ANNONS
Annons

Varför analogt ?

Produkter
(logga in för att koppla)
Kan ju vara av underordnad betydelse men oavsett den "snuskiga" tolkningen på franska, skulle väl ändå en speciell term för bläckstråleutskrifter från scannade originalfotografier vara att föredra stället för att inlemma sådana bilder med digitalt fotograferade eller inscannade negativ/dia som fått sitt huvudsakliga utseende/karaktär i datorn istället för mörkrummet? Det är ju då fråga om vitt skilda tekniker att ge bilden sin karaktär även om utskriftstekniken är densamma. Och de digitalt datorframställda blir ju i utskrifterna mera att betrakta som original än de scannade mörkrumsbildernas utskrifter?
 
Ok, tack Nils Bergqvist. Jag funderade på när jag läste påståendet, om det du beskrev var det som menades. Och jag ser den poängen men jag tycker den är meningslös.

Och vad menades egentligen med "industri" i det första inlägget? Det analoga framställandet av ett fotografi är lika industriellt som det digitala. Att slutformen i vissa fall inte är lika absolut har väl ingen betydelse.

Sen eftersom fotografiet som objekt är tämligen postindustriellt så förstår jag inte varför produktionen av nämnda objekt är så viktig. Det är i bägge fallen ett massproducerat papper (i sig fullständigt värdelöst) med en bild på.
 
Industri använder sig av färdiga program för tillverkning, hela flödesprocessen sker genom färdiga program.

Hantverk är något då du själv får tänka till hur tillverkningen skall ske och hur det bästa flödet bör vara
 
Tycker inte att det är så svårt att se skillnaden mellan en analogt framställd mörkrumsbild och en digitalt datorproducerad och utskriven bild (vad gäller själva processen)?

I det ena fallet används en förproducerad form och utifrån den formen kan en mera industriliknande produktion ske, t.ex likt ett maskintillverkat glas.

I det andra fallet erhålles en bild som endast finns i ett exemplar och där alla belysningsoperationer som användes för att sätta prägeln på bilden, samt alla andra manövrer som ev användes, måste utföras manuellt och upprepas igen för att få en exakt lika bild. En mera hantverksliknande produktion, jämförbar med manuell tillverkning av drivet glas t.ex, där varje glas sällan kan bli exakt på pricken lika som vid maskinproduktion eller där en form används vid uppblåsningen.

Förstår inte var problemet liger i att se dessa faktiska skillnader?
 
Senast ändrad:
Graal skrev:
Tycker inte att det är så svårt att se skillnaden mellan en analogt framställd mörkrumsbild och en digitalt datorproducerad och utskriven bild (vad gäller själva processen)?

I det ena fallet används en förproducerad form och utifrån den formen kan en mera industriliknande produktion ske, t.ex likt ett maskintillverkat glas.

I det andra fallet erhålles en bild som endast finns i ett exemplar och där alla belysningsoperationer som användes för att sätta prägeln på bilden, samt alla andra manövrer som ev användes, måste utföras manuellt och upprepas igen för att få en exakt lika bild. En mera hantverksliknande produktion, jämförbar med manuell tillverkning av drivet glas t.ex, där varje glas sällan kan bli exakt på pricken lika som vid maskinproduktion eller där en form används vid uppblåsningen.

Förstår inte var problemet liger i att se dessa faktiska skillnader?

Tror att detta grundar sig i olika synsätt vg fotografisk bild. Man pratar helt enkelt förbi varandra.
Varför köpa en Zorn för flera miljoner när man kan köpa en reproduktion på ikea för några tior ;o)
 
alf109 skrev:
Tror att detta grundar sig i olika synsätt vg fotografisk bild. Man pratar helt enkelt förbi varandra.
Varför köpa en Zorn för flera miljoner när man kan köpa en reproduktion på ikea för några tior ;o)
Nu är ju det inte så att en digital utskrift ses som en reproduktion. Om du tittar på moderna fotografer och vad de säljer är det ofta pigmentutskrifter. Det högsta priset för en bild av Wolfgang Tillmans är $22.800.

Stefan
 
stefohl skrev:
Nu är ju det inte så att en digital utskrift ses som en reproduktion. Om du tittar på moderna fotografer och vad de säljer är det ofta pigmentutskrifter. Det högsta priset för en bild av Wolfgang Tillmans är $22.800.

Stefan
Kanske konstpriser inte skall blandas in i frågan?? Läste för några veckor om en konstnär som tydligen hade förgyllt sin avföring (obekant om vikt/volym/konsistens etc.) och som det föreföll lyckats prångla ut sk.. eh... verket.
Inga likheter övrigt men som sagt .....ta konstpriser med en nypa salt (och verken med gummihandskar).
Us
PS Läste om saken i en tidning. Sökte nu på företeelsen ("Excrements as art") och fick ~90000 svar på Google........fan tro´t men företeelsen var tydligen inte så värst exklusiv....
Ds
 
Senast ändrad:
Sonnaren skrev:
Kanske konstpriser inte skall blandas in i frågan??

Suck, men om jag då säger att mycket respekterade institutioner köper pigmentutskrifter kanske du också förstår att man accepterar dessa bilder som något annat än reproduktioner. MOMA är den första stora konstinstitutionen som skapade en fotografisk avdelning och tittar du på vad de köper in gör de mycket noggranna avväganden om vilka tekniker som de köper in. Pigmentutskrifter är en av de tekniker som de accepterar.

Sen kanske du tycker de köper skit, men kunskapen om fotografi är det svårt att ta från dem.

Stefan
 
Har givetvis ingen som helst synpunkt på om de köpt bra eller dålig konst, allraminst eftersom jag inte har en blek aning om vad de köpte då jag inte sett bilden (om det nu var en bild??).
Ännu mindre lägger jag mig i med vilken teknik den är framställd, färglaser, bläckstråle, silverbromid, våtkollodium eller daugerrotypi asfalttryck, ferricyanid eller någon annan av de säkert hundratals metoder som finns.....
Tycker bara att priser för konst inte säger så mycket om verken.
Us
 
Calle Camp skrev:
"Industri använder sig av färdiga program för tillverkning, hela flödesprocessen sker genom färdiga program.

Hantverk är något då du själv får tänka till hur tillverkningen skall ske och hur det bästa flödet bör vara"

Japp, men jag anser, med stöd av Flusser, att det analoga fotografiet är sprunget ur ett program. Ett företag har designat en kamera, tillverkat film, papper, kemikalier, förstorningsapparat etc. Alltså ett program. En fotograf kan liknas med en maskinoperatör - han/hon följer kamerans apparatus - sprungen ur ett program.

Visst kan analogt fotografi liknas vid hantverk, men lika mycket anser jag att en fin utskrift från en digital fil kan liknas vid hantverk.

Fotografi och film, tekniska bilder, är format sprungna ur industrialiseringen. Samtidigt var fotografiet det första postindustriella objektet. (Föremålet i sig värdelöst.)

Jag kan inte riktigt förnimma orden, men läste om Duchamp och vad han ansåg om färdigtillverkade oljefärger (färg på tub) och hur detta inverkade på en målares möjlighet att hävda originalitet. Hans resonemang ledde också till urinoaren vi alla känner till.

Nils Bergqvist: Ett analogt fotografi är maskintillverkat. Toleranserna är inte i lika snäva som vid digitalt producerade bilder. Men en analog bild är fortfarande en industriell produkt.

Kanske pratar vi förbi varandra som Alf sade? Men väldigt få skulle köpa ett fotografi för hantverkets skull, digitalt eller analogt. Eller ens se det.
 
fotor skrev:
.........Kanske pratar vi förbi varandra som Alf sade? Men väldigt få skulle köpa ett fotografi för hantverkets skull, digitalt eller analogt. Eller ens se det.

Märkligt då att Strömholms mörkrumskskopierade verk som kostade mellan 30-60.000 kr över huvud taget blev sålda i Malmö nyligen. De finns ju som affisher och vykort för ett par tior. Och några bjöds även ut som utskrifter från inscannade original för 1/10 av originalpriset. Flera av de dyra originalen var sålda men bara en av utskrifterna, när jag var där. Och många tittade in för att se originalen, bl.a jag själv och min fru. Kanske hade det varit bättre att gå till biblioteket och tittat på bilderna i hans böcker, eller att stanna hemma och gotta sig åt bilderna på Strömholms hemsida? Men visst, köparna i Malmö kanske enbart hade pengaplacering för ögonen, men ändå var det de handkopierade bilderna som verkade mest intressanta även i de fallen (om det nu var pengaplacering)? Måste själv säga att det är en viss skillnad att se en mörkrumsbild i original än att se den som inscannad och utskriven eller i anna form. Flickan från Barcelona var helt fantastiskt bra kopierad på utställningen i Malmö och jag förstår att den var såld trots att den var dyrast av alla. Bara att få se den bilden i original var värt hela weekenden i Malmö, även om jag hade missat Arno Rafael Minkkinens sagolikt vackra handkopierade mörkrumsbilder på Kommendanthuset...
 
Nils Bergqvist:

Tror du att Strömholms bilder såldes för 30 - 60000kr pga att han var en duktig kopist?

Kopierade han ens sina bilder själv?

Robert Mapplethorpe gjorde då inte det, och hans bilder säljer nog för mer än vad Strömholms gör.

Olika former har olika uttryck, ja, vad vill du med jämförelsen. Strömholms bilder gör sig bäst som silverkopior. David Shrigleys bilder gör sig bäst i en bok eller som vykort. Olika media ger olika uttryck. Thomas Joshua Coopers böcker är fantastiskt välkomponerade. Hans silverkopior (nej han gör dem inte själv) helt otroliga. Två olika saker. Även om många av bilderna återfinns i bägge format.

Jag skulle verkligen vilja ha en silverkopia av Flickan från Barcelona. Synd bara att han inte hade ett team av kopister som kunde kopierat bilden i sisådär 500 000 exemplar. Hade köpt en direkt. Och skillnaden dem emellan hade varit negligerbar.

Undrar hur mycket någon skulle ge för en av mina silverkopior? Förmodligen inte $22.800 som Tillmans tar för en av sina utskrifter enligt Stefan. Även om jag så släpat ut Linhofen, kopierat på Bergger papper, och sedan doppat i Kodaks selenium.
 
Spelar ingen roll vem som kopierade, de var bra i vilket fall. Jag tror inte, jag ser. Och jag vet att Strömholm anlitade duktiga kopister som kunde få fram det han själv eftersträvade. Och jag vet också att anlitar du 500 000 kopister så får du 500 000 olika bilder från samma negativ.
 
fotor skrev:
..............Undrar hur mycket någon skulle ge för en av mina silverkopior? Förmodligen inte $22.800 som Tillmans tar för en av sina utskrifter enligt Stefan. Även om jag så släpat ut Linhofen, kopierat på Bergger papper, och sedan doppat i Kodaks selenium.

Kanske för att du är en sämre fotograf?
 
fotor skrev:
Nils Bergqvist:

Tror du att Strömholms bilder såldes för 30 - 60000kr pga att han var en duktig kopist?........

Två av bilderna fanns både som mörkrumsbilder och som utskrifter och utskrifterna kostade bara 1/10 av originalen. Är det inte märkligt? Fanns också som vykort för ett par tior. Ännu märkligare.
 
Graal skrev:
Två av bilderna fanns både som mörkrumsbilder och som utskrifter och utskrifterna kostade bara 1/10 av originalen. Är det inte märkligt? Fanns också som vykort för ett par tior. Ännu märkligare.
Hehe, jag tror du slåss med väderkvarnar här Nils, säger som Stenmark "det går inte att förklara för dom som inte begriper".

Läste att dom sålden en autochrome kopia av Steichens The Pond-Moonlight för 2,9 miljoner dollar i februari 2006, högst besynerligt, jag tyckte mej se samma bild på Åhlens för 159 kr ;o)
 
Man kan faktiskt göra vissa jämförelser med andra konstnärstekniker:

Unika oljemålningar vs lika unika akvareller?
Tryck i numrerade upplagor dra vs enstycksverk?
Förstaupplagor av böcker vs andra- och tredjeupplagan?

Naturligtvis är värderingen av fotografiska verk avhängig metod och upplaga, märkligt vore det ju annars. Att en silverversion av en fotografisk bild av en avdöd fotografhjälte är mer värd än en bläckstråleproducerad av en levande konstnär är väl knappast märkligt?

Att ett original (även om det kan finnas fler snarlika original, en effekt av fotografins tekniska möjligheter) är "mer värt" än en massproducerad tryckt variant är väl heller inte märkligt?

Sedan tycker jag inte att man kan kalla digital fotografering och digital manipulering "industriell" utan vidare. Det konstnärliga lär fortfarande sitta i konstnärens tanke. Minns någon Andy Warhol och Heinz Burk, två kontroversiella entiteter inom den konstnärliga debatten?
 
I senaste numret av amerikanska B&W Magazine finns en personlig artikel av Michael More där han skrev om prissättningen på fotokonst och hur han anser att det börjar urarta (som jag uppfattade det). Marlboro-mannen på den galloperande vita hästen såldes i november 2005 för 1 248 000 dollar på Christie´s. Richard Prince´s 50x70 tums Ektacolor-kopia var dock ett fotografi av en reproduktion av originalfotografiet. Trenden idag är att fotografiet ska göras om för att få status. En konsthandlare menade att bilden skulle aldrig blivit såld i ursprungsskick. En fotograf Moore talat med är också inne på samma linje: "Förut kunde jag sälja en bild för 5000 dollar. Men om jag leker lite med den i Photoshop och kallar den för konst kan min agent sälja den för 70 000 dollar."

Kanske är det detta vi har att vänta även i Sverige? Eller är vi redan där? Läsvärd/tänkvärd artikel i alla händelser. Undrar om det är samma Michael More.....tror nästan det?
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.