Proboarder
Aktiv medlem
Frågan gäller kema.nu och hemsidans hantering av personuppgifter. Kema.nu publicerar namn, adress och i förekommande fall telefonnummer till individer och företrädare för företag som Kema.nu anser på ett eller annat sätt agerat otillbörligt. Uppgifterna publiceras på en "svart lista", i syfte att utsätta dessa individer för andras missaktning.
Kema.nu har låtit registrera en ansvarig utgivare hos Radio och TV-verket i Haninge, och anser sig därmed "uppfylla lagens krav på nyhetsbyråverksamhet".
Personuppgifterna är sådana som beskrivs i 3§ Personuppgiftslagen (1998:204), härefter benämnd PUL. PUL gäller dock inte för databaser som har utgivningsbevis, om tillämpningen av PUL strider mot yttrandefrihetsskyddet som stadgas i yttrandefrihetsgrundlagen. Datainspektionen är därmed i princip förhindrad att ingripa mot publicering på en databas med utgivningsbevis. Justitiekanslern (JK) är istället behandlingsinstans.
Ansvar för ett offentliggörande av kränkande uppgifter om en person i en databas kan i stället göras gällande enligt reglerna om förtal som utgör ett av de s.k. yttrandefrihetsbrotten. Förtal är ett sådant, som endast kan riktas mot fysiska personer och inte mot kollektiva enheter (jfr Holmberg m.fl., Brottsbalken del I, 6:e uppl., s. 247 f.).
I yttrandefrihetsgrundlagen görs i 1 Kap. 9§ undantag för uppgifter som lagras i databas av en redation eller nyhetsbyrå, den så kallade databasregeln.
För att databasregeln skall bli tillämplig krävs att databasen drivs av ett massmedieföretag, dvs. en redaktion för en tryckt periodisk skrift eller för ett radioprogram, ett företag för framställning av tekniska upptagningar eller en nyhetsbyrå.Det är tämligen oklart vad som menas med ”redaktion” i förevarande paragraf och det kan därför inte ställas några större krav på en sådan. Även en redaktion som består av en person bör, enligt Datainspektionen, kunna utgöra en redaktion enligt denna regel. Vid en strikt tolkning av databasregeln kan det hävdas att denna bestämmelse inte är tillämplig när, som i förevarande fall, en hemsida tillhandahålls av en särskild juridisk person som inte i vedertagen mening är en tidningsredaktion eller ett annat massmediaföretag som uttryckligen nämns i 1 kap. 9 § YGL. Det är ju nämligen just redaktionen för hemsidan som tillhandahåller materialet. I de fall som finns att tillgå på området har också JK fokuserat på de eventuella företagens anknytning till just nyhetsrapportering och använt det som avgörande faktor. Sakförhållandena har alltså ansetts vara avgörande.
Behovet av ett yttrandefrihetsrättsligt skydd för den här typen av publicering utgörs av att medierna bör kunna tas i bruk i nyhetsförmedlingens tjänst på samma villkor som det tryckta ordet. Därav följer att en analogitolkning som det härom måste bli fråga också måste anknyta till en journalists plikt vid sitt yrkesutövande, för att utröna huruvida publicering av namn kan anses vara av allmännyttig vikt eller annars kan rättfärdigas.
Journalister skall vara oberoende samt ge korrekta och allsidiga nyheter där den personliga integriteten respekteras. Felaktiga uppgifter skall rättas och redovisas. Om någon utpekas som misstänkt, ska alltid personen betraktas som oskyldig tills fällande dom ges. En journalist ska vara försiktig med namn och sparsam med bilder. Sakuppgifter ska vara noga kontrollerade och allmänheten beredas möjlighet att kunna se skillnad på författarens egna kommentarer och faktaredovisning.
Som nyhetsrapportör har man alltså vittgående skyldighet att spegla en sann verklighet. Om det föreligger osäkerhet om verkligheten så bör en journalist ofta avstå från publicering. Vid en analogitolkning av förevarande fall kan följande konstateras:
-Uppgifterna kan anses vara en partsinlaga i syfte att misskreditera andra yrkesverksamma inom samma kategori och är således inte oberoende,
-Namn publiceras i samtliga fall, vilket innebär att försiktighetsprincipen överträds,
-Inte i något fall redovisas orsak till publicering, vilket innebär att rapporteringen kan uppfattas som subjektiv och dess korrekthet svårligen kan kontrolleras.
Som nyhetsfrämjande medium är kema.nu alltså tämligen begränsat, och torde vid anmälan i viss utsträckning kunna tilldömas ett upphörandeföreläggande och/eller fällas för förtal.
Kema.nu har låtit registrera en ansvarig utgivare hos Radio och TV-verket i Haninge, och anser sig därmed "uppfylla lagens krav på nyhetsbyråverksamhet".
Personuppgifterna är sådana som beskrivs i 3§ Personuppgiftslagen (1998:204), härefter benämnd PUL. PUL gäller dock inte för databaser som har utgivningsbevis, om tillämpningen av PUL strider mot yttrandefrihetsskyddet som stadgas i yttrandefrihetsgrundlagen. Datainspektionen är därmed i princip förhindrad att ingripa mot publicering på en databas med utgivningsbevis. Justitiekanslern (JK) är istället behandlingsinstans.
Ansvar för ett offentliggörande av kränkande uppgifter om en person i en databas kan i stället göras gällande enligt reglerna om förtal som utgör ett av de s.k. yttrandefrihetsbrotten. Förtal är ett sådant, som endast kan riktas mot fysiska personer och inte mot kollektiva enheter (jfr Holmberg m.fl., Brottsbalken del I, 6:e uppl., s. 247 f.).
I yttrandefrihetsgrundlagen görs i 1 Kap. 9§ undantag för uppgifter som lagras i databas av en redation eller nyhetsbyrå, den så kallade databasregeln.
För att databasregeln skall bli tillämplig krävs att databasen drivs av ett massmedieföretag, dvs. en redaktion för en tryckt periodisk skrift eller för ett radioprogram, ett företag för framställning av tekniska upptagningar eller en nyhetsbyrå.Det är tämligen oklart vad som menas med ”redaktion” i förevarande paragraf och det kan därför inte ställas några större krav på en sådan. Även en redaktion som består av en person bör, enligt Datainspektionen, kunna utgöra en redaktion enligt denna regel. Vid en strikt tolkning av databasregeln kan det hävdas att denna bestämmelse inte är tillämplig när, som i förevarande fall, en hemsida tillhandahålls av en särskild juridisk person som inte i vedertagen mening är en tidningsredaktion eller ett annat massmediaföretag som uttryckligen nämns i 1 kap. 9 § YGL. Det är ju nämligen just redaktionen för hemsidan som tillhandahåller materialet. I de fall som finns att tillgå på området har också JK fokuserat på de eventuella företagens anknytning till just nyhetsrapportering och använt det som avgörande faktor. Sakförhållandena har alltså ansetts vara avgörande.
Behovet av ett yttrandefrihetsrättsligt skydd för den här typen av publicering utgörs av att medierna bör kunna tas i bruk i nyhetsförmedlingens tjänst på samma villkor som det tryckta ordet. Därav följer att en analogitolkning som det härom måste bli fråga också måste anknyta till en journalists plikt vid sitt yrkesutövande, för att utröna huruvida publicering av namn kan anses vara av allmännyttig vikt eller annars kan rättfärdigas.
Journalister skall vara oberoende samt ge korrekta och allsidiga nyheter där den personliga integriteten respekteras. Felaktiga uppgifter skall rättas och redovisas. Om någon utpekas som misstänkt, ska alltid personen betraktas som oskyldig tills fällande dom ges. En journalist ska vara försiktig med namn och sparsam med bilder. Sakuppgifter ska vara noga kontrollerade och allmänheten beredas möjlighet att kunna se skillnad på författarens egna kommentarer och faktaredovisning.
Som nyhetsrapportör har man alltså vittgående skyldighet att spegla en sann verklighet. Om det föreligger osäkerhet om verkligheten så bör en journalist ofta avstå från publicering. Vid en analogitolkning av förevarande fall kan följande konstateras:
-Uppgifterna kan anses vara en partsinlaga i syfte att misskreditera andra yrkesverksamma inom samma kategori och är således inte oberoende,
-Namn publiceras i samtliga fall, vilket innebär att försiktighetsprincipen överträds,
-Inte i något fall redovisas orsak till publicering, vilket innebär att rapporteringen kan uppfattas som subjektiv och dess korrekthet svårligen kan kontrolleras.
Som nyhetsfrämjande medium är kema.nu alltså tämligen begränsat, och torde vid anmälan i viss utsträckning kunna tilldömas ett upphörandeföreläggande och/eller fällas för förtal.
