Alf: Sedan håller jag inte med dej om, citat: "det hantverksmässiga värdet i att kopiera analogt stupar på att mediet i sig inte är avsett för att skapa något unikt, utan just multiplar."
Huruvida mediet är avsett att skapa multiplar eller ej är ju inte en egenskap som finns i mediet i sig, utan en subjektiv bedömning, mediet i sig själv bär inga värderingar, vare sig i denna fråga eller någon annan. I så fall skulle man med samma rätt kunna hävda att trä var avsett för att producera multiplar av hus eller vad som helst och därmed skulle hela idén med hantverk falla.
Som jag ser det är uppfinningen av negativet, dvs en bärare av bilden som måste överföras till ett positiv för att påminna om det exponerade motivet, till för att skapa multiplar. Annars hade t ex tintypes och ambrotypes varit fullt tillräckliga som färdiga fotografiska produkter, och utvecklingen hade stannat där. På så vis anser jag att mediet i sig är till för att skapa multiplar, det är det huvudsakliga användningsområdet och intentionen med negativet. Annars hade väl vi alla förstört våra negativ så fort vi gjort EN bild.
Alf: Citat: "Är det inte så att det är det analoga mediets tillkortakommanden som skapar uniciteten i varje kopia, inte kopistens intention? Hade kopisten arbetat med ett "perfekt material" med färre svårkontrollerade variabler, så hade multiplicerandet av fotografier förenklats och kopistens arbete snabbats upp." Detta skulle kunna stämma om målet var att reproducera förlagan/verkligheten så troget som möjligt. Men ofta går kopieringsarbetet ut på att få fram en specifik "känsla" i bilden, där man använder sig av sitt kunnande för att få fram denna individuella känsla. Man skulle kunna säga att man använder sina "hantverkskunskaper" för att producera den vision man har där negativet och fotopappret är råmaterialet på liknande sätt som glasmassan är för en glasblåsare.
Du tog bort stycket efter det du citerade och poängen försvann. När kopisten kommit fram till den färdiga kopian (med efterbelysningar etc) är resterande arbete om man nu vill skapa fler än en bild, endast att repetera och parera eventuella tekniska problem, t ex att framkallaren tröttnar osv. Man kan kanske kalla det konsthantverk. Men är det intressant för bilden? Bilden och betraktaren är ointresserad (det har vi ju redan kommit fram till) om tillvägagångssättet är analogt eller digitalt. Jag kan tänka mig att det finns rätt stora likheter mellan den analoga och digitala kopisten där: att repetera och parera tekniska problem är samma för båda.
