Varför analogt ?
- Trådstartare Thury
- Start datum
Anders Svensson
Aktiv medlem
Då kan man misstänka att du inte direkt nappade på referensen till (Vilem) Flusser?
Det går utmärkt bra att se analogt fotografi och fotograferande som sprunget ur en Apparatus: "A toy that simulates thought and is so complex that the person playing with it cannot comprehend it; its game consists of combinations of symbols contained in its program; while fully automated apparatuses have no need of human intervention, many apparatuses require humans as players and functionaries." ( http://www.equivalence.com/labor/lab_vf_glo_e.shtml )
Jag tyckte personligen att det var en intressant reflektion i frågan om skillnaden mellan analogt och digitalt. Om det nu är någon större skillnad, med det perspektivet.
Makten
Aktiv medlem
Jag reflekterar:
-Analogister verkar oftare hysa låga tankar om digitalt fotografi än vice versa.
Detta kan förstås bero på två saker:
-Att analogt fotografi ÄR "bättre" än digitalt.
-Att analogisten är förstockad (vilket förstås leder till och/eller beror på att denne inte klarar av att utnyttja möjligheterna med ny teknik).
...eller en kombination av ovanstående i godtyckligt förhållande.
Det verkar som om digitalisten är mer "bakåtkompatibel" än vad analogisten är "framåtkompatibel". Eller vad säger ni?
-Analogister verkar oftare hysa låga tankar om digitalt fotografi än vice versa.
Detta kan förstås bero på två saker:
-Att analogt fotografi ÄR "bättre" än digitalt.
-Att analogisten är förstockad (vilket förstås leder till och/eller beror på att denne inte klarar av att utnyttja möjligheterna med ny teknik).
...eller en kombination av ovanstående i godtyckligt förhållande.
Det verkar som om digitalisten är mer "bakåtkompatibel" än vad analogisten är "framåtkompatibel". Eller vad säger ni?
fotor
Medlem
Jag trodde det var uppenbart i mitt inledande råd till trådskaparen att jag främst arbetar analogt - varför min argumentation inte är en attack på det analoga fotografiet (snarare tvärtom). Jag själv föredrar vida att stå i mörkrummet framför att sitta vid en skärm. Det hindrar mig inte från att kritisera en ståndpunkt där analogt fotografi ses som "handarbete" och digitalt som "industriellt".
Dessutom så är det jag antyder allt annat än nytt. Och är mycket äldre än den digitala fotografin. Jag har nämnt Marcel Duchamp och antytt konceptet av "ready-mades". (Sök på Marcel Duchamp)
Framför allt refererade jag från början till Vilem Flusser och jag är glad att du nappade Anders. (Fin länk förresten.) Boken "Towards a philosophy of photography" publicerades 1983 och anses som en av de absolut viktigaste böcker som finns kring fotografin, vid sidan av "Camera Lucida" av Roland Barthes. Samme Barthes som skrev om "death of the author" och var en drivande kraft för postmodernismen.
Jag slänger in ett citat från nämnda bok av Vilem Flusser. Sida 51.
"It goes without saying that industrial objects are valuable precisely because they convey information. A shoe and a piece of furniture are valuable because they are information-carriers, improbable forms made of leather or wood and metal. But information is impressed into these objects and cannot be detached from them. One can only wear out and consume this information. This is what 'makes' such objects, as objects, valuable, i.e. 'able' to be filled with value. In the case of the photograph on the other hand, the information sits loosely on the surface and can easily be conveyed to another surface. To this extent, the photograph demonstrates the defeat of the material thing and of the concept of 'ownership'.
En av orsakerna till att jag är intresserad av och vill arbeta med konstnärlig fotografi är just tonvikten som läggs vid konceptet. Utan koncept - ingen bild. Fotografiet är, till skillnad från t ex måleriet, transparent. Min personliga åsikt är att i andra, äldre, media kan hantverket ligga som en "hinna" över konceptet. Se bara vad som hände måleriet när fotografiet kom - det "frigjordes".
"A photograph is always invisible, it is not it that we see." -Roland Barthes
Jag tycker det är mycket spännande med ankomsten av det digitala fotografiet. "det rena informations samhället" som Flusser skriver i anknytning till "den elektroniska bilden" 1983. Spännande därför att folk i allmänhet blir vana att se bilder som inte är manifesterade i materiel form. Människan kanske i större utsträckning lär sig att läsa fotografiska bilder som språk. Som metaforer och symboler - mer abstrakta än text (därför att de efterliknar verkligheten).
Avslutningsvis ett citat från allas vår superkopist.
"There is nothing worse than a brilliant image of a fuzzy concept. -Ansel Adams"
Dessutom så är det jag antyder allt annat än nytt. Och är mycket äldre än den digitala fotografin. Jag har nämnt Marcel Duchamp och antytt konceptet av "ready-mades". (Sök på Marcel Duchamp)
Framför allt refererade jag från början till Vilem Flusser och jag är glad att du nappade Anders. (Fin länk förresten.) Boken "Towards a philosophy of photography" publicerades 1983 och anses som en av de absolut viktigaste böcker som finns kring fotografin, vid sidan av "Camera Lucida" av Roland Barthes. Samme Barthes som skrev om "death of the author" och var en drivande kraft för postmodernismen.
Jag slänger in ett citat från nämnda bok av Vilem Flusser. Sida 51.
"It goes without saying that industrial objects are valuable precisely because they convey information. A shoe and a piece of furniture are valuable because they are information-carriers, improbable forms made of leather or wood and metal. But information is impressed into these objects and cannot be detached from them. One can only wear out and consume this information. This is what 'makes' such objects, as objects, valuable, i.e. 'able' to be filled with value. In the case of the photograph on the other hand, the information sits loosely on the surface and can easily be conveyed to another surface. To this extent, the photograph demonstrates the defeat of the material thing and of the concept of 'ownership'.
En av orsakerna till att jag är intresserad av och vill arbeta med konstnärlig fotografi är just tonvikten som läggs vid konceptet. Utan koncept - ingen bild. Fotografiet är, till skillnad från t ex måleriet, transparent. Min personliga åsikt är att i andra, äldre, media kan hantverket ligga som en "hinna" över konceptet. Se bara vad som hände måleriet när fotografiet kom - det "frigjordes".
"A photograph is always invisible, it is not it that we see." -Roland Barthes
Jag tycker det är mycket spännande med ankomsten av det digitala fotografiet. "det rena informations samhället" som Flusser skriver i anknytning till "den elektroniska bilden" 1983. Spännande därför att folk i allmänhet blir vana att se bilder som inte är manifesterade i materiel form. Människan kanske i större utsträckning lär sig att läsa fotografiska bilder som språk. Som metaforer och symboler - mer abstrakta än text (därför att de efterliknar verkligheten).
Avslutningsvis ett citat från allas vår superkopist.
"There is nothing worse than a brilliant image of a fuzzy concept. -Ansel Adams"
fotor
Medlem
Sen tycker jag att indelningen "analogister" och "digitalister" är både onödig och irrelevant. Vad spelar det för roll vilket format man använder? Fotografi som fotografi.
Martin:
Man kan också säga så här.
Att digitalisten är förstockad (vilket förstås leder till och/eller beror på att denne inte klarar av att utnyttja möjligheterna med gammal teknik).
Helt meningslöst.
Martin:
Man kan också säga så här.
Att digitalisten är förstockad (vilket förstås leder till och/eller beror på att denne inte klarar av att utnyttja möjligheterna med gammal teknik).
Helt meningslöst.
Sonnaren
Aktiv medlem
Det mest roande med tjafset digitalt -"analogt" är i mina ögon att nybörjare med en ny digitalkamera tror att det är något fruktansvärt komplicerat de håller på med jämfört med filmladdade kameror. Det är faktiskt inte så att vi gamla uvar som hållit på med foto i massor av år är främmande inför begrepp som tid, bländare, skärpedjup, hyperfokalavstånd, avstånd och ISO. Tvärtom, vi kan t.ex ännu flera standarder för filmkänsligheter än så.Det är inte svårt att gå över till digitalt, inte alls Vari skulle "svårigheten" ligga?? Den nytillkomna automatiken i exponering och avståndsinställning eller att alternativexponeringar kallas bracketing? Näe, knappast, det där gjorde vi för längesedan - och manuellt? Photoshop i stället för mörkrum??? Lura mig inte att skratta, alla tekniker av betydelse i PS är härledda ur mörkrumskunnandet - jaadå, det finns en manuell teknik för oskarp mask också. Och solarisation, förresten är PS-solarisationen plågsamt ynklig i jämförelse....
Nej, det är inte svårt med digitalfoto, det är fruktansvärt enkelt tekniskt sett i jämförelse - om man kan den analoga tekniken.
Men svårigheten att få fram en bra bild - den är densamma.
Och tro det eller ej, det är bilden som räknas.....inte tekniktjafset.
Us
Nej, det är inte svårt med digitalfoto, det är fruktansvärt enkelt tekniskt sett i jämförelse - om man kan den analoga tekniken.
Men svårigheten att få fram en bra bild - den är densamma.
Och tro det eller ej, det är bilden som räknas.....inte tekniktjafset.
Us
timeUnit
Aktiv medlem
Har läst tråden med nöje. Det börjar se ut lite som en familj här på FS: ungefär samma synpunkter från ungefär samma personer. 
Ska försöka mig på ett litet inlägg, trots den uschliga förkylning som svept in mitt huvud i snor.
Jag börjar mer och mer gå ifrån att se det fotografiska hantverket som avgörande för det fysiska fotografiets värde, konstnärligt eller monetärt. Oavsett om hantverket är digitalt eller inte så är det bilden som är värd något. Problemet som vi alla ställs inför som fotografer är att det medium vi använder oss av är idag optimerat för mångfaldigande, och är uppfunnet för detsamma. Det kommer vi inte ifrån. Att likställa eller jämföra fotografins konst med t ex måleriet eller skulpturen kommer aldrig att tillfredställa. Det är för många variabler som inte stämmer överens.
Det som gör ett fotografi värt något överhuvud taget är i första hand motivet. Om vi väljer att köpa en kopia, så är det inte bäraren vi betalar för, utan motivet. Att sedan samlare köper en "äkta" Strömholm för 50000 och en "oäkta" för 5000 får tala för dem. Vi kommer inte ifrån att det är KOPIOR vi köper. Om 50 år kan situationen vara sådan att "originalbilden" har förgåtts av tidens tand och är värdelös samt att den billiga inkjetkopian är värd 50000 kr för att den är vintage. Eller så är det tvärtom, men det kan vi inte säga idag. Samlaren köper bilden av samlarskäl, och det mest ovanliga exemplaret är förstås det som producerats samtida med fotografen. Det är ett risktagande samlaren gör.
Vissa tekniker kan tillämpas för att tillföra unicitet och värde till en enstaka kopia, exempelvis kolorering, kollageteknik, etc, där då varje kopia blir helt unik. Men det är i det fallet helt ointressant om förlagan är digital eller analog. (Kanske kan en teknik som tintype eller ambrotype också kallas unik.)
Vilken teknik man använder för sitt eget bildskapande kan ju knappast väljas med slutproduktens värde i åtanke, utan med den process som tilltalar en mest och ger en mest fördelar som ledstjärna.
Ska försöka mig på ett litet inlägg, trots den uschliga förkylning som svept in mitt huvud i snor.
Jag börjar mer och mer gå ifrån att se det fotografiska hantverket som avgörande för det fysiska fotografiets värde, konstnärligt eller monetärt. Oavsett om hantverket är digitalt eller inte så är det bilden som är värd något. Problemet som vi alla ställs inför som fotografer är att det medium vi använder oss av är idag optimerat för mångfaldigande, och är uppfunnet för detsamma. Det kommer vi inte ifrån. Att likställa eller jämföra fotografins konst med t ex måleriet eller skulpturen kommer aldrig att tillfredställa. Det är för många variabler som inte stämmer överens.
Det som gör ett fotografi värt något överhuvud taget är i första hand motivet. Om vi väljer att köpa en kopia, så är det inte bäraren vi betalar för, utan motivet. Att sedan samlare köper en "äkta" Strömholm för 50000 och en "oäkta" för 5000 får tala för dem. Vi kommer inte ifrån att det är KOPIOR vi köper. Om 50 år kan situationen vara sådan att "originalbilden" har förgåtts av tidens tand och är värdelös samt att den billiga inkjetkopian är värd 50000 kr för att den är vintage. Eller så är det tvärtom, men det kan vi inte säga idag. Samlaren köper bilden av samlarskäl, och det mest ovanliga exemplaret är förstås det som producerats samtida med fotografen. Det är ett risktagande samlaren gör.
Vissa tekniker kan tillämpas för att tillföra unicitet och värde till en enstaka kopia, exempelvis kolorering, kollageteknik, etc, där då varje kopia blir helt unik. Men det är i det fallet helt ointressant om förlagan är digital eller analog. (Kanske kan en teknik som tintype eller ambrotype också kallas unik.)
Vilken teknik man använder för sitt eget bildskapande kan ju knappast väljas med slutproduktens värde i åtanke, utan med den process som tilltalar en mest och ger en mest fördelar som ledstjärna.
ektober
Aktiv medlem
Vill egentligen inte dra igång snurran av argument igen, men en bild som koloreras i datorn kan ju inte vara lika unik som en handkolorerad bild, fast det var kanske inte det du menade heller.
(Vad är tintype och ambrotype?)
Annars håller jag med dig, har också insett att oavsett teknik så kan bra bilder göras. Själv är jag för tillfället helt fast i det analoga, delvis för att jag inte har råd med en digital systemkamera, delvis för att jag är mera van med den analoga tekniken och delvis för att jag personligen helt enkelt föredrar densamma.
(Just nu funderar jag på vilken diafilm som jag utifrån färg och kontrast egentligen vill använda då jag fotograferar naturen, ingen verkar helt perfekt utan alla har sina speciella användningsområden. Inser att med den digitala tekniken hade jag inte behövt tänka på det)
alf109
Aktiv medlem
För det första vill jag klargöra att jag inte har några synpunkter på om folk använder digital eller analog teknik, som den absoluta majoriteten anser jag att det är bilderna som räknas. Mina invändningar handlade om skillnaden i framställandet av en analog kopia jämfört med en digital utskrift. Det vi syftar på här är alltså en "utställningskopia" som kan innefatta efterbelysning, pjattning, blekning, toning, kontraststyrning vid framkallning osv, och inte en "rak" arbetskopia som är mer att jämställa med en utskrift (då det går att industrialisera processen). Skillnaderna är som jag ser det, att med den analoga kopian utförs momenten i realtid och bär ofta en komplexitet som gör att det ej exakt kan upprepas - därav det hantverksmässiga -, dessutom är möjligheterna påverka slutresultatet relativt det digitala arbetsflödet begränsade. Med det digitala arbetsflödet utförs bildbearbetningen innan utskrift och man har i stort sett obegränsade möjligheter att påverka bildfilen innan den skrivs ut. När väl bildfil, skrivare, profiler, bläck och papper valts går i princip hur många identiska kopior som helst att producera. Detta innebär inte att jag förringar bildbehandlaren/photoshop-artistens arbete eller skicklighet, men det går inte att jämställa själva utskriften i sig med framställandet av en analog kopia, då processerna för de olika teknikerna är helt olika och rymmer helt olika möjligheter. Sen är min personliga uppfattning att de digitala utskrifterna har en bit kvar till de mest högklassiga silverkopiorna, men onekligen närmar de sig.
Vad gäller Flusser så måste jag medge att min kunskap är ytterst begränsad, men det lilla jag läst tycker jag verkar vara mer intressant ur ett allmänfilosofiskt perspektiv om det post-industriella samhället än om fotografi som företeelse. Jag förstår inte resonemanget där han hävdar att vi i princip är slavar under apparaterna - i detta fall kameran - och att kameran i själva verket avgör vad vi väljer att fotografera. Jag inser att han menar att vi styrs i stor utsträckning av bland annat bilder som vi översköljs av och att det ofta finns en dold avsändare med sina egna syften, men undrar om det är något unikt med vår tid egentligen? Tror att vi alltid varit barn av vår tid faktiskt, och misstänker att vår syn på tex andra kulturer och folk varit betydligt mer inskränkt tidigare. Då vi är en produkt av den tid, det samhälle och de värderingar som råder där vi lever har nog alltid den "fria tanken" till stor del varit en illusion. Jag får återkomma om Flusser när jag läst på bättre, det är högst sannolikt att jag fått honom om bakfoten.
När det gäller konceptkonst så identifieras verket snarare av att åskådliggöra konstnärens ursprungstanke eller avsikt och dokumentationen av denna än utförandet av verket... den förutsätter en jämbördig publik med en speciell medvetenhet om livet och samhället... enligt NE. Man skulle alltså kunna tänka sig att konceptet fotografi framställdes av konstnären som tex bland annat en videoinstallation av en fotograf som gick om kring och fotograferade, och för att göra Flusser glad skulle man till och med kunna tänka sig att ingen hade film i kamerorna. Men då är vi ganska långt ifrån fotografi som jag ser det. Och jag är ganska säker på att det inte var denna typ av "koncept" Ansel Adams syftade på ;o)
Vad gäller Flusser så måste jag medge att min kunskap är ytterst begränsad, men det lilla jag läst tycker jag verkar vara mer intressant ur ett allmänfilosofiskt perspektiv om det post-industriella samhället än om fotografi som företeelse. Jag förstår inte resonemanget där han hävdar att vi i princip är slavar under apparaterna - i detta fall kameran - och att kameran i själva verket avgör vad vi väljer att fotografera. Jag inser att han menar att vi styrs i stor utsträckning av bland annat bilder som vi översköljs av och att det ofta finns en dold avsändare med sina egna syften, men undrar om det är något unikt med vår tid egentligen? Tror att vi alltid varit barn av vår tid faktiskt, och misstänker att vår syn på tex andra kulturer och folk varit betydligt mer inskränkt tidigare. Då vi är en produkt av den tid, det samhälle och de värderingar som råder där vi lever har nog alltid den "fria tanken" till stor del varit en illusion. Jag får återkomma om Flusser när jag läst på bättre, det är högst sannolikt att jag fått honom om bakfoten.
När det gäller konceptkonst så identifieras verket snarare av att åskådliggöra konstnärens ursprungstanke eller avsikt och dokumentationen av denna än utförandet av verket... den förutsätter en jämbördig publik med en speciell medvetenhet om livet och samhället... enligt NE. Man skulle alltså kunna tänka sig att konceptet fotografi framställdes av konstnären som tex bland annat en videoinstallation av en fotograf som gick om kring och fotograferade, och för att göra Flusser glad skulle man till och med kunna tänka sig att ingen hade film i kamerorna. Men då är vi ganska långt ifrån fotografi som jag ser det. Och jag är ganska säker på att det inte var denna typ av "koncept" Ansel Adams syftade på ;o)
boon
Aktiv medlem
själv tycker jag att foto är som musik.
vissa låtar är bäst akustisk, vissa med el-guitarr och vissa låtar är bäst som electroniska.
jag använder mig både av film och digitalt, beroende påå vad jag fotar och vad det ska användas till.
printar både digitalt och analogt beroende på hur stor print och hur mycket efterarbete som krävs i bilden.
roligast tycker jag det är att fota film och printa analogt, men visst finns det lägen då jag hellre kör digitalt.
mao så är dte farligt att vara absolutist, som i alla lägen, då man missar saker man skulle ha nytta av pga principer.
titta bara på konstnärerna under renessansen.
vissa låtar är bäst akustisk, vissa med el-guitarr och vissa låtar är bäst som electroniska.
jag använder mig både av film och digitalt, beroende påå vad jag fotar och vad det ska användas till.
printar både digitalt och analogt beroende på hur stor print och hur mycket efterarbete som krävs i bilden.
roligast tycker jag det är att fota film och printa analogt, men visst finns det lägen då jag hellre kör digitalt.
mao så är dte farligt att vara absolutist, som i alla lägen, då man missar saker man skulle ha nytta av pga principer.
titta bara på konstnärerna under renessansen.
Makten
Aktiv medlem
Javisst. Men jag tycker helt klart att det verkar som att de som börjat med analogt är mer fientligt inställda till det digitala än vad de som börjat med digitalt är till analogt. Alla är ju mer eller mindre förstockade.
Det där med att det inte blir ett "unikt exemplar" är ju störtlöjligt. Blir arbetet sämre för det? Blir det mindre svårt? Mindre konstnärligt? Mindre värt? Nä, knappast. Man kan ta mindre betalt för ett ex, men man kan ju producera fler.
Jämför med en skiva. Blir den sämre ju fler ex den trycks i?
ektober
Aktiv medlem
Det fiktiva bildvärdet blir ju inte större bara för att man använder en viss teknik, en bild är en bild, men du kan inte göra två exakt likadana bilder i mörkrummet, inte om du måste jobba extra med den. Har du jobbat med en bild i datorn tills den är färdig så kan du ju göra hur många kopior som helst.
Båda teknikerna är ju ett hantverk, man har bara olika verktyg och lika mycket tid tar de också. Tidsmässigt är det nog egentligen tankeprocessen som tar längst tid, att fundera ut vad det är man egentligen vill uppnå med bilden, hur man vill att den ska se ut.
Samt om man gillar doften av fixeringsvätska eller inte
.Och hur många kopior man väljer att producera hänger väl också på fotografen. Oavsett om du skriver ut bilderna eller kopierar dem, om du har bestämt dig för att göra ett visst antal så gör du det och inte fler (angående prissättning i utställningar).
Graal
Avslutat medlemskap
Konstnärligt är värdet detsamma oavsett men nu tar man ju inte mindre betalt utan lika mycket oavsett teknik. En del gör numrerade upplagor digitalt och slänger sedan filerna vilket är ok om det är originalfilen som slängs så att inga nya upplagor av nya utskriftsfiler kan tas fram från samma grundfil. Jämförelsen med skivor är väl inte helt bra? Märk att skivan lätt kan kopieras i originalkvalitét till exakt likhet av vem som helst om det inte finns skydd inlagda. Det kan du inte göra om du köper en digital utskrift. Då blir det inte originalkvalitét för du måste ha originalfilen för det. Eller har jag fattat cd/dvd-tekniken om bakfoten?
timeUnit
Aktiv medlem
Min poäng är och var, och jag tycker att ditt inlägg belyser detta på ett bra sätt, är att ditt och flera andras argument om det hantverksmässiga värdet i att kopiera analogt stupar på att mediet i sig inte är avsett för att skapa något unikt, utan just multiplar.
Är det inte så att det är det analoga mediets tillkortakommanden som skapar uniciteten i varje kopia, inte kopistens intention? Hade kopisten arbetat med ett "perfekt material" med färre svårkontrollerade variabler, så hade multiplicerandet av fotografier förenklats och kopistens arbete snabbats upp.
När kopisten kommit fram till den bild hon vill ha, är det fortsatta arbetet endast repetetivt och hantverksmässigt, dvs inte konstnärligt. Vad är det då som skiljer den analoga kopistens hantverk från den digitala? Många verkar tro att det digitala hantverket bara är att trycka på en knapp. Jag är rätt säker på att så inte är fallet. Det är massor med variabler som ska kontrolleras, luftfuktighet, skrivarhuvudenas välmående, papprets kvalitet, kulörprofiler, kurvor för olika pappers beskaffenhet etc. Allt detta är hantverk, fast i den digitala domänen.
Vad jag vill komma åt är att fotografi i mångt och mycket är ett medie som som skiljer sig markant från andra konstformer, i just det att multiplicerandet är målet. Det kommer vi inte ifrån.
Om vi sedan vill glorifiera det analoga eller digitala hantverket är upp till var och en, men jag tror inte att betraktaren eller köparen är speciellt intresserad.
Inom mycket kort kommer det digitala hantverket kunna mäta sig med det analoga på alla fronter, det är vi nog alla överens om. Frågan är då inte längre om det ena är "bättre" än det andra, utan vilka egenskaper hos det ena eller andra hantverket man föredrar.
Jag kan definitivt se en utveckling mot nya digitalanaloga hybrider: fotografera analogt -> kopiera analogt -> scanna -> multiplicera digitalt.
Avslutningsvis vill jag framhäva att detta på intet sätt är en replik till dig personligen Alf, och definitivt inte menat som antagonistiskt till dina tankar och åsikter.
Graal
Avslutat medlemskap
Lite ot men värt att nämnas i sammanhanget ändå:
Jämför t.ex med den sk Hötorgskonsten. Där nästan identiska målningar producerades i massupplagor genom speciella målningstekniker som gick snabbt. Även kända konstnärer har använt sig av liknande arbetssätt, Bruno Liljefors t.ex hade det ganska fattigt under sin levnad så när han behövde pengar åkte han ner till Köpenhamn och bjöd in diverse grosshandlare och andra till hotellet där de fick uppge om de ville ha "rådjur" eller "hare" på i övrigt i princip identiska målningar. Under weekenden producerade han sedan dessa beställningar på hotellrummet och levererade dem på söndagkvällen innan han åkte hem. Enligt Kulturradion i P1 räknade man ut att Liljefors måste ha producerat minst mellan 500-1000 sådana liknande målningar under sina hotellvistelser i Köpenhamn.
Jämför t.ex med den sk Hötorgskonsten. Där nästan identiska målningar producerades i massupplagor genom speciella målningstekniker som gick snabbt. Även kända konstnärer har använt sig av liknande arbetssätt, Bruno Liljefors t.ex hade det ganska fattigt under sin levnad så när han behövde pengar åkte han ner till Köpenhamn och bjöd in diverse grosshandlare och andra till hotellet där de fick uppge om de ville ha "rådjur" eller "hare" på i övrigt i princip identiska målningar. Under weekenden producerade han sedan dessa beställningar på hotellrummet och levererade dem på söndagkvällen innan han åkte hem. Enligt Kulturradion i P1 räknade man ut att Liljefors måste ha producerat minst mellan 500-1000 sådana liknande målningar under sina hotellvistelser i Köpenhamn.
timeUnit
Aktiv medlem
Men det är ju inte samma sak Nils.
Det negativ du har är skapat just för att du ska kunna framställa multiplar. Liljefors gjorde ju nästan tvärtom, han använde sitt unicitetshantverk till att skapa multiplar.
OT:
Jag har en hötorgskonsttavla hängades ovanför mitt skrivbord. Jag betalade 25 kr tror jag, och tycker den är ursnygg. Skulle lätt betala 500 kr för den. Den är skapad med någon form av automatisk process, typ klichétryck, och sedan färdigställd av en konstnär som lagt dit lite egna färgkluttar. Mycket vackra toner och färgen har hållit i typ 40 år!
Det negativ du har är skapat just för att du ska kunna framställa multiplar. Liljefors gjorde ju nästan tvärtom, han använde sitt unicitetshantverk till att skapa multiplar.
OT:
Jag har en hötorgskonsttavla hängades ovanför mitt skrivbord. Jag betalade 25 kr tror jag, och tycker den är ursnygg. Skulle lätt betala 500 kr för den. Den är skapad med någon form av automatisk process, typ klichétryck, och sedan färdigställd av en konstnär som lagt dit lite egna färgkluttar.
Mycket vackra toner och färgen har hållit i typ 40 år!alf109
Aktiv medlem
Jag tror att man skall vara försiktig med att generalisera i dessa sammanhang om man inte först definierar vad man exakt menar med begreppen. För att ta 'hantverk' tex så betyder det egentligen att hantverkaren skall svara för hela tillverkningen av produkten, och redan där uppstår problem. Skall man tex kalla en finsnickare för hantverkare om han köper sitt virke från en brädgård? Eller krävs att han själv sågat ned sitt virke, eller till och med att han planterat skogen? Och skall man betrakta slutprodukten som hantverk och där med producenten som hantverkare om han berett sitt eget arbetsmaterial, men inte om samma person tillverkar en identisk produkt med råmaterial från brädgården?
Och vad är konst? Enligt definition betyder det 'kunnande' eller 'färdighet', i och med detta står det var och en fritt att anse vad som helst om detta utan att någon annan kan påstå att man har fel. Det är också ganska klart att detta med 'konst' är ett subjektivt begrepp, man kan med andra ord aldrig påstå att "detta är inte konst", men däremot står det alltid fritt att påstå att "detta är inte konst för mig".
Sedan håller jag inte med dej om, citat: "det hantverksmässiga värdet i att kopiera analogt stupar på att mediet i sig inte är avsett för att skapa något unikt, utan just multiplar."
Huruvida mediet är avsett att skapa multiplar eller ej är ju inte en egenskap som finns i mediet i sig, utan en subjektiv bedömning, mediet i sig själv bär inga värderingar, vare sig i denna fråga eller någon annan. I så fall skulle man med samma rätt kunna hävda att trä var avsett för att producera multiplar av hus eller vad som helst och därmed skulle hela idén med hantverk falla.
Citat: "Är det inte så att det är det analoga mediets tillkortakommanden som skapar uniciteten i varje kopia, inte kopistens intention? Hade kopisten arbetat med ett "perfekt material" med färre svårkontrollerade variabler, så hade multiplicerandet av fotografier förenklats och kopistens arbete snabbats upp."
Detta skulle kunna stämma om målet var att reproducera förlagan/verkligheten så troget som möjligt. Men ofta går kopieringsarbetet ut på att få fram en specifik "känsla" i bilden, där man använder sig av sitt kunnande för att få fram denna individuella känsla. Man skulle kunna säga att man använder sina "hantverkskunskaper" för att producera den vision man har där negativet och fotopappret är råmaterialet på liknande sätt som glasmassan är för en glasblåsare.
Graal
Avslutat medlemskap
Menade du något särskilt med det? Vad är det som inte är samma sak. Mitt inlägg var inte menats som någon åsikt hit eller dit utan bara som en reflektion som man kan dra vilken slutsats som helst utifrån. Har inte haft några åsikter annat än att jag tycker man ska definiera saker så att den som ser vet tekniken bakom. Inscannat originalfotografi som sedan skrivs ut anser jag bör ha annan beteckning än originalet och även annan beteckning än utskriven bild från digitalt fotad och datorskapad bild som mera är ett original än den utskrivna kopian av mörkrumsbilden.
