Vi är uppenbarligen i alla fall två personer som förstått hur det fungerar.
Jag fattar oxå, tror jag.
Men så fick jag lust att tycka lite också.. (men det blev visst rätt mycket)
Det jag ser som fördel 24 är ju att detta ger övertag över 12 i ett ISO-område där bildkvaliteten är som högst. Skillnaden mellan 150 och 240 dpi* när man väl får till ett bra skott med vass glugg är inte försumbar. Det räcker att det ingår lite lövverk/fjäderdräkt/päls i fokusplanet så ger 240 dpi mer. Det är ju trots allt de bästa och skarpaste bilderna man vill dimensionera utrustningen för. Att 50% av upplösningen är fullständigt onödig i 99% av skotten är ju inte relevant. Deleteknappen är gratis.
12-orna har ju sin fördel i ett ISO-område där bägge kamerorna presterar mindre bra. Lite urvattnade eller något mera urvattnade bilder - skit samma. Gränsen för när 12 blir bättre än 24 ligger ju så pass högt upp i känslighet. Hade den gränsen legat vid 400 istället för 3200 hade det varit en annan sak. Sen finns det ju Noise Ninja.
Mellanting? Nja, 24 är för bra på brus och 12 har för hög upplösning för att det ska krävas ett mellanläge kan jag tycka. Det är dessa bägge FF-sensorer som Sony och Nikon har tagit fram nu, och det är nog dom vi får hålla tillgodo med ett tag framöver tror jag. Helt OK plattor båda.
Beträffande stativ-kravs-dravlet.
Jag har ännu ingen FF bara en 10MP 1.5-croppare. Denna har ju i stort sett samma pixeldensitet som en 24 FF. Det är inte speciellt ovanligt att jag får till skärpa i konturerna som synligt utnyttjar upplösningen vid 100% pixelpipning. Klarar man det, så klarar man utnyttja 24MP FF oxå. Detta vet givetvis dom kameratestare som skriver ner 24-orna i stil med "man måste ha stativ och ISO50 och.. och.." bla bla. Frågan är bara vad som är syftet med detta. Hoppas man på att vinna läsare genom att förespråka att överkomliga grejer är lika bra som icke överkomliga? Jag vet inte, men någon anledning till denna vinkling finns det uppenbarligen. Vad gäller optik så brukar ju testarna få ta till nåt gammalt småbilds-macro eller nån billig 50/1.8 när maxupplösningstestet på cropkameror ska göras. Det finns alltså FF-gluggar som håller måttet även till pixeldensitet i crop-klassen.
Tacka vet jag tidningen ProffsFoto. Dom skäms inte för att skriva bra om värstingprylar.
Bäst att säga till sist att jag har inte lagt in skillnaden i varken pris eller fps som parametrar här, eftersom dessa skillnader lär gå över. Och ja, jag har en tendens att titta på närmre håll än vad man "ska". Detta har jag tagit skit för i tidigare. Skulle jag handla ur befintligt sortiment en Nikon idag däremot så skulle det bli 12. Eftersom jag är insnöad på annat fabrikat så får det bli 24 eftersom det är vad som finns. Fanns det 12 att välja på där hade jag övervägt det om prisskillnaden hade varit lika påtaglig som i Nikonfallet. Hus är ju trots allt lite mer färskvara.
*Om vi snackar A2, en 3800 hemma eller i bekantskapskretsen är väl inte helt otänkbart/ovanligt för en D700-spekulant. Ett fullutrustat mörkrum var nog betydligt kostsammare än så. Dessutom, de här 150/240-siffrorna är ju bayer-interpolerade dpi, dvs färgmässigt är upplösningen egentligen bara hälften, vilket ger måttliga 3 punkter per millimeter med en 12-a. En bildskärm har högre upplösning än så.
