Jag har mycket lättare att gå igång om jag är ute och reser. Jag är säker på att det fenomenet inte bara gäller mig.
Egentligen borde det ju vara tvärtom. Motiv i närmiljön känner man ju mycket bättre. Och man har mycket bättre möjligheter att planera sitt fotograferande nära hemmet, återkomma när ljuset är rätt osv. Men trots det tycker jag det är svårare att kicka igång sitt seende när man är i för hemtama trakter.
Varför är det så? Hur tränar man bort det?
Egentligen borde det ju vara tvärtom. Motiv i närmiljön känner man ju mycket bättre. Och man har mycket bättre möjligheter att planera sitt fotograferande nära hemmet, återkomma när ljuset är rätt osv. Men trots det tycker jag det är svårare att kicka igång sitt seende när man är i för hemtama trakter.
Varför är det så? Hur tränar man bort det?