fota på badstranden, man får fota vem som helst på allmän plats. Det hade varit så mycket bättre om folk kände till detta.
Sen kan man diskutera lämplighet och etik, men lagligt är det och det är det många som inte vet och som därför ställer till bråk.

Det tråkiga är när polis kommer och också tror det är förbjudet. Varje sommar på badstränder.

Jag flög drönare och 3D-skannade en domarring när en man gick rakt igenom och skrek GDPR. Precis som att han skulle vara mer intressant än en sten. Hade han stannat hade han kunnat få citat ur SFS 2018:218.