Det har pågått en mycket livaktig diskussion kring hur Canon - i alla fall delvis, och i olika hög grad beroende på vem man lyssnar på - har bytt från ett AF-system som nästan helt arbetar enligt open-loop-principen till ett som mer arbetar enligt closed-loop. Jag vet inte om det finns några adekvata svenska ord/uttryck för open/closed loop, men man kan säga att i ett open loop-system skickar man (kameran) en order som någon (objektivet) utför och det sker ingen kontroll om ordern blev utförd eller inte. I ett closed loop-system har man mer återföring, dvs att den som gett ordern också kontrollerar att det man beordrat blivit utfört. Open loop fungerar ofta överraskande bra i ett system om det är tillräckligt snabbt och exakt.
Saken är att övriga tillverkare, som Nikon eller Sony (och misstänker jag Pentax) hela tiden kört ett mer av closed loop - det eftersom man länge parallellt också haft stöd för gammal skruvfokus drivet med motor i kameran, där funkar det inte alls med open loop eftersom skruvfokus är så långsam och oprecis jämfört med elektronisk överföring till en stegmotor (eller liknande). Med skruvfokus blir man tvungen att jobba enligt "ställ in - kontrollmät - ställ in - kontrollmät" (upprepat tills man är nöjd). Så där har vi alla fall hittat en fördel av att Nikon och Sony länge klängt fast vid en föråldrad AF-teknik