ANNONS
Annons

Sonys systemkameror (och kanske andra också)

Produkter
(logga in för att koppla)
Du som har för vana att släpa omkring stora grejor. Ser du någon trend där fotografer som du försöker slippa bära så mycket på axlarna och satsar professionellt på avancerade spegellösa som huvudsystem? Jag kan tänka att många fotografer vid sidan av stress även lider av en massa belastningsskador.

Man kan delvis se den trenden i att väldigt många pressfotografer som tidigare enbart kört de stora proffshusen istället började köra Eos 5D Mark II eller (färre, men samma trend) Nikon D700. Det här är nog en av förklaringarna till att Eos 5D Mark III ser ut som den gör - det är ju idag en bantad Eos 1D X men med samma AF, vädertätad, robust, hyfsat snabb.

Ett annat besläktat exempel är att när Nikon D3 dök upp 2007 (med sina fina hög-iso-egenskaper) var det många sportfotografer (och en del pressfotografer) som upptäckte att de nu kunda använda 200-400/4 och därmed slippa släpa på en 300/2,8 och en 400/2,8. I och med att det inte längre var lika avgörande att ha f2,8 blev zoomen både ett flexiblare och mycket lättare alternativ. (Nikon har berättat att sedan D3 dök upp säljer de nästan inga 300/2,8 till press- och sportfotografer längre - det som förr var ett snudd på obligatoriskt objektiv.)

Så generellt, ja visst, kan man få samma resultat med lättare utrustning så vill nog majoriteten slippa släpa på onödigt tunga saker

Men spegelfria är nog än så länge ganska ovanliga bland heltidsfotografer, som jag misstänker av två huvudorsaker:

A) De har än så länge lite för många begränsningar för att fungera som generella heltidskameror (långsamma, lite otilräckliga sökare, sisådär AF). Men jag misstänker att en del kan ta med sig en spegelfri att använda när de vill ta bilder tyst och diskret och inte lika tydligt framstå som "stor och farlig pressfotograf". Förr tog man med en bra kompakt för sådana ändamål, nu har en del kanske bytt ut den mot en spelegfri.

B) Generellt vill man standardisera sin utrustning så att man kan ha samma batteriladdare (och en enhetlig uppsättning reservbatterier), samma minneskort, samma trådlösa sändare och samma arbetsflöde med alla sina kameror. Blandar du då till exempel in en Nex-kamera blir det genast trassligare med en extra objektivuppsättning, separat laddare, andra blixtar, SD-kort, ett helt annat gränssnitt och arbetssätt hos själva kameran osv.
 
Man kan delvis se den trenden i att väldigt många pressfotografer som tidigare enbart kört de stora proffshusen istället började köra Eos 5D Mark II eller (färre, men samma trend) Nikon D700. Det här är nog en av förklaringarna till att Eos 5D Mark III ser ut som den gör - det är ju idag en bantad Eos 1D X men med samma AF, vädertätad, robust, hyfsat snabb.

Ett annat besläktat exempel är att när Nikon D3 dök upp 2007 (med sina fina hög-iso-egenskaper) var det många sportfotografer (och en del pressfotografer) som upptäckte att de nu kunda använda 200-400/4 och därmed slippa släpa på en 300/2,8 och en 400/2,8. I och med att det inte längre var lika avgörande att ha f2,8 blev zoomen både ett flexiblare och mycket lättare alternativ. (Nikon har berättat att sedan D3 dök upp säljer de nästan inga 300/2,8 till press- och sportfotografer längre - det som förr var ett snudd på obligatoriskt objektiv.)

Så generellt, ja visst, kan man få samma resultat med lättare utrustning så vill nog majoriteten slippa släpa på onödigt tunga saker

Men spegelfria är nog än så länge ganska ovanliga bland heltidsfotografer, som jag misstänker av två huvudorsaker:

A) De har än så länge lite för många begränsningar för att fungera som generella heltidskameror (långsamma, lite otilräckliga sökare, sisådär AF). Men jag misstänker att en del kan ta med sig en spegelfri att använda när de vill ta bilder tyst och diskret och inte lika tydligt framstå som "stor och farlig pressfotograf". Förr tog man med en bra kompakt för sådana ändamål, nu har en del kanske bytt ut den mot en spelegfri.

B) Generellt vill man standardisera sin utrustning så att man kan ha samma batteriladdare (och en enhetlig uppsättning reservbatterier), samma minneskort, samma trådlösa sändare och samma arbetsflöde med alla sina kameror. Blandar du då till exempel in en Nex-kamera blir det genast trassligare med en extra objektivuppsättning, separat laddare, andra blixtar, SD-kort, ett helt annat gränssnitt och arbetssätt hos själva kameran osv.

Jag kan faktiskt vidimera att vi 3 fastanställda fotografer på en blaska började lite grann med detta i början på 2000-talet. Vår "huvubestyckning" bestod då av Nikon D1 plus 17-35/2.8 och 80-200/2.8 samt 85/2 och 50/1.4. Sedan delade vi på 300/2.8.

Var och en som jobbat på en blaska känner nog igen "uppdragslistor" inför helger då man oftast jobbade som ensam fotograf lördag-söndag. Det var de inplanerade jobben. Bland dem fanns ju en rad
s k "bonnareportage" bland alla fotbollsmatcher och lite större evenemang.

Men sedan kom midsommarhelgen då man oxå jobbade ensam och skulle åka runt på 7-8 olika platser och plåta "små grodorna" etc. Jag lät oftast fotoväskan med de tyngre prylarna stå kvar i bilen och använde extremt små kompakter som t ex Canons första digitala IXUS (upplösningen räckte utmärkt för tidningstryck) och andra kompakter ( Nikon Coolpix 950)vid dessa tillfällen. Var oerhört befriande och dessutom kunde man plåta mycket mer ostört då dessa små kameror inte skrämde någon.

Men när ljuset föll mot kvällen blev det stora muskedundret igen. Fast jag har fortsatt så genom åren och vissa evenemang har jag klarat med bara en kompakt G3. Fast jag skulle aldrig vågat lämna den stora utrustningen långt ifrån mig.

Fast idag skulle jag kunna tänka mig att göra många jobb med exempelvis en NEX-7 (så länge det rör sig om inte för snabba motiv).

Ska jag sedan se det hela ur lite allvarligare synvinkel är det dessutom en arbetsmiljöfråga. På filmtiden var man nerlusad med tunga motorkameror (minst 2 eftersom man måste ha mnst en laddad med film som var avsedd att pressas och den andra normal). Därtill en lättare kamera som "halssmycke" (en M-Leica med 21 mm glugg) för andra situationer plus hela satans väskan med objektiv. Den som haft två Nikon F2AS med motorer hängande på sig under längre sessioner där man måste förflytta sig ständig vet vad jag menar.
Alla vi tre fotografer har nu olika belastningsskador. Man kände att det brände lite i rygg och nacke på kvällarna, men sedan var det okej nästa dag...och nästa dag...åren gick...och sedan kom det en dag då den där känslan inte ville försvinna riktigt.

Lägg därtill allt jäkla fixermedel man andats in och fått på huden, ögon som nästan blött vid ljusbordet, isättika som sved i näsan, snabbkörningar ut till olycksplatser mitt i nätterna, flygolyckor, bränder, reportage i giftiga miljöer, oregelbundna mattider etc.

Jag har en sabbad nacke som orsakar yrsel p g a vad jag då grundlade. Det blev lite lättare då de första dslr-kamerorna kom eftersom man kunde ha reservhuset nedstoppat. Det gick ju att andra iso obehindrat till skillnad från epoken med film.

Jag tror att man framledes kommer att se betydligt lättare utrustningar med tanke på att lågljusegenskaperna förbättrats även på de små sensorerna. Och då kan också gluggarna göras mindre.
Men kameror som de s k pro-modellerna med fast vertikalgrepp och långa ljusstarka telen kommer att användas i hög grad även fortsättningsvis. De optiska lagarna går inte att ändra eller kompensera för i många lägen.

//Lennart
 
En viktig sak som delvis gäller servicenivån är möjligheten att faktiskt få tag i de prylar man behöver. Det är tyvärr inte alltid så lätt att hitta t.ex. objektiv och tillbehör i lager till Sony ute hos återförsäljarna, och det funkar inte med alltför långa leveranstider för yrkesfotografer. Det kan ju t.ex. vara så att fotografen får all sin utrustning stulen ur bilen (händer lite då och då), och då måste det gå snabbt att få nya prylar - något som oftast är möjligt från de stora tillverkarna.

Det känns ju som en hyfsat relevant punkt. Hur snabbt får man något nytt till en Canon? Sony skulle ju kunna liera sig med Dustin (vilket de redan har) men mer allvarligt.

Sist vi köpte en NAS till jobbet fick vi den på fyra timmar (beställd på förmiddagen och levererad efter lunch enligt killen som beställde) och vi är ingen VIP-kund. Skulle det räcka? Dustin har alla kunsumentmodellerna redan. Det borde väl Sony kunna styra upp så att man hade även objektiven hemma.för leverans.

Om man bor i Stockholm så kan man väl hämta direkt på lagret i Rosersberg om det brinner i knutarna.
 
.......................Ett annat besläktat exempel är att när Nikon D3 dök upp 2007 (med sina fina hög-iso-egenskaper) var det många sportfotografer (och en del pressfotografer) som upptäckte att de nu kunda använda 200-400/4 och därmed slippa släpa på en 300/2,8 och en 400/2,8. I och med att det inte längre var lika avgörande att ha f2,8 blev zoomen både ett flexiblare och mycket lättare alternativ. (Nikon har berättat att sedan D3 dök upp säljer de nästan inga 300/2,8 till press- och sportfotografer längre - det som förr var ett snudd på obligatoriskt objektiv.)............

Det här är ju en intressant utveckling när man drar nytta av att sensorerna blivit allt bättre och kan köpa både billigare och lättare utrustning som en följd av den möjligheten.
 
Det känns ju som en hyfsat relevant punkt. Hur snabbt får man något nytt till en Canon? Sony skulle ju kunna liera sig med Dustin (vilket de redan har) men mer allvarligt.

Sist vi köpte en NAS till jobbet fick vi den på fyra timmar (beställd på förmiddagen och levererad efter lunch enligt killen som beställde) och vi är ingen VIP-kund. Skulle det räcka? Dustin har alla kunsumentmodellerna redan. Det borde väl Sony kunna styra upp så att man hade även objektiven hemma.för leverans.

Om man bor i Stockholm så kan man väl hämta direkt på lagret i Rosersberg om det brinner i knutarna.

Det måste finnas möjlighet till låneprylar också för såna situationer, och det kan nog inte Dustin hantera. Att bygga en serviceorganisation som kan hantera yrkesfolket är inte så lätt eller snabbt gjort - Nikon lade ner en jäkla massa krut på just det inför lanseringen av D3 (tyvärr är servicen inte lika kul om man inte är med i NPS), men visst finns yrkesfotografer som klarar sig med det Sony har att erbjuda.
 
Sony har uttalat sig om pro-marknaden längre tillbaks i tiden, och då sa dom att det kommer inte att ske något försök att bryta sig in där. skälet att inte försöka finns det väl minst 10 st anledningar till antar jag. Många av svaren har redan getts i tråden.


Backuppkameror eller lättare utrustning, så är det nog enkelt så att dom som använder Nikon får ju medskickat en V1 eller liknande kompakt av samma märke som huvudkameran. Likadant för Canon, förmodligen en modell ur G-serien, och en rostfri Ixus till frun hemma.


Skulle Sony vara i samma situation, så vore nog en Nexare en självklarhet med sin APS-C-sensor som extra-kamera.


//Bengt.
 
Det här är ju en intressant utveckling när man drar nytta av att sensorerna blivit allt bättre och kan köpa både billigare och lättare utrustning som en följd av den möjligheten.

Jag kan ta ett mer extremt exempel: En mycket rutinerad äldre pressfotograf som jag då och då träffat på jobb som numera väldigt ofta gör pressjobb med en D3s + 28-300/3,5-5,6. Kvaliteten är mer än tillräcklig, ljusstyrkan räcker oftast bra och det blir ju oerhört lätt jämfört med det mer klassiska alternativet: två kamerahus, ett med en 24-70/2,8 och ett med en 70-200/2,8 ...

Med äldre sensorer hade man ofta hamnat i problem med ljusstyrkan hos en sådan zoom, numera är det ytterst sällan problematiskt (och man kan ju alltid ha en blixt i fickan).
 
Jag kan ta ett mer extremt exempel: En mycket rutinerad äldre pressfotograf som jag då och då träffat på jobb som numera väldigt ofta gör pressjobb med en D3s + 28-300/3,5-5,6. Kvaliteten är mer än tillräcklig, ljusstyrkan räcker oftast bra och det blir ju oerhört lätt jämfört med det mer klassiska alternativet: två kamerahus, ett med en 24-70/2,8 och ett med en 70-200/2,8 ...

Inte världens smidigaste kamera-/objektivkombination kanske, och väger väl mer än en väska full med NEX-kameror och -objektiv, men det går att fotografera det mesta med den kombinationen oavsett ljus, om motiven rör sig, eller avstånd (för pressfotografer alltså). Hanteringsmässigt slår den ju också spegellösingarna med hästlängder (tycker jag).

För mer diskret fotografering är det dock nog en mindre lyckad kombo :)
 
Den skulle du ha behållit. Rolleiflexkameror, och speciellt sådana med Planar f/2.8 får man betala hur mycket som helst för nuförtiden. Folk är som galna efter dem.

Attans! En sån har jag också ägt (och slarvat bort).

För att återgå till ämnet lite - vad tror ni om en tvåögd digital kamera - om någon skulle hitta på något dylikt lär det väl vara Sony ;) Visserligen skulle det nog vara en lösning på ett problem som inte finns, men det skulle samtidigt gå att kringå en del andra svårigheter (kanske) ...
 
Min känsla just idag är att Nex mer är en kamera som ersätter en Leica än en SLR-liknande tingest, inte minst för att det inte finns några långa telen till spegellösa (utom Panasonics 100-300 som jag är avundsjuk på men förmodligen inte ett alternativ för seriösa örn-fotografer ändå).

Det där är ett objektiv som jag också sneglar på, men obegripligt nog har det inte stativfäste. Finns det något objektiv för spegelfria kameror i den klassen (400mm för APS-C eller 300mm för m4/3) som har stativfäste?
 
Attans! En sån har jag också ägt (och slarvat bort).

För att återgå till ämnet lite - vad tror ni om en tvåögd digital kamera - om någon skulle hitta på något dylikt lär det väl vara Sony ;) Visserligen skulle det nog vara en lösning på ett problem som inte finns, men det skulle samtidigt gå att kringå en del andra svårigheter (kanske) ...

Vore ju jättebra! Jag hade en grå "baby-Rollei". En digital sådan skulle ju eliminera alla problem med rörliga speglar och det skulle bli fritt blås mellan objektiv och sensor.

Den sålde jag alldeles för billigt, men det var ett h-e att hitta film till den redan i slutet av 80-talet.

//Lennart
 
Den skulle du ha behållit. Rolleiflexkameror, och speciellt sådana med Planar f/2.8 får man betala hur mycket som helst för nuförtiden. Folk är som galna efter dem.

Påminn mig inte, snälla! Jag vet det alltför väl. Under 90-talet kom en reissue av den med inbyggd expoberingsmätare (3 dioder som syntes i schaktsökaren) och den presterade minst lika bra som en bladare med 80/2.8.

Men, nej originalet skulle jag aldrig sålt. Hände mig för övrigt med en gitarr av märket Gibson Les Paul, tillverkad 1959 i färgen sunburst. Köpte den 1966 då den var fullständigt "ute" för 600:-, Sedan började Clapton och en massa gitarrister använda den typen av gura igen något år senare p g a den extrema utsignalen dess mikrofoner hade plus att lacken bildade ett extra resonansskal (samma fenomen som på en Stradivariusfiol) som fångades upp av pickuperna.

Då blev den plötsligt på ett år värd 4000:-,. Jag sålde min 2 år senare för 10.000:- och tyckte det var en jättebra affär.

När jag sett antal år senare vandrade på Götgatan i Sthlm gick jag in på Halkans musikaffär och där fanns en katalog över världens mest dyrbara gitarrer. En sådan jag hade värderades till 160.000 DOLLAR!!!!!! .

Köper man en top of the line dslr idag får man antagligen betala för att bli av med den efter ett decennium.

//Lennart
 
Det där är ett objektiv som jag också sneglar på, men obegripligt nog har det inte stativfäste. Finns det något objektiv för spegelfria kameror i den klassen (400mm för APS-C eller 300mm för m4/3) som har stativfäste?

Inte vad jag sett. Däremot har ju Sonys adaptrar en stativgänga om man vill hänga på en A-mountglugg på en NEX. Gick alldeles utmärkt med Sigma 150-500 och SAL 70-400SSM att köra med stativ och en NEX-7.

//Lennart
 
Det finns inga långa teleobjektiv för spegellösingarna (åtminstone inga som marknadsförs som motsvarande supertelen för FF). Jag kan delvis förstå det då efterfrågan förmodligen är låg, och objektiven kan bli svåranvända. Målgruppen för dessa kameror är nog för det mesta fullständigt ointresserade av stativfäste ... (och vi ingår inte i den målgruppen)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar