Inte "argument" över huvud taget, skulle jag vilja säga. Det handlar snarare om en "tro" som gränsar till en religös övertygelse.
Ingen kan helt garanterat säga att en viss religös överygelse är fel, men ingen kan heller säga att den är rätt. Det vi däremot KAN säga är att det finns en ganska välunderbyggd (klar underdrift!!!!) faktabakgrund till att anta att det inte är "gud" som skapat universum (enligt den metod som är beskriven i de klassiska skrifterna iaf!)... Samma sak gäller analog fotografering.
Det en klar faktabakgrund, vad det gäller DR inom en och samma exponering, färgsäkerhet samt tidsåtgång för de olika typerna av fotografering. Samtliga parametrar är MÄTBARA, UPPREPBARA och VERIFIERBARA. Dessa är de vanliga tre kraven för att något ska räknas som "fakta"
Undantaget: Man kan med multiexponeringar "dra" fler Ev ur ett negativ, men detta är tydligen inte tillåtet?
Exemplet Assar hänvisade till tidigare tror jag att jag vet vilket det är, det finns nämligen bara ett existerande välunderbyggt exempel på när film slår digitalt vad det gäller exponeringsrymd. Det gick till så här ungefär.
En scen mest bestående av mellantoner valdes. Denna scen mättes in, och exponerades korrekt i både digital och analog (negativ färgfilm) form. Sendan stegade man exponeringarna uppåt i 1Ev steg, till +6Ev eler nåt, och samma neråt, 6st. Ett omfång på 13Ev. För film gjordes följande: första tre stegen gjordes i kameran, sista tre i framkallningen (negativet exponerades som max 3Ev "fel" alltså).
Sedan tog han/hon (?) som jämförde en JPG-kopia (!!!???) från alla digitalbilderna, och efterkorrigerade exponeringen. Motsvarande gjordes med film, överexponerat sänktes i mörkrummet, underexponerat höjdes.
Naturligtvis vinner film i denna jämförelse, och konstigt vore väl annars. Totalt sett, om man får använda flera framkallningar av samma negativ, eller sett som max "felexponeringsmarginal" kommer film i närheten - eller till och med om. Däremot om man som Assar hävdar är det "korrekta" sättet bara ska mäta omfånget på EN exponering i EN framkallning har den absolut sämsta digitalkameran på marknaden ett ca 3Ev försprång till det bästa analoga negativet.
Det finns en väldigt väl definierad mätparameter för dynamiskt omfång, eller "exponeringslatitud", och det är hur många Ev i scenen man har på sig mellan det att upplösningen (väldefinierad i t.ex MTF30) sjunker under ett visst värde.
Ska man sedan ta med färgsäkerhet i detta så finns analogt inte ens med på banan - formatet kommer inte till start, utan lämnar W.O.
En Tro [ordet följs här av änglatrumpeter och små gosskörer] kan vara vackert, ända fram tills man börjar försöka tvinga den på någon annan. Då blir det en utagerande sekterism. Talande ormar och brinnande buskar, profeter som utför mirakel osv är säkert jättefint, men försök inte övertyga mig om att något av det är bokstavsenligt sant. Alla fakta pekar på andra hållet, och fram tills att någon kommer med fakta som säger något annat är det bara en tro och inget annat. Det har inte med verkligheten att göra. Samma sak gäller analog fotografering.