Stjärnor runt lampor???

[RG]

Tyckaren skrev:

Hur många har nytta av VR/IS på 18mm f/3,5? På 300 f/ 5,6mm är det ju ganska solklart.

Hälsningar

Adam

Jag har det på 5,8mm när det skymmer på.

 

[JojjoGbg]

Tyckaren skrev:
_____________________________________________

Det har samma prestanda som kitoptiken förutom IS.

Glöm det! Det är skarpare än många dyrare objektiv!
Inte alls samma "förutom IS".

 

[erik-lingärde]

Inte testat själv, men enligt Cyberphoto är kvaliteten på bilderna nästan lika bra som på Tamron 28-75/2,8, mest ute i hörnen som Tamron var lite skarpare... Och den är ju dyrare så.

Sen såg jag nån annan recension på Canons nya, och enligt den var det betydligt bättre än kit-objektivet. Tyvärr har jag slarvat bort länken...

Äsch detta var offtopic, men ändå lite intressant med denna nya normalzoomen tycker jag

 

[johnnynu]

FlyerOne skrev:
Lens flare brukar användas som ett samlingsbegrepp för allt oönskat ljus som uppstår i ett linssystem pga interna reflektioner i objektivhus, linssytor etc. samt ljusspridning genom inhomogeniteter eller små föroreningar inuti glaset.

Är begreppet verkligen för oönskat ljus?
Finns en funktion i Photoshop som heter ljust lens flare för att lägga till stjärn/ljus effekt.

Visst är det oönskat när det uppkommer då det blir kritvitt och inte går att reparera förutom att ändra färg på det.

 

[Skuggan30]

Jag vet inte om jag har fel, men det finns stjärn filter som gör att ljusets strålar blir stjärnor

 

[Pupillen]

Fenomenet beror på helt vanliga reflexer i bländarlamellernas kanter (inte på diffraktion). Är lamellerna någorlunda RAKA får man då dessa långa distinkta ljusstrålar vinkelrät mot månghörningarnas sidor. Att fenomenet ökar vid nedbländning beror helt enkelt på att bländarens omkrets minskar linjärt och ytan kvadratiskt (av samma skäl ökar även andra ströljusfenomen som härrör från bländarkanten vid nedbländning).

Att vi inte ser detta med våra egna ögon beror alltså på att våra pupiller inte har några raka kanter utan är runda samt eventuellt på mindre kantreflexer, vi har ju i alla fall inga metall-lameller som kan bli blankslitna

 

[Galaxens President]

Kan det verkligen stämma?

Således borde stjärnornas storlek påverkas av avståndet till ljuskällan och på oändligt avstånd inte uppstå alls då ljuset inte reflekteras mot en yta parallell med infallsriktningen. Fokuserat på nära håll skulle stjärnorna bli riktigt stora.

Eller?

 

[Pupillen]

Jag menar de reflexer som sker i lamellernas "egg" så avståndet spelar ingen roll (annat än för den ljusmängd som träffar eggen naturligtvis). Täck för en skarp ljuskälla med en vass kniv så syns de reflexer jag menar rätt tydligt. Sotar man sedan eggen blir det mindre reflexer, det skulle det ju inte bli om det var diffraktion. Diffraktionens våglängdsberoende skulle ju orsaka färgfenomen också.

 

[Pupillen]

Pupillen skrev:
Fenomenet beror på helt vanliga reflexer i bländarlamellernas kanter (inte på diffraktion).

Det där låter ju väldigt konstigt när jag nu läser det. Jag var så inne på astronomiuttrycket "diffraktionsstjärnor" och ville bara påpeka att även andra faktorer spelar in med vanliga objektiv. Vad jag menade var alltså att fenomenet ofta FÖRSTÄRKS av reflexer i "lamelleggen" och alltså inte ENBART beror på diffraktion.

Sedan missförstod jag nog Rickards välbefogade invändning (jag misstänker nu att du reagerade på ovanstående mening). Jag glömde jnaturligtvis ett "ENBART" i min konstiga replik också (i näst sista meningen framför "diffraktion").

 

[Lackner]

Så det enda sättet att minska dessa "stjärnor" är alltså att ha en stor bländare?

Finns det nåt filter man kan skruva på för att motverka detta?

 

[Pupillen]

Lackner skrev:
Så det enda sättet att minska dessa "stjärnor" är alltså att ha en stor bländare?

Finns det nåt filter man kan skruva på för att motverka detta?

Nej, själva diffraktionsstjärnorna beror på bländarens storlek och form. Det som går att göra vid en viss given bländarstorlek ligger därför hos tillverkaren som genom att välja antal och krökning på bländarlamellerna kan påverka utseendet på stjärnorna. Med helt raka lamellkanter blir strålarna långa och distinkta och genom att kröka dem kan man få strålarna att ”vidgas” så att ljuset sprids ut snabbare och därför inte når så långt från ljuskällan. Kröker man dem så att bländaren blir helt rund så ”vidgas” alltså ljusstrålarna så att de kommer kant i kant och därför inte längre syns som enskilda stålar utan som ett rätt snabbt avtagande sken runt ljuskällan. Här gäller det dock att inte nöja sig med att göra hålet NÄSTAN helt runt för i så fall kommer strålarna bara att vidgas så mycket att de NÄSTAN hamnar kant i kant men lämnar en liten glipa emellan, dessa glipor kommer då att se ut som ”mörkerstrålar” som kan vara väl så störande som ljusstrålar

Det bör nog också poängteras att det vi ser så tydligt runt enormt överexponerade ljuskällor finns närvarande runt varje annan enskild motivdetalj också! Skillnaden är bara att strålarna i dessa fall är så extremt ljussvaga (eftersom de ju härrör från mer ”normalljusa” detaljer) att vi inte ser dem utan ”bara” upplever att skärpans briljansdel försämras vid kraftig nedbländning (skärpans upplösningsdel försämras långsammare av diffraktion och kan därför klara ytterligare lite nedbländning, men normalt behöver vi ju båda delarna för att uppleva bilden som skarp).