ANNONS
Annons

"Stora kameror syndromet"

Produkter
(logga in för att koppla)
Sinuslinus skrev:
På tal om djur:
Jag har en bild på en snigel i ett av mina album tagen med makrogrejor och jag fick flytta tillbaka snigeln 5 gånger innan jag fick min bild.
Slutsats, en snigel är för snabb för mig så jag vågar inte tänka tanken på att fotografera andra djur.
Tacka vet jag landskap och annat som är "fast"

Känner igen det där. Det finns några fina hackspettar i skogen utanför där jag bor. Och jag vet inte hur många gånger jag har försökt att få en schysst bild av dem. Eftersom man behöver telet och stativ så tar det tid att rigga upp det på rätt plats, och när man väl är klar så har spettarna dragit eller gömt sig bakom trädstammen.
 
Känner igen det där. Det finns några fina hackspettar i skogen utanför där jag bor. Och jag vet inte hur många gånger jag har försökt att få en schysst bild av dem. Eftersom man behöver telet och stativ så tar det tid att rigga upp det på rätt plats, och när man väl är klar så har spettarna dragit eller gömt sig bakom trädstammen.

Gömsle, termos, ostmackor och tålamod så ska det nog gå. En konverter är inte fel det heller....eller två...
 
pettersson skrev:

..När jag var yngre tyckte nog jag det var häftigare med de här supersmå aps-kamerorna och blev mer facinerad av deras storlek..

wow.. nu fick du mig verkligen att känna mig gammal. ;-)
för mig känns apskamerorna fortfarande som ett ganska nytt påfund. dvs. jag var redan gammal när dom kom.. *ler*
 
Det här var ett effektivt sätt. Det var på invigningen av ett jättestort scoutläger förra året. Lägertidningens fotografer ställde upp sig på rad nedanför scenen i sina nya, fina västar.
Det knorrades en del bland både de vanliga lägerdeltagarna och gästande fotografer från rikstäckande media.
 

Bilagor

  • pressvästar.jpg
    pressvästar.jpg
    37 KB · Visningar: 1,015
mipert skrev:


Assisterade en gång en fotograf i Göteborg med 8x10" och två stativ.
Folk tittade konstigt på oss när vi fotograferade en uppställning med cabbe och modell och till slut vågade sig en fram och frågade ”jobbar ni på Expressen”?


Det vore nåt det. Pressfotografer som jobbar med storformat...
 
Jag minns så väl tillfällen: på det ena stativet har jag en F3:a med ett 500mm spegeltele (repigt, slitet och allmänt fult i lacken) och på det andra stativet har jag en F5:a med mitt 400/2.8. 400mm'en är tyvärr ett sådant objektiv som suger till sig uppmärksamhet. Att få publik när jag använder det är mer en regel än ett undantag. Och antalet nyfikna "gubbar" blir alltid stort. Alla fascineras av 400:at. Och frågorna känns genast igen; bl.a. frågan om hur långt jag kan fotografera med det objektivet... ;)

Sedan är det ju alltid också några som frågar om de får titta genom kameran och det objektivet. Och alla säger: ååååååå....

Ingen skänker spegeltelet en tanke fast det har större brännvidd och därför hade kunnat imponera än mer med sin förstoringsgrad...

Så visst har storleken betydelse... :)

Själv tycker jag det ofta är direkt störande att få denna uppmärksamheten när jag vill fotografera. Min koncentration blir ju inte bättre precis...

Numera använder jag sällan dessa stora objektiv på platser där risken för publik är stor.

fotohälsningar
Terje
 
Omvänt problem

När man fotografer människor så är det ofta en fördel med en mer "amatörmässig" kamera. Folk är rädda för att de ska komma i tidningen eller dyka upp någon annnstans när man kommer med sin stora motorkamera. Med en liten enkel kamera tycker flk att det gör inte så mycket om de blir plåtade. Dessutom ser de stora kamerorna så hotfulla ut.

Jag brukar skruva av motorerna på mina EOS:ar, välja mindre objektiv med fast bränvidd och inte ha kmeraväska när jag vil plåta folk för att de ska få större förtroende för mig. Prylarna blir annars som ett hinder mellan fotograf och motiv.
 
Re: Omvänt problem

froderberg skrev:
Jag brukar skruva av motorerna på mina EOS:ar, välja mindre objektiv med fast bränvidd och inte ha kmeraväska när jag vil plåta folk för att de ska få större förtroende för mig. Prylarna blir annars som ett hinder mellan fotograf och motiv.

Håller med. Mina klasskamrater brukade vara livrädda för min EOS med 70-300. Nu mot studenten var dock alla mer uppsluppna så det hade nog inte gjort något men jag höll mig till ett 28-90 och 50 ändå.
 
Jag fotograferade på studenten härom veckan och när studenttåget börjar närma sig så höjer jag min F5 och börjar ta några bilder. Det var väldigt få som ställde sig framför mig och när de märkte att jag stod där så flyttade dom på sig.

När jag tänker efter så var det en stor lucka runt omkring mig, ingen verkade våga ställa sig där jag stod.

En kvinna, med barn tog sin unge, gick åt sidan och efter att jag hade tagit en tre fyra bilder så tyckte hon nog att det var nog och frågade mig om jag var klar, jag sa nä... fast det gör inget, gå fram och kolla på tåget ni också *ler*.

Två sekunder senare kommer fotografen på lokaltidningen vandrande, ställer sig i jämte mig, tittar lite på mig, gör en konstig min och vandrar vidare, *ler*. Jag vet inte riktigt varför han gjorde minen men när jag kollade i tidningen på måndagen så var jag inte imponerad, men men... Han kanske tyckte jag hade valt ett dumt ställe att stå på, jag har inte framkallat bilderna än så han kanske hade rätt... *ler*

Annars så tyckte de flesta andra att jag såg riktigt proffsig ut, speciellt när jag sprang tvärs över stan för att få en chans till på att fota studenterna. *ler*, lite svettigt blev det i och för sig.
 
Brukar fota lite för skojs skull åt lokala fotbollsklubbens http://www.ostadkulle-sk.se/ hemsida. Lokaltidningen brukar också vara där och de brukar snegla lite när man står med D30 + BG-ED3 + 70-200/2,8.

Visst har stora kameror + objektiv en hög respekt/imponeringsfaktor men det kan bli jobbigt när folk frågar om de får "testa att zooma".

//David
 
D76 skrev:
.........................Visst har stora kameror + objektiv en hög respekt/imponeringsfaktor men det kan bli jobbigt när folk frågar om de får "testa att zooma".

//David
Vad i all världen får dig att tro att en stor kamera ger respekt??? Det är ju lika absurt som att tro att en kirurg skulle åtnjuta större respekt om han använder operationshandskar i storlek 14 (normalstorlek är 7 - 8 1/2) och förskärare i stället för skalpell samt en häcksax i stället för op-sax).
Sorry, det är kunnandet och resultatet som ger respekt, inte storleken på utrustningen. Us
 
Med respekt menar jag naturligtvis de exempel som tidigare nämnts i tråden då folk flyttar på sig och man får en 2m aktionsradie mitt i en folkmassa bara för att man kommer med stora telet.

"Respekt" var kanske ett lite felvalt ord, men för tillfället kommer jag inte på något bättre...

Sedan håller jag fullständigt med dig om att respekt i ett längre perspektiv uppnås genom gripande bilder och inte genom att ha värsta utrustningen.

Jag tror nog att vi har likartade åsikter, men att jag uttryckte mig lite klumpigt.

Mvh
David
 
Visst har stora kameror en hög "imponator-effekt". Folk kommer fram och vill kolla och snacka - lite jobbigt ibland.

Jag är lite avis på Nikon som kommit med en del mindre och smidigare gluggar i sin DX-serie. Hade gärna bantat ner min mark II och objektiven för att synas mindre.

Efter 15 års plåtande har mitt behov att synas snarare blivit ett behov av att inte synas.

/Magnus (som tänka bara köra vidvinkel på Hultsfred. 120-300/2,8 får ligga kvar hemma)
 
.Z. skrev:
Har nog inte bara med storleken på kameran att göra. Var på skolavslutning häromdagen med min OM-1:a och använde stativet till min 200, folk nästan rensade framför mig för att jag skulle få fotografera, barn blev bortschasade & vuxna hukade sig framför mig. Det slutade med att rektorn började omgruppera eleverna för att jag skulle få bättre bilder!

Ta med stativet så får ni verkligen respekt.

Larsa.

Det har inget med stativet att göra utan med kameran. Alla med någon form av hyffs och fason underlättar för någon som plockar fram en OM-1:a. Den kameran förtjänar bara de bästa förutsättningarna.
 
När jag började fotografera för mera år sedan än vad som är roligt att tänka på var "candid shootin" det som gällde. Tysta svarta kameror med genomsiktssökare (Leica och Canon VI och VII) med vidvinkel 35 mm (jaja, garva ni....) det som gällde. Henri Cartier-Bresson var en av de stora förebilderna tiita här: http://www.photology.com/bresson/ .....dit når jag aldrig någonsin..... Gärna hade man kameran under rocken och lång trådutlösare. Det där har följt mig hela mitt fotoliv. Jag har idag drivit det dithän att jag kan plåta folk tämligen obemärkt med mellanformatskamera.
Imponeringsfaktorn ger jag blanka tusan, det är långt viktigare att dölja kameran då jag fotograferar människor. Men i naturen är man ju ensam (undantag: fotosidans Ölandsresa....;-)) ) och kan t.o.m. ställa skrotet på stativ.
Us
 
Usch, jag tycker det är jättejobbigt att bli uppmärksammad när jag kommer med kameran och ska foto något offentligt och nyfikna människor dyker upp, det gör att jag blir nervös och vågar inte riktigt fota det jag vill.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar