skarpedjup
Aktiv medlem
Javisst, jag förstår exakt hur du menar! Så är det med!
Vad vill vi säga med våra naturbilder?
- Trådstartare forstheim
- Start datum
Niclasfoto
Avslutat medlemskap
Visst.
Där ser jag också en av utmaningarna i just faunafoto. Att fånga det där beteendet eller den där posituren som säger oss ngt spec. Eller det där speciella ljuset som lyfter fram detaljerna i tänderna när apan gäspar, etc,,
Jag tror att det är en viktig aspekt runt detta med att intressera en kanske annars ointresserad betraktare.
Djurens rörelsemönster och beteenden ger oss också associationer, inte nödvändigtvis länkade till vår egen männskliga natur utan på helt andra plan.
En fotograf som jobbat konkret med djurens individuella personligheter är Frans Lanting. T ex i hans projekt "Eye to Eye" blir detta påtagligt.
Mvh Niclas,
Där ser jag också en av utmaningarna i just faunafoto. Att fånga det där beteendet eller den där posituren som säger oss ngt spec. Eller det där speciella ljuset som lyfter fram detaljerna i tänderna när apan gäspar, etc,,
Jag tror att det är en viktig aspekt runt detta med att intressera en kanske annars ointresserad betraktare.
Djurens rörelsemönster och beteenden ger oss också associationer, inte nödvändigtvis länkade till vår egen männskliga natur utan på helt andra plan.
En fotograf som jobbat konkret med djurens individuella personligheter är Frans Lanting. T ex i hans projekt "Eye to Eye" blir detta påtagligt.
Mvh Niclas,
Niclasfoto
Avslutat medlemskap
Lätt att säga så,, lite svårare att kreatera. Eller håller du inte med?
Ögonvila kan man skapa ganska så lätt om motivet i sig själv är vackert eller skönt att se på. Att skapa bilder där motivet inte intresserar eller attraherar en betraktare, alltså där de tidigare nämnda aspekterna inte är närvarande---> Där har vi själva utmaningen, enligt mig.
Att visa bilder av ens favoritmotiv som man själv menar att man har bra bilder av, till personer som inte direkt tilltalas av motivobjektet är ofta ett bra sätt att liksom pressa sina bilder till gränsen. Om ni förstår vad jag menar,,
Mvh Niclas,
uge
Aktiv medlem
Naturfoto
Jag tycker det är mycket sällan som en naturbild berör. jag tycker mig också generellt se en ambition att romantisera enligt 1800-tals traditionen med "akademiskt" naturmåleri.
Det skulle vara intressant och bli upplyst, att få några tips om fotografer som gått utanför dessa ramar.
Jag försöker själv att utöva just naturfoto. Men misslyckas konstant. Har för 2005 ett uppdrag över hela året som faktiskt är en form av naturfoto. Och visst, det funkar säkert, men det hade varit kul att tillföra något mera än det förväntade.
Angående några tidigare inlägg, så tycker jag också att männikskor är fotografins formel 1.
Jag tycker det är mycket sällan som en naturbild berör. jag tycker mig också generellt se en ambition att romantisera enligt 1800-tals traditionen med "akademiskt" naturmåleri.
Det skulle vara intressant och bli upplyst, att få några tips om fotografer som gått utanför dessa ramar.
Jag försöker själv att utöva just naturfoto. Men misslyckas konstant. Har för 2005 ett uppdrag över hela året som faktiskt är en form av naturfoto. Och visst, det funkar säkert, men det hade varit kul att tillföra något mera än det förväntade.
Angående några tidigare inlägg, så tycker jag också att männikskor är fotografins formel 1.
Jan vdV
Avslutat medlemskap
Vill tillägga att naturfoto naturligtvis berör mig även om mitt tidigare inlägg möjligtvis antydde motsatsen.
En person som sällan vistas i naturen, kanske sveper förbi några gröna öar av träd med tunnelbanan/spårvagnen/bussen på väg till jobbet på morgonen tror jag har svårare att ta till sig naturfotot än skogsmullarna naturligtvis.
Om jag exempelvis ser en bild på en räv kan ju jag relatera den bilden till den lek jag såg mellan tre rävungar i somras, förnimma lukterna, ljuden etc medan globetrottern kan göra samma sak med en bild på en tibetansk munk.
Det här låter ju självklart men det är ändå saker man kanske inte alltid tänker på när man bedömmer bilder, mode är oftast ointressant för mig för jag har ingen relation till det mm mm.
Naturbilder är blaha blaha för den som snabbt byter kanal när det vankas naturfilm.
Jag själv känner en väldig närhet med naturen, enligt mig är vi djur, högst upp i näringskedjan bara. Hittar väldigt ofta likheter i beteende mellan djur och människor.
Niklas, håller med dig till 100%
En person som sällan vistas i naturen, kanske sveper förbi några gröna öar av träd med tunnelbanan/spårvagnen/bussen på väg till jobbet på morgonen tror jag har svårare att ta till sig naturfotot än skogsmullarna naturligtvis.
Om jag exempelvis ser en bild på en räv kan ju jag relatera den bilden till den lek jag såg mellan tre rävungar i somras, förnimma lukterna, ljuden etc medan globetrottern kan göra samma sak med en bild på en tibetansk munk.
Det här låter ju självklart men det är ändå saker man kanske inte alltid tänker på när man bedömmer bilder, mode är oftast ointressant för mig för jag har ingen relation till det mm mm.
Naturbilder är blaha blaha för den som snabbt byter kanal när det vankas naturfilm.
Jag själv känner en väldig närhet med naturen, enligt mig är vi djur, högst upp i näringskedjan bara. Hittar väldigt ofta likheter i beteende mellan djur och människor.
Niklas, håller med dig till 100%
Arleklint
Aktiv medlem
Jag vill inte säga något med mina naturbilder. Jag vill ge mottagaren möjlighet att uppleva själv.
Jag gör bilder på saker som berör mig och jag vill ge andra möjlighet att beröras på sitt sätt. Jag vill inte styra hur mottagaren skall uppleva bilden, jag vill bara skapa förutsättningar för en mottagare att uppleva/känna något.
Därför har jag oxå väldigt enkla namn på mina bilder.
Jag gör bilder på saker som berör mig och jag vill ge andra möjlighet att beröras på sitt sätt. Jag vill inte styra hur mottagaren skall uppleva bilden, jag vill bara skapa förutsättningar för en mottagare att uppleva/känna något.
Därför har jag oxå väldigt enkla namn på mina bilder.
KenNeth
Aktiv medlem
För många år sedan började jag att fota natur.Efter ca 10 år gjorde jag en utvärdering och fann att jag skulle nog syssla med andra bilder.Jag flyttade till Göteborg och fann då att gatufotografering det ska bli min grej.Efter ca 15 år flyttade jag till landet där jag bor nu,och upptog naturfotograferingen igen.Blev bilderna bra?Nej.Så jag som vistas i naturen för det mesta kan inte få till några bra naturbilder.Enoannan blomma o svamp blir det.Jag fotade mycket på loppisar och auktioner och gjör en bok i ett ex och det har varit roligt.Jag gick med på Fotosidan för ca 7 mån sedan men det blir 1-7 kommentarer på varje bild och det kan kanske vara så att jag inte är någon bra fotograf.Men nu har jag kommit på hur jag ska få folk att titta på mina bilder,jag ska bli nakenfotograf då bör det bli ca 2000 betittningar.
MFH Kenneth
MFH Kenneth
Tomasz
Aktiv medlem
En underbart bra frågeställning!
För mig är ett av kriterierna på en bra bild att den berättar något, gärna något som är nytt för mig.
Så då borde de vanligaste naturmotiven falla bort eftersom jag vet allt jag behöver veta om bofinkar...tänkte jag, men ändrade mig.
En ovanlig bild på en bofink kan leda mina tankebanor in på helt nya spår och få mig att fundera över karnevalen i Rio möjligtvis. Fotografen hade säkert inte det i tankarna, men som Janne skriver så lämnade bilden öppet för mina tankar.
Jag har förstås aldrig sett en sådan bofinksbild, men tror säkert att den är möjlig.Nu måste jag avbryta här,återkommer
För mig är ett av kriterierna på en bra bild att den berättar något, gärna något som är nytt för mig.
Så då borde de vanligaste naturmotiven falla bort eftersom jag vet allt jag behöver veta om bofinkar...tänkte jag, men ändrade mig.
En ovanlig bild på en bofink kan leda mina tankebanor in på helt nya spår och få mig att fundera över karnevalen i Rio möjligtvis. Fotografen hade säkert inte det i tankarna, men som Janne skriver så lämnade bilden öppet för mina tankar.
Jag har förstås aldrig sett en sådan bofinksbild, men tror säkert att den är möjlig.Nu måste jag avbryta här,återkommer
bildsten
Aktiv medlem
De flesta som plåtar natur är ju naturintresserade precis på samma sätt som de som plåtar bilar oftast är bilintresserade. Natur- och landskapsfotografering är ju vanligen förknippat med vistelse i naturen och det fria och jag tror att de flesta som fotograferar natur har ett stort intresse och gärna vill berätta vad de ser och upplever. Med nödvändighet blir det så att somliga av olika skäl upplever mer än andra och dessutom har en förmåga att vidarebefordra sina intryck i fotot på ett sätt som drar ögonen åt sej.
Svaret på frågan; Vad vill vi säga med våra naturbilder? blir, att det kanske är så att vi vill förmedla lite av det vi ser och upplever till andra. Det vill säga att ambitionen inte skiljer sej särskilt mycket från andra grenar av fotografin. Somliga lyckas bättre än andra, som vanligt, och det är deras bilder vi minns och låter oss inspireras av.
Jag fotografera en del natur men också det som man ibland kallar "stadslandskapet", närbesläktat med arkitektur som jag också har ett gott öga till. Men jag har också fotograferat på gatan sedan jag började fotografera för nästan 45 år sedan och det har sin charm helt visst.
Men det är lite komplicerat att presentera resultatet på nätet som bekant. Man skulle ibland behöva prata med ett stort antal människor för att kunna visa resultatet här t.ex. Den stora massan bilder av familjen, släkten, vännerna och annan dokumentation av livet runt omkring lägger man ju vanligen inte heller ut på nätet utan vidare.
Det är naturligtvis enklare ur den synpunkten med naturbilder utan människor i bild, precis som framkommit tidigare i tråden. Själva bildskapandet och förmedlandet av upplevelsen eller känslan i naturfotot är inte lättare, det är precis lika svårt som i alla grenar av fotografin.
Svaret på frågan; Vad vill vi säga med våra naturbilder? blir, att det kanske är så att vi vill förmedla lite av det vi ser och upplever till andra. Det vill säga att ambitionen inte skiljer sej särskilt mycket från andra grenar av fotografin. Somliga lyckas bättre än andra, som vanligt, och det är deras bilder vi minns och låter oss inspireras av.
Jag fotografera en del natur men också det som man ibland kallar "stadslandskapet", närbesläktat med arkitektur som jag också har ett gott öga till. Men jag har också fotograferat på gatan sedan jag började fotografera för nästan 45 år sedan och det har sin charm helt visst.
Men det är lite komplicerat att presentera resultatet på nätet som bekant. Man skulle ibland behöva prata med ett stort antal människor för att kunna visa resultatet här t.ex. Den stora massan bilder av familjen, släkten, vännerna och annan dokumentation av livet runt omkring lägger man ju vanligen inte heller ut på nätet utan vidare.
Det är naturligtvis enklare ur den synpunkten med naturbilder utan människor i bild, precis som framkommit tidigare i tråden. Själva bildskapandet och förmedlandet av upplevelsen eller känslan i naturfotot är inte lättare, det är precis lika svårt som i alla grenar av fotografin.
Chano
Aktiv medlem
Allt går att förmedla med naturbilder.
Allt från allvarligaste politik till den grövsta porr.
Budskap av alla de slag.
Finns ingen gräns tror jag.
Människan kan ju i vissa stycken vara en del av naturen också.
Att just jämföra mänskliga ting med den renaste natur kan ge varaktiga effekter på sinnet.
Att låta naturen närvara bland mänskliga ting kan få även den mest ordblinde att se klart.
Och naturen i sig är också förmögen att tala och mena. Om man bara ser.
Själv är jag relativt blind.
Mvh/-Anders
Allt från allvarligaste politik till den grövsta porr.
Budskap av alla de slag.
Finns ingen gräns tror jag.
Människan kan ju i vissa stycken vara en del av naturen också.
Att just jämföra mänskliga ting med den renaste natur kan ge varaktiga effekter på sinnet.
Att låta naturen närvara bland mänskliga ting kan få även den mest ordblinde att se klart.
Och naturen i sig är också förmögen att tala och mena. Om man bara ser.
Själv är jag relativt blind.
Mvh/-Anders
Senast ändrad:
