Annons

Varför Hasselblad?

Produkter
(logga in för att koppla)
En Hasselbaldare är ett fantastiskt redskap som ger resultat som ligger i toppskiktet.
Det som gör dem till att vara snäppet bättre än de det mesta är deras objektiv.
Fast en Hasselbladare är bäst på sådant där man kan ta sin tid att ställa in allt korrekt.
Det är ingen kamera för action. AF är inte dålig men inget för snabbt rörliga mål.
Så är det arkitektur, landskap, porträtt och liknande man vill sysla med så är kameran suverän.
Sedan får man inte glömma att om man köper kamerahuset för dryga 100 000 tusen så skall man lägga till lika mycket för objektiv. Deras normalzoom kostar cirka 90 000 kr.
Sedan är kamera och objektiv en ordentlig klump att släpa på.
Packar man en väska med 3 objektiv och kamerahus så väger det cirka 10 kilo.

En Hasselbladare är inget vettigt val för gemene man helt enkelt.

Kameran är dock inte svår att lära eller att hantera.
 
Tack!, Jag upplever att min Sony ger brusiga bilder vid relativ låg ISO, sökningar på det ledde mig till Hasselbladaren..

Jag har en Sony A6000, "bytte upp mig" precis från en Nikon D70. Nu har jag en adapter så jag kan ha Nikon linser men upplever inte att det är så illa med brus... med det sagt så var min förra en D70 :) Mest så tar jag bilder på ISO 100, men ibland så går jag upp till 1600 eller 3200 om jag siktar på svartvitt.

Helt nöjd är jag inte med min Sony. Jag saknar att det inte är så vädertålig och batteritiden är ganska dålig. Jag siktar på att försöka köpa en D610 eller en D7200 ( tar mest naturbilder, https://500px.com/sanders3d ).

Hur som helst. JA, mellanformat kommer att ge dig mera information i bilden. Oavsett om du använder digitalt eller film. Det är en större sensor som ger dig större dynamik. Dom fotografer som jag mött genom åren föredrar mellanformat när det är "fine art". Dom gör sig bra i studio,"små format" är mera lätthanterlig om man är ute och vill ta snabba bilder. Men vissa använder den fantastiska dynamiken för att ta grymma naturbilder.

Kameran gör dock inte hela bilden. Linserna är det som är den sista biten i magin. Det finns inte så mycket till Sony E-Mount, men jag har en adapter så jag kan använda min Nikon 50mm och Sigma 105mm Macro.

Mina observationer som en lycklig amatör.

mvh
stefan
 
... sökningar på nätet ledde mig till Hasselblad och undrar helt enkelt om den är så överlägsen i presentanda :)

Det enkla svaret är: ja, nej och kanske :)

Som du kanske märkt av svaren så finns det många olika sorters prestanda man kan vara ute efter. Och skall jag vara ärlig kan jag nog inte komma på en enda kategori där Hasseblad är "överlägsen" något annat fabrikat.

De prestanda Hasseblad är bra på är de som till exempel Mats Alm beskriver - de har mycket bra objektiv och de ger stora, högupplösta filer med bra detaljinformation och härlig ton- och färgdynamik. När det gäller den typen av bilder konkurrerar de nog i första hand med kameror från Phase One och med Leica S-systemet. Här står sig Hasselblad bra, men överlägsna ... Nä.

Ser du till mer vardaglig, rörlig fotografering är Hasselblad ärligt talat mest en klumpig och långsam kamera och där dess storlek, tyngd och hantering gör att den i väldigt många sammanhang inte levererar ett dugg bättre bilder än en lättare och snabbare kamera som kostar en bråkdel. Att ha den som en vardagskamera är helt enkelt att inte utnyttja vad den är bra på.
 
Tack!, Jag upplever att min Sony ger brusiga bilder vid relativ låg ISO, sökningar på det ledde mig till Hasselbladaren..

Om dina bilder blir brusiga har egentligen inte så mycket att göra med ISO-inställningen som med exponeringen. Bruset från chipet ändras bara marginellt när man ändrar ISO, men beroende på hur mycket den aktuella ytan har exponerats, kan mer eller mindre brus bli synligt i bilden. När man ökar ISO minskar man det dynamiska omfånget och exponerar mindre för att inte bränna ut högdagrar. Därigenom kommer de mer brusiga delarna av exponeringsomfånget att hamna högre i bildens tonskala och bli mer iögonenfallande.

Om bruset är framträdande i en del av bilden där man vill se mycket detaljer eller i medelljusa gråtoner, upplever man den som brusig. Men bruset är uttalat egentligen bara där exponeringen är svag. Det svåraste att få brusfritt är därför mörka partier med mycket detaljer, som exempelvis svart spets eller liknande.

Det är inte ISO-inställningen i sig som ger bruset, utan hur väl eller illa det brusiga området är exponerat. Det är vad som för nära femton år sedan ledde till metoden att exponera åt höger, ETTR, där man försöker få exponeringen så kraftig som möjligt för att ta ut största möjliga dynamiska omfång. Det var viktigare förr, medan kamerorna numera är mer förlåtande med lågt brus och stort exponeringsomfång.

Videon som presenterades visar en av de saker där många av fabrikanterna har slarvat, men där just din a6000 är suverän. Som du kan se i videon använder fotografen dator och pekplatta för att styra kameran och för att titta på bilderna medan han fotograferar i studio. Det brukar kallas tjudrad fotografering, eftersom man förr måste använda sladd för att koppla ihop grejerna.

Med nyare system, och med din a6000 behövs inget snöre mellan kameran och plattan, utan du kan köra kameran direkt från plattan och ha stor och tydlig sökarbild utan att behöva lupp eller kika i kamerans titthål. Fjärrstyrningen är därmed otjudrad. Därför är a6000 en väldigt praktisk kamera för studiobruk. Det enda som kan vara knepigt är att fästa den bra på stativet. Man vill gärna ha den upphängd i närheten av tyngdpunkten, och med lite längre objektiv är den väldigt framtung, och då behöver man ett stativfäste på objektivet.

Bruset är alltså en funktion av exponeringen i högre grad än hur man ställer ISO. Mer exponering ger mindre synligt brus. Vi brukar sträva efter att bara de allra ljusaste högdagrarna ska nå högsta värdet i histogrammet, och bara ljuskällor och glansdagrar (reflexer) får klippa, frätas ut.
 
Jag tror inte att det finns genvägar till att ta bra bilder genom att köpa det bästa som finns.
Om man tex börjar med en analog 35 mm Nikon FM och lär sig den och inser att man är begränsad med den kameran. Då kliver man upp och skaffar sig en mer avancerad kamera som man också lär sig osv. Skall man avancera i teknik bör man bemästra den föregående tekniken innan man tar sig an den nya tror jag.

En Hasselbladare i en nybörjares händer är kanske inte det optimala om man inte har dökoll på grunderna. Jag vill också ha en Hasselblad men inser att vore att kasta pärlor till svinen pga att jag har inte full koll på min nuvarande kamera ännu.

100.000 :- för en kamera man inte kommer att utnyttja fullt ut låter inget bra om du frågar mig.
Har du degen och det inte spelar någon roll...köp!
 
Köp en analog bladare för 5-6000, fotografera diafilm som du låter scanna högupplöst vid framkallning.

Bra bildkvalitet och framtidssäkring i ett. Kostar en slant men du kan fota mycket för 100.000
 
Köp en analog bladare för 5-6000, fotografera diafilm som du låter scanna högupplöst vid framkallning.

Bra bildkvalitet och framtidssäkring i ett. Kostar en slant men du kan fota mycket för 100.000

Nu har ju diafilm fortfarande bara cirka 5,5 steg i DR. Så då blir det att fota i mulet väder eller vid solens upp och nedgång. Det var ett problem före det digitala och är det lika mycket idag.
Vad gäller bildkvalitet så är det i så fall bättre att gå och köpa vilken instegskamera helst som helst från NIkon eller Canon. De kommer alla klå den kvalitet man får med dia-film även om man skannar med en Imacon.

Vill man komma undan hyfsat billigt kan man köpa en H3D eller H4D. Husen kostar inte så mycket idag.
Bakstycket på dessa lär vara en CCD med 30-40 Mp.
De levererar utmärkta bilder så länge man kör på lågre ISO.
Personligen föredrar jag faktiskt CCD sensorernas färgåtergivning. Den är ganska unik och vackrare än vad CMOS sensorn från Sony lyckas med.
 
Personligen föredrar jag faktiskt CCD sensorernas färgåtergivning. Den är ganska unik och vackrare än vad CMOS sensorn från Sony lyckas med.

Jag misstänker att du är klar över detta, men det kan vara värt att påpeka att skillnaderna du nämner faktiskt inte har nämnvärt med CCD respektive CMOS-tekniken att göra.

Skillnaderna handlar i huvudsak om olika färgfilter framför sensorn och hur signaler och signalförstärkning sköts i sensorerna (vilket i sin tur påverkar tonkurvor och därmed indirekt färgerna). Men den underliggande kiseltekniken (oavsett om det är CCD eller CMOS) hanterar faktiskt bara luminansinformation, färgerna uppstår senare i kedjan.
 
Det finns väl andra kvalitéer än upplösning och stor DR? Kanske stor sökare och snyggt skärpesläpp?
Martin Schoeller är en högt aktad porträttfotografer och han använder en analog Mamiya RZ67 i sitt arbete.

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/martin-schoeller-jag-vill-inte-hoja-upp-nagon/

Det finns de som hellre fotar med en gammal teknisk kamera med duk över huvudet för att ställa in skärpa och vinklar. Det i sig säger inget om den tekniska kvalitén för moderna kameror.

En del är konservativa och vill inte släppa det gamla invanda.
Det gör dem dock inte till bevis för att det gamla kan mäta sig med det nya.

Jag sitter sedan månader tillbaka och skannar mina gamla diabilder, samtidigt som jag också redigerar nytagna bilder.
Jag hade en Leica R3 och en Nikon F4 på den tiden. Så det var inget större fel på grejerna.
Fast resultatet är ju som natt och dag.
I vilket ljus man tog bilden på diatiden var nog det allra viktigaste för att få ett bra resultat.
Fast upplösningen en Kodachrome 25 kan ge jämfört med en modern sensor eller färgomfånget och naturliga färger är också en otrolig skillnad.
.
 
Köp en analog bladare för 5-6000, fotografera diafilm som du låter scanna högupplöst vid framkallning.

Bra bildkvalitet och framtidssäkring i ett. Kostar en slant men du kan fota mycket för 100.000

Tack för alla tips i tråden!

Vad tror ni, skulle analogt hjälpa eller stjälpa mig i mitt fortsatta fotoutvecklande?
 
Tack för alla tips i tråden!

Vad tror ni, skulle analogt hjälpa eller stjälpa mig i mitt fortsatta fotoutvecklande?

Jag har varit med åtskilliga år på den tiden det bara fanns film. Sedan kom det digitala och jag hängde på ganska tidigt.
Den första aha upplevelsen var den direkta återkopplingen.
Nu tog det inte längre 2 veckor innan man såg vad inställningarna man gjort på kameran hade gett för resultat.
Nu såg man direkt på histogrammet hur exponeringen satt. Väl hemma kunde man någon timme senare se sina bilder på datorn. Inklusive kompositionen.
Den snabba återkopplingen fick åtminstone mig att utvecklas mer och mycket snabbare när jag tog steget över till digitalfotografering.

Så nej tror inte du kommer lära dig mer genom att fota analogt.
 
Jag har varit med åtskilliga år på den tiden det bara fanns film. Sedan kom det digitala och jag hängde på ganska tidigt.
Den första aha upplevelsen var den direkta återkopplingen.
Nu tog det inte längre 2 veckor innan man såg vad inställningarna man gjort på kameran hade gett för resultat.
Nu såg man direkt på histogrammet hur exponeringen satt. Väl hemma kunde man någon timme senare se sina bilder på datorn. Inklusive kompositionen.
Den snabba återkopplingen fick åtminstone mig att utvecklas mer och mycket snabbare när jag tog steget över till digitalfotografering.

Så nej tror inte du kommer lära dig mer genom att fota analogt.

Det har du rätt i.....

Även analoga HBL:s är ju ganska dyra, (efter en snabbsökning på tradera..)
 
Vad tror ni, skulle analogt hjälpa eller stjälpa mig i mitt fortsatta fotoutvecklande?

Å ena sidan, film är mindre tolerant och även små misstag syns tydligare och är svårare att rätta till. Man har få bildrutor på varje film och var och en kostar en slant. En fördel med det är att det bromsar upp processen lite, man tvingar sig själv att tänka efter mer vilket ofta är nyttigt.

Men å andra sidan är digitalt mer öppet för experimenterande och som Mats säger - man ser direkt hur det blev vilket är mycket givande. Plus att man helt enkelt kan ålägga sig själv att tänka efter mer noga, så som man tvingas göra med film.

Jag är nog benägen att hålla med Mats, jag tvivlar på att du egentligen lär dig mer genom att köra analogt. Det man utvecklas av är ju att prova saker, se hur det blev och försöka lära sig av det man ser. Och det är faktiskt enklare med digitalt.
 
Nu har jag fotat några tusen bilder med olika digital Hasslbladskameror. Bäst trivs jag med den nya H5D därför att hela systemet med kamerahus, sökare, bakstycke och objektiv hänger ihop som en helhet.
Inställningar och menyer är också lätta att lära och intuitiva. Så långt är det inte stor skillnad mot att fota med en Canon eller Nikon.

Fast när man väl hanterar en Hasselblad går man gärna in i en annan typ av fotografering. Åtminstone gör jag det. Det blir oftare stativ och nogrannt genomtänkt komposition innan jag fyrar av första bilden.

Det blir mer slow photography. Hasselblad inbjuder helt enkelt till den typen av fotografering.

Så jag tror inte det spelar så stor roll om den är digital eller analog. Hasselblad med sin storlek, tyngd och den stora kraftigt slående spegeln inbjuder helt enkelt till att ta det lugnt och mer kontrollerat.
Spegeln kan man lätt lösa med spegelupphällning vilket man för det mesta gör. Det är bara att trycka på en knapp.
Fast hela kameran viskar till en medan man fotar, stressa inte, ta det lugnt.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar