Annons

Får man göra så här även om man är journalist?

Produkter
(logga in för att koppla)
Håkan Sjölund skrev:
Hoppas verkligen att ingen av förståsigpåarna här varken köper Expressen eller Aftonbladet!!!
En av dessa tidningars grundidé är ju just att genomgånde smutskasta folk med förtal och kränkade bilder... De gör det dessutom i en nationell omfattning och på dagligt basis.
...

Du talar om en helt annan sak här; att tidningar som har utgivningsbevis publicerar vad de vill och har för detta ändamål en grundlagsskyddad yttrandefrihet. Tidningar FÅR publicera bilder på folk utan att fråga dem om lov först, de FÅR sätta tveksamma rubriker (även om de har Pressombudsmannen som granskar deras förehavanden, men där handlar det om branschens egna definitioner på etik och moral och inte lagar) och de FÅR skriva precis vad de vill i artiklarna utan att riskera stämningar (bortsett från att komma med uppenbara lögner och förtal men där har vi lagar som reglerar det). En tidning som exempelvis Aftonbladet FÅR publicera en bild på ungdomar som tagits utan deras medgivande och de FÅR sätta en rubrik till den tillhörande artikeln som kanske inte vore ungdomarnas förstaval om man säger så...

Aftonbladet får göra detta eftersom Sverige har total yttrandefrihet för media inskrivet i grundlagen, myndigheterna får aldrig lägga sig i vad som skrivs i en nyhetstidning. Ingen redaktör kan åka dit på att publicera nedvärderande åsikter om statsministern. Det är vad yttrandefriheten innebär i Sverige.

Eftersom registrering av personuppgifter är känsliga saker så är det strikt reglerat hur man får göra detta. Detta innebär att man inte får registrera folks personnummer hur som helst exempelvis, och man får definitivt inte lämna ut personuppgifter hur som helst. Om en server som en internetsida ligger på lagrar personuppgifter (exempelvis namn och telefonnummer och bilder) så är det reglerat hur man får lämna ut dessa uppgifter. I och med att en internetsida är publik och tillgänglig för allmänheten så kan alltså vem som helst gå in och ta del av uppgifterna vilket strider mot PUL (Personuppgiftslagen, reglerar hur man får hantera just personuppgifter på internet) om inte de personer som finns registrerade ger sitt uttryckliga tillstånd till detta. Jag skulle tro att det regleras hårdare när det gäller internet just därför att spridningen är så enormt stor. Om en bild publiceras i en tidning så tar spridningen slut i och med att upplagan tar slut. Publiceras en bild på internet så tar spridningen i princip aldrig slut om bilden är tillräckligt "het".

För att inte begränsa medias utrymme så finns det något som heter Utgivningsbevis, detta innebär att för 2000kr kan en internetsida skaffa sig samma grundlagsskyddade yttrandefrihet som "pappersmedia" har. Tack vare detta bevis så kan Aftonbladet publicera exakt samma material på sin internetsida som de gör i pappersversionen, det hade aldrig gått annars. Det finns en rad kriterier som måste uppfyllas förutom att man betalar, dessa kriterier uppfyller inte Fotosidan.se och de kan därför aldrig få ett Utgivningsbevis. Det innebär också att man inte kan hävda sin rätt som journalist för att rättfärdiga sitt publicerade material här. Det är Fotosidan som måste hävda rätten att publicera personuppgifter, inte vi fotografer för den rätten har vi inte.

Som alltid med lagar så måste de tolkas, det finns sällan två rättsfall som är exakt lika och tolkningarna av PUL är antagligen lika många som det finns fotografer... Men faktum kvarstår, man kan inte hävda sin rätt som journalist för att kringgå PUL om man inte kringgår PUL på en internetsida som har Utgivningsbevis.
 
Börjar faktiskt inta ställningen "det man inte vet lider man inte av" vad gäller den här diskussionen. Tills de här brudarna, eller nån annan som publicerats utan sin vetskap, hör av sig till fotosidan och gråter kan man väl fortsätta som det är... För även om diskussionen är intressant som sådan så känns den som om den kört in i en lång, mörk återvändsgränd...
 
Det har höjts en del röster för att bilder inte alls är personuppgifter och någon hävdade att det endast är passbilder som är personuppgifter och liknande påståenden. Jag tänker för en gångs skull låta det vara osagt vad jag själv anser, och istället dela med mig till er en erfarenhet en kvinna i min bekantskapskrets har.

...

På den omåttligt populära internetsidan Lunarstorm kan alla registrerade medlemmar skriva dagbok och dela med sig av sina tankar och funderingar, eller helt enkelt berätta vad de gjort under dagen. Den aktuella kvinnan hade varit med om en riktigt otäck händelse: hennes före detta pojkvän misshandlade henne och höll henne kvar i lägenheten mot hennes vilja.

Saken polisanmäldes givetvis och det hela gick till rättegång och slutade med en fällande dom som mannen accepterade genom att inte överklaga den. Mannen fälldes på alla åtalspunkter för misshandel och olaga frihetsberövande, kvinnan fick skadestånd. Eftersom en sådan här sak är en mycket stor och viktig del av en persons liv så skrev hon givetvis om allt detta i sin Lunarstormdagbok. Hon skrev att hon blivit misshandlad och hur hon mådde fysiskt och psykiskt. Hon skrev om sin rädsla inför rättegången och hon skrev om känslorna hon hade efteråt likaväl som hon skrev om lättnaden när domen äntligen fallit.

Men min bekant är inget dumhuvud, hon skrev inte på något ställe vad killen hette. Inte heller hans adress eller ålder, just därför att hon inte ville riskera att bli anmäld för något. Det enda som stod var i vilken stad rättegången hölls och vilken dag den hölls (i stil med att "idag åker jag till Rättegångsstaden"), inget mer trots att många människor låg på och tjatade om att få reda på hans namn eller Lunarstorm-konto. Både människor hon kände och människor hon aldrig hört talas om pressade henne på uppgifter men hon stod på sig och ansåg att det hade ingen annan med att göra.

En dag stängde Lunarstorm av hennes medlemskap med motiveringen att hon bröt mot PUL. De hade inte ens brytt sig om att tala om vad som bröt mot lagen, eller vilken del av hennes medlemskap det gällde (presentationen av henne själv, dagboken eller gästboken eller upplagda bilder eller vad som helst). Det enda hon fick veta var att hon brutit mot PUL. Det tog dock inte så lång tid att lista ut vad det hela handlade om, och efter många omläsningar av allt hon skrivit om händelsen i sin dagbok (hon hade sparat all text på sin egen dator också) var förvirringen lika stor som i början. Det stod ju inget namn någonstans, inget telefonnummer, ingen adress, ingenting. Och Lunarstorm fick hon ingen förklaring av heller.

Eftersom det är Datainspektionen som är den myndighet som står bakom PUL så var det till sist dit hon vände sig med tanken att om någon kan tala om för henne vad hon gjort så måste det ju vara Datainspektionen. Inte för att det egentligen spelade så stor roll för henne om Lunarstorm stängde av henne utan för att hon ville få reda på vad katten hon gjort sig skyldig till. Lyckligtvis fanns det någon på Datainspektionen som tog sig tid att läsa igenom all text hon mailade över till dem och utlåtandet kom efter någon dag: det kan tänkas bryta mot PUL eftersom det står i vilken stad rättegången hölls och vilket datum. Därmed kan man ta reda på den åtalades namn genom att kontakta Domstolsverket, det rör sig ju om offentliga uppgifter. Det var inte säkert att hon verkligen brutit mot lagen, men det var eventuellt så sas det.

Vid en ytterligare kontakt med Lunarstorm efter detta påtalade hon att de hade kunnat tala om direkt vad som var fel så hade hon tagit bort den aktuella uppgiften om plats och datum. Lunarstorm hävdar då att det inte alls handlade om att hon skrivit ut plats och datum utan att alltihop rörde sig om att hon skrivit om en person som inte ville bli omskriven. Med andra ord så hävdade Lunarstorm att trots att endast ett ytterst litet fåtal kunde känna till vem den omskrivna mannen var så rörde det sig om ett brott mot PUL eftersom han inte ville bli omskriven alls.

Det hela slutade med att kvinnan fick tillbaka sitt medlemskap, oförändrat, mot att hon följde reglerna i fortsättningen vilket hon gjorde genom att radera rubbet från dagboken för att vara på den säkra sidan.

...

Vad denna lilla historia visar är att det inte är helt lätt att säga vad personuppgifter egentligen innebär. Det är inte så lätt som vissa tror: namn, personnummer och passfoto. Kan man på något sätt identifiera en person utifrån de uppgifter som finns publicerade så rör det sig om personuppgifter och omfattas därför av PUL. Kanske kan vara värt att tänka på i diskussioner som dessa?
 
Charlie_K skrev:
Börjar faktiskt inta ställningen "det man inte vet lider man inte av" vad gäller den här diskussionen. Tills de här brudarna, eller nån annan som publicerats utan sin vetskap, hör av sig till fotosidan och gråter kan man väl fortsätta som det är...

Det innebär alltså att skadan redan är skedd när någon "hör av sig och gråter". Lagen är utformad som sådan att ansvarsbördan för att förhindra publiceringen ligger hos den som publicerar, inte hos den som blir publicerad. Så måste det vara, annars är man ju i praktiken rättslös...

Jämför gärna med alla dessa internetsidor som publicerar stora mängder foton som personen bakom sidan hittat på nätet. Hur ofta har man inte sett text i stil med "dessa bilder har vi hittat på nätet och utgått ifrån att de är fria att använda, men hittar du din bild här och inte vill att vi ska publicera den så får du kontakta oss så tar vi bort den". Hur många av Fotosidans medlemmar, som förespråkar ovanstående "vad de inte vet lider de inte av, kommer de och gråter kan man väl ta bort bilden" när det gäller människor som inte vet att de publiceras med bild, skulle ställa sig bakom ett sådant "regelverk" där ansvaret för att förhindra spridning ligger hos fotografen och inte hos den som olovligen publicerat bilderna?

Bara av ren nyfikenhet alltså...
 
Senast ändrad:
Min poäng med inlägget var mest att påpeka att den här diskussionen kört ganska fast. Mest en massa tyckande, inklusive mitt eget, som visserligen kan vara intressant men man kommer liksom ingen vart. Slutsatsen av den här tråden som jag ser det är att det man i stort sett kan publicera vad man vill så länge man inte kränker någon. Det är visserligen subjektivt men som jag fattat det så ska det mycket till för att en bild och bildtext ska uppfattas som kränkande. Då återstår det moraliska perspektivet och här står vi ju ensamma med våra egna värderingar och samvete. Därför menar jag att om nu "olyckan" händer, nån ser en bild på sig själv och känner sig kränkt, då får man väl agera då och kanske ändra reglerna på sidan. Obevakade järnvägsövergångar brukar ju tyvärr inte åtgärdas föränn det hänt minst en olycka där.
 
>...
>Det hela slutade med att kvinnan fick tillbaka
>sitt medlemskap, oförändrat, mot att hon följde
>reglerna i fortsättningen vilket hon gjorde
>genom att radera rubbet från dagboken för att
>vara på den säkra sidan.
>...
>Vad denna lilla historia visar är att det inte
>är helt lätt att säga vad personuppgifter
>egentligen innebär. Det är inte så lätt som
>vissa tror: namn, personnummer och passfoto.
>Kan man på något sätt identifiera en person
>utifrån de uppgifter som finns publicerade så >rör det sig om personuppgifter och omfattas
>därför av PUL. Kanske kan vara värt att tänka
>på i diskussioner som dessa?

Bengt, en mycket intressant historia du berättar, verkligen.

Jag tycker att det är intressant att Lunarstorm gör sig till uttolkare av PUL-lagen, normalt sett ska ju polis/åklagare göra detta ju.

Det jag tycker mig se är en krypande självcensur, baserat på väldigt få verkliga rättsfall. I princip varenda content-leverantör, ISP osv har olika paragrafer om att innehållet är "stötande, kränkade eller ..." så kan man bli avstängd (även här på FS).

Hennes situation och behov av att kommunicera med sina vänner och bekanta via nätet om det svåra hon varit med om, hindrades av dessa luddiga eventuellt-bryter-mot-PUL anklagelser. Och då skötte hon det hela snyggt och med ansvar, och råkade ändå ut för det här.

Då börjar vi ju faktiskt successivt förlora yttrandefriheten - nätet är ett viktigt och stort medium idag, motsvarande telefonen och email. Och där vill man ju kunna prata fritt.

-Christian
 
cwe skrev:
...
Då börjar vi ju faktiskt successivt förlora yttrandefriheten - nätet är ett viktigt och stort medium idag, motsvarande telefonen och email. Och där vill man ju kunna prata fritt.

Det står ju alla fritt att sätta upp egna sidor och själv ta konsekvenserna av vad man skriver där. Man kan inte begära att ägare till en privat sajt som denna skall ställa upp och ordna den yttrandefriheten åt en.

En sajt som Fotosidan kan aldrig få utgivningsbevis och därigenom ha samma rättigheter och skyldigheter som tex en tidning, eftersom vi tillåter vemsom helst att skriva inlägg etc.
 
Från Datainspektionens hemsida:
http://www.datainspektionen.se/pdf/faktablad/personuppgifter_och_internet.pdf

"Harmlös information får publiceras på Internet utan den registrerades samtycke.
Vad som är harmlös information måste bedömas från fall till fall. Utgångspunkten
bör vara om den registrerade kan uppleva publiceringen som
kränkande. Tänk på att inte alla har samma uppfattning om vad som är
integritetskänsligt! På baksidan hittar du några exempel på uppgifter som kan
betraktas som harmlösa. Om du är osäker är det en god regel att inhämta
samtycke.
Känsliga uppgifter, dvs. uppgifter om etnisk tillhörighet, religiös övertygelse,
medlemskap i fackförening och även uppgifter om hälsa och sexualitet får
normalt inte publiceras utan samtycke."

Harmlösa foton kan alltså publiceras fritt. Foton har dessutom ett extra skydd om det kan göras gällande att det rör sig om konst eller journalistik.

Att publicera foton på folk är således tämligen problemfritt ur laglig synpunkt.

Däremot är det självfallet en god idé att fråga de fotade om de vill bli publicerade eller inte. Lite artighet har ingen dött av.

/Stefan
 
Lite märkligt då att i samma publikation står att läsa

Foton
Tänk på att foton normalt betraktas som personuppgifter även om inga namn
nämns. Innan man lägger ut bilder från t.ex. fester på sin webbplats bör man
alltså fråga berörda personer.
 
Datainspektionens fester är alltså inte harmlösa ;-)

Oooops, den slutsatsen kanske är ett brott mot PUL!?
 
>Det står ju alla fritt att sätta upp egna sidor
>och själv ta konsekvenserna av vad man skriver
>där. Man kan inte begära att ägare till en
>privat sajt som denna skall ställa upp och
>ordna den yttrandefriheten åt en.

Christer,
visst absolut, det finns ju ingen skyldighet att "ge utrymme" för vilka åsikter som helst, och det tycker jag är helt fair. Varför skulle exempelvis ni vilja tillåta någon från nationaldemokraterna att få en kanal för rent rasistiska bilder?

Nej, det jag vänder mig mot är oron, och den påföljande både självcensuren hos användarna, och censuren från operatörerna. Detta även då uppsåtet hos användarna är okey och rimligt, som i Bengts exempel

Men det är klart, det är en bedömningsfråga, på ungefär samma sätt som en tidning behöver fundera över vilka insändare de vill ta in.

Jag tänkte först fråga hur fotosidan "gör" och tänker i denna fråga, men jag tycker att ni sköter det alldeles utmärkt (förutom ett fall). Och sedan är det ju dessutom fortfarande er sida. :)
-Christian
 
Är det inte dags att lägga ner Fotosidan eller åtminstone göra om den till en ren TEXTsida..då kan vi ju beskriva våra bilder med ord istället..

/Göran
 
Skilj mellan lag och moral

Det kan vara en god idé att skilja mellan lag och moral.

Eftersom vi vill ha ett fritt samhälle så måste vi ha så tillåtande lagar som möjligt. Därav den generösa tryckfriheten.

Men vad som är moraliskt acceptabelt är en annan sak. Allt som är lagligt är inte automatiskt moraliskt acceptabelt.

I det här fallet gäller frågan om det kan anses moraliskt acceptabelt att publicera bilden eller inte. Lagligt är det definitivt.

(F.ö. tolkar jag bilden helt annorlunda än fotografen. Tjejen i bakgrunden hör inte till samma sällskap som trion i förgrunden, enligt mitt sätt att se.)

/Stefan
 
Loj skrev:
Jag håller med Torbjörn i det här fallet. Och vill därför vända på frågan: Anser du att mediadrevet skall vara sacro-sanct och stå över all etisk, moralisk och rättslig prövning?

Jag ser egentligen inte riktigt det motsatsförhållande du tycks se mellan pressetik och tryckfrihet. Utveckla gärna dina tankar...

mvh Janne

Ja, jag anser att media ska stå över rättslig prövning i allt utom extremfall. Däremot ska man självklart kunna och bör också debatera media och dess budskap och innehåll. Men jag är väldigt rädd för att skapa prejudikat där man censurerar media från statens sida.

Bättre då att pressen granskar sig själva via etiska nämnder. Ungefär som det är idag med andra ord.
 
Re: Re: Får man göra så här även om man är journalist?

henab skrev:
Ja, jag anser att media ska stå över rättslig prövning i allt utom extremfall.

Helt galet, tycker jag, däremot ska prövningen ske i efterhand, inte i form av censur i förhand. Media ska givetvis kunna ställas till svars för alla former av övergrepp och fel de begår.

Speciellt när det drabbar enskilda individer och företag. Stora skadestånd och tydliga avböner. Media är inget frälse.
 
Re: Re: Får man göra så här även om man är journalist?

henab skrev:
Ja, jag anser att media ska stå över rättslig prövning i allt utom extremfall. Däremot ska man självklart kunna och bör också debatera media och dess budskap och innehåll. Men jag är väldigt rädd för att skapa prejudikat där man censurerar media från statens sida.

Bättre då att pressen granskar sig själva via etiska nämnder. Ungefär som det är idag med andra ord.

Jag tror det vore fatalt om media stod över rättslig prövning. Min idé om demokrati, jämlikhet och rättssäkerhet bygger på allas likhet inför lagen.
Ett samhälle, där en yrkesgrupp med den genomslagskraft som journalister har, per definition vore oantastbara ser jag som ett allvarligt hot mot en sådan jämlikhet.

Etiska nämnder, där kollegor granskar kollegor, tror jag inte på. De kan vara effektiva, men de kan lika gärna vara helt uddlösa. Detta oavsett vilken yrkeskategori det gäller.

Istället bör media granskas hårdare av oberoende personer. Det finns självklart inget likhetstecken mellan det och statlig censur och jag är övertygad om att ett sådant system skulle gynna media i långa loppet. Kvalitativt bra saker klarar granskning. Det som inte tål att synas i sömmarna är jag mera kritisk till. Oavsett vad det handlar om...

mvh Janne
 
Jag tycker det är illa nog med diplomatisk immunitet och till viss del rättsimmunitet för kungen, etc. Kombinera det med för mycket daltande och uddlösa lagar och helheten urholkas sakta men säkert, i vilket skede vi står i idag.
 
Pressens frihet finns för att den ska granska den lagstiftande makten.
Om inte friheten var grundlagsskyddad skulle en ny regering snabbt kunna dölja sitt mygel genom att förbjuda granskning genom att stifta censurlagar.
Att sedan maktgranskning inte dirkt är den genre inom journalistiken man märker av är en annan femma. För få tidningar tycker att de har råd med grävande reportrar.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar