Jo jag skrev i APS-C klassen finns inga alternaivi till 7D så därför tittade jag på närmaste FF-kamera med någorlunda liknande prestanda och där finns ju bara 5DIII. Klart vill man köpa dyrare så finns ju 1DX, D4 eller begagnade 1DIV, eller D3 som levererar men jag valde att se vad som fanns närmast av nytt.
Vet inte om du var för snabb att köpa 7D och 5DII? Jag väntade några månader innan jag köpte mina, så även med 5DIII, och har inte haft några problem.
Vag gäller felfokustråden så var väl inte objektivvalet det bästa då den gamla "Moraklockan", EF50 f/1.4 är en lynnig rackare. Konstigt nog så sätter 5DIII fokus med Moraklockan klockrent varje gång. Detta visar ju även att AF i kamerorna ständigt blir bättre och bättre.
Ska man ha självkalibrerande kamera/objektiv så misstänker jag att dett behövs kraftigare och mer avancerade datorresuser i våra kameror för att fixa detta. Om så så bör det ju räcka med att hämta data från den kontrastdetekterande autofokusen i LiveView för att fixa detta.
Jag var nog den förste som blev förvånad när 5DMkIII satte fokus så bra med den grovkuggade 50/1.4 utan variation. Det var vi ju överens om. Dessvärre användes till proven av 5DMkII även 100/2.8 usm macro och 85/1.8 usm (som för övrigt är Intervisions referensobjektiv, eller var i alla fall vid det tillfället) av såväl Risedal som mig. Astigmatismen i korssensorn kvarstod i alla fall.
Men 50/1.4 var svår även efter att kamerorna justerats. Så visst har AF förbättrats avsevärt på MkIII.
När 7D kom blev Micke ganska konfunderad över att ingen av 4 ex på MM i Lund kunde sätta skärpan med 85/1.2 L usm och jag hade ssv liknande upplevelser.
Sannolikt brast kvalitetskontrollen väsentligt vid både MkII:s och 7D:s första serier. Men även i senare serier. Vi har kunnat följa ett par trådar betydligt längre fram i tiden ang 7D:s fokuseringsproblem. Och de trådarna var inte initierade av varken mig eller Micke.
I objektivitetens namn förekom ett antal rena användarfel som uppdagades i de senare trådarna. Folk verkade tro att man inte bejövde lära sig hur stora mätareorna var på de olika AF-sensorerna eller ens träna in sig. Ungefär som att köpa ett gevär med kikarsikte och utan att provskjuta bli förbannad över att man inte fällde bytesdjuret på 300 m håll med första skottet. Eller om det var länsman man siktade på och träffade skördetröskan (som det plägar gå till i tjuvfiskets och tjuvjaktens förlovade landskap Småland enligt vissa filmer med John Elfström i huvudrollen)
Men sannolikt kanske inte AF förbättrats SÅ mycket vad gäller ren precision vid AF-S utan att tillverkarna insett att det blir åt h-e för dyrt att garantijustera och lagt sig mer vinn om att AF ska vara bättre kalibrerad vid leverans. Som någon påpekade tidigare i denna tråd.
Ang handhavandefel och vana: På den tiden jag hade A77 och 7D fick jag samma träffprocent på rörliga föremål (dock rörde de sig likaratat så att jämförelsen blev adekvat. Plåtade bilar från lilla våningen i stan när de körde på Storgatan). På A77 fick man lära sig att hålla igen när det kom en stolpe i vägen. Inte idealiskt men stolpen blev skarp. Bristen på tröghetsinställning av AF är just en brist hos den. Jag har förresten gjort en del affärer med en natur/fågelfotograf som gjorde sig av med A77 av den anledningen, medan en annan som plåtar motorcross på proffsbasis blev väldigt förtjust i A77.
Vissa brister går att träna bort.
Jag tycker egentligen inte vi ska dra detta i långbänk utan istället konstatera att ingen kamera är idealisk för alla. Det handlar så otroligt mycket om vad man vant sig vid, tränat sig till och intresseområde inom sitt fotograferande.
Jag har haft förmånen att lära känna fotografen/filmaren Owe Norrman (numera död) liksom skriftställaren och naturfotografen Lennart Williams (också nu bortgången). Förstnämnde gjorde en dokumentär om Store Mosse som ligger i Finnveden 3 mil från där jag bor. Såväl film som stillbild. Fick bevittna hans verk eftersom jag umgicks med hans söner. De fågelbilderna är tagna med kameror som jag tror väldigt få skulle kunna ställa skarpt med tillräckligt snabbt för att hinna plåta en ko som ligger och idisslar. Hasselblad och schaktsökare och frihand.
Lennart Williams använde M-Leica med teleobjektiv och det speciella spegelhuset som då kunde monteras. Jag har hans böcker och när jag flyttade till Småland var han den som lärde mig om fauna och flora i trakten. Hans fågelbilder är alldeles underbara. Därtill lånade han ut sin gamla eka så jag kunde lära mig att fiska i de större sjöarna härnere. Hans far Karl Williams (Kalle i Dalen kallad) skrev texten till Flickorna i Småland och lyckades med bedriften att skjuta en 4-kilos braxen nedströms Bolmån. Det finns dokumenterat. När han kom tillbaks från sina årliga Lapplandsresor fick jag och andra äran att se bilderna på fjälluggla och andra djur.
Ursäkta längden på inlägget, men jag tror att dessa 2 gentlemän skulle gråtit av lycka om de hade haft tillgång till en simpel instegsmodell med enbart en fokuspunkt och AF. Men de hade inte det. De kamerorna de hade var de bästa för dem eftersom de lärt sig för- och nackdelarna med dem samt kompenserat för det.
Självjusterande AF:s indexpunkt går ju så klart att hämta från CDAF i LV-läge. Väljs annat sätt kanske kameran kunde kopplas till extern dator med speciell programvara som ställer om ett antal punkter i objektivet. Gäller det en zoom är ju den sällan helt linjär.
Och när allt är fixt och färdigt så kan man ropa på betjänten och be honom gå ut och fotografera åt en också
Gonatt Leif och ni andra på tråden. Hoppas ni får en fin fortsättning på Påsken. Själv firar jag den genom att ha en influensa som är lika plågsam som en okalibrerad 7D
//Lennart