Tips - splitfilter exponering.

[dobos]

Provade s.k. splitfilterexponering för kopior (multigrade) här om kvällen - helt suveränt. Jag kommer helt skippa fasta filter i framtiden. Ni som inte har provat - testa!
Börja med att göra testexponeringar med t.ex. 5s intervaller med filter 0. Titta på högdagrarna för att avgöra exponeringtiden och ignorera de dassiga lågdagrarna. Exponera sedan ett helt papper med filter 0 med den exponeringstid du valt. Låt pappret ligga kvar i ramen och byt till filter 5, och gör en nya testexponeringar med 5s intervaller. Nu tittar du efter lågdagrarna och avgör en ny exponeringstid. Exponera sedan ett helt papper, först med filter 0 med den tid du kommit fram till, och sedan med filter 5 med den tid du kommit fram till där.
Metoden ger en kontinuerlig gradiation beroende på hur du väljer proportionerna mellan filter 0 och 5. Dessutom kan du variera kontrasten i olika delar av bilden genom att hålla för och efterbelysa med olika filter. Om jag t.ex. vill ha mer kontrast i ett visst område av bilden håller jag för under en viss tid vid exponering med filter 0, för att sedan efterbelysa samma område med samma tid med filter 5. Eftersom fördelningen 0/5 kommer att öka åt filter 5, kommer också kontrasten att bli högre just där. Tänkt på att filter 5 även ger lite exponering i högdagrarna, så välj en aning för ljus exponeringstid med filter 0 än du normalt hade valt.

//Lasse

 

[dobos]

Är det ingen som har egna erfarenheter av splitfilter-exponering?

//Lasse

 

[timeUnit]

Inte i den "äkta" bemärkelsen. Men det händer att jag jobbar fram en bild i en grad och sedan efterbelyser vissa delar med annan grad. T ex bränner in lite himmel med 40Y eller så. Eller ökar på skuggorna med 100M.

Jag har läst om tekniken du beskriver, men inte "behövt" använda den än.

 

[Kijana]

Jodå, men inte på det sätt som du beskriver. Har bara varit lite mindre avancerad och fördjupat svärtan med filter 5 i bilder där jag huvudsakligen använt filter 2.

 

[MattiasL]

Jo, jag körde med det förut ett tag, men hade lite problem med att få till det där sista. Jag gick sen över till någonting i stil med:
Först göra en grundexponering på ett för bilden "normalt" filter.
Sen lägga till lite fyra eller femma för att förstärka skuggor, eller lite ett-två för att få till en utfrätt högdager, osv.

Mindre vetenskap och mer känsla. Funkade lite bättre för mig.

 

[Galaxens President]

Jag brukar köra med splitfilter. Först testremsor på 00:an för att få högdagerteckningen sedan den tiden på 00 plus en testremsor igen på 5:an. Utifrån detta får jag en grundtid på varje filter och sedan efterbelysningstider på de olika delarna av bilden, ett för varje filter. Därmed variabel kontrast i olika delar av bilden. Fördelen med att efterbelysa med två olika filter är också att efterbelysningskanter kan göras snyggare (något som jag är dålig på). Min svartvita variant av När Isen Brister" i mitt album "papperskopior" har jag kört extremt mycket olika efterbelysningar utifrån tider jag fått fram med splitfilter-testremsor. Dock var jag lat och körde nedmörkningen av kanterna på chans vilket inte blev så bra. Ska göra om den på fiberpapper någongång.

Jag kör med Ilfords filter och på Ilford Multigrade IV fiber är nedmörkningen av högdagrar med 5:ans filter och drydowneffekten helt försumbar för negativ med lagom kontrast. Warmtone-varianten är lite kinkigare på den punkten och bör kopieras lite ljusare i högdagrarna.

Splitfilter och testremsor är lite som att använda nivå-lager i photoshop och ger en stor frihet. Däremot kan det ju vara som alltid att det är lite svårt att bedömma helhetsintrycket utifrån testremsor så ofta får man justera lite gran när man gjort första splitfilterkopian.

Ett annat sätt som kan vara smidigt för att snabbt hitta rätt kontrast är att kallibrera sitt papper mha gråkilar (bla http://www.stouffer.net) säljer sådana. Då kan man relativt enkelt själv bestämma vilken pappersdensitet man vill hålla konstant när man byter filtrering genom att mäta upp vilken exponeringsförändring som krävs. Detta brukar annars variera mellan olika tilverkare och papper vilket kan leda till problem när man kört in sig på ett papper och sedan byter. Den metoden är dock inte så bra när man vill ha olika papperskontrast i olika delar av bilden. Jag använder splitfilter metoden mer, men det bli lite bökigt med alla testremsor. Det jag skulle vilja göra är att kallibrera mitt papper enligt ovan för att få en grundexponering och sedan översätta den exponering/filtrering jag fått till två splitfilter exponeringar som jag sedan kan justera delar av bilden med. Även om jag är en testmänniska så har jag dragit mig för att försöka ta fram sådana tider då det kräver omfattande tester.

Ett annat mycket användbart tipps är att tänka exponeringstider i steg istället för sekunder. Det underlättar kopiöst att göra testremsor i t.ex. 1/3 steg istället för i steg om t.ex. 2 sekunder. Man utnyttjar hela testremsan på ett mycket bättre sätt och det är lätt att översätta när man andrar storlek på kopian.

Många andra praktiska mörkrumstipps hittar man i "Way beyond monochrome" av Lambrecht & Woodhouse (tror jag författarna heter har inte boken här just nu). Den innehåller även mycket om film/papper test/kalibrering som kanske inte alla är intresserade av och är lite tekniskt.

 

[dobos]

Just möjligheten till variabel kontrast i olika delar av bilden tycket jag är den stora fördelen, samt att det (i alla fall för mig) krävs mindre av testande innan jag hittar ett bra utgångläge (arbetskopia) - det brukar sitta efter ett par remsor. Om man bara kör filter 0/5 med fördelningen 50/50 blir det ju exakt samma sak som att göra en exponering med filter 2,5. På tal om remsor så använder jag 18x24-papper som "testremsor", de har ju inte ett speciellt högt styckpris, och redan salig Ansel sa att man inte ska snåla med storleken på testremsorna - 1/3 till 1/2 av bildytan ger bra överblick.

Även jag kör med Ilford rakt igenom, dock med RC-papper (jag är dock inne på att testa fiber). Filter 5 påverkar högdagrarna marginellt, men det finns där. Om jag har kommit fram till 20s exponering med filter 0, brukar jag köra 18s, ungefär.

Richard, vad menar du med att tänka i steg istället för tid. Menar du "dubbla tiden = ett steg" eller? Hur gör du då?

//Lasse

 

[Galaxens President]

dobos skrev:

Richard, vad menar du med att tänka i steg istället för tid. Menar du "dubbla tiden = ett steg" eller? Hur gör du då?

Om s är antalet (ej nödvändigtvis heltal) steg du vill justera exponeringen så motsvara det en faktor
f=2^s förändring av exponeringstiden.

Det viktiga är att jobba rellativt föregående exponering och inte i absoluta termer så man kan lika gärna öka exponeringen med ett procenttal för varje del av testremsan, men steg är ju natuligt då det är så man exponerar film. Mellan följande värden är det alltså 1/6 steg (en ökning med 12.25%). I princip behöver man aldrig använda andra tider än dessa (vissa vill ha en nogranhet på 1/12 steg).

2
2.2
2.5
2.8
3.2
3.6
4.0
4.5
5.0
5.7
6.3
7.1
8.0
9.0
10.1
11.3
12.7
14.3
16.0
18.0
20.2
22.6
25.4
28.5
32.0
35.9
40.3
45.3
50.8
57.0
64.0
71.8
80.6
90.5
101.6
114.0
128.0
143.7
161.3
181.0
203.2
osv.

Ändrar du exponeringen i steg kommer du få lika stor svärtningsförändring mellan alla delexponeringarna.

Det kan var bra att bygga sig ett verktyg för att exponera samma del av motivet på olika possitioner av testremsan. Det finns en ritning för en sådan i boken jag refererar till i mitt förra inlägg men jag skall se om jag kan lägga upp en skiss här också.

 

[timeUnit]

Galaxens President skrev:

Det kan var bra att bygga sig ett verktyg för att exponera samma del av motivet på olika possitioner av testremsan. Det finns en ritning för en sådan i boken jag refererar till i mitt förra inlägg men jag skall se om jag kan lägga upp en skiss här också.

Jag skrev ett svar förut ang. tredjedels steg, men skrotade det då jag inte kunde komma på hur man skulle exponera pappret på ett smart sätt... Den gamla metoden med att täcka över mindre och mindre av pappret funkar ju inte när det är ökande exponeringar hela tiden. Men det finns ett smart sätt, alltså, fast man exponerar samma del av motivet flera gånger med olika tid?

 

[mipert]

Problemet med att exponera ett papper flera gånger med korta tider för att sedan exponera slutbilden med en lång är att svärtan förändras.

Papper lider av reciprocitetsavvikelse vilket gör att en exponering av 1,4 sekunder sju gånger ger ljusare bild än en på tio sekunder.

Hur mycket det märks beror på materialet och vad man själv reagerar på.

En del tycker detta inte stämmer men det är bara att prova och se vad man kommer fram till.

 

[dobos]

Richard, jag tror jag är med dig.
Om jag exponerar ett papper som jag brukar, t.ex. 5,10 och 15 sek, behöver jag gå tillbaka och exponera 15sek-biten ytterligare 5sek. Då blir det 5,10,20sek - alltså ett expsteg mellan varje. Problemet är att "hitta" när jag ska gå tillbaka - är det det verktyget är till för?
Borde det inte funka hyggligt med markeringar i ramen?

Förresten, är det sånt här som s.k. gråkilar (transparenta) är till för?

Är det någon som använder en sån där exponeringmätare för pappersexponering? Är det bara en onödighet?
Jag vet att jag är insnöad på överkurs nu, men jag är bara nyfiken på mörkrumsteknik.

//Lasse

 

[Galaxens President]

dobos skrev:
Richard, jag tror jag är med dig.
Om jag exponerar ett papper som jag brukar, t.ex. 5,10 och 15 sek, behöver jag gå tillbaka och exponera 15sek-biten ytterligare 5sek. Då blir det 5,10,20sek - alltså ett expsteg mellan varje. Problemet är att "hitta" när jag ska gå tillbaka - är det det verktyget är till för?
Borde det inte funka hyggligt med markeringar i ramen?

Verktyget är en platta som jag sätter fast med magnet under på avmaskningsramen. På plattan lägger jag testremsan, sedan viker jag över ett lock som har ett hål som exponerar en liten bit av testremsan. Sedan har jag markörer på bottenplattan som anger hur mycket jag skall flytta testremsan för att en ny del av den skall hamna under hålet i locket. Således gör jag alltså hela exponeringen vid varje läge på testremsan. Det är svårt att få exakt samma läga på testremsan ifall man använder kumulativa exponeringar.

Förresten, är det sånt här som s.k. gråkilar (transparenta) är till för?

Precis med en en gråkil med kända densiteter får du en testemsa med en exponering men på olika delar av bilden, vilket man slipper undan med verktyget ovan. Jag använder främst gråkilar för att ta fram svärtningskurvor för film och papper.

Är det någon som använder en sån där exponeringmätare för pappersexponering? Är det bara en onödighet?
Jag vet att jag är insnöad på överkurs nu, men jag är bara nyfiken på mörkrumsteknik.

//Lasse

Jag brukar använda en exponeringsmätare, Ilford EM10, för att identifiera ljusaste högdagern respektive mörkaste lågdagern och göra mina testremsor i dessa punkter. Men man kan använda den till mycket mer, t.ex. kolla vilket omfång negativet har för att matcha till pappeskontrast, hitta en grundexponering som man sedan kan finjustera. Detta kräver förståss att man gör några kallibreringar. Det hela är väl en fråga om i vilken utsträckning man är villig att att lägga ner möda på att kallibrera för att systematisera mörkrumsarbetet. Det är ju faktiskt tråkigare att kopiera gråkilar än sina bilder ;-).

 

[Galaxens President]

dobos skrev:
Richard, jag tror jag är med dig.
Om jag exponerar ett papper som jag brukar, t.ex. 5,10 och 15 sek, behöver jag gå tillbaka och exponera 15sek-biten ytterligare 5sek. Då blir det 5,10,20sek - alltså ett expsteg mellan varje.
//Lasse

Varför inte börja exponera hela papperet 5 sekunder, täck över en bit och exponera ytterligare 5 sekunder, täck över ytterligare en bit och exponera 10 sekunder. Då har du tre ytor, 5s,10s, 20,s. Samma sätt kan man göra för mindre steg, men det blir lite bökigare att räkna. Men då har du återigen reciprocitetsproblemet Mipert nämner.

BTW, när jag gör testremsor brukar jag först göra en grövre i halvsteg och senare finare efter behov. Notera att ögat är känsligare för en viss densitetsförändring i högdagrarna än i lågdagrarna därför brukar jag ofta kolla dem nogrannare än lågdagrarna. Vill jag vara riktigt nogran gör jag först en högdagerstrip för att grovt bestämma 00 exponeringen kanske på 1/3 till 1/2 steg när, därefter en lågdager test med 5:an i 1/3 steg (och den grovbestämda högdagerexponeringen). Sedan en sista test av högdagern i finare steg tillsammans med den bestämda lågdagerexponeringen.

 

[dobos]

Jaa du, Richard. Nu börjar jag halka efter.
Jag kan inte riktigt se vitsen i att exponera för steg istället för tid. Visst, det låter snitsigare med expsteg, men i slutändan är det den faktiska exponeringstiden vi vill åt. Om vi fortsätter resonemanget med min serie på 5, 10, 20sek o.s.v. blir det ju i slutändan väldigt stora hopp (i tid) mellan exponeringarna. Jag skulle nog köra med en serie med hela steg i början och halva efter åtta sekunder: 2, 4, 8, 12, 18, o.s.v.
Ett lokalt problem hos mig är också att jag bara har ett gammalt analogt exponeringur med en sån där skiva man vrider till olika tider runt skalan. Upplösningen i den är som bäst 1 sekund, några 7,2 sek t.ex. klarar jag inte att ställa.
Men jag ska testa, det kostar ju knappt inget att förlora några papper.
Att göra en ny remsa för högdagrar, efter filter-5-exp, låter vettigt. 5-filtret påverkar ju även högdagrar en gnutta. Jag brukar välja en något kortare tid efter den första 0-remsan för att kompensera för detta, men ditt föslag är nogrannare.

 

[Galaxens President]

Finessen med att köra med rellativa steg istället för absoluta är att man får önskad "upplösning" i ett givet exponeringsinterval med minsta möjliga exponeringar. Med absoluta ändringar är ändringarna i pappersvärtning stora för de kortare exponeringarna och obetydliga för de längre exponeringarna, jämför med hur du ändra exponering i kameran. Du lägger inte till en tid när du vill ändra exponering utan du justerar den med en faktor.

Jag kör också med ett analogt exponeringsur med bara hela sekunder markerade och höftar decimalerna genom att ställa nålen emellan lägena. Det duger gott. Man skall andå helst undvika tider kortare än 5 sekunder och längre än 30 av reciprocitetsfaleringsskäl.

En sak till. Testremsorna blir mycket snyggare om man ändrar i rellativa steg istället för absoluta .