Jo, det gör det. Man kan få avsevärt bättre teknisk kvalitet till ett visst pris, eftersom det finns extremt mycket större filmformat som dessutom är klart ekonomiskt överkomliga.
DR är nog rätt likvärdig i dag, förmodligen med lite fördel till det digitala.
Beror på mer exakt vad man jämför. Det krävs en rätt dyr digitalkamera för att komma över 12-13 steg, medan en negativ film kan komma upp i 14-15. Men då krävs som sagt att man vet vad man gör. Själv har jag provat att med flit överexponera Kodak T-Max 100 fem hela steg (motsvarande ISO 3) och kunde ändå få ut vettig teckning i högdagrarna. Det hade varit helt kört med vilken digitalkamera som helst. Det går helt enkelt att slarva rätt rejält med film, särskilt om du tänker skanna den själv. Det är också anledningen till att gamla enkla kameror med bara tre eller ännu färre slutartider och fast bländare faktiskt funkade.
Japp, film tål att överexponera. Rätt framkallat kan man överexponera ända upp till 10 steg i vissa fall, en digitalkamera storknar vid ca 8 steg. Pratar vi underexponering är förhållandet omvänt, då filmen ger upp vid ca -4 och digitalkameran ger användbara bilder till någonstans mellan -8 och -10.
Nä, att överexponera motsvarar att sänka ISO, inte höja.
Givetvis är det råformat jag syftar på; JPG tål nästan ingenting. Överexponerar du en bild som normalt "fyller" histogrammet med hela fem steg, så har du minst tre stegs utblåsta högdagrar som inte går att återkalla i den digitala bilden. I den analoga finns de fortfarande på filmen men man måste jobba lite för att få vettigt slutresultat.
Det var intressant. Hur fungerar det? Hur kan motivet veta vilket format du fotograferar med? För jag antar att du menar storleken på filmrutan, eller sensorn om det nu hade varit en sådan?
Det tunnare skärpedjupet kan göra att bilden ser helt annorlunda ut.
Jag antar att det som åsyftas är utsnittet, t.ex. kvadratiska 6x6 vs 35mm vs 6x9. Spelar egentligen bara roll om man redan vid exponeringstillfället fyller hela ramen, i annat fall går det att beskära i efterhand. Samma diskussion förs när det gäller digitalfoto, olika format på sensorerna, och möjligheten att beskära med tillräcklig upplösning. En viss tråd om fågelfotografi dyker upp i minnet.
Det har inte så mycket med digitalkameror att göra. Den sorten användargränssnitt kom redan för cirka 35 år sen.
Objektiv för större format har längre brännvidd och lägre ljusstyrka. Vid ett givet skärpedjup kommer man därför få dels högre skärpa och snyggare (subjektivt förstås) bokeh, eftersom ljussvaga objektiv går att korrigera mycket bättre för aberrationer.
På liknande sätt har troligen den som väljer filmfotografering inte skärpa och upplösning som främsta intresse.
Ja, det låter ju rimligt. Hur stor skillnad det verkligen gör kan man förstås diskutera, förmodligen i ännu längre trådar än denna.
Visst, men jag ifrågasatte generaliseringen att det skulle vara irrationellt att fota med film i största allmänhet. Det är det definitivt inte.
Inte ens så mycket. Jag betalar 35kr för en 36-rulle, framkallat och klart.
Köper du bulk då och spolar upp på rullen själv?
Japp! Fomapan om man vill komma billigt undan, det är då man kommer ner till 35kr rullen. Ilford eller Kodak kostar nästan 3ggr så mycket, men är lite roligare filmer, tycker jag.
