Stjärnföljare, Enklare astrofoto, timelaps. Råd önskas.

[pdahlen]

"Bulan" hinner flytta sig över en stor del av bilden så det är svårt att hinna med jättemånga exponeringar.
Ikväll så kom molnen plötsligt och stängde så var det över...

Tror ni att Siril kan klara av justeringen av t.ex 4 olika serietagningar om man vrider kameran tillbaks till startpunkten (bulans placering i sökaren) vid varje ny serie?

Det går säkert bra att backa tillbaka och köra några serier till. Dessa hundra du har tagit kan du använda även i nästa stackning. Antingen stackar du om allt i en batch med de nya filerna eller så kan du återanvända den result.fit som du redan har. Då tror jag det är bättre att du kör nästa körning separat och får en result.fit till och sedan gör du en ny stackning enbart med dina result-filer. Jag gör så om jag har använt olika filter att jag stackar först varje filter för sig och sedan slår ihop mina result filer till en fil.

Det var väl tur att du inte gav upp efter en halv dags motgångar, detta ser riktigt bra ut

 

[J O Härnström]

Då har jag nog förstått det rätt.
Om jag då tar en ny serie ikväll så bör stjärnbilden se exakt likadan ut som igår. Man bör t.ex enkelt kunna slå ihop flera "result" TIFF via olika lager i Photoshop.

Hur öppnar man flera result-filer för att stacka dem i Siril?

(En parentes. ISO 6400 blev OK och bruset mindre än förväntat. Siril hanterar det bra. Vanliga foton i RAW med brus från högt ISO behandlar jag i Camera RAW ACR och behöver inte Topaz. Men det fungerar inte på TIFF, endast på RAW)

Nja. För att komma vidare och kunna ta intressanta astrobilder så måste jag investera.
Att börja med star tracker och använda EOS R5 känns undermåligt. Främst för IR filtret som tar bort viktiga färger.
Så egentligen är det klokaste att köra fullt ut med astrokamera, teleskop etc.
Men den motivationen saknas.
Det har varit kul och utmanande att i all enkelhet prova på lite. För att få en uppfattning vad det handlar.
Att få input från vänliga medlemmar här på FS är värdefullt.

 

[pdahlen]

Ja stjärnbilden ser lik ut. Som jag skrev tidigare så kan du stacka om de gamla med de nya och filerna och få en ny result.fit fil.

Alternativt om det blir många filer (eller andra orsaker), är att stacka ihop i ett antal olika batcher. För att slå ihop resultaten så ska man inte använda PS utan lägga in resultat filerna i Lights mappen och stacka ihop dessa med script utan kalibreringsfiler, därefter fortsätter man steg för steg i Siril.

Det är väl en bra början att göra som du gjort, du kan ju prova Andromedagalaxen också, på samma sätt.

Hur man går vidare finns ju inget rakt svar på, du kan ju fortsätta med din utrustning och fotografera Vintergatan med vidvinkel, kan bli riktigt vackert.

Eller så köper man en Goto rigg och går sakta framåt med mer och mer.

Eller så tittar man på Seestar och använder den för DSO

 

[J O Härnström]

Andromeda
Ikväll hann jag ta fler bilder (än igår på Orions nebulosa) men även denna gång så hopades sig molnen eller snarare diset och ställde till det. Först var det stjärnklart men i takt med att nattkylan tog över så tilltog diset.
Bilden på galaxen består av 300 exponeringar (kanske borde jag har rensat bort de sista pga diset)
Svårigheten var att rikta in kameran med 3 olika serier á 100 bilder eftersom galaxen är för ljussvag för mina ögon.

Inte mycket att visa upp men kan ändå vara intressant eftersom bilden är tagen utan stjärnföljare eller annan astroutrustning.

Andromeda Galaxy:

 

[pdahlen]

Andromeda
Ikväll hann jag ta fler bilder (än igår på Orions nebulosa) men även denna gång så hopades sig molnen eller snarare diset och ställde till det. Först var det stjärnklart men i takt med att nattkylan tog över så tilltog diset.
Bilden på galaxen består av 300 exponeringar (kanske borde jag har rensat bort de sista pga diset)
Svårigheten var att rikta in kameran med 3 olika serier á 100 bilder eftersom galaxen är för ljussvag för mina ögon.

Inte mycket att visa upp men kan ändå vara intressant eftersom bilden är tagen utan stjärnföljare eller annan astroutrustning.

Andromeda Galaxy:

Jag skulle haft fint väder på dag och natt men det en tjock dimma istället. Det blev riktigt bra med tanke på hur du fotograferar. Men pröva att följa alla stegen i videon, att ta bort alla stjärnorna, gå via GHS, spara ut och redigera den stjärnlösa bilden i LR, exportera tillbaka till Siril och därefter lägg tillbaka kanske 30-60% av stjärnorna efter tycke och smak

 

[Ventures]

Andromeda
Ikväll hann jag ta fler bilder (än igår på Orions nebulosa) men även denna gång så hopades sig molnen eller snarare diset och ställde till det. Först var det stjärnklart men i takt med att nattkylan tog över så tilltog diset.
Bilden på galaxen består av 300 exponeringar (kanske borde jag har rensat bort de sista pga diset)
Svårigheten var att rikta in kameran med 3 olika serier á 100 bilder eftersom galaxen är för ljussvag för mina ögon.

Inte mycket att visa upp men kan ändå vara intressant eftersom bilden är tagen utan stjärnföljare eller annan astroutrustning.

Andromeda Galaxy:

Sådär blir mina bilder också med en exponering genom nikons 200-500/5,6.
Jag tycker att det är lite "fusk" att mixtra med bilderna som egentligen bara blir fotomontage.
Jag vet att det låter puritanskt och att de fantastiska färgglada nebulosabilderna aldrig skulle existera utan att slå ihop flera bilder. Tittar man på olika fotografers skapelser så varierar färger och utseende beroende på vem som och hur bilderna är "tillverkade". "Ta bort och lägg till stjärnor" blir ju aldrig autentiskt utan ett uttryck för fotografens fantasi. Ungefär som motivlackerarnas verk på 80-talet när det var populärt med stjärnor och galaxer på amerikanska bilar.
Bara mina tankar, eller bara "surt sa räven"

 

[J O Härnström]

Sådär blir mina bilder också med en exponering genom nikons 200-500/5,6.
Jag tycker att det är lite "fusk" att mixtra med bilderna som egentligen bara blir fotomontage.
Jag vet att det låter puritanskt och att de fantastiska färgglada nebulosabilderna aldrig skulle existera utan att slå ihop flera bilder. Tittar man på olika fotografers skapelser så varierar färger och utseende beroende på vem som och hur bilderna är "tillverkade". "Ta bort och lägg till stjärnor" blir ju aldrig autentiskt utan ett uttryck för fotografens fantasi. Ungefär som motivlackerarnas verk på 80-talet när det var populärt med stjärnor och galaxer på amerikanska bilar.
Bara mina tankar, eller bara "surt sa räven"

Naturligtvis så fungerar tekniken så. Vad man sen har för värderingar om det hela är varierar ju i högsta grad.
Det rent puritanska är egentligen en avbildning av vad man kan se med ögat. Helst så realistiskt som möjligt.
I realiteten är väl endast någon promille av alla fotografiska bilder som tas idag puritanska.
AI är inblandat i nästan allt fotograferande.
Astrofoto blir t.ex ganska meningslöst om inte sensorer utan IR-filter fanns.
Eller utan långa, skarpa teleskop och multiexponeringar. Etc. osv. mm.

 

[J O Härnström]

Jag skulle haft fint väder på dag och natt men det en tjock dimma istället. Det blev riktigt bra med tanke på hur du fotograferar. Men pröva att följa alla stegen i videon, att ta bort alla stjärnorna, gå via GHS, spara ut och redigera den stjärnlösa bilden i LR, exportera tillbaka till Siril och därefter lägg tillbaka kanske 30-60% av stjärnorna efter tycke och smak

Jag ska kika närmare på GHS som kräver en hel del inlärning.
Men i min mediokra bild av galaxen finns nog inte så mycket mer information att finna.
Den användbara delen som finns inom histogrammets kurva är väldigt smal. Drar man bara lite i spakarna så antingen sotar bilden igen eller så blir det grått och brusigt (myrornas krig).
Hittills tycker jag att det enklaste och bästa är att endast göra en preliminär stretch i Siril, banta ned 32 bit till TIFF 16 bit och hantera resten i Camera RAW.
Då blir metoden: Preprocess med stackning i Siril. Beskära, background extraction, color calibration, remove green noise, stretch med histogram transformation i Siril. Resten av bearbetningen i photoshop.

(Jag har nya bilder på Orions nebulosa från igår innan diset kom som längtar efter en omgång i Siril)

 

[J O Härnström]

Jag har läst på lite om astrokameror och skillnader mellan färg mot mono.
En vanlig kamera är ju trimmad för att återge jordelivet så realistiskt som möjligt. Med tyngdpunkt på det gröna spektrat som våra ögon är mest känsliga för. Det medför att färgfiltret framför sensorn består till 50% grönt, 25% rött och 25% blått.
Och så finns IR-filtret som blockerar oönskade infrarött ljus.
Ett problem är att man använder samma typ av färgfilter fast utan IR även i astrokameror. Det ideala vore egentligen om RöttGröntBlått var jämnt fördelat. En fundering är om det i viss mån skulle kunna utjämna skillnaderna mellan färgkamera och monokamera.

 

[pdahlen]

Sådär blir mina bilder också med en exponering genom nikons 200-500/5,6.
Jag tycker att det är lite "fusk" att mixtra med bilderna som egentligen bara blir fotomontage.
Jag vet att det låter puritanskt och att de fantastiska färgglada nebulosabilderna aldrig skulle existera utan att slå ihop flera bilder. Tittar man på olika fotografers skapelser så varierar färger och utseende beroende på vem som och hur bilderna är "tillverkade". "Ta bort och lägg till stjärnor" blir ju aldrig autentiskt utan ett uttryck för fotografens fantasi. Ungefär som motivlackerarnas verk på 80-talet när det var populärt med stjärnor och galaxer på amerikanska bilar.
Bara mina tankar, eller bara "surt sa räven"

Kan hålla med dig till en viss del och det är på astrofoto som jag har gått utanför mina egna satta ramar för naturbilder. Men om vi börjar med stackning så påverkar detta inte bilden på något mer sätt att du får mer adderat ljus och att du sänker bruset. Om nu Jan tex tar 300 bilder på vardera 0.5s så är det ingen skillnad mot att ta bilden med 150s. Eller att jag tar ett par hundra bilder på vardera 5min för att bygga upp en bild på några timmars exponering.

Att reducera antal stjärnor, så har du en poäng, men det finns tex mörka nebulosor som man inte ser alls i bilden om man har kvar stjärnorna så för att få dessa vackra motiv att framstå så måste man minska stjärnorna. I processen av bilden så är det också mycket lättare att få fram nebulosan om denna redigeras separat utan stjärnor för att senare i processen lägga tillbaka dessa helt eller delvis.

När det gäller falska färger, så har du också en poäng men då tex NASA använder denna färgsättning i ett vetenskapligt syfte för att visa var det är väte, syre så kan även amatörfotografer använda denna palett kan jag tycka

 

[pdahlen]

Jag har läst på lite om astrokameror och skillnader mellan färg mot mono.
En vanlig kamera är ju trimmad för att återge jordelivet så realistiskt som möjligt. Med tyngdpunkt på det gröna spektrat som våra ögon är mest känsliga för. Det medför att färgfiltret framför sensorn består till 50% grönt, 25% rött och 25% blått.
Och så finns IR-filtret som blockerar oönskade infrarött ljus.
Ett problem är att man använder samma typ av färgfilter fast utan IR även i astrokameror. Det ideala vore egentligen om RöttGröntBlått var jämnt fördelat. En fundering är om det i viss mån skulle kunna utjämna skillnaderna mellan färgkamera och monokamera.

Jo det stämmer att sensorn är en RGGB för färgkamera, utan IR filter eller att det sitter ett IR filter på kameran (men skär vid en annan våglängd än den i en vanlig kamera). Eftersom en färgkamera enbart samlar in 25% av en viss färg och monokameran samlar in 100% å andra sidan måste du köra monokameran med 3-4 filter för att bygga upp bilden. Att astrokameran har en RGGB sensor är nog kanske bara en prisfråga, att kunna använda ganska vanliga sensorer och hålla nere priset jämfört med en specialgjord sensor, men jag vet inte

 

[J O Härnström]

Orions nebulosa försök 2 eller "vägs ände"
Igår kväll han jag ta 350 bilder (vred kameran 5 ggr) på nebulosan.
Med EOS R5 och EF 300mm f2.8 350x0,5s ISO 6400.
(Dis i luften trängde in senare och mitt försök på Adromeda galaxen blev påverkat av diset tyvärr.)

Resultat blev påtagligt bättre än första försöket med 100 exponeringar.
Samtidigt har jag kommit till vägs ände för astrofoto. Vid vägskälet måste jag välja att vandra tillbaks och vara tillfreds med den lilla utflykten jag gjort.
Eller välja att blicka framåt och skaffa bättre medel för vidare utforskning under en resa mot nya mål.
Uttryckt på ett annat sätt, man måste lära sig krypa innan man kan gå.

Orions nebulosa försök 2:

 

[pdahlen]

Orions nebulosa försök 2 eller "vägs ände"
Igår kväll han jag ta 350 bilder (vred kameran 5 ggr) på nebulosan.
Med EOS R5 och EF 300mm f2.8 350x0,5s ISO 6400.
(Dis i luften trängde in senare och mitt försök på Adromeda galaxen blev påverkat av diset tyvärr.)

Resultat blev påtagligt bättre än första försöket med 100 exponeringar.
Samtidigt har jag kommit till vägs ände för astrofoto. Vid vägskälet måste jag välja att vandra tillbaks och vara tillfreds med den lilla utflykten jag gjort.
Eller välja att blicka framåt och skaffa bättre medel för vidare utforskning under en resa mot nya mål.
Uttryckt på ett annat sätt, man måste lära sig krypa innan man kan gå.

Orions nebulosa försök 2:

Riktigt snyggt och tänker man på att du har använt 350x0,5s och jag har använt 2-3 timmar på Orion så förstår man att det är en skillnad. Fast det kliar ju i fingrarna att se om man hade kunnat dra mer i spakarna på din bild

 

[dJb]

Jag har läst på lite om astrokameror och skillnader mellan färg mot mono.
En vanlig kamera är ju trimmad för att återge jordelivet så realistiskt som möjligt. Med tyngdpunkt på det gröna spektrat som våra ögon är mest känsliga för. Det medför att färgfiltret framför sensorn består till 50% grönt, 25% rött och 25% blått.
Och så finns IR-filtret som blockerar oönskade infrarött ljus.
Ett problem är att man använder samma typ av färgfilter fast utan IR även i astrokameror. Det ideala vore egentligen om RöttGröntBlått var jämnt fördelat. En fundering är om det i viss mån skulle kunna utjämna skillnaderna mellan färgkamera och monokamera.

Jag har använt både färgkamera (ZWO ASI 2600MC) och monokamera (ZWO ASI 1600MM). På bredbandsobjekt som t ex galaxer så är skillnaden i praktiken ganska liten. Den stora fördelen med mono är att man kan fota med smalbandsfilter i våglängderna hydrogen-alpha, sulphur-II och oxygen-III och därigenom visuellt återge gasförekomster i nebulosor. För att göra det använder man sedan olika vedertagna paletter, t ex Hubble-paletten. Här är exempelvis en bild på Pacman-nebulosan fotograferad med monokamera och lite drygt 6 timmars total exponering med vardera ca 2 timmar per HA, SII och OIII:

Pacman Nebula

Pacman Nebula fotad i HA, Sii och Oiii (smalband) med monokamera. Ca 2 timmar per kanal, totalt drygt 6 timmar. Stjärnor fotograferade i RGB (30 st x 20 sek per kanal). Stackad i AstroPixelProcessor, processad i PixInsight Fotad genom en William Optics Fluorostar 110 Kamera: ZWO ASI1600MM...

www.fotosidan.se

Stjärnor blir dock fula när man fotar smalband så jag fotade stjärnorna i RGB med 20 sek+ 30 exponeringar per kanal och adderade dem sedan.

Autentiskt eller inte, det kan man diskutera på samma sätt som alla andra fotografiska tekniker, men inom astrofoto är det vedertaget och det sätt som även bilderna från Hubble och James Webb tas fram.

En annan fördel med mono/smalband är att man inte är lika känslig för ljusföroreningar då man fotar i andra våglängder.

Rent handhavandemässigt så tyckte jag det var ett lyft att gå från en dslr till astrokamera. Jag fotar via en liten dator (asiair) och styr allt med en padda.

Jag började f ö med en billig Canon EOS som jag köpte begagnat och astromoddade själv. Första bilderna blev inte så imponerande, men när jag nu några år senare processat om dem så ser jag att datan ändå var rätt bra. Väldigt mycket inom astrofoto handlar om att lära sig processa datan.

 

[J O Härnström]

Riktigt snyggt och tänker man på att du har använt 350x0,5s och jag har använt 2-3 timmar på Orion så förstår man att det är en skillnad. Fast det kliar ju i fingrarna att se om man hade kunnat dra mer i spakarna på din bild

He he, det förstår jag mycket väl. Om du gav den en rejäl omgång så skulle den hyfsa till sig kan jag tänka!

 

[J O Härnström]

Jag har använt både färgkamera (ZWO ASI 2600MC) och monokamera (ZWO ASI 1600MM). På bredbandsobjekt som t ex galaxer så är skillnaden i praktiken ganska liten. Den stora fördelen med mono är att man kan fota med smalbandsfilter i våglängderna hydrogen-alpha, sulphur-II och oxygen-III och därigenom visuellt återge gasförekomster i nebulosor. För att göra det använder man sedan olika vedertagna paletter, t ex Hubble-paletten. Här är exempelvis en bild på Pacman-nebulosan fotograferad med monokamera och lite drygt 6 timmars total exponering med vardera ca 2 timmar per HA, SII och OIII:

Pacman Nebula

Pacman Nebula fotad i HA, Sii och Oiii (smalband) med monokamera. Ca 2 timmar per kanal, totalt drygt 6 timmar. Stjärnor fotograferade i RGB (30 st x 20 sek per kanal). Stackad i AstroPixelProcessor, processad i PixInsight Fotad genom en William Optics Fluorostar 110 Kamera: ZWO ASI1600MM...

www.fotosidan.se

Stjärnor blir dock fula när man fotar smalband så jag fotade stjärnorna i RGB med 20 sek+ 30 exponeringar per kanal och adderade dem sedan.

Autentiskt eller inte, det kan man diskutera på samma sätt som alla andra fotografiska tekniker, men inom astrofoto är det vedertaget och det sätt som även bilderna från Hubble och James Webb tas fram.

En annan fördel med mono/smalband är att man inte är lika känslig för ljusföroreningar då man fotar i andra våglängder.

Rent handhavandemässigt så tyckte jag det var ett lyft att gå från en dslr till astrokamera. Jag fotar via en liten dator (asiair) och styr allt med en padda.

Jag började f ö med en billig Canon EOS som jag köpte begagnat och astromoddade själv. Första bilderna blev inte så imponerande, men när jag nu några år senare processat om dem så ser jag att datan ändå var rätt bra. Väldigt mycket inom astrofoto handlar om att lära sig processa datan.

Värdefull information och en mycket snygg bild!
Borde det inte gå (i alla fall i teorin) att tillverka smalbandsfilter som fungerar även med färgkamera? Eller finns de intressanta våglängderna utanför det som färgkameran kan registrera?
Din färgkamera har dynamiskt omfång på 16 bit, det är inte illa.

 

[pdahlen]

Värdefull information och en mycket snygg bild!
Borde det inte gå (i alla fall i teorin) att tillverka smalbandsfilter som fungerar även med färgkamera? Eller finns de intressanta våglängderna utanför det som färgkameran kan registrera?
Din färgkamera har dynamiskt omfång på 16 bit, det är inte illa.

Jag har Ultimate smalbandfilter som jag använder till de flesta nebulosor som inte är reflekterade

[2022 NEW] Optolong L-Ultimate dual-3nm filter-Optolong Optics Co.,Ltd.

It's about a 3nm dual band designed to drastically reduce the effect of light pollution, the 3nm isolates the nebulae's emissions into H-Alpha (red) and OIII (green-blue). It blocks light pollution, maximizes the signal from nebulae, and darkens the sky background. It also blocks artificial...

www.optolong.com

 

[dJb]

Värdefull information och en mycket snygg bild!
Borde det inte gå (i alla fall i teorin) att tillverka smalbandsfilter som fungerar även med färgkamera? Eller finns de intressanta våglängderna utanför det som färgkameran kan registrera?
Din färgkamera har dynamiskt omfång på 16 bit, det är inte illa.

Tackar! Det finns olika filter, men det är inget jag själv testat och nånstans förlorar man väl något jämfört med att använda alla pixlar hos en monosensor. Står lite i den här tråden:

https://www.cloudynights.com/topic/798491-narrowband-imaging-with-an-osc/

Ja, ZWO 2600 har en fantastisk sensor (Sony IMX 571). Jag är sugen på att skaffa monoversionen, men jag fick ett bra pris på en begagnad 1600MM så den får duga ett tag till.

Nackdelen med monokamera är att man som nämnts måste fota igenom alla filter för att få en bild. För en färgbild så behövs fyra filter LRGB. Här i landet är ju klara kvällar/nätter en bristvara så jag har flera gånger varit med om att moln drar in så man måste avbryta. Med en färgkamera så får man ju data som kan bli en bild oavsett.

En annan nackdel är att mono kostar lite mer. Dels är kameran dyrare, dels så behöver man filterhjul och filter. Sju stycken filter om man vill fota både smalband och det synliga spektrat och bara de kostar ca 10000.

 

[J O Härnström]

Jag hittade en bra tutorial om den star tracker som rekommendrras av många, Sky-Watcher star adventurer GTi.
Om hur man använder den med just min kamera EOS R5 och objektiv RF100-500mm.
Exponeringstider upp till 30s fungerar bra enligt videon men över 1min så blir det instabilt. Man visar upp några fina bilder med exponering (20-40)x 30s f7.1 500mm ISO 1000.
Bra information även om hur man tar biases, darks, flats.
Helt klart intressant för mig om jag ska fortsätta med astro och har lust att spendera pengar på grejor.

 

[pdahlen]

Jag fotograferade med Goto rigg och vanlig kamera i kanske ett år, jag var nöjd med bilderna då men kameran var ju en återvändsgränd med IR filter och inte möjlighet att använda smalbandsfilter. Efter att skaffat en astrokamera och filteradapter, så var det ett stort steg som egentligen gjorde att det jag fotograferade före kom i glömska men allt jag har fotograferat efter är det jag nu använder och även återanvänder