Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Tips om manuellt läge och er väg till fotot

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag lärde mig genom att titta på databladet för filmen, där det fanns en tabell ungefär som denna, och bedöma vilken rad i tabellen som bäst motsvarade ljussituationen.

Det är lite som att använda "Sunny 16 rule". Om man använder en digitalkamera så har man ju inget datablad för en film att titta i.

Men det enklaste är väl att helt enkelt använda kamerans inbyggda ljusmätare?

Hade ingen mätare i de första kamerorna jag använde, så det fick bli tabellmetoden.
En fördel med det var att man blev mer observant på ljuset, eftersom tabellerna använde skuggors utseende för att bestämma exponeringen.
 
Jag tror inte det där med 18% grått stämmer helt numera. [...]

Jag skulle gissa att alla märken har någon sorts "smart" exponeringsberäkning.

Så är det säkert. Men jag vet också säkert att en dag i skidbacken med en 7D ger för mörka bilder om man inte kompenserar.

Min gamla Minolta SRT 101 skröt med ”Contrast Light Compensation”. Men det kunde bli fel med den också :)
 
Hur jag lärde mig? Jag lär mig fortfarande!

Som flera har skrivit - man behöver förstå hur tid, bländare och ISO hänger ihop samt hur var och en påverkar bilden i form av rörelse-/skakningsoskärpa, skärpedjup samt brus.

Man behöver också förstå hur ljusmätaren fungerar. Den förutsätter att allt är 18% grått.
Om du fotograferar ett snölandskap i solljus kommer bilden att bli grå istället för vit.
Tvärtom när du fotograferar något mitt i natten. Det svarta blir grått.

Då länge du fotograferar något som är medelgrått funkar ljusmätare och automatik. Det du behöver fundera på är vilket skärpedjup och vilken rörelseoskärpa du vill ha.

Om motivet inte är medelgtått behöver du hjälpa kameran att fatta hur du vill ha det. Det kan du göra genom att använda exponeringskompensation eller genom att ratta över till M.

Hockey-fotografer kör ofta med M. Isen är vit. De båda lagen har olika ljusa dräkter. Man vill inte att exponeringen ska skilja mellan bilderna baserat på vilken spelare som är i centrum. Man vill att alla rutor ska bli lika. Det grejar inte automatiken.
Man rattar alltså in tid, bländare och ISO innan match och kör samma inställning matchen igenom.

Sedan tillkommer det här med vitbalans. Men så länge du skjuter i raw kan du justera det i efterhand.


Med en lös mätare som mäter infallande ljus behöver man inte fundera över hur medelgrått motivet är.
 
Jag gick över från att använda bländarprioritet till att börja skjuta helt manuellt för lite över 6 år sedan. Jag kunde inte hitta så mycket info på tuben då och den info jag hittade var rätt knapphändig och även om jag visste hur jag skulle fota manuellt och shimpade efter varje bild typ så saknade jag att ha kontroll över kameran.
Men så hittade jag Ansel Adams zone system( eller en variant på det) och det fick mig att förstå och att få lite bättre kontroll på exponeringarna.

I kameran som du ställt in på spot mätning så ser du på exponeringsskalan på skärmen eller i sökaren hur mkt ljus motivet reflekterar, på en 18% medelgrå yta så visar skalan i mitten ,0 när du har en korrekt inställd kamera. Mäter man på den nyklippta fina gräsmattan en solig sommardag så ligger den korrekta exponeringen kanske på +0,5 ungefär, eller ett porträtt på fröken svensson +1. Man behöver alltså lära sig vad motiv i olika ljus och dess färg reflekterar och det är här zone systemet kommer in.

När man väl fått kläm på det så behöver man inte shimpa så mkt, eller nästan aldrig, och man får ett mkt bättre flow och snabbhet.
Man behöver åxå veta var i skalan (på skärmen) det spricker, alltså vart det i hög och lågdagrar börjar fräta ut just för din kamera så du vet inom vilket omfång
du har att leka med.
Hur mycket åt plus kan du exponera innan snön fräter ut, eller hur mycket åt minus innan den svarta fracken på det nygifta paret sotar igen.

Det finns en hel del att grotta in sig i och fundera över när det kommer till denna teknik. Men som sagt man kan ju själv välja var man vill lägga ribban och får shimpa därefter.

Idag kör jag spegellöst och ser redan i sökaren hur min exponering kommer att se ut, men jag har ändå hjälp av dessa kunskaper genom att jag på ett ungefär vet villka inställningar jag ska ha innan jag slagit igång kameran.

Lycka till!
 
Övning ger färdighet. Och känsla för att hamna rätt. Idag är man faktiskt förvånad över hur ofta man satte exponeringen med manuell kamera och diafilm. Ofta ISO64 (ASA). Och blixtbilder med hjälp av en konstig skala på baksidan av blixten som man ställde in efter filmkänslighet och avstånd. Nu skulle man förmodligen misslyckas eller inte våga chansa med en klickkostnad på en tia eller så. Man skulle väl ta en digital testbild först innan man slösade på filmen, som han som exponerade den sista Kodachrome-rullen gjorde.
 
Jovisst men då gissar jag att du använder ljusmätaren först. O det är inget fel i det.

Ibland spotmäter jag och exponerar ansiktet ungefär 2/3 till 1 stopp över. Ibland kollar jag bara skärmen, men det är inte lika noggrant.

Du missförstår mig om du tror att jag är någon sorts "hippie" som inte gillar hjälpmedel. Jag använder ljusmätare, histogram osv. Numera fotar jag nästan bara "projekt", men skulle jag gå runt på stan och fota lite avslappat skulle jag också använda automatik.
 
Ibland spotmäter jag och exponerar ansiktet ungefär 2/3 till 1 stopp över. Ibland kollar jag bara skärmen, men det är inte lika noggrant.

Du missförstår mig om du tror att jag är någon sorts "hippie" som inte gillar hjälpmedel. Jag använder ljusmätare, histogram osv. Numera fotar jag nästan bara "projekt", men skulle jag gå runt på stan och fota lite avslappat skulle jag också använda automatik.
Jag ock
123456789
 
Vilken separat ljusmätare är den bästa för rimliga pengar?

Sekonic L308 (och varianter på den) är liten, relativt billig och lättanvänd. Jag köpte min för cirka 25 år sen, och den känns fortfarande modern. Den är dessutom blixtljusmätare. Egentligen är den i första hand en blixtljusmätare, men fungerar även alldeles utmärkt som en vanlig ljusmätare för både reflekterat och infallande ljus.
 
Med ett gråkort för 125 kronor kan man använda kamerans inbyggda ljusmätare,
och på köpet få det redskap som behövs för att justera vitbalans innan exponering

För 0 kr kan man mäta mot insidan av handleden och överexponera ett steg jämfört med vad mätaren visar, men liksom med gråkortet missar man möjligheten att även mäta blixt
 
Och sedan ......

... när du har lärt dig detta tekniska. Oavsett hur du mäter ljuset. Oavsett om du kör hel-, halv- eller o-automatik.
Då börjar det som skiljer fotografer åt. Då börjar bildskapandet. Att se och välja motiv, perspektiv, och allt annat som gör att bilden sticker ut ur mängden av miljarder bilder som tas på denna planet varje dygn.
 
... när du har lärt dig detta tekniska. Oavsett hur du mäter ljuset. Oavsett om du kör hel-, halv- eller o-automatik.
Då börjar det som skiljer fotografer åt. Då börjar bildskapandet. Att se och välja motiv, perspektiv, och allt annat som gör att bilden sticker ut ur mängden av miljarder bilder som tas på denna planet varje dygn.

Och, det är nog bättre att börja i den senare änden, att fokusera på bilden, inte på tekniken.
 
Oh g det är sån jäkla respons på det här forumet att man knappt hinner med att läsa! Tack för svar och tips! Kollar efter hand!
Det är mycket möjligt att jag nåt dit jag vill med semiautomatik men jag gör det inte med helautomatik i alla fall. Ska kolla! De bilder jag är lite sugen på att skapa kräver nog lite kunnande kring manuella inställningar tror jag. Anledningen att det är så teoretisk för tillfället är att jag väntar på att kameran ska postas. Det plus lite iver gör att det blir en del googlande just nu.
 
Det "jobbiga" idag är ju att moderna kameror har så stort dynamiskt omfång att man kan slarva rejält med exponeringen och sedan rädda bilden i efterbehandlingen. Man behöver inte kunna det där med exponering så noga längre. Skärpedjup och rörelseoskärpa är förstås fortfarande faktorer att tänka på.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar