Vad köpa för objektiv till porträttfoto?

[MagnoliaW]

Funderar på att skaffa ett bra objektiv för att använda till främst porträttfoto.
Vilket märke bör jag köpa?
Och ska det vara ett 50mm eller mer eller mindre? Fast optik?
Läste någonstans att sigmas 50 mm var bra...

Ge mig gärna råd angående detta!

Just nu fotar jag portätt med mitt macro tamron 90mm.

 

[sagan]

Tamron 90 är ju utmärkt för porträtt. Vill du ha något mer mångsidigt i bra prisläge så förslår jag Tamron 28-75/2.8, jag har använt den till otaliga porträtt och den imponerar varje gång. Dock är AF inte den snabbaste på det objektivet så numera använder jag Canon EF-S 17-55/2,8 IS USM, men det är ju inget alternativ för din del.

 

[MagnoliaW]

Så du menar att jag egentligen inte kanske behöver köpa mig ett nytt? Jag tycker visserligen att det funkar bra det jag har men alla man hör om använder typ 50mm objektiv.

 

[sagan]

Jag tycker precis som jag skrev att 28-75/2.8 är ett utmärkt val för porträtt. Det är betydligt mycket mer flexibelt än att låsa fast sig vid 90mm. 28-75 innefattar ju 50mm och mycket både över och under. Så det är min rekommendation, köp Tamron 28-75/2.8 (alternativt något motsvarande).

 

[matnyttige]

Såg att du hade ett Tamron 90 mm. Det är en bra optik för porträtt, men om du vill komplettera det så är mitt råd är då att du skaffar Sigma 50/1.4 som är riktigt bra även på 1.4 med en bra bokeh (karaktären på oskärpan bakom motivet). Det blir hela två steg bättre än ett 2.8 objektiv om du är ute efter kort skärpedjup.

 

[sagan]

Plåtar du med f/1.4 och porträtt så kommer skärpan om den ligger på nästippen att vara det enda som är i skärpa, resten av ansiktet kommer vara suddigt. Inget vidare om du frågar mig. Det är sällan jag plåtar porträtt med större bländare än f/4, vanligast är bländaren mindre.

 

[Fredrik AVT]

Du kan även fundera på fasta brännvidder men du måste meddela vilken kamera du har.

 

[matnyttige]

Plåtar du med f/1.4 och porträtt så kommer skärpan om den ligger på nästippen att vara det enda som är i skärpa, resten av ansiktet kommer vara suddigt. Inget vidare om du frågar mig. Det är sällan jag plåtar porträtt med större bländare än f/4, vanligast är bländaren mindre.

Vem snackade om enbart ansiktsbilder? Det kan hon ta med Tamron objektivet men om det är helkroppsbilder är Sigmat att föredra.
Och varför ska man lägga fokus på nästippen när det finns ögon?

 

[sagan]

Du kan även fundera på fasta brännvidder men du måste meddela vilken kamera du har.

Fasta brännvidder är oerhört begränsande tycker jag, då tvingas du flytta dig (och därmed ändra perspektivet) för att få ett annat utsnitt. Med en zoom har du full frihet att välja både utsnitt och perspektiv.

 

[Splanky]

Sigma 50mm 1,4 DG är hur underbart som helst!
Skulle inte byta bort det mot något annat.
Kör det på en Nikon D7000 just nu och det är guld.

Skärpedjup, skarpt, dynamiskt omfång, ja jag älskar det.
Priset -Traderaauktion 2175:-

Bästa köpet jag gjort i gluggväg.

 

[sagan]

Vem snackade om enbart ansiktsbilder? Det kan hon ta med Tamron objektivet men om det är helkroppsbilder är Sigmat att föredra.

Jag kan inte se att Sigman skulle vara att föredra, en helkroppsbild med 50mm och f/1.4 skulle innebära ett trist perspektiv (då avståndet skulle bli långt) och till stor del dålig skärpa annat än i ett mycket begränsat område.

Så nej, jag ser inte hur sigman skulle vara att föredra på något sätt.

Och varför ska man lägga fokus på nästippen när det finns ögon?

Det var bara ett exempel, men det är svårt att få skärpan på ögonen när skärpedjupet är närmast obefintligt, iaf om man vill vara rörlig i sitt fotograferande. Det räcker att ena ögat är några få millimeter längre bak eller fram för att hamna ur fokus. Oavsett detta så vill iaf inte jag ha resten av ansiktet suddigt.

 

[Surgeon]

Fasta brännvidder är oerhört begränsande tycker jag, då tvingas du flytta dig (och därmed ändra perspektivet) för att få ett annat utsnitt. Med en zoom har du full frihet att välja både utsnitt och perspektiv.

Om man har en liten fotoplats eller studio så stämmer det du säger, men en bra fast 85´a så får du bättre och oftast skarpare bilder än med en zoom som faktiskt är en kompromiss,

I studion och vid normala porträttbilder så behöver gluggen inte vara så ljusstark, men jag rekommenderar en fast 85´a eller 105´a (Sigma eller Tamron)

Ju större bländare desto mer möjligheter

 

[sagan]

Jag kan inte se vad det har med "liten fotoplats eller studio" att göra, premisserna gäller helt oavsett utrymme.

Zoom är en kompromiss vad gäller bildkvalitét, möjligt, men är det avgörande? För vissa kanske, inte för mig. Fast brännvidd är en kompromiss vad gäller rörlighet, perspektiv och utsnitt. Avgörande? För mig, absolut.

Ju större bländare desto mer möjligheter

Ju fler brännvidder, ju fler möjligheter också. Sen har jag mycket svårt att se nyttan med större bländare än f/2.8, skärpedjupet är ju fullständigt obefintligt med större bländare än så.

 

[matnyttige]

Jag kan inte se att Sigman skulle vara att föredra, en helkroppsbild med 50mm och f/1.4 skulle innebära ett trist perspektiv (då avståndet skulle bli långt) och till stor del dålig skärpa annat än i ett mycket begränsat område.

Så nej, jag ser inte hur sigman skulle vara att föredra på något sätt.

Håller väl inte med dig där. Några av mina mest populära bröllops- och porträttbilder (ej här på Fotosidan) har jag tagit med ett 200/1.8 på full öppning. Avståndet till modellen/motivet är då 4 gånger så stort som med ett 50 mm objektiv (samma skala). Förstår inte varför perspektivet skulle bli tråkigt heller - tvärt om. Ju mindre brännvidd du har desto mindre förvrängning av personen på bild. Tex om du tar en helkropps bild med ett 24 mm objektiv och står upp så blir benen på modellen väldigt korta. Det slipper man med längre brännvidd.

 

[sagan]

Det är ju en smaksak så klart, men jag tycker utan minsta tvekan att ett långt avstånd till personen syns mycket tydligt som ett avståndstagande och en rädsla att närma sig motivet. Det ger ingen närvarokänsla i bilden alls.

Har du verkligen fotograferat helbilder med ett 200? Få se! 200 för ansiktsbilder kan jag köpa att det kan fungera, men helbilder, nej.

 

[Splanky]

Fasta gluggar är fasen så roligare att jobba med!
På nästa fullformatare är en 85,a 1,4 bara ett måste.

 

[sagan]

Hur motiverar du det? Jag för min del har aldrig känt det som roligt att begränsa sig. Jag föredrar att jag själv bestämmer utsnitt och perspektiv, istället för att objektivets begränsningar styr vad som går att göra. Det tycker jag är betydligt roligare.

 

[matnyttige]

Har du verkligen fotograferat helbilder med ett 200? Få se! 200 för ansiktsbilder kan jag köpa att det kan fungera, men helbilder, nej.

Skojar du med mig eller? Jag har tagit modellbilder med ett 400/2.8. Visst blir avståndet långt och man får skrika till modellen, men det är oftast inga problem med en rutinerad modell. Med ett 200:a är det ju bara halva avståndet så man slipper megafonen men får höja rösten lite när man ska styra modellen.
Det blir fin oskärpa på bakgrunden med långa telen.

 

[sagan]

Okej, du gillar avstånd och att skrika till modellen. Så jobbar inte jag då jag inte ser att resultatet blir bra på sånt sätt. Jag tycker om nära, intima bilder där betraktaren nästan kan ta på modellen, närvaro och känsla.

Att få till suddig bakgrund har jag inga problem med heller:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/494591.htm

 

[peranders]

Fasta gluggar är fasen så roligare att jobba med!
På nästa fullformatare är en 85,a 1,4 bara ett måste.

Jag lånade ett sådant objektiv fast Minolta i min ungdom och plåtade klassens snyggaste tjej. Man fick en himla go känsla med detta. Jag plåtade utomhus en mulen dag på hösten och det var i svartvitt.