Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Tips om manuellt läge och er väg till fotot

Produkter
(logga in för att koppla)
En separat ljusmätare för mig skulle vara användbart vid fotografering med flera manuellt kontrollerade blixtar.
Och för ljusmätning när jag åker skidor, fast det är mest lyx o överflödigt. Bättre att ha en blixt i fickan, den gör mer nytta.
 
Alltså förlåt om jag verkar dum och oinsatt, men en fördel med dagens kameror är väl att du kan se resultatet direkt efter fotoögonblicket? Fotar du i M och märker att en bild är för mörk så får då helt enkelt ändra på ett av de valbara värden som är tillgängliga. Fotar du dessutom spegellöst kan du få ett histogram i sökaren vilket underlättar.

Går man således ut på en fotorunda, ställer in M och ändrar ett värde i taget bör man till slut kunna få reda på hur dessa värden reagerar med varandra. En snabb googling i din telefon gör det ännu lättare, eller ni kanske fortfarande använder fasta telefoner pga att mobiler kan få slut på batteri?

Poängen jag vill komma till är att det är som att vissa vill göra det svårare än det är att lära sig att fotografera. Vi lite yngre är väl medvetna om att det var svårare förr, det ironiska är att de som hävdar att allt var mer äkta förut, pga svårare teknik är de som alltid står i frontlinjen och hävdar att en bättre kamera inte gör en bättre fotograf.

En perfekt kamera enligt mig är när vem som helst kan ta upp den i handen och ta en perfekt bild av dennes intryck utan att veta något om teknologin bakom. Och kamerorna idag är en bra påväg ditåt, kolla bara på mobilkamerorna.

Så att rekommendera ljusmätare till någon som vill lära sig använda M-läget är för mig helt världsfrånvänt.

Och innan någon invänder, självklart vet jag att komposition, ljus och berättande är det viktigaste en bild kan ha. Det är det jag vill få fram, om alla kunde intressera för dessa tre delar och tänka mindre på tekniken så hade det gynnat de verkligt duktiga fotograferna. Utan att försöka vara alltför provocerande tror jag att många äldre fotografer som kanske levt mer på tekniken än bildberättandet känner sig lite hotade av teknologin.

Förlåt om jag svävade iväg och förlåt för konstiga stavfel och särskrivningar, allt skrevs trots allt från en smart telefon.

Faktum är att jag skulle nog säga att det var enklare förr. Förr kunde man ta upp vilken kamera som helst och börja fotografera direkt. Att sätta sig in i hur automatiken fungerar på dagens kameror är minst lika svårt som att lära sig fotografera manuellt. Därmed inte sagt att man inte kan ha stor nytta av automatik ifall man behöver arbeta snabbt, men man behöver fortfarande kunna hur man fotograferar manuellt för att märka om automatik eller ljusmätare har förutsättningar att ge rätt exponering.

Använder man lös ljusmätare blir man mera observant på om ljuset ändrar sig. Ändrar sig ljuset mäter man på nytt och ställer om kameran därefter. När sedan motivet dyker upp är det bara att lyfta kameran och trycka.

Man får ro att koncentrera sig på motivet, man behöver inte fundera på exponeringskompensation, och man kan stänga av en massa nu onödig sökarinformation. Med dagens sökare är det ju knappt man ser motivet för all teknisk information. Med ren sökare blir fotograferandet helt enkelt en mera rofylld upplevelse där bildskapandet blir roligare.
 
Faktum är att jag skulle nog säga att det var enklare förr. Förr kunde man ta upp vilken kamera som helst och börja fotografera direkt. Att sätta sig in i hur automatiken fungerar på dagens kameror är minst lika svårt som att lära sig fotografera manuellt. Därmed inte sagt att man inte kan ha stor nytta av automatik ifall man behöver arbeta snabbt, men man behöver fortfarande kunna hur man fotograferar manuellt för att märka om automatik eller ljusmätare har förutsättningar att ge rätt exponering.

Använder man lös ljusmätare blir man mera observant på om ljuset ändrar sig. Ändrar sig ljuset mäter man på nytt och ställer om kameran därefter. När sedan motivet dyker upp är det bara att lyfta kameran och trycka.

Man får ro att koncentrera sig på motivet, man behöver inte fundera på exponeringskompensation, och man kan stänga av en massa nu onödig sökarinformation. Med dagens sökare är det ju knappt man ser motivet för all teknisk information. Med ren sökare blir fotograferandet helt enkelt en mera rofylld upplevelse där bildskapandet blir roligare.

Håller inte alls med. Fast vi är ju alla olika.
Visst behövde man kompensera exponeringen även när man fotade med analoga kameror. Fast man fick vänta lång tid på återkoppling om man gjort rätt. Att man fick vita himlar istället för blå var inte ovanligt. DR var helt enkelt för stort för filmen. Eller så fick man svarta skuggor.
Bra resultat fick man när det var mulet eller vid solens upp och nedgång. Mitt på dagen med klar himmel kunde man gå hem och sova.

Våra kameror har aldrig varit bättre än nu. Fast den som inte gillar att lära sig en komplicerad kamera kanske är nostalgisk och längtar tillbaka till när de var unga solen sken och man körde sunny 16.
 
Ja, ifall du mätte reflekterat ljus.

Eftersom jag gillar när teknik kan förenkla ens vardag så hade jag ofta de tekniskt mest avancerade kamerorna. Jag hade också en avancerad ljusmätare fast den fick oftast stanna hemma. Trodde den skulle kunna ge mig bättre bilder. Istället blev ytterligare en pryl att släpa på. Helst skulle det zonmätas enligt herr Adams och sedan skulle man fundera en stund. Kameran skulle givetvis stå på stativ medan man funderade hur man skulle exponera det hela.

Mina motiv har oftast försvunnit innan jag fått satt upp stativet. Det är verkligen inte min typ av fotografering. Idag fotar jag lekande barn, springande hundar, flygande fåglar och en massa annat som händer nu och inte väntar på mig. Speciellt med en bra spegellös kamera är verkligen inte exponeringen ett problem. Jag ser vad jag kommer få innan jag trycker av. Missar mycket sällan en exponering.
Fast gillar man nostalgi och lyssnar på stenkakor är det kanske rogivande att ha det som förr.st som sagt vi har alla rättigheten att få vara olika.
 
En kameror har bildsensorer som är ISO-invarianta (eller åtminstone delvis ISO-invarianta). Det innebär att det inte spelar någon roll om man förstärker signalen i kameran eller i efterbehandlingen. Det står en då fritt att välja slutartid och bländare helt efter vad man önskar åstadkomma var gäller skärpedjup och frysning av rörelser.
Det är ju inte riktigt sant, bränner man högdagrarna har man inte mycket att hämta i efterbehandlingen.
 
Det är ju inte riktigt sant, bränner man högdagrarna har man inte mycket att hämta i efterbehandlingen.

Det är heller inte sant att att det är egalt hur mkt ljus som når sensorn, tvärtom. Det som däremot en iso-lös sensor gör är att det inte spelar ngn större roll om signalförstärkningen sker i kameran eller efteråt, men den ursprungliga signalens styrka är avgörande
 
Det finns tabeller/exempel på nätet om olika ytors reflekterande förmåga att plugga in på, för att göra det hela lite enklare. Och som med all annan kunskap så sätter det sig i ryggmärgen mer eller mindre.
Då är det nog enklare med en ljusmätare. Åtminstone för den som inte fotograferar flera timmar om dagen varje dag.

Enklast är (som jag skrev i inlägg #5) att använda kamerans inbyggda ljusmätare, men ibland kan det vara praktiskt med en lös handhållen mätare.

Om någon (som Bussmicke i inlägg #30 ber om tips på en bra och billig ljusmätare så betyder inte de rekommendationer som jag och jonasfj gav att alla genast måste börja använda en separat ljusmätare. När man har kommit fram till en bra arbetsmetod så gör man antagligen klokast i att fortsätta med den, men om någon annan vill pröva något nytt så är det väl helt OK?
 
Håller inte alls med. Fast vi är ju alla olika.
Visst behövde man kompensera exponeringen även när man fotade med analoga kameror.
Exponeringskompensation har inte med "analogt" versus digitalt fotgraferande att göra. Registreringsmediet spelar ingen roll.

Exponeringskompensation är något man kan behöva ta till för att automatisk exponering inte riktigt klarar att exponera som man vill. Det är inte alltid självklart vad som är en "korrekt" exponering. En del motiv är knepigt ljussatta.

Om man arbetar som unoengborg beskrev i inlägg #62 så bestämmer man ju hur mycket man ska avvika (om något) från vad den handhållna exponeringsmätaren föreslår redan från början. Man behöver inte vrida på något ratt för exponeringskompensation i manuellt läge, men man kanske bör mäta om när man misstänker att ljuset har ändrat sig, och göra en ny exponeringsinställning på kameran.
 
En perfekt kamera enligt mig är när vem som helst kan ta upp den i handen och ta en perfekt bild av dennes intryck utan att veta något om teknologin bakom. Och kamerorna idag är en bra påväg ditåt, kolla bara på mobilkamerorna.
Det kommer att kräva en tankeläsande AI för att en fotograf ska kunna ta en perfekt bild utan att veta något om fotografisk teknik. (Det är väl inte omöjligt att det kommer sådant i framtiden, men antagligen dröjer det ganska länge. :)

Jag tycker att det bästa man kan göra om man snabbt vill lära sig att ta bra bilder är att lära sig grunderna i fotografering, dvs sambandet mellan bländare, slutare, exponeringsvärde och signalförstärkning (ISO). Man börjar lämpligen med att alltid fotografera med manuellt inställd slutartid och bländare för att lära sig det nämnda sambandet så snabbt som möjligt.

När det sitter så kommer man sen inte ha några problem med de automatiska exponeringslägena, som ju kan vara mycket praktiska när man vill fotografera snabba förlopp i skiftande ljusförhållanden.
 
[...]
Använder man lös ljusmätare blir man mera observant på om ljuset ändrar sig. Ändrar sig ljuset mäter man på nytt och ställer om kameran därefter. När sedan motivet dyker upp är det bara att lyfta kameran och trycka.

Man får ro att koncentrera sig på motivet, man behöver inte fundera på exponeringskompensation, [...] Med ren sökare blir fotograferandet helt enkelt en mera rofylld upplevelse där bildskapandet blir roligare.

Ungefär så känns det för mig när jag fotograferar fotboll.
Tid och bländare är inställt innan match. Auto-ISO tar hand om det som händer om solen går i moln. Jag fokuserar på vad som händer på plan och trycker av när det verkar kunna bli en bra bild innehållsmässigt.

Under inomhussäsongen borde jag egentligen göra som hockeyfotograferna och låsa alla tre hörnen i triangeln. Då skulle jag slippa de små variationer som uppstår baserat på om det är övervägande ljusa eller mörka tröjor i bild.

Men hur som helst så ägnar jag inte exponeringen en tanke under match. Harmonisk och lugn koncentration på motivet. Fast det ibland kan gå väldigt fort.
 
Det är ju inte riktigt sant, bränner man högdagrarna har man inte mycket att hämta i efterbehandlingen.
Nej, det är helt riktigt, men rätt ofta har man inte det problemet på våra breddgrader. :)

Man behöver inte strunta i kamerans varning för överexponering.

Jag undrar hur länge det dröjer innan en kameratillverkare som använder en ISO-invariant sensor anpassar kameran för det. Ett problem idag med att fotografera på det sätt jag beskrev är att man riskerar att få en oanvändbart mörk bild på skärmen när man vill betrakta sin tagna bild, men så skulle det ju inte behöva vara.
 
Då är det nog enklare med en ljusmätare. Åtminstone för den som inte fotograferar flera timmar om dagen varje dag.

Enklast är (som jag skrev i inlägg #5) att använda kamerans inbyggda ljusmätare, men ibland kan det vara praktiskt med en lös handhållen mätare.

Om någon (som Bussmicke i inlägg #30 ber om tips på en bra och billig ljusmätare så betyder inte de rekommendationer som jag och jonasfj gav att alla genast måste börja använda en separat ljusmätare. När man har kommit fram till en bra arbetsmetod så gör man antagligen klokast i att fortsätta med den, men om någon annan vill pröva något nytt så är det väl helt OK?

Det är inte ett dugg svårt även om det verkar så. Jag plåtade någon gång i veckan då som nu och man får fort kläm på det. Jag använder ljusmätare fortfarande när jag plåtar analogt och av de två teknikerna är den första bra mkt enklare.

Man får ju naturligtvis lära sig vad man vill, jag ser bara inte poängen med en separat ljusmätare när man skjuter digitalt och utan blixtar.
Allt blir ju bara krångligare och tar en massa onödig tid.
Det är klart att det kan vara intressant och kul att kunna hantera en ljusmätare
men inget man behöver i sin digitala vardag för att ta bättre bilder i manuellt läge.
Tycker jag iaf.
 
Det är heller inte sant att att det är egalt hur mkt ljus som når sensorn, tvärtom. Det som däremot en iso-lös sensor gör är att det inte spelar ngn större roll om signalförstärkningen sker i kameran eller efteråt, men den ursprungliga signalens styrka är avgörande

Ja, som jag skrev så måste man tänka på att all signalförstärkning även förstärker bruset. En kamera som är anpassad för ISO-lös fotografering kan med fördel fortfarande innehålla en ljusmätare som talar om hur mycket signalen behöver förstärkas för att det ska bli en bild med rätt ljushet.
 
Man får ju naturligtvis lära sig vad man vill, jag ser bara inte poängen med en separat ljusmätare när man skjuter digitalt och utan blixtar.
Allt blir ju bara krångligare och tar en massa onödig tid.
Det är klart att det kan vara intressant och kul att kunna hantera en ljusmätare
men inget man behöver i sin digitala vardag för att ta bättre bilder i manuellt läge.
Tycker jag iaf.
Jag använder inte heller en lös ljusmätare numera, oavsett om jag fotograferar med film (vilket är ungefär lika "analogt" som att fotografera med en digitalkamera) eller med en digitalkamera, utom om jag tar fram en gammal klassiker som inte har någon inbyggd ljusmätare.

Att mäta infallande ljus i en situation av typen porträtt i motljus har jag väl gjort någon gång då och då oberoende av bildregistreringsmedium, men det är inte direkt vardagsmat.
 
Alltså förlåt om jag verkar dum och oinsatt, men en fördel med dagens kameror är väl att du kan se resultatet direkt efter fotoögonblicket? Fotar du i M och märker att en bild är för mörk så får då helt enkelt ändra på ett av de valbara värden som är tillgängliga. Fotar du dessutom spegellöst kan du få ett histogram i sökaren vilket underlättar.

Går man således ut på en fotorunda, ställer in M och ändrar ett värde i taget bör man till slut kunna få reda på hur dessa värden reagerar med varandra. En snabb googling i din telefon gör det ännu lättare, eller ni kanske fortfarande använder fasta telefoner pga att mobiler kan få slut på batteri?

Poängen jag vill komma till är att det är som att vissa vill göra det svårare än det är att lära sig att fotografera. Vi lite yngre är väl medvetna om att det var svårare förr, det ironiska är att de som hävdar att allt var mer äkta förut, pga svårare teknik är de som alltid står i frontlinjen och hävdar att en bättre kamera inte gör en bättre fotograf.

En perfekt kamera enligt mig är när vem som helst kan ta upp den i handen och ta en perfekt bild av dennes intryck utan att veta något om teknologin bakom. Och kamerorna idag är en bra påväg ditåt, kolla bara på mobilkamerorna.

Så att rekommendera ljusmätare till någon som vill lära sig använda M-läget är för mig helt världsfrånvänt.

Och innan någon invänder, självklart vet jag att komposition, ljus och berättande är det viktigaste en bild kan ha. Det är det jag vill få fram, om alla kunde intressera för dessa tre delar och tänka mindre på tekniken så hade det gynnat de verkligt duktiga fotograferna. Utan att försöka vara alltför provocerande tror jag att många äldre fotografer som kanske levt mer på tekniken än bildberättandet känner sig lite hotade av teknologin.

Förlåt om jag svävade iväg och förlåt för konstiga stavfel och särskrivningar, allt skrevs trots allt från en smart telefon.

Jag till den generation som är uppväxt med det analoga. Det enda jag saknar är att mycket var lättare tt förstå. Idag måste man ha bra datavana. trots min bakgrun fotar jag i princip allt i P. Jag har ett galleri på Österlen med ca 80- 100 bilder. en dag i sommras kome det in en besökare, runt 50 och var helt förtvivlad för på fotokursen hon gått hade läraen sagt att hon måste lära sig fota mauellt. Hon fick då gissa hur många av bilderna i gallerit som var tagna manuellt. Hon gissade på alla. Jag tror 97%. Lägg tiden på komposition, färger och en berättelse i bilden
 
Senast ändrad:
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar