Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Varför Hasselblad?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag fundera på att uppgradera mig, har idag en Sony A6000 och jag är mest intresserad av att fota porträttbilder.

Som vanligt googlar man runt lite och hittar mycket bilder och argument för att Hasselblads kameror är de bästa.

Lek nu med tanken att jag har råd att köpa en sån kamera, får jag det bästa då? Finns det inte någon kamera med dagens teknik som kan mäta sig med Hasselblads 100 000 kr kameror? Eller ska jag helt enkelt köpa en sådan, har ni erfarenhet av Hasselblad dela gärna med er.

En känd fotograf fick frågan.Du tar så fina bilder,vilken kamera har du?
Fotografen svarar. Skulle du gå till Enest Hemingwey och fråga. Vilka fina böcker du skriver, vilken skrivmaskin har du?
Kristoffer
 
...slow photography.

:)

Till trådskaparen: Ett billigt sätt du kan tvinga dig själv till långsammare och mer eftertänksam fotografering med din A6000 är att skaffa en adapter för någon annan objektivfattning (kostar några hundralappar) och sedan köpa ett billigt begagnat objektiv utan autofokus (några hundralappar till). Du har bra hjälp i sökaren/på skärmen i A6000 för att fokusera manuellt och det tvingar in en i ett långsammare och mer eftertänksamt sätt att ta bilder. Vilket ofta är lärorikt.
 
Fast när man väl hanterar en Hasselblad går man gärna in i en annan typ av fotografering. Åtminstone gör jag det. Det blir oftare stativ och nogrannt genomtänkt komposition innan jag fyrar av första bilden.

Men så har det väl alltid varit med mellanformat vs småbild? Har du 12 bilder per rulle så stressar du inte. Men som jag skrev tidigare är det en annan känsla att titta i sökare på en mellanformatare än en småbildskamera. Bilden är större och klarare.
Jag fotograferade lite mellanformat under filmtiden och jag tycker än i dag att bilderna är lite smått magiska jämför med småbild. Använde bla en 500 C/M.
 
Tack för alla tips i tråden!

Vad tror ni, skulle analogt hjälpa eller stjälpa mig i mitt fortsatta fotoutvecklande?

Jag tror jag har en " billig" variant på detta. Jag har en Fotga adapter på min A6000 som jag använder för mina Nikon linser. Det gäller då att använda sig av linser som har möjligheten att ändra aperature på linsen och inte i kamera. Dessutom så funkar inte autofokus.

Så det du har att leka med direkt i handen är att manuellt ställa in aperature och fokus. Det kan låta som att "det går ju redan nu", men det är lite krångligare och man tvingas därav att tänka lite mera och ta lite beslut.

Sen så har du fördelen att du kan skaffa dig hyfsade linser till en billig peng, det finns inte så mycket begagnat till Sony ännu. Men på Tradera/Amazon/Fotosidan så går det att köpa på sig lite begagnat som håller mycket bra kvalitet.

En bra lins är viktigt. Ett litet underhållande "test": https://www.youtube.com/watch?v=hk5IMmEDWH4

mvh
stefan
 
Tack för alla tips i tråden!

Vad tror ni, skulle analogt hjälpa eller stjälpa mig i mitt fortsatta fotoutvecklande?

Nej, absolut inte, snarare tvärtom. Jag har jobbat en del som fotolärare, och på filmtiden använde jag alltid polaroid för att få snabbare återkoppling vilket gav snabbare resultat för eleverna. I den digitala världen kan vi få ännu snabbare återkoppling. Dessutom ger det digitala större möjligheter att experimentera, och är billigare, så du har råd till fler experiment.

Införskaffa något bra bildredigeringsprogram om du inte redan har det. Eftersom du kör Sony skulle jag föreslå Capture One Pro som ger bra pris för Sony versionen, Lär dig det ordentligt, lek med dina bilder och se hu de kan förbättras genom att t.ex.se på olika beskärningar, lek med tonkurvor,...
 
Men så har det väl alltid varit med mellanformat vs småbild? Har du 12 bilder per rulle så stressar du inte. Men som jag skrev tidigare är det en annan känsla att titta i sökare på en mellanformatare än en småbildskamera. Bilden är större och klarare.
Jag fotograferade lite mellanformat under filmtiden och jag tycker än i dag att bilderna är lite smått magiska jämför med småbild. Använde bla en 500 C/M.

Fördelen med stor sökare är väl idag i stort sätt tillintetgjord. En EVF kan göras hur stor och bra som helst. Man kan zooma in för att ställa skärpa på detaljer, man kan få hjälp med focus peadking o.s.v. Enda nackdelen är väl att de drar ström. Om du inte tror mig ta en titt i en ny Leica SL ifall du skulle springa förbi den på någon fotomässa. Hade valt den sökaren framför 500C/M alla dagar i veckan om jag hade haft råd.
 
Så nej tror inte du kommer lära dig mer genom att fota analogt.

Jo, man lär sig alltid att tänka efter före, Vilket verkar att allt mer bli en bortglömd kunskap eller ska vi kanske säga förmåga.

En av de märkligaste trådar jag följt på mycket länge. Från början var det ungefär som att "jag har precis börjat lära mig köra bil med hjälp av en Folka bubbla, Borde jag inte skaffa mig en Lamborghini för att lära mig köra ordentligt?"

När det började handla lite om film vs.digitalt så blev det ännu mer nöjesläsning. Tänk att vi verkligen lyckades åstadkomma bilder överhuvudtaget då på forntiden när vi stod å blandade till egna emultioner. (Nja, inte riktigt kanske, jag var inte med på den tiden i alla fall. Bara nästan...)

Återigen, tänka efter före och kunskap om materialen man använde. Polaroiderna man använde var ju också en ovärderlig hjälp till att tänka efter före.

Den snabba återkopplingen var det nån som pratade om att det var så bra med nuförtiden. Hur snabbt behöver det vara om man vet vad man gör? Om jag stod i studion och jobbade kunde jag ta en rulle sv-film gå de tre metrarna bort till mörkrummet, hänga ner den i kyvetten och drygt tio minuter senare kolla av en förvisso blöt rulle över ljusbordet. Fram med luppen, satt skärpa och exponering? OK, nästa. E6 tog aldrig mer än tre timmar att få gjort på stan, C41 kunde man oftast få en kopp kaffe medans man väntade på att de skulle rulla igenom. Två veckors väntan på resultat vet jag inte vad det kan ha varit för nåt. Jo, om man ville ha det skarpt å krispigt så ögonen blödde lite extra, då slängde man in en Kodachrome i bladaren eller rullfilmsbakstycket på Sinaren. Dom rullarna var tyvärr tvunget att skicka till Frankrike på framkallning. Så blev väl heller aldrig Kodachrome på 120 nån större succé tyvärr.

Skrivmakinsliknelsen var bra, själv tänker jag oftast på det som att ingen frågar snickaren om fabrikatet på hammaren som han byggde huset med. Vissa hammare är utmärkta att slå i små nubb med, andra är bäst på att dunka fem tums med. Snickaren avgör med kunskap och erfarenhet.

Har man den där påsen pengar som behövs, ja då köper man Lamborghinin. Man kommer fortfarande att åka i diket utan att riktigt fatta varför, möjligen med lite mera stil. Personligen tycker jag väl fortfarande att det är vettigare att lära sig ordentligt med Folka bubblan, tills man fattar varför den gör som den gör. Sen kan man uppgradera mot mer potenta åkdon i takt med kunskap och vad man har råd till.
 
Jo, man lär sig alltid att tänka efter före, Vilket verkar att allt mer bli en bortglömd kunskap eller ska vi kanske säga förmåga.

Och det finns absolut ingenting som hindrar en från att tänka efter före också när man fotar digitalt ... Faktiskt. Det krävs liksom bara att man bestämmer sig för det. Som argument för att köra film tycker jag det känns ganska ihåligt ...

Den snabba återkopplingen var det nån som pratade om att det var så bra med nuförtiden. Hur snabbt behöver det vara om man vet vad man gör?

Ehum. Det är ju lite det som är kruxet när man håller på och lär sig ... Att man inte riktigt vet vad man gör :)

Om jag stod i studion och jobbade kunde jag ta en rulle sv-film gå de tre metrarna bort till mörkrummet, hänga ner den i kyvetten och drygt tio minuter senare kolla av en förvisso blöt rulle över ljusbordet. Fram med luppen, satt skärpa och exponering? OK, nästa. E6 tog aldrig mer än tre timmar att få gjort på stan, C41 kunde man oftast få en kopp kaffe medans man väntade på att de skulle rulla igenom. Två veckors väntan på resultat vet jag inte vad det kan ha varit för nåt. Jo, om man ville ha det skarpt å krispigt så ögonen blödde lite extra, då slängde man in en Kodachrome i bladaren eller rullfilmsbakstycket på Sinaren. Dom rullarna var tyvärr tvunget att skicka till Frankrike på framkallning. Så blev väl heller aldrig Kodachrome på 120 nån större succé tyvärr.

Jo, och alla lägenheter har ju ett mörkrum ...

Eller så tar man en bild, snabbkollar resultatet på kamerans skärm, eller om man vill så kan man kolla resultatet med en superb lupp (med valfri förstoring!) i en dator efter 30 sekunder och typ tre handgrepp. Your choice :)

Jag fotade själ analogt i många år och jag håller med om att mörkrumsarbete kan vara en rätt magisk upplevelse och väldigt lärorik. Men för att det verkligen skall fungera bra som inlärningsprocess kräver det antingen en massa prylar, plus ett utrymme för det och en hel del tid om man skall soppa själv. Då är faktiskt digital fotografering lite enklare för den som vill utforska fotografins grunder.
 
Fördelen med stor sökare är väl idag i stort sätt tillintetgjord. En EVF kan göras hur stor och bra som helst. Man kan zooma in för att ställa skärpa på detaljer, man kan få hjälp med focus peadking o.s.v. Enda nackdelen är väl att de drar ström. Om du inte tror mig ta en titt i en ny Leica SL ifall du skulle springa förbi den på någon fotomässa. Hade valt den sökaren framför 500C/M alla dagar i veckan om jag hade haft råd.

Kanske den här tråden har förlorat sig lite i detaljer som inte är helt relevanta?

TS har en Sony a6000, som i stora delar är samma kamera som Hasselblad Lunar.

Konnektiviteten i a6000 är sådan att man om man vill kan få upp sökarbilden på en meterbred teveskärm om man skulle vilja, och man kan inte bara se bilden, utan man kan köra kameran från en dator eller pekplatta. I studio har den därför många av fördelarna man kan få med de nyare digitala mellanformatssystemen.

Men man kanske inte heller ska glömma att mellanformatskamerorna än så länge inte har blivit spegelfria, utan de har fortfarande den där stora klapperspegeln, och man ser inte bilden förrän man har exponerat den. Optisk sökare är nog bra, men EVF ger större möjligheter, inte bara att man kan zooma in för att ställa skärpan. En EVF kan i realtid visa hur bilden kommer att exponeras, om högdagrarna kommer att frätas ur, eller vilka skuggor som går ner helt i svart. Hjälpmedel som focus peaking gör att det är otroligt lätt att ställa skärpan med manuella objektiv, vilket är mer lättjobbat i studio när man kör fasta uppställningar, som produktfoto och liknande.

Med Metabones Speed Booster kan man också få stora delar av fördelarna med fullformat utan att behöva byta upp sig - det medger det korta skärpedjupet man kan få med småbildsrutan, och alla Canon EF-objektiv kan användas med AF och bländarstyrning.

Visst kan man få en del fördelar bildkvalitetsmässigt med mellanformatet, men Sonys fullformats spegelfria kameror finns med samma konnektivitet som a6000 och samma möjligheter att använda hela Canons objektivpark och femtioelva andra, och dessutom har de senaste inte bara lågt pris jämfört med mellanformatet, utan de är starka utmanare - i vissa avseenden till och med lite bättre än dagens mellanformatskameror. Om TS alltså skaffar ett par bra gluggar från Canon och en Speed Booster kan han få ut en del av det som de större formaten ger, kort skärpedjup framför allt, och att byta upp sig till fullformat är en rätt billig historia jämfört med att skaffa en mellanformatskamera. Jag utgår från att tankeexperimentet förutsätter en närmast outtömlig kassa, men de flesta av oss behöver ju ändå vända lite på slantarna och sätta budgetmål. Hursomhelst kan det även om plånboken är stor vara bra att ha lite kvar att göra annat för.

De spegelfria systemen har inte samma inlåsningseffekt som dinosaurierna från de två stora, man kan använda alla gluggar från konkurrenterna, och om man väljer FF-objektiv kan man gå upp till fullformat utan att det kostar skjortan - och det med alla fördelar som de spegelfria har jämfört med den äldre tekniken som ärvdes från filmtiden.
 
En känd fotograf fick frågan.Du tar så fina bilder,vilken kamera har du?
Fotografen svarar. Skulle du gå till Enest Hemingwey och fråga. Vilka fina böcker du skriver, vilken skrivmaskin har du?
Kristoffer

Hade han å andra sidan frågat Renoir "Vilka fina tavlor du målar, vad använder du för pensel?" så hade han säkert fått en 30 minuters utläggning om platta penslars betydelse för impressionismen. Det finns folk av alla sorter.
 
Hade han å andra sidan frågat Renoir "Vilka fina tavlor du målar, vad använder du för pensel?" så hade han säkert fått en 30 minuters utläggning om platta penslars betydelse för impressionismen. Det finns folk av alla sorter.

Precis. I nästan varje tekniktråd med mer än 25 inlägg dyker det förr eller senare upp någon som hävdar den principen att "utrustningen spelar ingen roll" och inte sällan underförstått "äkta konstnärer nedlåter sig inte till att diskutera teknik". Men lustigt nog är det trots allt så att både konstnärer och hantverkare i alla tider faktiskt brytt sig ganska mycket om vilka verktyg och arbetsmetoder de använder. Och diskuterat dem. Och lärt av varandra både kring vilken utrustning man kan använda och vilka möjligheter och svårigheter den tekniken kan ge.

Och jo, det finns författare som än idag hellre skriver på skrivmaskin än med ordbehandlare eftersom de tycker det funkar bättre med deras kreativa process. Och ytterligare andra skriver för hand av samma skäl. Och allmänt, när du pratar med författare och skribenter av olika slag så är de flesta av dem ofta både intresserade av och inte sällan rätt benägna att diskutera hur olika verktyg påverkar hur de skriver. Skulle inte förvåna mig ett dugg om Ernest Hemingway hade bestämda åsikter om den saken - det hade han om det mesta :)
 
Precis. I nästan varje tekniktråd med mer än 25 inlägg dyker det förr eller senare upp någon som hävdar den principen att "utrustningen spelar ingen roll" och inte sällan underförstått "äkta konstnärer nedlåter sig inte till att diskutera teknik". Men lustigt nog är det trots allt så att både konstnärer och hantverkare i alla tider faktiskt brytt sig ganska mycket om vilka verktyg och arbetsmetoder de använder. Och diskuterat dem. Och lärt av varandra både kring vilken utrustning man kan använda och vilka möjligheter och svårigheter den tekniken kan ge.

Och jo, det finns författare som än idag hellre skriver på skrivmaskin än med ordbehandlare eftersom de tycker det funkar bättre med deras kreativa process. Och ytterligare andra skriver för hand av samma skäl. Och allmänt, när du pratar med författare och skribenter av olika slag så är de flesta av dem ofta både intresserade av och inte sällan rätt benägna att diskutera hur olika verktyg påverkar hur de skriver. Skulle inte förvåna mig ett dugg om Ernest Hemingway hade bestämda åsikter om den saken - det hade han om det mesta :)

Helt korrekt. I den skröna jag lärt mig handlade det om Ansel Adams och Hemingway och som jag läste någonstans inte alls är sann.
Inte minst Ansel Adams var ju extremt intresserad i teknik. Framför allt i efterbehandling. Han drev under en stor del av sitt liv ett utbildningscentrum.
 
Jo, man lär sig alltid att tänka efter före, Vilket verkar att allt mer bli en bortglömd kunskap eller ska vi kanske säga förmåga.

Ännu ett svar som inte har med ursprungsfrågan att göra. Det börjar bli lite off-topic nu :)

Jag rekommenderar att man kollar den här filmen, lite intressant för oss som inte fotat med film (och den är baserad runt Hasselblad och mellanformat).

One Roll of Film
https://www.youtube.com/watch?v=gQ--S-wG_lk
 
Jo, man lär sig alltid att tänka efter före, Vilket verkar att allt mer bli en bortglömd kunskap eller ska vi kanske säga förmåga.

En av de märkligaste trådar jag följt på mycket länge. Från början var det ungefär som att "jag har precis börjat lära mig köra bil med hjälp av en Folka bubbla, Borde jag inte skaffa mig en Lamborghini för att lära mig köra ordentligt?"

När det började handla lite om film vs.digitalt så blev det ännu mer nöjesläsning. Tänk att vi verkligen lyckades åstadkomma bilder överhuvudtaget då på forntiden när vi stod å blandade till egna emultioner. (Nja, inte riktigt kanske, jag var inte med på den tiden i alla fall. Bara nästan...)

Återigen, tänka efter före och kunskap om materialen man använde. Polaroiderna man använde var ju också en ovärderlig hjälp till att tänka efter före.

Den snabba återkopplingen var det nån som pratade om att det var så bra med nuförtiden. Hur snabbt behöver det vara om man vet vad man gör? Om jag stod i studion och jobbade kunde jag ta en rulle sv-film gå de tre metrarna bort till mörkrummet, hänga ner den i kyvetten och drygt tio minuter senare kolla av en förvisso blöt rulle över ljusbordet. Fram med luppen, satt skärpa och exponering? OK, nästa. E6 tog aldrig mer än tre timmar att få gjort på stan, C41 kunde man oftast få en kopp kaffe medans man väntade på att de skulle rulla igenom. Två veckors väntan på resultat vet jag inte vad det kan ha varit för nåt. Jo, om man ville ha det skarpt å krispigt så ögonen blödde lite extra, då slängde man in en Kodachrome i bladaren eller rullfilmsbakstycket på Sinaren. Dom rullarna var tyvärr tvunget att skicka till Frankrike på framkallning. Så blev väl heller aldrig Kodachrome på 120 nån större succé tyvärr.

Skrivmakinsliknelsen var bra, själv tänker jag oftast på det som att ingen frågar snickaren om fabrikatet på hammaren som han byggde huset med. Vissa hammare är utmärkta att slå i små nubb med, andra är bäst på att dunka fem tums med. Snickaren avgör med kunskap och erfarenhet.

Har man den där påsen pengar som behövs, ja då köper man Lamborghinin. Man kommer fortfarande att åka i diket utan att riktigt fatta varför, möjligen med lite mera stil. Personligen tycker jag väl fortfarande att det är vettigare att lära sig ordentligt med Folka bubblan, tills man fattar varför den gör som den gör. Sen kan man uppgradera mot mer potenta åkdon i takt med kunskap och vad man har råd till.

Jag har ju inte varit med längre än sedan 60-talet och aldrig blandat egna emulsioner om det inte handlat om att belägga screentrycksdukar med exponeringsbar emulsion. Men jag jobbar ju varje dag med gamla bilder på ´mitt jobb och vet att de kunde då med verkligt primitiva metoder med dagens mått mätt.

Jag har också - just för att jag precis som alla andra under den analoga tiden fastnat i ett fotobeteende som många av dagens fotografer förmodligen inte riktigt förstår alla gånger. Många av oss kommer alltid att "tänka efter före" och använder således i princip aldrig "spay end pray"-metoden, utan vill nog hellre att det ska bli så rätt det kan bli med rådande förhållanden från början fast det alls inte längre är helt nödvändigt.

Men jag vill verkligen inte ha den gamla dåliga tiden tillbaka och fattar inte alls vad det varför bra med den. Självklart är det fantastiskt bra med direkt återkoppling. I en DSLR kan man ju åtminstone få en snabb bild på skärmen efter att man tryckt av men inget slår en EVF som rätt inställd i realtid visar hur bilden kommer at bli. Ovan på det kan man få overlayer som visar relevantdata direkt i bilden och inte minst med peaking och focusing aid verkligen sätta skärpan exakt alltid och inte bara ibland. Återkopplingen gör också attnya fotografer kommer lära sig mycket snabbare än vi kunde göra. När vi orkade framkalla (för det var meckigt) eller fick film och bilder levererade med vändande post så fanns ingen EXIF att kolla på. Detfick man hålla reda på själv efter bästa förmåga och ofta blev det inte gjort att dokumentera = ingen feedback på riktigt.

När man gjorde långresor för på 70-talet så var väl halva ryggsäcken full med film om man skulle vara ute ett halvår exv. En stor del av resans budgeterade kostnader gick till film. Idag är kostnaden för media försumbar och det är fantastiskt.
 
Kanske den här tråden har förlorat sig lite i detaljer som inte är helt relevanta?

Kan så vara.

Men man kanske inte heller ska glömma att mellanformatskamerorna än så länge inte har blivit spegelfria, utan de har fortfarande den där stora klapperspegeln, och man ser inte bilden förrän man har exponerat den. Optisk sökare är nog bra, men EVF ger större möjligheter, inte bara att man kan zooma in för att ställa skärpan. En EVF kan i realtid visa hur bilden kommer att exponeras, om högdagrarna kommer att frätas ur, eller vilka skuggor som går ner helt i svart. Hjälpmedel som focus peaking gör att det är otroligt lätt att ställa skärpan med manuella objektiv, vilket är mer lättjobbat i studio när man kör fasta uppställningar, som produktfoto och liknande.

Skulle dock vilja nyansera ditt ganska så kategoriska och ensidiga uttalande om EVF vs OVF ovan.

Det är inte alltid en fördel med EVF, ivf inte så de fungerar idag. Dels så är inte ens de allra bästa EVF:ern lika snabba bra som optiska sökare är. Kan vara en klar nackdel vid sport och actionfoto tex.

En annan nackdel stötte jag på igår (men har iofs också gjort det tidigare). Var nere och fotade lite i Alperna igår med ett fantastiskt fint ljus med strålande snö och glimrande vit snö. Tog ut min spegellösa (X-E1) i skidbacken, men blev lite halvirriterande att fota med då EVF:en blev så mörk och ljussvag. Hade i detta läget klart uppskattat en "gammaldags" OVF istället.

Kan faktiskt förstå de fotografer som diggar hybridsökarna i X100-serien och i XPro-serien. Då kan man ju faktiskt välja direkt optisk, eller på bildskärm återskapad sökarbild, allt eftersom vad som är fördelaktigast vid fototillfället.
 
Jag fundera på att uppgradera mig, har idag en Sony A6000 och jag är mest intresserad av att fota porträttbilder.

Som vanligt googlar man runt lite och hittar mycket bilder och argument för att Hasselblads kameror är de bästa.

Lek nu med tanken att jag har råd att köpa en sån kamera, får jag det bästa då? Finns det inte någon kamera med dagens teknik som kan mäta sig med Hasselblads 100 000 kr kameror? Eller ska jag helt enkelt köpa en sådan, har ni erfarenhet av Hasselblad dela gärna med er.

Kanske skall vi komma tillbaka till utgångspunkten. Får man bättre bilder som amatör med en Hasselbladare. Frågan kan ju vara extra aktuell nu när Hasseblad har sänkt priserna för kameran med 50% och förököer få avancerade amatörer att välja märket.
 
Fördelen med stor sökare är väl idag i stort sätt tillintetgjord. En EVF kan göras hur stor och bra som helst. Man kan zooma in för att ställa skärpa på detaljer, man kan få hjälp med focus peadking o.s.v. Enda nackdelen är väl att de drar ström. Om du inte tror mig ta en titt i en ny Leica SL ifall du skulle springa förbi den på någon fotomässa. Hade valt den sökaren framför 500C/M alla dagar i veckan om jag hade haft råd.

Så länge EVF inte görs stora och bra är de inte bättre. Klämde bl.a på Sony R7 II på fotomässan, men blev besviken över hur dålig sökarbilden var i mässhallen. Blödande pixlar gjorde det svårt att urskilja detaljer. Den exponerade dock bra.
 
Kanske skall vi komma tillbaka till utgångspunkten. Får man bättre bilder som amatör med en Hasselbladare. Frågan kan ju vara extra aktuell nu när Hasseblad har sänkt priserna för kameran med 50% och förököer få avancerade amatörer att välja märket.

Dags för ett av mina vanliga svar: Både ja och nej :)

Jag kan mycket väl tänka mig att en amatör som utan speciellt mycket förkunskaper skaffar en Hasselblad stimuleras av detta och faktiskt tar bättre bilder än hen hade gjort med en mer typisk nybörjarkamera. Medan andra mest blir avskräckta och snabbt vill byta till en "enklare" kamera. På filmtiden var det nog inte så ovanligt att en nyfiken nybörjare inledde sin fotokarriär med lite begagnade mellanformatsgrejer. För vissa kan nog en stor, tung och långsam mellanformatare vara avskräckande, för andra som sagt stimulerande - vi är ju alla olika.

Om man bortser från själva vikten och storleken så är det ju i grund och botten inte svårare att fotografera med en H5D än med en Eos 1100 eller Sony A5100. Vissa saker är lite svårare, andra saker lite enklare.

Och får man bara lite grepp och själva grundtekniken är det ju faktiskt generellt enklare att få bra bilder med bra utrustning än med mer begränsad utrustning.
 
Mycket bra svar Martin.
Till priset av idag drygt 125 00 kronor måste vi lägga till åtminstone ett normalobjektiv. Det blir 27 500 kronor till.
Så efter prissänkningen behöver man minst betala 150 000 innan man kan ta en enda bild med en ny kamera med kitobjektiv.

För den som vet vad han gör kan det mycket väl vara rätt val.
För en nybörjare kan man naturligtvis inte skylla på kameran om bilden inte blir bra.
Fast det finns nog bättre och enklare ting att starta med för att lära sig att fotografera.
Alla MF kameror är enkla men kräver en avancerad fotograf för att utnyttja deras fördelar.

Att det kommer spegellösa MF kameror som kommer bli billigare behöver man inte vara ett orakel för att förstå. Troligen utan utbytbara bakstycken.
 
Dags för ett av mina vanliga svar: Både ja och nej :)

/.../

Och får man bara lite grepp och själva grundtekniken är det ju faktiskt generellt enklare att få bra bilder med bra utrustning än med mer begränsad utrustning.

Bra utrustning är naturligtvis alltid bra att ha, men vad innebär adjektivet bra?

"Horses for courses" är ett uttryck på engelska som inte helt täcks av det svenska "don efter person". Vad som i ett sammanhang uppfattas som bra kan mycket väl i ett annat sammanhang vara som en black om foten. Och jag kan inte se att en Hasselblad mellanformatskamera skulle vara mindre begränsad än en Sony a6000. Båda har sina begränsningar, men på olika sätt.

Och vad som är bra för en fotograferingssituation kan vara mindre bra för en annan. Det var därför jag tog upp specifika egenskaper hos TS kamera som saknas hos mellanformataren.

Kanske man hellre skulle uttrycka det som begränsande utrustning än begränsad?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar