Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Varit med negativ eller upprörd situation vid gatufotografering?

Produkter
(logga in för att koppla)
Varför har du förståelse för dem? Varför känner de obehag? Vad är deras rationella orsak för att känna obehag? Du verkar tycka att bara för att någon känner någonting så ska de tas på allvar och respekteras? Hur ska vi göra med de som känner stress och obehag över att behöva se olikfärgade på gator och torg? Ska de tas på allvar och respekteras? Pyttsan. Jag respekterar deras rättighet att tycka och känna som de gör men att ha respekt för dem och deras åsikter – aldrig!

Jag vet inte heller om det finns ett juridiskt fall i Sverige där gatufoto har prövats. Jag skulle bli förvånad om det vore så. Eftersom det är glasklart i lagen att det är tillåtet. Finns det juridisk fall där man prövat att det är rätt att köra bil på höger sida i Sverige? Skulle inte tro det.

Och för att kommentera en tidigare kommentar av dig så är det inte kutym (för mig i alla fall) att radera foton om nån ber om det. Jag har gjort det nån gång. Men, att låta dem diktera vad och hur du fotar i det allmänna är att få dem att känna att de har rätt att göra så. De har de inte. De har rätt förstås att be om det men det är en annan sak.

Det där är en lite lyxig hållning många svenska fotografer tycker sig med självklarhet kunna hålla med och särskilt sådana som aldrig själva sett stenarna regna över bussen man färdats genom Khyberpasset i exv. Pakistan.

Ett par ggr har stenar kommit flygande när jag plåtat gravplatser i Mellan-Östern.

När små bistra krigshärdade barnsoldater utan märkar styrning stoppade mig i Uganda 1986 så var inte min första ryggmärgsreflex att hala fram kameran. Arne Lemberg Expressen och hans kompis kom aldrig hem från Uganda. De skjöts förmodligen därför att de inte åtlydde den info de fick.

Man kan dock även ibland erfara motsatsen som i Afghanistan 1978 dagen efter kuppen i april då en stridsvagnsbesättning helt spontant poserade för att de VILLE att jag skulle ta en bild.

Så jag tycker det är rent korkat med en onödigt tondöv och arrogant hög svansföring i sammanhang som dessa. Man kommer mycket längre med lite ödmjukhet och respekt och det kostar så lite och ger ofta förbluffande effekter och resultat och brister man i lyhördhet inför de sammanhang man hamnar i kan det gå väldigt illa - väldigt snabbt.
 
Det där är en lite lyxig hållning många svenska fotografer tycker sig med självklarhet kunna hålla med och särskilt sådana som aldrig själva sett stenarna regna över bussen man färdats genom Khyberpasset i exv. Pakistan.

Ett par ggr har stenar kommit flygande när jag plåtat gravplatser i Mellan-Östern.

När små bistra krigshärdade barnsoldater utan märkar styrning stoppade mig i Uganda 1986 så var inte min första ryggmärgsreflex att hala fram kameran. Arne Lemberg Expressen och hans kompis kom aldrig hem från Uganda. De skjöts förmodligen därför att de inte åtlydde den info de fick.

Man kan dock även ibland erfara motsatsen som i Afghanistan 1978 dagen efter kuppen i april då en stridsvagnsbesättning helt spontant poserade för att de VILLE att jag skulle ta en bild.

Så jag tycker det är rent korkat med en onödigt tondöv och arrogant hög svansföring i sammanhang som dessa. Man kommer mycket längre med lite ödmjukhet och respekt och det kostar så lite och ger ofta förbluffande effekter och resultat och brister man i lyhördhet inför de sammanhang man hamnar i kan det gå väldigt illa - väldigt snabbt.
Min referensram för mitt resonemang är när man utövar gatufotografi i civiliserade länder med västliga värderingar och inte i misslyckade länder som de du radade upp. De ska mycket till innan jag kommer att sätta min fot i sådana områden.

Jag vet inte riktigt vad du praktiskt menar med hur ödmjukhet och respekt skall utövas när man gatufotar i exempelvis Sverige men om det ger dig bättre gatufoton så kör på. Visa gärna exempel. Personligen fortsätter jag på mitt sätt.
 
Senast ändrad:
Min referensram för mitt resonemang är när man utövar gatufotografi i civiliserade länder med västliga värderingar och inte i misslyckade länder som de du radade upp. De ska mycket till innan jag kommer att sätta min fot i sådana områden.
Jag har satt min fot i sådana områden, men inte för att gatufotografera. Jag inser att man bör ta seden dit man kommer. Det går inte att civilisera ociviliserade människor på egen hand.

I civiliserade länder, där det inte finns repressiva lagar mot fotografering, har jag annars inställningen att jag är artig och trevlig mot den som är artig och trevlig mot mig, men den som skriker ock gormar ignorerar jag. (Det gäller f.ö. oavsett om saken gäller fotografering eller annat).
 
En händelse jag var med om i mitten på 1980-talet var följande:
Jag var på besök hos mina tyska vänner i Nordrhein-Westfalen, en fin sommardag, och mina bekanta tog mej med till den lilla mysiga kuststaden Kappelen i närheten av där dom bodde. Vi hade parkerat bilen, och flanerade längs gågatan i den lilla stan. Jag tog upp kameran, en Canon FTb laddad med negativ färgfilm och försedd med 24 mm vidvinkel. Jag tog en översiktsbild över gågatan där lördagshandeln var i full gång -(se bilden).
Då kommer hastigt mannen med cykel (mitt i bilden) hastigt fram till mig och börjar gapa och domdera, krävde hetsigt att ta filmen i min kamera. Han accepterade inte att bli fotograferad där och då, hotade med att tillkalla polis!
Det var lite svårt att plötsligt argumentera emot på tyska, men min tyske vän Torsten kom snabbt till undsättning och fick herrn att inse att han inte skulle ha nån framgång! Det blev en hetsig diskussion, men till slut gav herrn med cykeln upp och lommade iväg. Kanske hade han skäl at inte vilja bli identifierad…?
 

Bilagor

  • Tyskl Schadewitz_01R.jpg
    Tyskl Schadewitz_01R.jpg
    1,000.4 KB · Visningar: 55
En händelse jag var med om i mitten på 1980-talet var följande:
Jag var på besök hos mina tyska vänner i Nordrhein-Westfalen, en fin sommardag, och mina bekanta tog mej med till den lilla mysiga kuststaden Kappelen i närheten av där dom bodde. Vi hade parkerat bilen, och flanerade längs gågatan i den lilla stan. Jag tog upp kameran, en Canon FTb laddad med negativ färgfilm och försedd med 24 mm vidvinkel. Jag tog en översiktsbild över gågatan där lördagshandeln var i full gång -(se bilden).
Då kommer hastigt mannen med cykel (mitt i bilden) hastigt fram till mig och börjar gapa och domdera, krävde hetsigt att ta filmen i min kamera. Han accepterade inte att bli fotograferad där och då, hotade med att tillkalla polis!
Det var lite svårt att plötsligt argumentera emot på tyska, men min tyske vän Torsten kom snabbt till undsättning och fick herrn att inse att han inte skulle ha nån framgång! Det blev en hetsig diskussion, men till slut gav herrn med cykeln upp och lommade iväg. Kanske hade han skäl at inte vilja bli identifierad…?
Isf hade det ju varit smartare av honom att ligga lågt...
 
Jag upplever tyvärr ofta att folk blir upprörda eller irriterade när man fotar. Och jag trycker definitivt inte upp kameran i ansiktet på nån, men det går ju människor på gatorna...

För några år sen var det ofta invandrare/flyktingar som blev till sig, rädda och upprörda. Det kan jag förstå. De kanske kom från ett land där de måste vara rädda för att bli registrerade. Jag brukade visa dem bilden så de kunde se att jag inte fotat dem speciellt och då blev de lugna och bad om ursäkt.

Men det är även svenskar. Ilskna frågor som "Vad håller du på med?" är rätt vanligt. Jag tror det är alla de här lagarna som missuppfattas. Många tror nog att man inte får fotografera människor öht. inte ens på avstånd. Ivf om man inte gör det med en mobil. För det tycks ingen bry sig om. Riktiga kameror är ovanliga nu. Har man en sån måste man ju ute efter nåt.
 
Senast ändrad:
  • Gilla
Reaktioner: PMD
Jag upplever tyvärr ofta att folk blir upprörda eller irriterade när man fotar. Och jag trycker definitivt inte upp kameran i ansiktet på nån, men det går ju människor på gatorna...

För några år sen var det ofta invandrare/flyktingar som blev till sig, rädda och upprörda. Det kan jag förstå. De kanske kom från ett land där de måste vara rädda för att bli registrerade. Jag brukade visa dem bilden så de kunde se att jag inte fotat dem speciellt och då blev de lugna och bad om ursäkt.

Men det är även svenskar. Ilskna frågor som "Vad håller du på med?" är rätt vanligt. Jag tror det är alla de här lagarna som missuppfattas. Många tror nog att man inte får fotografera människor öht. inte ens på avstånd. Ivf om man inte gör det med en mobil. För det tycks ingen bry sig om. Riktiga kameror är ovanliga nu. Har man en sån måste man ju ute efter nåt.


"Riktiga kameror är ovanliga nu. Har man en sån måste man ju ute efter nåt."

Ja och det är ju det som är så otroligt konstigt nu för tiden. Folk fotar och filmar hejvilt överallt med mobilteleroner och de flyger under radarn för de flesta för att de numera är en så självklar del av gatubilden att vi knappt tänker på dem - men det borde vi nog göra i mycket högre grad än vi gör MEN tar någon upp en kamera med ett lite större objektiv så är det betydligt fler som går igång.

Personligen tycker jag i så fall att folk borde vara MER vaksamma när mobilfotografer tar bilder, för fem sekunder senare kan man ge sig fan på att bilderna ligger ute på någon skitplattform till allmän beskådan. Hur stor är sannolikheten för det när det gäller bilder tagna med systemkameror??

Det får jag bara inte ihop i mitt huvud.
 
Det behöver inte ens vara ett stort objektiv. Min värsta, men i efterhand rätt roliga, incident var när jag skulle testa en litet fisheye (m43) och tog en tur på stan en kväll. Fotade ner i en gränd där det låg en bar med uteserving. Stod en massa folk utanför också. Jag stod alltså på en korsande gata, kanske 15 meter från folksamlingen.

Sen går jag ner genom gränden (utan att fota). När jag passerat baren kommer två förfriskade småtjejer rusande och hävdar upprört att jag fotat tjejer och att det är förbjudet. Jag försöker ta lite vuxenansvar och förklarar att det för det första inte alls är förbjudet att fota folk på allmän plats, oavsett kön, och för det andra fotade jag möjligtvis en folksamling, inte specifikt tjejer, men framför allt fotade jag gränden. Visar t.o.m. bilden med de myr-stora människorna. De går väl till slut med på att det kanske inte finns nån sån lag som de trott, men sen börjar den ena studera bilden närmar och upptäcker ett par tjejer i folksamlingen och ser det som bevis på att jag "fotat tjejer" och så är det igång igen.

Till slut kommer deras riddare springande till undsättning, också berusad förstås. Det hela börjar om med höga rop om att det är förbjudet att fota tjejer. Allt repeteras igen. Till slut frågar killen hur jag tror det skulle kännas att få ett finger avklippt och börjar knipsa med en avbitartång i luften. Antar att han syftade på avtryckerfingret då.

Konstigt nog blev jag aldrig rädd. Var väl att de var så fulla, så unga och så dumma. Sa till honom igen att att "fota tjejer", vilket jag inte ens gjort, inte var ett brott, men det var däremot det han just gjort. Kanske lät jag mer allvarlig nu, för de gav sig och dröp av tillbaks till baren.

Förbannad blev jag först efteråt och ångrade lite att jag inte vinkat till mig en polisbil som kröp förbi på en korsande gata.
 
Senast ändrad:
Min referensram för mitt resonemang är när man utövar gatufotografi i civiliserade länder med västliga värderingar och inte i misslyckade länder som de du radade upp. De ska mycket till innan jag kommer att sätta min fot i sådana områden.

Jag vet inte riktigt vad du praktiskt menar med hur ödmjukhet och respekt skall utövas när man gatufotar i exempelvis Sverige men om det ger dig bättre gatufoton så kör på. Visa gärna exempel. Personligen fortsätter jag på mitt sätt.
Ja du, varit i Thailand någon gång?

Det leende landet, eller hur?

I mitt fall kom jag från ett kaotiskt Laos 1976, ett år efter Viet- Nam-krigets slut, där kriget mellan inte ännu var riktigt slut Puket som just börjat få några hotellbyggen igång i ena änden av Patong Beach. Vi sov på rismattor i chaishops som direkt på stranden.

Helt plötsligt kommer grupp på kanske 50 människor efter stranden - först såg jag inte riktigt vad det var men tog upp min kamera och tog några bilder och då började stenarna flyga. Jag hade inte fattat att jag kränkt en begravningsprocession.

Vid ett annat tillfälle hade jag varit på bio i Songkla. Lämnade innan nationalsången spelades och kungens bild visades. När sedan alla kom ut var det lynchstämmning för att jag visat kungen "disrespekt".

Korkat av mig. Bara för att man som svensk kan kosta på sig att skita i kungen hemma innebär inte det att man kan göra det överallt i världen.
 
Jag har bestämt för mig att Frekeman skrev om att utöva gatufotografi i civiliserade länder med västliga värderingar …

Thailand är mer "civiliserat" i mina ögon än många länder i både Öst och Väst-Europa. Sjukvården imponerade på mig under efterdyningarna av tsunami-katastrofen. Jag tror dessutom att man avböjde hjälp utifrån eftersom man inte såg sig som ett U-land som inte själv skulle kunna reda ut dessa problem på ett bra sätt - och de gjorde man. I många avseende har Thailand imponerat mig och jag har varit där ett antal gånger från 1976 och framåt.

Detta trots alltså trots att det blivit mer eller mindre bokstavligt våldtaget av både amerikanska soldater under Viet-Nam-kriget och europeiska turister med förment schyssta värderingar från 1976 och framåt och när de nu till stor del åkt hem efter pandemin så har Thailand fått ryssarna på halsen istället.

Plumparna har varit att militären regerat till och från och att man hållit sig med en rätt extrem variant av kungadyrkan. Pressfriheten har även den varit ansatt tidvis. Värsta plumpen är dock att man inte klarat av att skydda sina barn från västerlänningar med förment schyssta värderingar - men ska vi lägga det bara på thailändarna??

Varför uppstod den svenska sexturismn då på 70-talets mitt till Thailand? Ja svaret på den frågan kan säkert formuleras på olika sätt men Pattaya war tomt på jänkare och då 1976 kunde man få ett luftkonditionerat rum i Bangkok för 1 dollar.

När svenska FIB Aktuellt och Lektyr under några år ansträngt sig ordentligt för att förklara det guldläget för svenska män (med schyssta västerländska värderingar) så tog det inte lång tid innan alla resebolagen i Sverige hakade på. Då på andra halvan av 70-talet gick jag på universitetet och sommarjobbade i Bonner-huset i Åhlen&Åkerlunds tryckeri på Torsgatan. Gissa vad vi tryckte där? Fibban gick ut i upplagor på ett antal 100 000 i veckan, vilket säkert bidrig ännu mer till att stärka våra schyssta västerländska värderingar.

Det finns nog en rätt svag korrelation mellan att vara ett väl fungerande hyfsat fredligt och öppet samhälle och det "västliga" - vad nu du lägger i de värderingarna, för idag är det en rätt ordentlig sörja. Vad är det du tycker är speciellt "civiliserat" i det extremt polariserade Europa och USA idag?? Vad de flesta tycker om Rysslands framfart behöver jag inte ens kommentera.

Även om mitt exempel från Thailand är som det är så har jag aldrig annars känt mig det minsta begränsad när det gällt att ta bilder i Thailand och jag har aldrig annars mött annat än vänlighet och respekt från invånarna trots att de sannerligen inte alltid haft några större skäl att le. Jag har alltid känt mig fri i Thailand.
 
Thailand är mer "civiliserat" i mina ögon än många länder i både Öst och Väst-Europa.
Ett land med så många militärkupper genom åren, och där man riskerar fängelse i upp till 50 år om man kritiserar kungen, är inte ett civiliserat land.
Även om mitt exempel från Thailand är som det är så har jag aldrig annars känt mig det minsta begränsad när det gällt att ta bilder i Thailand och jag har aldrig annars mött annat än vänlighet och respekt från invånarna trots att de sannerligen inte alltid haft några större skäl att le. Jag har alltid känt mig fri i Thailand.
Jag har bara gjort ett besök i Thailand, för många år sen, men hade inte heller några problem med fotografering. Jag försökte dock inte fotografera poliser. Det gör jag aldrig i u-länder, semi-demokratiska eller ej.
 
Det finns nog en rätt svag korrelation mellan att vara ett väl fungerande hyfsat fredligt och öppet samhälle och det "västliga" - vad nu du lägger i de värderingarna, för idag är det en rätt ordentlig sörja. Vad är det du tycker är speciellt "civiliserat" i det extremt polariserade Europa och USA idag?? Vad de flesta tycker om Rysslands framfart behöver jag inte ens kommentera.
Jag kan inte svara för vad PMD tycker men själv menar jag att även om vissa av följande grundbultar i en västlig demokrati är under attack så gäller fortfarande följande i stort i västliga demokratier (Europa och USA bland andra):
– yttrandefrihet
– likhet inför lagen
– marknadesekonomi
– demokratiska val
– religionsfrihet
– individuell frihet och ansvar

Föredrar du Thailand så varför inte flytta dit?

Och varför tar du upp Ryssland när vi pratar om civiliserade länder med västliga värderingar?

Att individer från västliga demokratier beter sig illa utomlands har väl inte att göra med de övergripande samhälleliga fundamenten ovan?
 
Jag minns inte om jag skrivit om min senaste upplevelse redan, men det får i sådanafall bli en repris.

Jag besökte Ndola och Kitwe i Copperbelt, Zambia i september för att bland annat träffa en tjej som jag lärt känna lite grann året före.
Hon bor i Lusaka och tog bussen upp till Ndola.
Jag hade tagit mig dit med flyg via Addia Abeba Etiopien.

Jag hade bland annat med mig min Rolleiflex automat från 1940.
Denna dag tog vi en promenad till Dag Hammarskjöld memorialpub i Ndola.
Vi tog varsin dricka och skulle gå tillbaka till hotellet när man bad min vän sätta sig på huk strax innanför utgången till området.

Tog ett par bilder innan en storväxt man uppenbarar sig. Han frågar vem som gett mig tillstånd att fotografera där. Jag svarade att jag bara fotograferade min vän.
Han upprepade sin fråga, och jag svarade att ingen gett mig tillstånd, men att ingenting annat än min vän kommer att synas på bilderna.
Visade honom några exempel på andra bilder jag tagit.

Han nöjer sig inte med detta, och säger att vi måste gå och prata med hans chef.
Vi följer efter mannen uppför en trappa och in på ett kontor. Där sitter en man som är väldigt upprörd.
Min vän försökte förklara, men han sa åt henne att hålla käften eller gå ut.

Även han frågade mig vem som gett mig tillstånd.
Han nöjde sig inte med mina förklaringar och skulle ta mina kameror m.m.
Kallade mig respektlös och allt mellan himmel och jord.
Jag försökte be om ursäkt flera gånger, men ingenting blev bättre.


Till slut bestämde jag mig för att prova något annat.
Jag talade om att jag rest från Sverige för att besöka just Dag Hammarskjöld memorialpub, och att Hammarskjöld var jättestor i Sverige.
Då sken mannen upp, och berättade att det var han som skrivit ut bilderna, och hängt upp dom på puben.
Han berättade också att han ägde ett typ hotell där det bodde en massa Ryssar och Koreaner, och att jag också kunde få bo där.

Han gav mig sitt visitkort, och bad mig skicka fler gäster till honom.

Det var en väldigt annorlunda upplevelse.

Jag visste ju att detta med fotografering kan vara väldigt känsligt i Zambia, och att man kan råka väldigt illa ut om man får med något känsligt i bakgrunden, men jag hade aldrig anat att det kunde bli så här.

Hur som helst så slutade det bra, och bilderna blev också bra.
 
För min del fotar jag, numera, bara om OK från den/de som kommer med på bilden - och visar efteråt.
Orsak 1: Ett foto som hamnar på nätet finns där för alltid och kan användas till vad som helst.
Orsak 2: Det fotas enorma mängder av enormt många. Det blir bara så j---a jobbigt för de som fotas ofta i t.e.x. turistiska områden.
Bara för att det (i Sverige) är lagligt att fota i det offentliga är det inte alltid rätt eller bra att göra det! Omdöme och respekt för individen är viktigast!
P.S. Det har hänt flera gånger att person som inte ville bli avbildad - gillar att man frågar. Fått många intressanta samtal på det viset.
P.P.S. Det Svenska lagstiftningen är gammal och inte anpassad till nutid där glupska instanser gör allt för att kartlägga och utnyttja allas göranden och låtanden
 
Orsak 1: Ett foto som hamnar på nätet finns där för alltid och kan användas till vad som helst.
Kan du ge några konkreta exempel när "vad som helst" har skett med nåns foto och vad det fick för negativa konsekvenser i praktiken?
Orsak 2: Det fotas enorma mängder av enormt många. Det blir bara så j---a jobbigt för de som fotas ofta i t.e.x. turistiska områden.
Vad är det som blir så jobbigt för dessa människor?
Bara för att det (i Sverige) är lagligt att fota i det offentliga är det inte alltid rätt eller bra att göra det! Omdöme och respekt för individen är viktigast!
Vems omdöme gäller? Vem är individen som ska visas respekt? Fotografen eller den som blir fotograferad?
P.P.S. Det Svenska lagstiftningen är gammal och inte anpassad till nutid där glupska instanser gör allt för att kartlägga och utnyttja allas göranden och låtanden
Och när "glupska instanser gör allt för att kartlägga och utnyttja allas göranden och låtanden" är det då verkligen rätt att inskränka individers friheter?
 
För min del fotar jag, numera, bara om OK från den/de som kommer med på bilden - och visar efteråt.
Orsak 1: Ett foto som hamnar på nätet finns där för alltid och kan användas till vad som helst.
Orsak 2: Det fotas enorma mängder av enormt många. Det blir bara så j---a jobbigt för de som fotas ofta i t.e.x. turistiska områden.
Bara för att det (i Sverige) är lagligt att fota i det offentliga är det inte alltid rätt eller bra att göra det! Omdöme och respekt för individen är viktigast!
P.S. Det har hänt flera gånger att person som inte ville bli avbildad - gillar att man frågar. Fått många intressanta samtal på det viset.
P.P.S. Det Svenska lagstiftningen är gammal och inte anpassad till nutid där glupska instanser gör allt för att kartlägga och utnyttja allas göranden och låtanden
Så gör jag också. Tycker jag är vanlig hyfs. D.v.s. om jag fotar någon/några specifikt. Säg personen som står och säljer nåt i ett marknadsstånd, en klunga väktare som står och hänger,. Räcker oftast med att höja kameran och ett ögonbrys så antingen skakar de på huvudet eller smajlar upp sig.

Problemet är mer när man bara fotar gatuvyn eller en husfasad och där råkar passera människor som blir kränkta när de ser kameran. I såna situationer tycker jag inte jag har nån anledning att fråga, inte ens om det hade varit möjligt, vilket de ju för det mesta inte är.
 
Senast ändrad:
Skälva fotograferandet är sällan speciellt inskränkt i dom flesta civiliserade länder, men när det kommer till publicering är det få länder som bryr sig så lite om den personliga integriteten som Sverige. Det gäller dock inte bara fotografering, personlig integritet finns knappt och hänsyn är sällsynt i Sverige.
 
Så gör jag också. Tycker jag är vanlig hyfs. D.v.s. om jag fotar någon/några specifikt. Säg personen som står och säljer nåt i ett marknadsstånd, en klunga väktare som står och hänger,. Räcker oftast med att höja kameran och ett ögonbrys så antingen skakar de på huvudet eller smajlar upp sig.
Det verkar som att kommentarerna nu har rört sig bort en bit från trådskaparens rubrik/fråga. Det gäller alltså gatufotografering. Foton där de fotograferade är medvetna om att de blir fotograferade och smilar för kameran är knappast gatufoton.
 
Skälva fotograferandet är sällan speciellt inskränkt i dom flesta civiliserade länder, men när det kommer till publicering är det få länder som bryr sig så lite om den personliga integriteten som Sverige. Det gäller dock inte bara fotografering, personlig integritet finns knappt och hänsyn är sällsynt i Sverige.
Nyfiken på hur du tycker att det bör vara? Vad beträffar fotografi så tror jag att de flesta i tråden vet vad jag tycker – dvs fritt fram att fotografera i det allmänna rummet och att publicera fritt (förutom för reklam/kommersiella ändamål). Däremot kan jag tycka att den personliga integriteten kanske skulle stärkas när det gäller publik information som med lätthet kan användas av brottslingar – man har läst om missbruk av bilregister etc.
 
  • Gilla
Reaktioner: PMD
ANNONS
Köp TZ99 hos Götaplatsens Foto