Det jag menar är:
Börjar tröttna ordentligt på denna diskussion som jag själv startade (*heh*), men det är jag säkert inte ensam om! :-D Gör ett sista desperat försök att förklara hur jag menar. Håll i er! 8)
I flera studier har man kommit fram till att de som hörs och syns mest i våra medier är medelålders, vita och välbeställda män med akademisk utbildning. Det är dessa grabbar som uttalar sig om det mesta, oavsett om det rör ekonomi, bilar, sjukvård, konst eller nästa veckas väderleksrapport. Så ser verkligheten ut och det kan du enkelt konstatera själv genom att titta i vilken tidning som helst.
Det är alltså inte den ensamstående trebarnsmamman med invandrarbakgrund som uttalar sig om den senaste utställningen på Kulturhuset, även om det kan förekomma i extrema fall. Sannolikheten att det ska vara en medelålders man med akademisk utbildning är betydligt större. Eller hur?
Att då påstå att det framförallt är nämnda män som sätter standarden på det kollektiva medvetandet är enligt min mening ingen överdrift på något sätt, det är helt logiskt. Det är nämligen dessa män som ständigt hörs och syns i våra medier, det är dessa mäns åsikter vi pumpas med så fort vi sätter på TV:n eller öppnar en tidning. Och det är dessa män som mer än andra talar om för oss vad som är bra och dåligt när det till exempel handlar om konst.
Det avvikande i detta är att dessa män faktsikt tillhör en minioritet i samhället som helhet. De har oftast liknande bakgrund (akademisk) och kommer inte sällan från övre medelklass eller överklass. De kommer alltså från familjer som med stor sannolikhet har en större kulturell medvetenhet än gemene medborgare.
Självklart kan inte dessa individer tala om för oss vad vi personligen anser är bra konst, det avgör vi tack och lov till stor del själva. Däremot definierar dom vad som anses vara god konst.
Är detta då något negativt? Det är inte alls säkert. Kanske är det bra att människor som har tid, bildning och intresse får avgöra vad som är god konst.
Slutligen. Någon nämnde Maslows behovspyramid, och den är ett lysande exempel för att tydliggöra just detta. För det är väl ingen överdrift att påstå att det förmodligen är välutbildade och högavlönade personer som har mest tid och pengar att lägga på konst?
Därför anser jag (personligen bör jag väl tillägga) att det till mycket stor grad är en liten elit som avgör vad som ska definieras som god konst. Men det behöver inte innebära något negativt. Basta! ;-)
/Joakim - som nu lägger ner detta projekt, ska titta på lite solnedgångsbilder och lyssna på Britney Spears.
r i allt i skolan, däremot så kunde han inte skära en limpskiva samt satt ofta & hånade vi i 5:andeltagarna för att dom missade frågor, han var då 20 år själv...
