Varför analogt ?
- Trådstartare Thury
- Start datum
stefohl
Aktiv medlem
Jag skulle ju kunna skriva samma sak, du fejkar fram toner genom att tillsätta en massa främmande ämnen till din bild. Ska det vara äkta ska det vara silver enbart.
Men så löjlig är inte jag. Och jag tar inte fram en ton för att den ska »fejka« något som plagierar någon toning. Jag tar fram en ton som jag tycker passar en bild. Och varför det skulle vara en målad imitation får du allt förklara.
Stefan
Sonnaren
Aktiv medlem
Ja, tar du fram en ton som du tycker passar en bild så arbetar du med det digitala mediets egna förutsättningar och i den meningen lyckas du också hålla dig till saken. Tyvärr har du gruvligt misslyckats med det i större delen av dina i inläggen mot mig. Du går till personliga angrepp och avslutar (till på köpet met något i stil med att"så löjlig är inte jag". Därmed bevisande att så faktiskt är fallet.
Jag har ingen lust att diskutera med dig eftersom du inte vare sig mot mig eller tidigare kan avhålla dig från att gå in på person - utan att veta något om personen i fråga. Och du klagar på någon annans debatteknik....???.....jisses.
Us
stefohl
Aktiv medlem
Ulf, du arbetar nog med det analoga mediets förutsättningar. Det är svårt att röra sig utanför dessa ramar som den teknik man arbetar med tillåter.
Nu finns det ju stora möjligheter att göra fantastiska bilder med rik valörskala i en analog teknik. Men vad jag menar är att det går att göra bilder med hög kvalitet i digital teknik också. Om du tycker att det är gå till personangrepp, så är jag ledsen att du upplever det så.
Stefan
lumor_
Aktiv medlem
Intessant med det här med känslan av vad som är på riktigt och vad som är på låtsas. De allra flesta bilder jag upplever ser jag på min datorskärm. Pappersbilder är opraktiska. De måste scannas in eller fotograferas av för att bli riktiga editerbara bilder. Det analoga fotograferandet ter sig för mig som en krånglig omväg fram till färdig bild på min monitor.
Sonnaren
Aktiv medlem
Kanske inte helt lättförklarligt men tänk dig möbeln på bilden (gjord på 1700.talet av schatullmakaren Georg Haupt).
Visst kan man göra en kopia av stommen i spånplatta eller PDF-skiva, fota av fanérarbetet, göra ett plastlaminat som är mycket likt fotot och limma på det på spånplattestommen . Man kan sedan hävda att det ser precis likadant ut och därför ingen som helst egentlig skillnad föreligger.
Men vi är flera som tar oss friheten att tycka att det är en speciell känsla med trä.
Us
Graal
Avslutat medlemskap
Det där med toningen av svartvita bilder är ju inget som är man rakt av kan säga är till fördel för mörkrumsbilder. De olika bildtonseffekter som kan åstadkommas med rätt utrustning och teknik i gråskalans olika delar med en pigmentskrivare är inte lätt att åstadkomma analogt i mörkrummet. Använder jag t.ex selen på ett varmtonspapper så blir effekten starkast i låg och mellandagrar medan högdagrarna förändras mycket lite och ibland ser helt opåverkade ut. Det kan ibland vara bildmässigt tilltalande men ofta är det störande. Därför skulle man ibland vilja ha samma möjligheter som man har med en pigmentskrivare och rätt programvara. Svärtningstonen styrs även genom papperstypen analogt och till viss del genom framkallarval och det finns även olika toner i pappersbasen. Förr fanns mycket mera papper att välja på för mörkrummet men idag är nog möjligheterna med digitala utskrifter större vad gäller att variera bas och ton i bilderna.
lumor_
Aktiv medlem
Ja, och ett mycket gammalt foto av någon historisk person har också en speciell känsla. Lite äpplen och päron här men jag förstår vad du menar. Måste vara grymt trevligt att ha kunskaperna att göra fina kopior med det analoga hantverket. Som hantverksobjekt har de min fulla respekt men som enbart bilder betraktade finner jag ingen kvalitativ skillnad.
stefohl
Aktiv medlem
Jag arbetar med lumppapper som är handgjort, av tillverkare som började tillverka papper på 1500-talet. Jag undviker sådant plastbehandlat papper som är det enda som går att få tag på om man ska göra färgbilder analogt. Det finns de som arbetar digitalt för att det erbjuder möjligheter att arbeta med ett hantverk.
Stefan
Anders Svensson
Aktiv medlem
Ulf menar MDF-board, ett utmärkt material, på många sätt överlägset trä. Hade Georg Haupt haft tillgång till detta material samt modern produktionsteknologi hade han förmodligen använt det (också) på ett genialt sätt, förmerande dess värde och satt sin egen konstnärliga prägel på det.
Jag är med andra ord rätt säker på att gamle Anselm hade kopierat rumpan av oss allihop, även med CS2 och en juste fotoskrivare.
MattiasL
Aktiv medlem
Jag börjar mer och mer fråga mig varför i hela friden jag följer den här diskussionen. Har vi verkligen tid med sånt här trams?
Varför måste alla bli fanatiker hela tiden?
Vi har alltså ett gemensamt intresse: att göra bilder. Vi väljer att göra det på olika sätt: Några gillar att stå i ett mörkt rum och hälla saker i olika skålar. Några tycker bättre om att dra i olika reglage i en datormiljö. Vad är det som är så viktigt med det?
Vad mig beträffar får alla göra vad fanken som helst, bara det blir bilder visade på vilket sätt som helst, och naturen besparas både livsfarligt elskrot och livsfarliga vätskor.
Jag slutar med att citera Monty Python: "I didn't expect the Spanish inquisition".
Varför måste alla bli fanatiker hela tiden?
Vi har alltså ett gemensamt intresse: att göra bilder. Vi väljer att göra det på olika sätt: Några gillar att stå i ett mörkt rum och hälla saker i olika skålar. Några tycker bättre om att dra i olika reglage i en datormiljö. Vad är det som är så viktigt med det?
Vad mig beträffar får alla göra vad fanken som helst, bara det blir bilder visade på vilket sätt som helst, och naturen besparas både livsfarligt elskrot och livsfarliga vätskor.
Jag slutar med att citera Monty Python: "I didn't expect the Spanish inquisition".
fotor
Medlem
Jaha, jag har redan redogjort för varför jag anser att det ena inte är mer hantverk/industriellt än det andra.
Och att jämföra med en möbel? Det var ju just det scenariot mitt citat av Flusser tog upp (sko/möbel) och varför då envisas med en sådan värdedefinition?
Jag tycker Nils B gav ett bra exempel på varför det kan vara lönt att arbeta analogt (förutom det subjektiva) - skall man prestera toppkvalitet så är den digitala vägen allt annat än billig.
Bläddrade i Emmet Gowins nyaste bok och fann att många av hans kopior numer är digitalt utskrivna på högkvalitativt papper. För dem som av någon anledning inte vet vem Emmet Gowin är så är det en av de tekniskt främsta kopisterna. (Och en av mina favoritfotografer) Han är professor vid Princetons magisterutbildning i fotografi. I samma bok rymdes även bilder av guldtonade unika fotogram.
Han väljer den process som bäst presenterar bilden ifråga. Och det är väl precis just den aspekten man bör fokusera på vid produktionen av ett fotografi.
När jag kopierar färg analogt så matar jag in ett fotografiskt papper, som jag pjattat, efterbelyst etc, i en maskin. Maskinen spottar efter 3 minuter ur sig ett fotografi. Ganska likt en printer. Och inget silver.
Det här pratet om "målade imitationer" är patetiskt. Och lite komiskt.
Vad är ett fotografi som en målning inte är?
-En imitation.
Och att jämföra med en möbel? Det var ju just det scenariot mitt citat av Flusser tog upp (sko/möbel) och varför då envisas med en sådan värdedefinition?
Jag tycker Nils B gav ett bra exempel på varför det kan vara lönt att arbeta analogt (förutom det subjektiva) - skall man prestera toppkvalitet så är den digitala vägen allt annat än billig.
Bläddrade i Emmet Gowins nyaste bok och fann att många av hans kopior numer är digitalt utskrivna på högkvalitativt papper. För dem som av någon anledning inte vet vem Emmet Gowin är så är det en av de tekniskt främsta kopisterna. (Och en av mina favoritfotografer) Han är professor vid Princetons magisterutbildning i fotografi. I samma bok rymdes även bilder av guldtonade unika fotogram.
Han väljer den process som bäst presenterar bilden ifråga. Och det är väl precis just den aspekten man bör fokusera på vid produktionen av ett fotografi.
När jag kopierar färg analogt så matar jag in ett fotografiskt papper, som jag pjattat, efterbelyst etc, i en maskin. Maskinen spottar efter 3 minuter ur sig ett fotografi. Ganska likt en printer. Och inget silver.
Det här pratet om "målade imitationer" är patetiskt. Och lite komiskt.
Vad är ett fotografi som en målning inte är?
-En imitation.
meLf
Aktiv medlem
Hur många procent av de bilder som togs på 20-30. och 40.talet finns då kvar idag?
Det är samma frågeställning som kvarstår om 50-100 år
De enda man kan säga är att dagens bilder är lättare att reproducera. Och då med en närmast exakt likhet med den dagen de togs.
Sen kan de ju hända att man tvingas göra lite nya backupper på gamla digitala bilder för att de inte ska försvinna.
Men hela nervositeten för att det digitala mediet skall försvinna på grund av nyare teknik som inte är bakåtkompatibel finner jag helt obefogad.
Qualfoot
Aktiv medlem
Arkivbeständighet
Det där med arkivbeständighet är intressant.Jag fick min första kamera 1962, en Adox.Min första film hette Agfa CT 18, alltså en 50 ASA diafilm.
Min första bild föreställde en häst. Jag skannade nyligen in den. Färgerna var i stort fortfarande bra, så bra att skannerns ROC program fixade det i standardläget. Jag testade även några rullar av en film som hette Perutz, de bilderna var odugliga efter 10 år och hade troligen varit helt försvunna idag om de funnits kvar. Kodachrome är nog den diafilm som bäst klarat tidens tand. Labkopior från 60 och 70 tal visar Kodaks överlägsenhet även på den fronten medan många andra är på väg bort. Dagens Velvia 100F lär hålla i hundra år även i fuktig miljö. (enl Fujis labsimuleringar)
När det gäller gamla svartvita kopior som jag också skannat in så märks det en tydlig förbättring i kvaliten på studiobilder under åren 1910-1920.
När det gäller digitala media så vet vet/tror jag följande,
Filformaten kommer alltid att kunna läsas in.
Magnetisk lagring typ hårddisk måste förnyas regelbundet. De kan dessutom helt slås ut av elektromagnetiska störningar/pulser.
Mina disketter var till 80% oläsbara efter 10 år.
Min äldsta CD vars data varit till 100% felfria var 9 år.
Den nyaste med ett litet antal (2) oläsliga bildfiler på var 2 år.
Byte av lagringsmedia är inte större problem än att man ändå måste förnya.
Lika lite som man på 60 talet kunde veta vilka filmer som var njutbara 40-50 år senare, lika svårt är det idag att välja rätt media, min tumregel är DVD av god kvalitet och max 5 år, helst 2. Parallellt med externa hårddiskar.
En bedagad film går att restaurera i skannern eller photoshop, en digital bild med ett aldrig så litet fel är värdelös för alla utom möjligen specialisten med specialprogram och dito kompetens.
Jag sparar min digitala bilder på 2 externa hårdiskar samt en uppsättning DVD men jag upplever det som en stress att jag måste förnya alltsammans inom en viss om jag ska vara på säkra sidan. Jag känner många som redan blivit av med värdefulla bilder för att de inte mäktat med att sköta säkerhetskopieringen, ytterligare en stressfaktor i ett redan genomstressat samhälle.
Stress ja. Jag plåtar digitalt sedan 4 år men har tagit ett halvt steg tillbaka och kör lite analogt bredvid. Tjusningen med att ta hundratals bilder gratis framkallar också stress, man ska gå igenom och kassera, sånt tar tid. Teoretiskt ökar chansen för bilden med stort B med antalet exponeringar. Men den genomsnitsliga kvaliten sjunker gärna. Med en Velvia i kameran så tänker man först och trycker sen, jag kör dessutom helmanuellt och mekaniskt, ska man vara stofil så ska man vara det på riktigt. Man kan i alla fall inte skylla på elektroniken när det blir fel.
Drömmen är att köpa en fabriksny Nikon FM3a innan de försvinner från hyllorna men förnuftet säger stopp.8500:- kan man använda bättre? Eller kan man det? Tanken gnager.
Egentligen så borde man gå ut med ett enda litet minneskort och bara plåta i RAW.Kanske kvaliten skulle öka om man bara kunde ta tex 50 bilder som dessutom kräver efterarbete. Men vem gör så
när man kan stoppa i 4 Gb och hålla avtryckaren nere i bästa jpg.
Min största önskan vore ett nytt beständigt optiskt backupmedia där man med en omvänd skanner kunde göra fysiska kopior i microformat som lätt åter kunde digitaliseras vid behov.
Jag läste om de tankegångarna för några år sedan. Risken med digitalt är stor eftersom tekniken kräver underhåll.
Avslutningsvis så finns det utrymme för både digitalt och analogt även om de digitala bilderna hunnit i kapp de analoga på alla sätt utom dynamiskt omfång kanske, men det är väl bara en tidsfråga.
Jag tror att filmerna kommer att finnas kvar på hyllan min generation ut i alla fall (Född 1948)
Lite funderingar en solig söndagmorgon.
Det där med arkivbeständighet är intressant.Jag fick min första kamera 1962, en Adox.Min första film hette Agfa CT 18, alltså en 50 ASA diafilm.
Min första bild föreställde en häst. Jag skannade nyligen in den. Färgerna var i stort fortfarande bra, så bra att skannerns ROC program fixade det i standardläget. Jag testade även några rullar av en film som hette Perutz, de bilderna var odugliga efter 10 år och hade troligen varit helt försvunna idag om de funnits kvar. Kodachrome är nog den diafilm som bäst klarat tidens tand. Labkopior från 60 och 70 tal visar Kodaks överlägsenhet även på den fronten medan många andra är på väg bort. Dagens Velvia 100F lär hålla i hundra år även i fuktig miljö. (enl Fujis labsimuleringar)
När det gäller gamla svartvita kopior som jag också skannat in så märks det en tydlig förbättring i kvaliten på studiobilder under åren 1910-1920.
När det gäller digitala media så vet vet/tror jag följande,
Filformaten kommer alltid att kunna läsas in.
Magnetisk lagring typ hårddisk måste förnyas regelbundet. De kan dessutom helt slås ut av elektromagnetiska störningar/pulser.
Mina disketter var till 80% oläsbara efter 10 år.
Min äldsta CD vars data varit till 100% felfria var 9 år.
Den nyaste med ett litet antal (2) oläsliga bildfiler på var 2 år.
Byte av lagringsmedia är inte större problem än att man ändå måste förnya.
Lika lite som man på 60 talet kunde veta vilka filmer som var njutbara 40-50 år senare, lika svårt är det idag att välja rätt media, min tumregel är DVD av god kvalitet och max 5 år, helst 2. Parallellt med externa hårddiskar.
En bedagad film går att restaurera i skannern eller photoshop, en digital bild med ett aldrig så litet fel är värdelös för alla utom möjligen specialisten med specialprogram och dito kompetens.
Jag sparar min digitala bilder på 2 externa hårdiskar samt en uppsättning DVD men jag upplever det som en stress att jag måste förnya alltsammans inom en viss om jag ska vara på säkra sidan. Jag känner många som redan blivit av med värdefulla bilder för att de inte mäktat med att sköta säkerhetskopieringen, ytterligare en stressfaktor i ett redan genomstressat samhälle.
Stress ja. Jag plåtar digitalt sedan 4 år men har tagit ett halvt steg tillbaka och kör lite analogt bredvid. Tjusningen med att ta hundratals bilder gratis framkallar också stress, man ska gå igenom och kassera, sånt tar tid. Teoretiskt ökar chansen för bilden med stort B med antalet exponeringar. Men den genomsnitsliga kvaliten sjunker gärna. Med en Velvia i kameran så tänker man först och trycker sen, jag kör dessutom helmanuellt och mekaniskt, ska man vara stofil så ska man vara det på riktigt. Man kan i alla fall inte skylla på elektroniken när det blir fel.
Drömmen är att köpa en fabriksny Nikon FM3a innan de försvinner från hyllorna men förnuftet säger stopp.8500:- kan man använda bättre? Eller kan man det? Tanken gnager.
Egentligen så borde man gå ut med ett enda litet minneskort och bara plåta i RAW.Kanske kvaliten skulle öka om man bara kunde ta tex 50 bilder som dessutom kräver efterarbete. Men vem gör så
när man kan stoppa i 4 Gb och hålla avtryckaren nere i bästa jpg.
Min största önskan vore ett nytt beständigt optiskt backupmedia där man med en omvänd skanner kunde göra fysiska kopior i microformat som lätt åter kunde digitaliseras vid behov.
Jag läste om de tankegångarna för några år sedan. Risken med digitalt är stor eftersom tekniken kräver underhåll.
Avslutningsvis så finns det utrymme för både digitalt och analogt även om de digitala bilderna hunnit i kapp de analoga på alla sätt utom dynamiskt omfång kanske, men det är väl bara en tidsfråga.
Jag tror att filmerna kommer att finnas kvar på hyllan min generation ut i alla fall (Född 1948)
Lite funderingar en solig söndagmorgon.
lumor_
Aktiv medlem
Re: Arkivbeständighet
Om man är så lättstressad att man mår dåligt över att ha många bilder att gå igenom eller behöva göra backup en gång var femte år måste livet i övrigt också vara ganska jobbigt. Då är nog valet analogt/digitalt ett av ens mindre problem.
Jag saknar ofta dynamiskt omfång i det digitala fotograferandet. Önskar att tillverkarna skulle lägga mera krut på det än de gör på antalet megapixlar och specialfunktioner (som redigering i kameran mm).
När man har fått bilden med stort B är den genomsnittliga kvaliteten ointressant. Jag förtår inte fördelen med att vara tvungen att tänka efter före. För mig verkar det helt överlägset att tänka efter före OCH efter.
Om man är så lättstressad att man mår dåligt över att ha många bilder att gå igenom eller behöva göra backup en gång var femte år måste livet i övrigt också vara ganska jobbigt. Då är nog valet analogt/digitalt ett av ens mindre problem.
Jag saknar ofta dynamiskt omfång i det digitala fotograferandet. Önskar att tillverkarna skulle lägga mera krut på det än de gör på antalet megapixlar och specialfunktioner (som redigering i kameran mm).
Qualfoot
Aktiv medlem
Är man ung och frisk så upplever man inget stress med nånting, är man 50+ och tex företagare så är varje ny sak att minnas en extra belastning.
För mig är det inget stort problem eftersom jag inte tar fler bilder än jag har kontroll över. Men jag känner människor med många järn i elden som glömmer bort att ta backuper eller skjuter det på framtiden eftersom de inte har tid just då.Eftertanken brukar komma efter en hårddiskkrasch. Hur som helst så är det ett problem för somliga inte för andra vilket rimligtvis bör innebära att var och en väljer den metod som han/hon trivs bäst med. Det finns inget som är rätt eller fel.
Mvh/Lars
För mig är det inget stort problem eftersom jag inte tar fler bilder än jag har kontroll över. Men jag känner människor med många järn i elden som glömmer bort att ta backuper eller skjuter det på framtiden eftersom de inte har tid just då.Eftertanken brukar komma efter en hårddiskkrasch. Hur som helst så är det ett problem för somliga inte för andra vilket rimligtvis bör innebära att var och en väljer den metod som han/hon trivs bäst med. Det finns inget som är rätt eller fel.
Mvh/Lars
