Det kändes viktigt för mig. Läste du inte citatet som jag svarade på?. "och Lennart har ju hissat A77 till skyarna för att den är så modern och rolig att fotografera med och strax därefter har de sålt den och köpt Canon resp Nikon istället."
Själv hade jag gärna velat veta bakgrunden. Jag vet åtminstone 2 st som köpt kameran bl a på grund av det jag skrivit om den.
Men visst får jag köpa/byta som jag vill. Och skriva klarlägganden om jag vill.
//Lennart
Jag håller absolut med om att detta klarläggande var väl motiverat. Inte just för mig personligen - precis ALLT jag har läst av det Lennart skrivit om A77:an överensstämmer helt med min egen uppfattning. Har överraskat mig en del, eftersom jag anser mig själv vara mycket mer av en ingenjör än en konstnär, och tvärtom för Lennart. Så jag känner mig ABSOLUT INTE på något sätt "lurad" vare sig av det Lennart har skrivit eller de kameraval han har gjort. Vi har närmast identiska uppfattningar om A77:ans grundläggande förtjänster och svagheter.
Att Lennart trots detta sedan valde NEX-7 istället för A77 (plus lite annat "skrot"), och jag istället valde A77 istället för NEX-7 (plus alldeles för mycket annat "skrot", typ EOS-1D mm mm) orsakas enbart av att vi har olika fotograferingsstilar och preferenser. Vilket ju väldigt ofta är fallet.
Ehh..., kommer att skaffa en A77 om/när jag har skrapat ihop tillräckligt med sekiner menar jag. Den A77:a jag disponerar f.n. har en god vän lånat ut till mig. Har kontakt med honom ungefär en gång i veckan, och hittills har han sagt att han har så många andra "måsten" f.n. att han ändå inte hinner med att ägna sig åt sin fotohobby (annat än med den lite enklare kamera han redan kan). Han utgår från att jag inte är alltför besvärad av att han inte kommer och hämtar A77:an den här veckan heller? Hehe, nä, mera rätt än så går det nog inte att ha...
Men med tanke på att dessa trådar högst sannolikt då och då läses av andra som inte känner till Lennarts integritet och synnerliga kompetens inom området, anser jag hans svar och förtydligande vara högst befogad. Pet hade sina skäl, också tidigare redovisade (nånstans). Den som noggrant läser det Lennart skrivit om A77 har en mycket bra grund att stå på för att avgöra ifall denna kameras egenskaper sammanfaller med flertalet av vederbörandes egna preferenser (finns säkerligen ingen kamera som uppfyller alla för någon enda människa).
Lennart har också flera gånger tagit upp en helt annan aspekt, nämligen hur mycket fotoglädje en kamera kan ge. Anser för egen del detta vara en av de väsentligaste egenskaperna för oss amatörer, vars huvudsakliga anledning till att fota trots allt är att vi tycker att det är roligt! Nämns nära nog ALDRIG i några tester. OK, jag minns att när Foto för ett antal år sedan jämförde A700:an med 40D, D300, E-3 och Pentax K-nånting (tror jag det var) så skrev man just detta, att A700:ans QuickNavi-system och härliga yttre ergonomi gjorde den allra mest rolig att fota med. Fast den fick förstås inga poäng för detta, så den hamnade ett poäng efter Canon 40D (på en hundrapoängsskala - eller om det var 0,1 poäng efter på en 10-poängsskala). Samt pga att Foto av någon anledning helt felaktigt hade fått för sig att A700:ans inbyggda trådlösa blixtstyrningssystem bara kunde styra EN ENDA extern blixt. I själva verket klarar den förstås av att samtidigt trådlöst styra fler externa blixtar än någon skulle ha råd att köpa...
A700:an är ju A77:ans föregångare, som i sin tur är A99:ans föregångare. Solklart On-Topic...
Detta är INGEN tillfällighet. När det gäller den en aning svårdefinierade "rolighetsfaktorn" så har jag sedan åtskilliga årtionden tillbaka samma erfarenhet när det gäller Minoltas kameror (förutom att de hela tiden hade de bästa och tydligaste sökarna, bäst ergonomi, var mest innovativa, var mest "fotografiska", dvs minst "ivägen" när man skulle fota etc. - eller kanske mycket pga av just detta). Jag hade då kameror i mina kameraskåp från i stort sett alla då tillgängliga märken. Alltså inte bara från Minolta utan även från Canon, Nikon, Pentax, Olympus och ytterligare sex gånger så många system (det fanns många fler olika tillverkare då). OK, i min ungdom var jag förstås lite väl galen i detta avseende... Leica M3 hade också en hel del av denna rolighetsfaktor, men eftersom spegelreflexkamerorna var mycket mer universellt användbara, så blev M2:an (som jag bytte till) till slut liggande hemma oanvänd. Är inte fullt lika galen nu (åtminstone inte i detta avseende) - har gallrat rejält så att mina kamerapprylar nu får plats i en liten hylla i bara ett skåp...
Men tillbaka till saken. Ganska snart efter att jag köpt min A550 fann jag att den var den allra roligaste kamera att fota med av samtliga kameror jag någonsin i mitt liv ägt (runt 150 st eller så). Och några år senare NEX - samma sak där (fast på ett helt annat sätt). Och nu A77:an! Det finns ju gott om folk världen över som anser att A77:an är den kamera de tyckt varit roligast att fota med (såvida de inte ogillat EVF:en eller varit pro-aktionfotografer e.d.). Sedan kom RX100. Samma sak där. Har återuppväckt mitt fotointresse! etc. skriver man. Och sedan A99 - åtskilliga sådana rapporter där också. Samma när det gäller RX1. Allt detta visserligen som vanligt ackompanjerat av en massa gnäll från folk som inte fattat vad RX1:an är, utan klagar på sådant som den INTE är, utan att inse att de inte alls tillhör den kamerans målgrupp (där den är en sensation).
Jag anser att detta absolut INTE är en tillfällighet. Man gav sig på vågstycket att mixa Minolta-gubbsen som varit ledande innovatörer inom den traditionella kameratekninken med en skock mer eller mindre galna Sony-gubbs, som i sin tur sedan något halvt århundrade tillbaka lyckats hålla Sony i toppskiktet inom elektronikområdet bland världens ledande företag när det gäller innovativitet. Kunde antingen ha resulterat i en förödande bombkrater (vanligt vid fusioner), ELLER någonting alldeles fantastiskt.
Mig förefaller det vara alldeles uppenbart att Sony nu är på väg att bli kamera-världens Apple.
Alla vet väl att Sony var Apples Steve Jobs förebild när han radikalt avvek från de då dominerande PC DOS-maskinerna och djärvt utvecklade MacIntosh och mycket annat? Historien upprepar sig...
Ahh, ni får ursäkta att det här blev alldeles för pladdrigt. Ville ha detta klart innan jag la mig för att vila ryggen - smärtorna blixtrar genom hjärnan och får mig att inte riktigt veta vad jag gör (författarmässigt, inte sakmässigt hoppas jag).
Avslutningsvis - Lennart är alltså en av de få som har insett "rolighetsfaktorns" värde (klart On-Topic i en A99-tråd...).
.
