Annons

Spekulation: Prissättning på D700:ans efterträdare?

Produkter
(logga in för att koppla)
Tror ni verkligen att en billigare FX-kamera skulle göra att det såldes fler dyra FX-objektiv?

Om man lyssnar på dem som vill ha den är det dem som allra helst vill ha en Leica M9 för att den är så kompakt och då hänger de ju inte på ett 24-70 eller 70-200 som får vilken kamera som helst att se liten ut och all kompakthet är förlorad.

Jag tror snarare att de som köper en mindre billigare FX-kamera skulle köpa ett 35/2 och ett 50/1,8 på sin höjd.

Det lär inte sälja några större mängder macroobjektiv eftersom man får sämre förstoring med samma objektiv. Det lär inte heller sälja några större mängder teleobjektiv eftersom samma räckvidd blir ordentligt mycket dyrare till FX och då är vi ändå inne på investeringar där kamerahuset bara är en liten del av utrustningen. Inte heller lär de som sagt köpa några större mängder zoomar eftersom de är såpass stora till FX. Möjligen 70-300 VR eftersom det ger liknande prestanda som 70-200/2,8 ger på DX.

Det är nog snarare av omtanke om sin objektivförsäljning de inte säljer en billigare FX tyvärr....
 
D700 kostade halva priset gentemot D3 och påverkade därmed försäljningen av den modellen negativt. En FX DSLR för mindre än halva priset av vad D700 kostade skulle påverka än mer och ofelbart leda till ett vinsttapp för Nikon. Dessutom skulle en avskalad, enkel, billig FX DSLR markera en nyorientering för Nikon - från värdeskapande kameror med högt pris till enkla kameror med lägsta möjliga pris.

Till detta måste man också lägga frågan hur många som i dag inte köpt en FX DSLR som skulle göra det om en sådan förenklad modell fanns. Proffsen har redan köpt FX. De flesta entusiaster har också gjort det (D700). Vilka finns kvar som ännu inte köpt en FX DSLR? Och satt på sin spets: Hur många skulle föredra en "D7000 FX" för 10990 kronor i samma hus som D7000 men endast 12 MP, 5 punkters AF-system, ingen liveview eller video, 3 bps mm gentemot nuvarande D7000 med sin 16 MP sensor och alla andra funktioner?

Jag tänker på en stor grupp fotografer som inte bryr sig om senaste tekniken men ändå är ute efter så rena bilder som möjligt i trixiga ljussituationer och gärna vill använda sina FX gluggar på det sätt dom var byggda för en gång. Back to the roots helt enkelt. Mitt i all teknikhets inom foto finns ju även en konservativ ådra genom det hela, jag tror inte man skall underskatta den. Sen om det är Nikon eller någon annan som vill eller kan träffa rätt i den målgruppen låter jag vara osagt. Men om jag får önska så är det Nikon.

D700:an sänkte D3:ans försäljning, visst, men jag tror det berodde på hela paketet. D700:an har mer pro-egenskaper gemensamt med D3 än bara sensorn. Vädertätad, snabb serietagning (med MB-D10 visserligen), stryktålig. Många ser den ju som en D3 i mindre skal…vilket det ju faktiskt är.

Summa summarum; en mindre FX kamera måste inte nödvändigtvis konkurrera med D700/800 bara för sensorns skull. Inte heller måste den ligga på en prisnivå som ger fel signaler. Om jag bara skall höfta till en siffra så håller jag med Per.
 
Om Nikon gjorde som du sa och tog fram ett enkelt hus med sensorn från D3s, ingen liveview, ingen video, 3 bps, 5 punkters AF-system etc för 15.000 kronor vad skulle effekten bli på

a) Nikons vinstmarginal,

b) Nikons övriga sortiment?


Nikon skulle vara "först på pucken" att ta en position som man idag inte har, så länge som man är tydlig i att marknadsföra ett sådant hus som just en högkvalitativ instegsmodell. Att ett sådant hus skulle kanibalisera på de dyrare modellerna i någon större utsträckning är föga sannolikt. (Säljer BMW färre 530d bara för att man introducerade 120d?)
De allra flesta konsumenter fattar inte köpbeslut utifrån "rationella skäl", även om man ofta vill "ursäkta" sina beslut utifrån just sådana skäl. Dessutom är det stor skillnad på kundgrupp och målgrupp - många glada amatörer skulle nog fortsättningsvis dregla efter D3/D4, eller de enklare syskonen och slå till, så fort tillfälle ges.
 
Vi kan inte veta vilka prismarginaler Nikon har på olika produkter, och spekulationer ger inte så mycket. Jag tror inte att en enklare FX-kamera skulle kanibalisera så mycket på D3-serien, eller D700 för den delen heller. Jag tror däremot att fler objektiv skulle säljas. Man kan inte använda FX-objektiven fullt ut på en DX-kamera eftersom det ger en skenbar brännviddsförlängning. Det är en nackdel i objektivens vidvinkliga läge. Vid en given bildvinkel kan man inte få samma korta skärpedjup heller. Jag tycker inte Nikon borde byta någon stragegi, utan bredda sin produktportfölj med en enklare FX-kamera.

Kannibaliserar D700 mycket på D3-serien? Finns det information från Nikon om det?
 
Nikon skulle vara "först på pucken" att ta en position som man idag inte har, så länge som man är tydlig i att marknadsföra ett sådant hus som just en högkvalitativ instegsmodell. Att ett sådant hus skulle kanibalisera på de dyrare modellerna i någon större utsträckning är föga sannolikt. (Säljer BMW färre 530d bara för att man introducerade 120d?)
De allra flesta konsumenter fattar inte köpbeslut utifrån "rationella skäl", även om man ofta vill "ursäkta" sina beslut utifrån just sådana skäl. Dessutom är det stor skillnad på kundgrupp och målgrupp - många glada amatörer skulle nog fortsättningsvis dregla efter D3/D4, eller de enklare syskonen och slå till, så fort tillfälle ges.

Mellanformat är riktigt dyrt.

FX är dyrt.

DX är hyfsat billigt.

Varför säljer inte Hasselblad en riktigt "billig" MF med 21 MP för 65.000 kronor?

Varför prissatte Nikon D3x så högt som över 70.000 kronor när de skulle sålt så många fler exemplar om den istället kostat 35.000 kronor?

Måste verkligen en D3/D3s kosta dubbelt så mycket som en D700?

DX står för 9 av 10 sålda DSLR. Vinstmarginalerna är relativt små. FX-kamerorna säljs i relativt små volymer men med höga marginaler. Om Nikon gav ut en "instegsmodell" i FX-format för 9895 kronor skulle den ha en liten vinstmarginal och dessutom dels sänka volymerna för dyrare FX-kameror (då många som i dag "tvingas" köpa en D700 skulle nöja sig med den enkla FX-modellen), dels sänka både volym och vinstmarginaler för DX-kamerorna (då en del som tidigare köpt DX skulle köpa den enkla FX-kameran och det låga FX-priset skulle tvinga Nikon att sälja sitt DX-sortiment till lägre pris).

Summa summarum: Det skull blir en dyr affär för Nikon att sälja en FX DSLR för billigt.
 
Senast ändrad:
Vi kan inte veta vilka prismarginaler Nikon har på olika produkter, och spekulationer ger inte så mycket. Jag tror inte att en enklare FX-kamera skulle kanibalisera så mycket på D3-serien, eller D700 för den delen heller. Jag tror däremot att fler objektiv skulle säljas. Man kan inte använda FX-objektiven fullt ut på en DX-kamera eftersom det ger en skenbar brännviddsförlängning. Det är en nackdel i objektivens vidvinkliga läge. Vid en given bildvinkel kan man inte få samma korta skärpedjup heller. Jag tycker inte Nikon borde byta någon stragegi, utan bredda sin produktportfölj med en enklare FX-kamera.

Kannibaliserar D700 mycket på D3-serien? Finns det information från Nikon om det?

Brännviddsförlängningen får man anpassa sig till genom att använda adekvata objektiv. Det finns både vidvinklar och nomalzoomar som fungerar utmärkt. Ett 50/1.4 fungerar som ett 75/2 på FX och är betydligt billigare än ett 85/1.4.

Om det enligt dig finns ett stort uppdämt behov av en enkel FX DSLR bland missnöjda DX-fotografer som vill köpa FX-objektiv "som fungerar som det var tänkt" skulle det inverka negativt på både försäljningen av DX-kameror och DX-objektiv. Frågan är varför dessa fotografer INTE vill betala det dubbla för huset men det dubbla för objektiven. Vari ligger logiken?

D700 har givetvis tagit andelar från D3 då priset är så fördelaktigt i förhållande till den lilla skillnaden i kvalitet och prestanda. Canon 5 D MK II har tagit massor av försäljningen som annars skulle gjorts av deras 1Ds Mk III. Av samma skäl har Nikon inte givit ut någon enklare variant av vare sig D3x eller D3s.
 
Senast ändrad:
Jag tror inte att D700 har kaibaliserat så mycket på D3-serien, men eftersom ingen här går ut med försäljningssiffror från Nikon så är det meningslöst att spekulera om det.

Många jag känner tycker 20000+ är för mycket för ett kamerahus. Även för gluggar, men man kan ju få rätt fina gluggar under den prisnivån. Ja objektiven beter sig olika, men det är svårt på DX att hitta motsvarigheterna från FX.

Min gissning är också att många tänker sig byte av kamerahus oftare än byte av objektivsamlingen. Därför kanske man vill spara in lite på kamerahusbudgeten.
 
Rajala tar 20000 kr för d700 nu, och Cyberphoto tar 22000 tillsammans med PDK1 som kostar 4800 kr separat.
Kanske kan det bli så att Nikon behåller d700 i sortimentet efter det att dom har lanserat ersättaren? Priset kanske blir 15-17000?
 
Mellanformat är riktigt dyrt.

FX är dyrt.

DX är hyfsat billigt.

Varför säljer inte Hasselblad en riktigt "billig" MF med 21 MP för 65.000 kronor?

Varför prissatte Nikon D3x så högt som över 70.000 kronor när de skulle sålt så många fler exemplar om den istället kostat 35.000 kronor?

Måste verkligen en D3/D3s kosta dubbelt så mycket som en D700?

DX står för 9 av 10 sålda DSLR. Vinstmarginalerna är relativt små. FX-kamerorna säljs i relativt små volymer men med höga marginaler. Om Nikon gav ut en "instegsmodell" i FX-format för 9895 kronor skulle den ha en liten vinstmarginal och dessutom dels sänka volymerna för dyrare FX-kameror (då många som i dag "tvingas" köpa en D700 skulle nöja sig med den enkla FX-modellen), dels sänka både volym och vinstmarginaler för DX-kamerorna (då en del som tidigare köpt DX skulle köpa den enkla FX-kameran och det låga FX-priset skulle tvinga Nikon att sälja sitt DX-sortiment till lägre pris).

Summa summarum: Det skull blir en dyr affär för Nikon att sälja en FX DSLR för billigt.

Om Nikon skulle släppa en högkvalitativ "lågbudget" FX-kamera som kostade 12995kr, med 12MP, 3bps, etcetra, så skulle den sannolikt komplettera det befintliga produktutbudet bra. Detta främst genom att ta en ny marknadsposition som man inte haft tidigare. Målgruppen är hyggligt kapitalstarka amatörer med krav på bildkvalité. Kundgruppen skulle sannolikt bli just amatörer med kapitaltillgång och krav på bildkvalité samt till viss del riktiga entusiaster med svag tillgång på kapital.

Den eventuella minskning i försäljningsvolym du refererar till skulle i detta läge bygga på att de "kapitalstarka" entusiaster som idag köper D700 eller D3 helt plötsligt skulle upphöra att attraheras av marknadens och, inte minst självförverkligandets krafter.

- Skulle merparten amatörer som bara behöver en kamera att "ta semesterbilder med", köpa en ren lågbudgetkamera utan video, istället för en "topptest-amatör-värsting-D7000"? Knappast.

- Skulle merparten entusiaster med god tillgång på kapital, välja bort allt godis i en kommande D800 till förmån för en lågbudget FX-kamera utan extra allt? Knappast.

De flesta köper tyvärr inte kapitalvaror som exakt motsvarar det de absolut behöver (dvs. utifrån rationella behov). Jag, och många med mig behöver inte en D3x men vill ändå ha en - och vem vet, kanske skulle jag knäppa bättre bilder med den? Sedan är det ju så att Nikon, med sina volymer skulle få kränga en hel del kringutrustning, vilket oftast är den givna produktkategorin för löjligt höga bruttovinster, med minsta möjliga ansträngning.
Nya marknadspositioner är intressant därför att det bidrar till ett starkare varumärke, vilket i sin tur ger en ökad omsättning, vilket i sin tur skapar resurser för produktutveckling, vilket i sin tur........
 
Om Nikon skulle släppa en högkvalitativ "lågbudget" FX-kamera som kostade 12995kr, med 12MP, 3bps, etcetra, så skulle den sannolikt komplettera det befintliga produktutbudet bra. Detta främst genom att ta en ny marknadsposition som man inte haft tidigare. Målgruppen är hyggligt kapitalstarka amatörer med krav på bildkvalité. Kundgruppen skulle sannolikt bli just amatörer med kapitaltillgång och krav på bildkvalité samt till viss del riktiga entusiaster med svag tillgång på kapital.

Den eventuella minskning i försäljningsvolym du refererar till skulle i detta läge bygga på att de "kapitalstarka" entusiaster som idag köper D700 eller D3 helt plötsligt skulle upphöra att attraheras av marknadens och, inte minst självförverkligandets krafter.

- Skulle merparten amatörer som bara behöver en kamera att "ta semesterbilder med", köpa en ren lågbudgetkamera utan video, istället för en "topptest-amatör-värsting-D7000"? Knappast.

- Skulle merparten entusiaster med god tillgång på kapital, välja bort allt godis i en kommande D800 till förmån för en lågbudget FX-kamera utan extra allt? Knappast.

De flesta köper tyvärr inte kapitalvaror som exakt motsvarar det de absolut behöver (dvs. utifrån rationella behov). Jag, och många med mig behöver inte en D3x men vill ändå ha en - och vem vet, kanske skulle jag knäppa bättre bilder med den? Sedan är det ju så att Nikon, med sina volymer skulle få kränga en hel del kringutrustning, vilket oftast är den givna produktkategorin för löjligt höga bruttovinster, med minsta möjliga ansträngning.
Nya marknadspositioner är intressant därför att det bidrar till ett starkare varumärke, vilket i sin tur ger en ökad omsättning, vilket i sin tur skapar resurser för produktutveckling, vilket i sin tur........

Nikon stärker inte sitt varumärke genom att prispressa sina produkter. Ökad omsättning genom volym innebär mindre vinstmarginaler och i bästa fall oförändrad vinst.

Se på D3100 och D7000. De stärker Nikons position på marknaden inte genom att vara prispressade utan genom att vara betydligt bättre än sin föregångare (D3000) respektive genom att lägga sig över nuvarande D90. Konkurrenten Canon 60D blir akterseglad liksom Pentax K-5 genom dess sämre video och högre pris. Om Nikon hade ghort som Canon och istället kommit med en förenklad D90 för tusen kronor mindre hade den kameran sannolikt inte alls mottagits lika väl som nu D7000 gjort.

En enkel FX DSLR till ett attraktivt pris skulle få folk att höja på ögonbrynen. Men till skillnad från när Canon lanserade originalmodellen 5 D skulle en budget FX DSLR idag inte alls röna så mycket uppmärksamhet på mässorna. I alla fall inte om den var en FX-kamera i ett D3100-hus och med 12 MP, 5-punkts AF-system, 3 bps, ingen liveview eller video etc. Att bara konkurrera med priset stärker inte Nikons varumärke. Nikon vill ses som ett innovativt företag och addera värde till sina kameror, objektiv och blixtar. Därför är D7000 mer avancerad än D90, 70-200/2,8 VR II bättre än föregångaren och SB-700 än förbättrad blixt jämfört med SB-600. Allt till samma peng eller rentav lite dyrare än föregångarna.

Värde går före prispress.
 
Det är där problemet ligger. Det finns inga adekvata objektiv i vidvinkel- och normalområdet för DX som är tillräckligt skarpa och ljusstarka för att kunna matcha FX.

Är man missnöjd med DX-formatet och dess objektiv får man vackert betala premien det kostar med FX precis som digitalt mellanformat har en hög premie för dem som finner att en 24 MP FF DSLR inte räcker till. Att vänta på att Nikon skall komma med en enkel FX DSLR (som passar ens behov) för 9895 kronor är inte särskilt fruktbart. Önsketänkande är inte ansvarsfullt. Aningen anpassar man sig till DX-formatet eller tar steget med allt vad det innebär till FX.

Ju lägre volym desto högre pris. Därför kommer aldrig en mellanformatare kosta som en FF DSLR och en FF DSLR som en APS-C dito.
 
Är man missnöjd med DX-formatet och dess objektiv får man vackert betala premien det kostar med FX precis som digitalt mellanformat har en hög premie för dem som finner att en 24 MP FF DSLR inte räcker till. Att vänta på att Nikon skall komma med en enkel FX DSLR (som passar ens behov) för 9895 kronor är inte särskilt fruktbart. Önsketänkande är inte ansvarsfullt. Aningen anpassar man sig till DX-formatet eller tar steget med allt vad det innebär till FX.

Ju lägre volym desto högre pris. Därför kommer aldrig en mellanformatare kosta som en FF DSLR och en FF DSLR som en APS-C dito.
Det du inte förstår är att alla inte vill ha det "jox" som FX-kamerorna har. Viljan att ha bra bildkvalitet har ingenting med bilder per sekund, autofokushastighet, autofokuspunkter, ljusmätningsmetoder, vertikalgrepp, live view, filmmöjligheter, vädertätning, blixtautomatik eller sånt att göra. Det Nikon gör är att stoppa massor av användare i samma fack, vilket de kommer att förlora kunder på så fort någon annan släpper en lämplig utmanare. Detta kommer att ske förr eller senare. Jag är inte det minsta märkeslojal för sakens skull, så jag skulle gladeligen köpa en Sony eller något annat som uppfyllde kraven.

Till dess använder jag min FX-kamera och hatar den, trots att jag älskar bildkvaliteten.
 
Det du inte förstår är att alla inte vill ha det "jox" som FX-kamerorna har. Viljan att ha bra bildkvalitet har ingenting med bilder per sekund, autofokushastighet, autofokuspunkter, ljusmätningsmetoder, vertikalgrepp, live view, filmmöjligheter, vädertätning, blixtautomatik eller sånt att göra. Det Nikon gör är att stoppa massor av användare i samma fack, vilket de kommer att förlora kunder på så fort någon annan släpper en lämplig utmanare. Detta kommer att ske förr eller senare. Jag är inte det minsta märkeslojal för sakens skull, så jag skulle gladeligen köpa en Sony eller något annat som uppfyllde kraven.

Till dess använder jag min FX-kamera och hatar den, trots att jag älskar bildkvaliteten.

Konkurrensfaktorerna på kameror idag är inte enkelhet och pris utan MP, ISO-omfång, bps, video, innovationer som NEX:arna. Att det sedan finns användare som istället föredrar en minimalistisk fotoutrustning är en annan sak. (Det finns fortfarande de som föredrar film.) Gruppen lär vara alldeles för liten för att Nikon eller Canon skall kunna lansera en sådan avstrippad kamera. Eftersom volymen blir liten kommer priset ändå att bli högt. Se Leica M9. Fujifilms X100 är intressant för en del. Fujifilm har ju dock inga DSLR längre och söker sin egen nisch. En Fuji FX100 med FX-sensor skulle säkert sälja en del men trots allt i små volymer och till ett pris nära D700.
 
Senast ändrad:
Det jag tycker är helt stört är att ingen av de stora tillverkarna kan bygga en kompakt FX-kamera. Jag hade utan tvekan handlat en digital FM3a med 1bps, enbart centrumvägd mätning och utan fokusmotor för 15k. Men det lär tyvärr aldrig komma. För en bra kamera måste vara enorm!
Det är betingat och jag med min D40 tittar avundsjukt på större kameror som D90. Även om jag vet att jag vill ha en mindre kamera.

Kanske är det Leica som gäller om man inte vill bära runt på ett par kilo kamera.


Dock tror jag att det inte är omöjligt att Nikon lanserar en FX-kamera i storlek som en D90, inom fem år.
 
Konkurrensfaktorerna på kameror idag är inte enkelhet och pris utan MP, ISO-omfång, bps, video, innovationer som NEX:arna. Att det sedan finns användare som istället föredrar en minimalistisk fotoutrustning är en annan sak. (Det finns fortfarande de som föredrar film.) Gruppen lär vara alldeles för liten för att Nikon eller Canon skall kunna lansera en sådan avstrippad kamera. Eftersom volymen blir liten kommer priset ändå att bli högt. Se Leica M9. Fujifilms X100 är intressant för en del. Fujifilm har ju dock inga DSLR längre och söker sin egen nisch. En Fuji FX100 med FX-sensor skulle säkert sälja en del men trots allt i små volymer och till ett pris nära D700.
Att M9 säljer som smör visar hur fel du (och Nikon) har. Det finns ingen som helst anledning till att en enklare kamera ska behöva vara dyrare än en mer avancerad. Elektroniken tar knappast nån plats heller, så även detta argument faller.
Det handlar bara om okunskap om vissa delar av marknaden och dess potential.
 
Nikon stärker inte sitt varumärke genom att prispressa sina produkter. Ökad omsättning genom volym innebär mindre vinstmarginaler och i bästa fall oförändrad vinst.

Se på D3100 och D7000. De stärker Nikons position på marknaden inte genom att vara prispressade utan genom att vara betydligt bättre än sin föregångare (D3000) respektive genom att lägga sig över nuvarande D90. Konkurrenten Canon 60D blir akterseglad liksom Pentax K-5 genom dess sämre video och högre pris. Om Nikon hade ghort som Canon och istället kommit med en förenklad D90 för tusen kronor mindre hade den kameran sannolikt inte alls mottagits lika väl som nu D7000 gjort.

En enkel FX DSLR till ett attraktivt pris skulle få folk att höja på ögonbrynen. Men till skillnad från när Canon lanserade originalmodellen 5 D skulle en budget FX DSLR idag inte alls röna så mycket uppmärksamhet på mässorna. I alla fall inte om den var en FX-kamera i ett D3100-hus och med 12 MP, 5-punkts AF-system, 3 bps, ingen liveview eller video etc. Att bara konkurrera med priset stärker inte Nikons varumärke. Nikon vill ses som ett innovativt företag och addera värde till sina kameror, objektiv och blixtar. Därför är D7000 mer avancerad än D90, 70-200/2,8 VR II bättre än föregångaren och SB-700 än förbättrad blixt jämfört med SB-600. Allt till samma peng eller rentav lite dyrare än föregångarna.

Värde går före prispress.

Vem talar om prispress? Jag belyser möjligheten för Nikon att använda sitt goda rennomé till att erbjuda en intressant instegsmodell som tilltalar en specifik målgrupp, utan att för den skull kannibalisera på sina syskon. Det skulle handla om en modell som är helt väsensskild från dessa syskon med begränsningar som positionerar produkten som en FX-instegsmodell. Du förstår, det är nämligen så fiffigt att olika konsumenter väljer olika produkter utifrån mycket mer än bara pris/prestanda och dessutom existerar det inte endast ett förutbestämt antal presumtiva konsumenter som fördelats mellan top-of-line fabrikaten - man kan även bredda sitt utbud för att finna nya kunder.
Ser man inte mycket TV, så kan en 42" HD-ready plasma duga fint, men de flesta köper ändå en Full-HD 50". Bland de mindre bemedlade, som nu fått råd till att köpa 42-tummaren har en "ny värld öppnat sig" och viljan till uppgradering när ekonomin tillåter kommer att vara påtaglig.
Dessutom skulle den hyggligt kapitalstarke kunden ha fått ytterligare ett argument att komplettera med en till sovrums-TV.

Möjligheter går före begränsningar.
Kul förresten med fler varumärkesstrateger här på forumet.
 
FX är dyrt.

DX är hyfsat billigt.
Två historiska tillbakablickar:

1) När Nikon 1999 introducerade D1, den första "riktiga" DSLR:en, sades det att "så stora sensorer som APS-C aldrig kommer att bli något för konsumenter och vanligt folk". Det sades bero på att de aldrig skulle bli billiga nog, då de var så dyra att framställa. Det är inte utan att man känner igen samma tongångar om FF-sensorer idag (trots att dessa redan tagit ett bastant steg in i konsumentledet).

Hur gick det med "aldrig-argumentet" ovan, då? Fem år senare köpte jag min Nikon D70 -- vars 6MP APS-sensor fullkomligt spöade skiten ur 2,7MP-sensorn i D1:an -- för klart konsumentvänliga 9995 kronor. Ordet "aldrig" skall man vara försiktig med. Då som nu...

2) För 7-8 år sedan, när jag började titta efter min första DSLR, kunde jag bittert konstatera att en sketen och genomplastig Fuji "S-nånting" APS-C, skulle kosta mig långt över trettio tusen ny. Bara tre(3) år senare kunde man köpa en Canon 5D med FF-sensor för ungefär samma pengar, och sex år senare t.ex. en på alla sätt pro-specad Nikon D700, för flera tusen mindre.

För att sammanfatta: relativa begrepp som "dyrt" och "billigt" har en förmåga att förändras i innebörd över tiden. Precis samma argument som idag används för att FF (helt plötsligt) skulle upphöra sin vandring nedåt i kameraklasserna, användes för tio år sedan för att då svindyra APS-C enkom var något för proffsen och företag.

Underskatta aldrig kraften i teknisk utveckling, kombinerad med konsumenters vilja att köpa det de kan köpa (till skillnad från vad de "behöver").
 
Två historiska tillbakablickar:

1) När Nikon 1999 introducerade D1, den första "riktiga" DSLR:en, sades det att "så stora sensorer som APS-C aldrig kommer att bli något för konsumenter och vanligt folk". Det sades bero på att de aldrig skulle bli billiga nog, då de var så dyra att framställa. Det är inte utan att man känner igen samma tongångar om FF-sensorer idag (trots att dessa redan tagit ett bastant steg in i konsumentledet).

Hur gick det med "aldrig-argumentet" ovan, då? Fem år senare köpte jag min Nikon D70 -- vars 6MP APS-sensor fullkomligt spöade skiten ur 2,7MP-sensorn i D1:an -- för klart konsumentvänliga 9995 kronor. Ordet "aldrig" skall man vara försiktig med. Då som nu...

2) För 7-8 år sedan, när jag började titta efter min första DSLR, kunde jag bittert konstatera att en sketen och genomplastig Fuji "S-nånting" APS-C, skulle kosta mig långt över trettio tusen ny. Bara tre(3) år senare kunde man köpa en Canon 5D med FF-sensor för ungefär samma pengar, och sex år senare t.ex. en på alla sätt pro-specad Nikon D700, för flera tusen mindre.

För att sammanfatta: relativa begrepp som "dyrt" och "billigt" har en förmåga att förändras i innebörd över tiden. Precis samma argument som idag används för att FF (helt plötsligt) skulle upphöra sin vandring nedåt i kameraklasserna, användes för tio år sedan för att då svindyra APS-C enkom var något för proffsen och företag.

Underskatta aldrig kraften i teknisk utveckling, kombinerad med konsumenters vilja att köpa det de kan köpa (till skillnad från vad de "behöver").

1999 kom den allra första DSLR ut på marknaden - Nikon D1.

2007 kom Nikons första FX DSLR - D3.

2010 har ingen lanserat någon FF DSLR alls medan massor av APS-C kommit, Sony lanserat NEX och sina pelliclekameror.

Det är möjligt att det finns ett enomt uppdämt behov av minimalististiska små FF-kameror. Är det då inte konstigt att marknaden tycks ha så fel när den lanserar andra typoer av kameror och Sony tvekar in för fortsättningen med både DSLR och FF-varianter. Hur kommer det sig att varken Canon eller Nikon (som tillsammans har oligopol) begriper att en 9895 kronors enkel FX-kamera är framgånsfaktorn in i framtiden? Och varför envisas både Volvo och SAAB med att göra stora dyra bilar?
 
Vem talar om prispress? Jag belyser möjligheten för Nikon att använda sitt goda rennomé till att erbjuda en intressant instegsmodell som tilltalar en specifik målgrupp, utan att för den skull kannibalisera på sina syskon. Det skulle handla om en modell som är helt väsensskild från dessa syskon med begränsningar som positionerar produkten som en FX-instegsmodell. Du förstår, det är nämligen så fiffigt att olika konsumenter väljer olika produkter utifrån mycket mer än bara pris/prestanda och dessutom existerar det inte endast ett förutbestämt antal presumtiva konsumenter som fördelats mellan top-of-line fabrikaten - man kan även bredda sitt utbud för att finna nya kunder.
Ser man inte mycket TV, så kan en 42" HD-ready plasma duga fint, men de flesta köper ändå en Full-HD 50". Bland de mindre bemedlade, som nu fått råd till att köpa 42-tummaren har en "ny värld öppnat sig" och viljan till uppgradering när ekonomin tillåter kommer att vara påtaglig.
Dessutom skulle den hyggligt kapitalstarke kunden ha fått ytterligare ett argument att komplettera med en till sovrums-TV.

Möjligheter går före begränsningar.
Kul förresten med fler varumärkesstrateger här på forumet.

Var vänlig beskriv konkret

1) hur denna instegsmodell skulle vara beskaffad,

2) hur den skulle skilja sig från D700,

3) vad den skulle kosta gentemot D700 och D300s,

4) på vilket sätt Nikon skull tjänä mer pengar totalt sett på att lansera en sådan instegsmodell,

5) vad det är som gör att det finns ett stort uppdämt behov av en sådan FX instegsmodell som inte är tillgodosett ev en DX dito eller D700.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar