Varit med negativ eller upprörd situation vid gatufotografering?

[fotobollfoto]

Tack för att du tog tid och förklarat igen hur det ligger till att fotografera på gator i Sverige.

Tillbaks till huvudfrågorna

vilka negativa eller upprörda situationer du har varit med och hur du löste det.
.

De finns där i hans inlägg!

 

[FiCa1]

Kloka ord åter från dig, Finn. Och det tyckte jag innan jag såg att du också tog mig i försvar. Jag tror nog att jag i stort tycker som du och lär agera på liknande sätt i de situationer som du beskrev.

Härligt foto på den ”sura” jäntan som också är ett lysande exempel på att det går att gatufota i på mindre orter också – för det här är väl inte Stockholm?

Nä, detta är från Reykjavik 2015

 

[MNB]

Får alla som tar svartvita foton på människor kalla sig gatufotografer eller? Finns det inga andra kriterier?

Har man inte rätt att kalla sig själv vad man vill? Det är ingen som bestämmer vad som är gatufoto eller inte. Fotografering handlar om frihet, inte att man ska bestämma en massa genrer som ska styra ens kreativitet.

Att ta foton på människor, på gatan i svart-vitt eller färg är gatufotografering. Gatan + Fotografering = Gatufotografering

När man läser dina inlägg får man lätt uppfattningen om att du bara sitter här för att raljera och piska upp stämningen.

 

[fotobollfoto]

Har man inte rätt att kalla sig själv vad man vill? Det är ingen som bestämmer vad som är gatufoto eller inte. Fotografering handlar om frihet, inte att man ska bestämma en massa genrer som ska styra ens kreativitet.

Att ta foton på människor, på gatan i svart-vitt eller färg är gatufotografering. Gatan + Fotografering = Gatufotografering

När man läser dina inlägg får man lätt uppfattningen om att du bara sitter här för att raljera och piska upp stämningen.

Fotograf är den som tar bilden. Det är inte en titel. Det är ett faktum. Helt enig!

Jag själv har i denna tråd vidgat gatu-begreppet till att låta det omfatta allmän plats, som exempelvis en fotbollsplan.
Men för puritaner finns det överenskomna definitioner av vad just genren gatufoto är, omfattar och betyder.
Men det spelar ju mindre roll när tråden huvudsakligen handlar om andra människors eventuella reaktioner på vad vi gör när vi gör det på en allmän plats.

 

[afe]

Sidospåret med vem som får kalla sig vad tycker jag vi kan skippa i den här tråden (det har diskuterats åtskilliga gånger tidigare i andra trådar). Det känns mest som att det inlägget skrevs mest för att ytterligare provocera ...

 

[krisljungberg]

Det har nog inte framkommit tidigare, men jag tycker gatufoto och gatuporträtt kan vara hur snyggt som helst. Jag tycker bara inte att det är rätt igenom okomplicerat.

Hade personligen älskat att gatufotografera men jag är alldeles för obekväm, blyg och osäker för att göra det på det sätt jag vill göra. Känner mig dessutom alltid som ett ufo när jag går runt med kamera. Inte alls bekväm med uppmärksamheten.

 

[fotobollfoto]

Jag har redan skrivit om gången, den enda, då jag mött en negativ reaktion när jag fotade på allmän plats.
Min egen statistik är supertydlig, det är försvinnande ovanligt.

Omvänt har jag aldrig reagerat negativt när jag ser någon fotografera på stan. Förutom en gång. Första gången jag såg någon med kamera i mobilen som lite halvt i smyg fotograferade på tunnelbanan. Det kändes lite motbjudande på något vis. Nu när alla har mobiler och fotar överallt är det inget jag tänker på.

 

[FiCa1]

Det har nog inte framkommit tidigare, men jag tycker gatufoto och gatuporträtt kan vara hur snyggt som helst. Jag tycker bara inte att det är rätt igenom okomplicerat.

Hade personligen älskat att gatufotografera men jag är alldeles för obekväm, blyg och osäker för att göra det på det sätt jag vill göra. Känner mig dessutom alltid som ett ufo när jag går runt med kamera. Inte alls bekväm med uppmärksamheten.

Kristoffer. Jag tycker att du ska ta dig över din "känslomässiga blockering" och våga prova på gatufoto. Var inte rädd för hur folk ska reagera. De flesta struntar fullkomligt i vad du fotar och de som reagerar positivt /nyfiket/undrande/negativt är det bara att börja prata med. Bifogar länkar till två Youtube-videos av den engelske fotografen Jamie Windsor (som jag tycker delar med sig av intressanta tankar om fotografi i största allmänhet).
1. Why you SHOULDN'T do STREET PHOTOGRAPHY – Här behandlar Windsor flera av de etiska problem bl.a. du velat diskutera i denna och andra gatufoto-trådar. Jag är övertygad om att du (och andra här på FS) kommer att uppskatta hans nyanserade resonemang i frågan.
2. How to ASK STRANGERS for PHOTOS – Här tar Windsor upp exakt den osäkerhet och det slags rädslor som du beskriver i ditt inlägg.

Bifogar några gatuporträtt jag har tagit.


En gentleman jag träffade på 19 Glas i gamla stan. Frågade om jag fick fotografera honom och han sa ja. Lätt som en plätt.


En stilfull ung dam på Brick Lane i London. (Observera kameraremmen hon har om halsen.) "Ok to take a photo?" frågade jag och hon bara tittade rakt in i kameran utan att ändra en min. Snubben följde med av bara farten.


Jag hade passerat dessa två gentlemen många gånger på väg till ICA-affären där jag bor. Hade också hälsat på dem och småpratat några gånger. När jag så en dag frågade om jag fick fotografera dem var de till en början tveksamma, men sa efter en stund ja. En bild på två polare. Han till vänster hade varit med och byggt huset i bakgrunden i slutet av 60-talet.

Så, Kristoffer, våga utmana dig själv och vidga din fotografiska horisont. Go for it!

/ Med vänlig hälsning, FiCa1 Sawant Photography

 

[cardazio]

Skulle vilja kolla vilka negativa eller upprörda situationer du har varit med och hur du löste det.

Här är ett par av mina upplevelser:

1- För ett par år sedan var jag i Lund och en såg en bild med "lustig" registreringsskylt som jag försökte plåta. Bilen var tom på passagerare och förare. Inom några få sekunder blev jag utskälld av ägare att "varför jag fotograferade hennes bil" och "minsann du har ingen rätt att fotografera min bil".

Varför blev bilägaren upprörd? ovan med gatufotografi? eller rädsla mot stopp/parkeringsförbud?

2- Vid en resa i Dalarna besökte jag Ornäsgården och fick syn på ett par barn som fiskade från så där 50-60 meters avstånd och med ryggen mot mig. Då solen lyste på pojkarna bilden blev naturligtvis en silhuett. När vi skulle köra därifrån kom de båda pojkarna (ca 12-14 år) mot oss och frågade om vi fotograferade de och var lite ledsna. Jag svarade ärligt och visade de de berörda foton. De sa att de ville inte vara på bilden.
Jag visade bilderna och sa att ingen syns på bilderna men de hjälpte inte. Till slut så tog jag bort deras bilder framför deras ögon och frågade om de var nöjda och kunde se lättnader i deras ögon.

Varför blev ungarna rädda?
Kanske ovan att bli fotograferade av okända vuxna? avsaknad av fiskekort? eller kanske något annat

Har varit med om flertalet, men kom att tänka på när en "gubbe" (obs framförallt till sättet, även om han var 65-70 år samt utan relation till någon av ungdomarna enligt egen utsago) var på mig när jag fotade skateboard-kids i högdalen i just motljus med analog kamera. Han ville veta vad jag höll på med, varför och skulle prompt se bilderna jag tagit.

Tycker man borde förstå att sådant tar tid med en Pentax 67 - speciellt då han själv är från innan dess tidsålder. Behövde då byta filmrulle och satte mig bredvid vederbörande. Efter ett tag gick tonläget med från hans sida. Svårt att gräla längre perioder med någon som är lugn gissar jag - hade inte bemödat mig om det inte var för att jag ändå behövde göra ett avbrott i fotandet.


10-åringarna ville gärna se bilderna de också, men av andra skäl. Tog ett tag för dem att landa informationen gällande avsaknad av display .

 

[stlu]

Jag har inte varit med om det, men däremot så när jag var i London så var det en person som gick fram och tog ett foto av mig från ca två meters avstånd. Jag tänkte bara att han måste ha misstagit mig för någon annan.

 

[Frekeman]

Jag har inte varit med om det, men däremot så när jag var i London så var det en person som gick fram och tog ett foto av mig från ca två meters avstånd. Jag tänkte bara att han måste ha misstagit mig för någon annan.

Många gatufotografer i London. Kunde ha varit jag som fotade!

 

[stlu]

Många gatufotografer i London. Kunde ha varit jag som fotade!

 

[PeterWem]

Inte gatufoto denna gång heller, men anställd hos Biltema tyckte det var olustigt att jag fotade byggnaden. Svårt att förklara objektivkorrigering för nån sån.

 

[PMD]

Men vad händer om bilden kommer med i en bok eller någon publikation? Juridisk, ja kanske du har lagen på din sida men vad händer med individen(er) på bilden, obehag/ upprördhet /personlig integritet

Obehag och upprördhet är upp till den avfotograferade. Ingen annan råder över det.
Den personliga integriteten händer det inget med så länge den som publicerar bilden håller sig till lagen, dvs inte begår brottet olaga integritetsintrång.

 

[PMD]

Vad poliserna och vakterna gjorde i London var förmodligen olagligt.

Brittiska poliser har rätt att stoppa någon som de "reasonably suspect to be a terrorist". I sådana sammanhang har de rätt att inspektera bilder som någon har i sin kamera. De har inte rätt att radera bilder. Centralt här är vad "reasonably suspect" innebär, men jag skulle nog inte bråka om saken om jag blev stoppad.

Om jag vore terrorist så skulle jag inte frivilligt visa några bilder, förstås.

https://www.met.police.uk/advice/advice-and-information/ph/photography-advice

(Men det här har väl du väl full koll på som bor i England?)

 

[PMD]

Och varför skulle det ge obehag att nån har en bild på dig på sin dator "för all framtid"? Skulle vara intressant att höra en bra förklaring på det. Jag förstår uppriktigt inte varför det skulle ge obehag.

Diskar kraschar nog oftare än negativ brinner upp så det är en fördel för de paranoida människorna att bli digitalt fotograferade än att bli avbildade på film.

 

[PMD]

Tycker att det är en bra kutym att radera bild/bilder om personen i fråga inte önskar det.

Det beror på. En människa som bråkar, gormar och kräver att jag ska göra något ignorerar jag tills den människan har tagit sitt förnuft tillfånga, lugnat ner sig och beter sig civiliserat. Det spelar ingen roll om det handlar om att radera bilder eller något helt annat.

Bir jag vänligt och artigt bemött är jag likadan tillbaka. Ungefär som Finn beskriver i inlägg #11.

 

[PMD]

Att fotografera folk och tvinga dem att mot sin vilja delta i ditt projekt anser jag vara i samma härad och gå emot vanlig anständighet. Paparazzis jagar folk. Bruce Gilden trycker upp blixten i ansiktet. Martin Parr förevigar halvnakna människor med sina bästa dagar bakom sig.

Nu skriver du om publicering som inte är samma sak som fotografering, förutom kanske det om Gilden. Beroende på hur nära han ställer sig sitt motiv så kan det handla om ofredande, men det kan det vara även utan kamera.

När man stjäl en bild från någon så förlorar den personen kontrollen och det sker på dina villkor.

Ingen har upphovsrätt på sitt utseende.

 

[PMD]

Någon fler som varit med om en upprörd situation i samband med gatufoto?

Lite animerad, kanske, men inte speciellt upprörd.

Jag var i Paris tunnelbana och ville passa på att ta en bild av allt blänkande stål. Jag stod och väntade vid spärrarna (minns inte om jag var utanför eller innanför, men förmodligen innanför) på att det skulle bli folktomt vid rulltrapporna. Efter en stund kom en kostymklädd man och började prata om något, kanske att jag inte fick fotografera, men min skolfranska räckte inte riktigt till. Jag svarade att jag ville försöka få en bild av den fina inredningen (på svenska). Efter en stund gav han upp och vi båda gick åt varsitt håll. Jag tror att jag hann ta en eller ett par bilder, men jag minns inte om jag lyckades ta en bild utan människor.

Kanske inte bona fide gatufoto, men med lite anknytning till trådens ämne ändå.

 

[PMD]

"Empati betecknar förmågan att uppleva och förstå andra kännande individers känslor. Empatibegreppet är nära besläktat med inlevelse och medkänsla. Empati handlar om en psykisk förmåga att förstå en annan person utifrån personens egen uppfattning om sig själv, vare sig man håller med eller inte; till exempel en psykolog kan ha empati med en brottsling utan att bli likadan eller vara likadan."

Det tycks finnas en del människor som inte känner någon som helst empati med fotografer.