berga
Aktiv medlem
Svar till Joakim
Problemet är att världen inte är svart eller vit. Värderingar, som vad som är gott eller äckligt eller gott eller ont, är resultatet av människans tusentals år på jorden. Det är ingen slump att de flesta religioner har en kärna där värderingarna är lika.
Anser vi att det är individens bakgrund och kultur som bestämmer värderingar och får följa dem så hamnar vi i en ståndpunkt att hedersmord är ok om det görs av människor från Mellersta Östern eftersom det är accepterat där.
Å andra sidan anser vi att det finns fasta värderingar så hamnar vi i ett totalitärt samhäller där endast ett sätt att tycka är ok. Under kommunismen så var endast en typ av konst acceptabel och allt annat var mer eller mindre förbjudet.
Hur löser vi detta dilema? Det går nog inte att lösa, men bergpredikan hjälper oss lite "Var mot andra så som du vill andra skall vara mot dig".
För mig lämnar detta ett stort område öppet, till exempel detta med vad som är bra och dålig konst. Här är skall det subjektiva finnas och i min värld finns det.
Jag skadar inga andra människor om jag tycker om Tujas bilder, när alla andra inte gör det.
Tillåter vi inte subjektiviteten i detta hamnar vi i "ren smak" och "barbarisk smak". Å andra sidan så är det inget fel med subjektivitet här eftersom det värdenihilistiska träsket är grunt när vi pratar om smak.
Jag håller med om att det finns en inlärdhet i att tolka bilder och text. När vi kan tolka det så uppfattas det som bra, men detta innebär inte att det är fel att göra annat. Detta har länge kännetecknad konsten, se mitt tidigare inlägg. Vi kan också ändra vår tolkning. I dag skriver vi Helsingborg och Trelleborg, inte Hälsingborg och Trälleborg.
Problemet är att världen inte är svart eller vit. Värderingar, som vad som är gott eller äckligt eller gott eller ont, är resultatet av människans tusentals år på jorden. Det är ingen slump att de flesta religioner har en kärna där värderingarna är lika.
Anser vi att det är individens bakgrund och kultur som bestämmer värderingar och får följa dem så hamnar vi i en ståndpunkt att hedersmord är ok om det görs av människor från Mellersta Östern eftersom det är accepterat där.
Å andra sidan anser vi att det finns fasta värderingar så hamnar vi i ett totalitärt samhäller där endast ett sätt att tycka är ok. Under kommunismen så var endast en typ av konst acceptabel och allt annat var mer eller mindre förbjudet.
Hur löser vi detta dilema? Det går nog inte att lösa, men bergpredikan hjälper oss lite "Var mot andra så som du vill andra skall vara mot dig".
För mig lämnar detta ett stort område öppet, till exempel detta med vad som är bra och dålig konst. Här är skall det subjektiva finnas och i min värld finns det.
Jag skadar inga andra människor om jag tycker om Tujas bilder, när alla andra inte gör det.
Tillåter vi inte subjektiviteten i detta hamnar vi i "ren smak" och "barbarisk smak". Å andra sidan så är det inget fel med subjektivitet här eftersom det värdenihilistiska träsket är grunt när vi pratar om smak.
Jag håller med om att det finns en inlärdhet i att tolka bilder och text. När vi kan tolka det så uppfattas det som bra, men detta innebär inte att det är fel att göra annat. Detta har länge kännetecknad konsten, se mitt tidigare inlägg. Vi kan också ändra vår tolkning. I dag skriver vi Helsingborg och Trelleborg, inte Hälsingborg och Trälleborg.
