Annons

Sonys systemkameror (och kanske andra också)

Produkter
(logga in för att koppla)
Det som bryr mig lite är om man ska satsa på en gammal FF typ A850 eller vänta.
Har en A77 idag man vinner kanske inte så mycket. Tänkte som andra kamera. Kan inte bestämma mig om jag klarar mig utan LV eller skulle bli tokig....
Har inte råd med en A99....

Jag tänkte själv köra med min (numera sålda) A77 i combo med A900 och med facit i hand skulle jag hållit fast vid det alternativet ifall jag nu inte "upptäckt" D800.

Så, personligen om jag haft kvar mina Sonyprylar (Nex-7 är kvar tillsammans med 2 st Sigma med E-fattning och adaptrar för EF och F-gluggar) skulle jag faktiskt gått på en A850/A900 i combo med A77.

En A850 i snyggt skick behöver bara kosta tredjedelen av en ny A99 och jämför man filerna från de kamerorna så finns det mycket fint att hämta från A850. Jag vet att du plåtar mycket macro så varför inte en A850 med 3x vinkelsökare som är vridbar runt sin egen axel.

För övrigt är det nästan löjligt vilka bra FF-kameror det finns på beg.marknaden idag. En hyfsad Nikon D3 kan fås för under 10k (Den kostade nästan 60k när den kom) och det är det är inga dåliga 12Mp precis som sitter i den. En 1DsMkII går att hitta för 7-8 k. Den kostade 80k när den kom och samtliga dessa kameror levererar och de är faktiskt inte omoderna om man nu inte ska ha videofunktion. AF-systemen är av högsta klass och en D3 har dessutom LV.

Och som sagt var Sonys A850/A900 går att hitta billigt. Bättre att ha en sådan tills Sony gjort en modell som verkligen lyfter med en EVF som verkligen kan tilltala OVF-fansen.

Men det är min personliga åsikt. Jag tyckte A77 var mycket användbar och EVF hade många fördelar, men många andra användare var kritiska till laggning o s v.

//Lennart
 
Du är nog inte medveten om hur rätt du tyvärr har i din ironi - här i byn har vi nu för tiden endast en fotohandlare värd namnet, och jag känner ägaren sedan snart 30 år (vi jobbade ihop en gång i tiden). Nu är det förstås delvis fördomar, men han köpte in ett knippe Sonykameror (systemkameror alltså) för en tid sedan, och det var fullständigt omöjligt att sälja dem innan det kommit en ny modell för samma pris och som gjorde den gamla ännu mer osäljbar. Jag kan inte alla detaljer, men vad det resulterat i är att han vägrar sälja några som helst produkter från Sony.

Konica/Minolta-modellerna var inga som helst problem att sälja, men varumärket Sony smäller uppenbarligen inte lika högt i just specialiserade fotobutiker som det kanske gör i elektronikladorna. Det är förstås inte lätt för Sony att göra något åt detta, men det är så marknaden fungerar.

Förmodligen är det snarast köparnas fel - de som bara vill ha en bra kamera åker till antingen en norsk eller tysk elektroniklada och köper det som verkar bra, medans de som går till en "riktig" fotobutik vill ha något av de gamla vanliga märkena (och dit räknades KM, men inte Sony).

Då får väl Sony ge den stackars butiksägaren prisskydd och butiksägarna får väl ställa det som villkor till Sony, så att de inte är de enda som står där med hela risken.
 
En A850 i snyggt skick behöver bara kosta tredjedelen av en ny A99 och jämför man filerna från de kamerorna så finns det mycket fint att hämta från A850. Jag vet att du plåtar mycket macro så varför inte en A850 med 3x vinkelsökare som är vridbar runt sin egen axel.

För övrigt är det nästan löjligt vilka bra FF-kameror det finns på beg.marknaden idag. ............................................................................

Och som sagt var Sonys A850/A900 går att hitta billigt. Bättre att ha en sådan tills Sony gjort en modell som verkligen lyfter med en EVF som verkligen kan tilltala OVF-fansen.

Jo det är mest macro. Tack för rådet. har faktiskt en vinkelsökare jag använde lite innan A77. Det jag funderar på som alternativ är en Canon MkII och ett macro objektiv till den. Den har ju LV. Är dock lite väl kär i mitt 200/2,8.
Tycker dock att EVF är OK på A77 så är den bara likadan på A99 hade de dugt åt mig. Tar aldrig serietagnigar i flera fps...
Få suga på den lite till......
 
Så motivtracking ( motivspårning ) är ett annat alternativ att välja in, det var den implementeringen som jag reagerade på nu. Spontant när jag läste om denna motivspårning första gången så trodde jag att Sony var något nytt på spåren, själva idén verkar ju lovande att man fångar in motivet i en lite större ruta och knäpper av bilden när man tycker att det passar.
Nikon patenterade att kunna följa ett rörligt föremål över en stillastående kameras sökares yta, redan vid framtagandet av F6.
Att den inte fick det implementerat berodde enligt Nikon på att datakraften inte fanns tillgänglig i rätt format.
Var ngn intervju med en Nikonperson i tidningen FOTO för länge sedan. F6 kom 2004
 
Du är nog inte medveten om hur rätt du tyvärr har i din ironi - här i byn har vi nu för tiden endast en fotohandlare värd namnet, och jag känner ägaren sedan snart 30 år (vi jobbade ihop en gång i tiden). Nu är det förstås delvis fördomar, men han köpte in ett knippe Sonykameror (systemkameror alltså) för en tid sedan, och det var fullständigt omöjligt att sälja dem innan det kommit en ny modell för samma pris och som gjorde den gamla ännu mer osäljbar. Jag kan inte alla detaljer, men vad det resulterat i är att han vägrar sälja några som helst produkter från Sony.

Konica/Minolta-modellerna var inga som helst problem att sälja, men varumärket Sony smäller uppenbarligen inte lika högt i just specialiserade fotobutiker som det kanske gör i elektronikladorna. Det är förstås inte lätt för Sony att göra något åt detta, men det är så marknaden fungerar.

Förmodligen är det snarast köparnas fel - de som bara vill ha en bra kamera åker till antingen en norsk eller tysk elektroniklada och köper det som verkar bra, medans de som går till en "riktig" fotobutik vill ha något av de gamla vanliga märkena (och dit räknades KM, men inte Sony).

Jag har aldrig någonsin sett en systemkamera från Sony i den affären. Inte heller någon NEX-kamera. Mycket underligt tycker jag för NEX-kamerorna säljer ju hur bra som helst över hela världen. Den här butiken är nog väldigt hårt uppbundna av Canon och Nikon. Någon annan rimlig förklaring kan inte jag se.

/Torbjörn
 
---
En A850 i snyggt skick behöver bara kosta tredjedelen av en ny A99 och jämför man filerna från de kamerorna så finns det mycket fint att hämta från A850.
---
Jo, A850/A900 är ju precis lika bra nu som de var innan A99:an kom, och väldigt prisvärda. Har för min del inte gjort några jämförelser mellan dessa båda generationer av Sonys fullformatare - dock verkar de som skaffat sig en A99:a därefter ha tyckt att det var väl värt att ha uppgraderat till denna.


---
Jag vet att du {Znutt} plåtar mycket macro så varför inte en A850 med 3x vinkelsökare som är vridbar runt sin egen axel.
---
Lennart, du hann inte själv med att testa makrofotografering under den, vad jag förstår, relativt korta tid som du hade en A77?

Själv har jag i och för sig testat makro bara en enda gång med A77 (och inte så himla mycket med OVF-kameror tidigare heller), men för min del räckte denna enda gång för att kunna konstatera att för makro så är liveview med fokusförstoring eller Fokus Peaking helt överlägsen alla traditionella OVF / DSLR-kameror. Med de senare blev (för mig, med de grejer jag hade då och med min erfarenhet) de flesta bilderna oskarpa, och där jag lyckades få skärpeplanet för t.ex. en blomma åtminstone innanför den centrala delen, så fick jag inte skärpan där jag ville ha den (vanligen på pistillen/erna i centrum) utan den hamnade kanske på den bortesta (eller närmsta) ståndaren. Och med insekter och larver, som rör på sig, var det ju än värre.

Med manuellfokuseringshjälpmedlen i A77 hamnade skärpan för det allra mesta där jag hade tänkt mig den, och inga bilder blev oskarpa. Dessutom har man ju tillgång till snabb AF i liveview med utvinklingsbar skärm så länge AF:en hänger med (och A99 lär ju definitivt inte vara sämre). När man närmar sig skala 1:1 så funkar inte AF (inte på någon kamera - inte pga dålig AF utan pga av de optiska lagarna). *)


---
Men det är min personliga åsikt. Jag tyckte A77 var mycket användbar och EVF hade många fördelar, men många andra användare var kritiska till laggning o s v.

//Lennart
Precis. Jag har haft möjlighet att använda A77 under ett flertal månader, vilket (för mig och för min fotograferingsstil) var tillräckligt för att veta hur jag skulle göra för att dess smärre knepigheter inte skulle besvära mig, och finna åtminstone en del av dess stora förtjänster.


*) Anledningen är att när man kommer i närheten av skala 1:1 så måste man övergå till att förflytta hela kamera/objektiv-kombinationen lite fram och tillbaka för att det ska gå att få rätt fokus. Det har aldrig tagits fram mer än ETT ENDA objektiv som klarar detta (autofokus i makroområdet). Åstadkommet genom att allt sitter på en släde där såväl kamerahus som objektiv kan förflyttas fram och tillbaka under samtidig förskjutning av objektivets linsgrupper internt. Således ett unikt och mycket speciellt objektiv. För den som inte vet torde det ändå inte vara någon större svårighet att tippa vem som lyckats konstruera något dylikt - Minolta förstås, med sitt AF 3x-1x 1,7-2,8 Macro.
.
 
Senast ändrad:
Det som bryr mig lite är om man ska satsa på en gammal FF typ A850 eller vänta.
Har en A77 idag man vinner kanske inte så mycket. Tänkte som andra kamera. Kan inte bestämma mig om jag klarar mig utan LV eller skulle bli tokig....
Har inte råd med en A99....

Det finns en A850 för 7000 kr på Blocket. Påstås ha gått 6000 exponeringar.
Du får leta rätt på annonsen själv. :)

(Jo, jag är lite sugen, men velar fram och tillbaka. :)
 
Jag har aldrig någonsin sett en systemkamera från Sony i den affären. Inte heller någon NEX-kamera. Mycket underligt tycker jag för NEX-kamerorna säljer ju hur bra som helst över hela världen. Den här butiken är nog väldigt hårt uppbundna av Canon och Nikon. Någon annan rimlig förklaring kan inte jag se.

/Torbjörn

Butiker är snarare mycket hårt uppbundna av sina kunders vanor och ovanor.

Knappt ett år efter att jag testkörde A900 för några år sedan så pratade jag med några av dem som arbetar hos Schönherrs, en av Stockholms större traditionella fotobutiker. De säljer mycket både till seriösa entusiaster och till yrkesfotografer. De hade en Sony A900 stående i skyltfönstret - strategiskt placerad dessutom, i över ett halvår. Någon enstaka kund frågade om den, ingen köpte den. Till slut reade de ut den till under inköpspris.

Sony har nog sakta, sakta blivit mer välkänt och etablerat som kameramäskre sedan dess - det här var ju innan Nex-systemet, långt innan RX100 och RX1 - men den nakna sanningen är att bland tradionella (och ofta tekniskt konservativa) fotomänniskor som köper mer påkostade kameror så är inte Sony ett känt varumärke (vilket däremot Minolta var). Och fotohandlare har svårt nog ändå att överleva utan att lägga tid och pengar på att försöka vara ambassadörer åt märken som inte bryr sig speciellt mycket om att hjälpa handlare att sprida deras varumärke.

Jag har bara för ett par år sedan (när Nex fanns på kartan och började bli känt) pratat med två andra fotohandlare, inga namn här, men bägge var ganska frustrerade över att Sony som företag visade ett väldigt svagt intresse för att hjälpa till med försäljningsmaterial, kampanjer eller ens säljstöd (som att dyka upp i butiker och berätta om nya produkter för personalen). Som den ena handlaren jag pratade med lite surt påpekade så verkade Sonys intresse mer ligga i att driva en egen butik (Sony Center här i Stockholm) där de priskonkurrerade med övriga handlare ...

Bland oss fotoenstusiaster som diskuterar kameror i forum är Sony sedan länge ett välkänt, etablerat och på det stora hela uppskattat kameramärke. Men vi är en pytteliten minoritet bland kameraköpare i stort och till ocg med bland fotoentusiaster Sony har faktiskt varit ganska passiva när det gäller att göra sig mer välkända utanför de - starkt förenklat - tre grupper som verkar känna till dem:
a) Videoproffs (där de tillsammans med Panasonic dominerat länge)
b) Kompaktameraköpare (där de länge var nummer 2 efter Canon)
c) Forumnördar som vi

Nu är nog Sony sakta men säkert på väg att bli mer välkända också bland fotoentusiaster i stort, mycket tack vare Nex-systemet. Men tänk på att även om vi i forum pratar mycket om spegelfria systemkameror så utgör de fortfarande bara runt 7-8% av den totala kameraförsäljningen räknat i antal (och runt 10-11% räknat i värde). Och Nex har lite knappt en tredjedel av den försäljningen. Så det är ett långsamt sätt att nå ut.

Nu tycker jag att Sony ändå har gjort rätt senaste åren. De håller nog i stort sett ställningarna bland ägare till Minolta- och Sony-objektiv med hjälp av SLT-kamerorna, de har tagit nästan en tredjedel av den långsamt växande men för framtiden viktiga spegelfria systemkameramarknaden och de fortsätter göra bra och omtycka kompaktkameror (långzoomare, vattentäta och entusiastvarianter som RX100) plus att de har släppt RX1, en kamera som nog inte kommer att sälja i så stora antal, men i gengäld blir en mycket omtalad och omskriven profilprodukt - just sådant de behöver för att bli mer kända bland entusiaster. Man kan nog säga att RX1 fyller ungefär samma (marknadsmässiga) funktion för Sony som de rena proffshusen gör för Canon och Nikon.
 
Du är nog inte medveten om hur rätt du tyvärr har i din ironi - här i byn har vi nu för tiden endast en fotohandlare värd namnet, och jag känner ägaren sedan snart 30 år (vi jobbade ihop en gång i tiden). Nu är det förstås delvis fördomar, men han köpte in ett knippe Sonykameror (systemkameror alltså) för en tid sedan, och det var fullständigt omöjligt att sälja dem innan det kommit en ny modell för samma pris och som gjorde den gamla ännu mer osäljbar. Jag kan inte alla detaljer, men vad det resulterat i är att han vägrar sälja några som helst produkter från Sony.

Konica/Minolta-modellerna var inga som helst problem att sälja, men varumärket Sony smäller uppenbarligen inte lika högt i just specialiserade fotobutiker som det kanske gör i elektronikladorna. Det är förstås inte lätt för Sony att göra något åt detta, men det är så marknaden fungerar.

Förmodligen är det snarast köparnas fel - de som bara vill ha en bra kamera åker till antingen en norsk eller tysk elektroniklada och köper det som verkar bra, medans de som går till en "riktig" fotobutik vill ha något av de gamla vanliga märkena (och dit räknades KM, men inte Sony).

Det fanns en hel del röster för att Minolta borde ha ingått i namnet då det begavs sig. trots att Minolta snöt autofokuspatentet från Honeywell som var först. Minolta fick betala drygt en miljard kronor i ersättning, det blev nog början till slutet för Minolta, tyvärr får man nog säga, både Konica och Minolta var väl etablerade och kända. Sony/Minolta tror jag hade slagit bra, eller varför inte SonyKM. en mycket snygg logga.
 
..................Jag har bara för ett par år sedan (när Nex fanns på kartan och började bli känt) pratat med två andra fotohandlare, inga namn här, men bägge var ganska frustrerade över att Sony som företag visade ett väldigt svagt intresse för att hjälpa till med försäljningsmaterial, kampanjer eller ens säljstöd (som att dyka upp i butiker och berätta om nya produkter för personalen). Som den ena handlaren jag pratade med lite surt påpekade så verkade Sonys intresse mer ligga i att driva en egen butik (Sony Center här i Stockholm) där de priskonkurrerade med övriga handlare ........................

.

Man kan säga mycket om Sony Center men inte var det mycket till priskonkurrens på kameror inte :). De var ofta klart dyrare än de flesta andra Sony-vattenhål man haft. Dåligt utbud också. Sony Center var nog mest TV. Det var sällan de hade vad man ville ha och mot slutet var ju tillbehörshanteringen rent usel. Så tyvärr kommer jag nog inte att sakna dem. De hade abdikerat långt innan de stängde, så det argumentet håller inte tycker jag. Men Sony som leverantör måste nog bli mer närvarande som partner hos butikerna.

Kolla dock på Media Markt i Gallerian. Där finns det faktiskt en hel del. En hel del som oftast saknades hos SC, så vila i frid.
 
Det fanns en hel del röster för att Minolta borde ha ingått i namnet då det begavs sig. trots att Minolta snöt autofokuspatentet från Honeywell som var först. Minolta fick betala drygt en miljard kronor i ersättning, det blev nog början till slutet för Minolta, tyvärr får man nog säga, både Konica och Minolta var väl etablerade och kända. Sony/Minolta tror jag hade slagit bra, eller varför inte SonyKM. en mycket snygg logga.

Peronligen tror jag inte SonyKM hade smällt så högt bland folk i allmänhet. Det bästa tror jag hade varit enbart MINOLTA (men det hade inte fungerat av diverse kända orsaker då Sony naturligtvis vill ha sin logga med)

Skit samma, nu sitter Sonyloggan där och inget går att ändra tillbaks.

Förresten, köpte man inte Contax också? Det hade nog varit det bästa att behållit det namnet på sina dslr.

//Lennart
 
Butiker är snarare mycket hårt uppbundna av sina kunders vanor och ovanor.

Knappt ett år efter att jag testkörde A900 för några år sedan så pratade jag med några av dem som arbetar hos Schönherrs, en av Stockholms större traditionella fotobutiker. De säljer mycket både till seriösa entusiaster och till yrkesfotografer. De hade en Sony A900 stående i skyltfönstret - strategiskt placerad dessutom, i över ett halvår. Någon enstaka kund frågade om den, ingen köpte den. Till slut reade de ut den till under inköpspris.

Sony har nog sakta, sakta blivit mer välkänt och etablerat som kameramäskre sedan dess - det här var ju innan Nex-systemet, långt innan RX100 och RX1 - men den nakna sanningen är att bland tradionella (och ofta tekniskt konservativa) fotomänniskor som köper mer påkostade kameror så är inte Sony ett känt varumärke (vilket däremot Minolta var). Och fotohandlare har svårt nog ändå att överleva utan att lägga tid och pengar på att försöka vara ambassadörer åt märken som inte bryr sig speciellt mycket om att hjälpa handlare att sprida deras varumärke.

Jag har bara för ett par år sedan (när Nex fanns på kartan och började bli känt) pratat med två andra fotohandlare, inga namn här, men bägge var ganska frustrerade över att Sony som företag visade ett väldigt svagt intresse för att hjälpa till med försäljningsmaterial, kampanjer eller ens säljstöd (som att dyka upp i butiker och berätta om nya produkter för personalen). Som den ena handlaren jag pratade med lite surt påpekade så verkade Sonys intresse mer ligga i att driva en egen butik (Sony Center här i Stockholm) där de priskonkurrerade med övriga handlare ...

Bland oss fotoenstusiaster som diskuterar kameror i forum är Sony sedan länge ett välkänt, etablerat och på det stora hela uppskattat kameramärke. Men vi är en pytteliten minoritet bland kameraköpare i stort och till ocg med bland fotoentusiaster Sony har faktiskt varit ganska passiva när det gäller att göra sig mer välkända utanför de - starkt förenklat - tre grupper som verkar känna till dem:
a) Videoproffs (där de tillsammans med Panasonic dominerat länge)
b) Kompaktameraköpare (där de länge var nummer 2 efter Canon)
c) Forumnördar som vi

Nu är nog Sony sakta men säkert på väg att bli mer välkända också bland fotoentusiaster i stort, mycket tack vare Nex-systemet. Men tänk på att även om vi i forum pratar mycket om spegelfria systemkameror så utgör de fortfarande bara runt 7-8% av den totala kameraförsäljningen räknat i antal (och runt 10-11% räknat i värde). Och Nex har lite knappt en tredjedel av den försäljningen. Så det är ett långsamt sätt att nå ut.

Nu tycker jag att Sony ändå har gjort rätt senaste åren. De håller nog i stort sett ställningarna bland ägare till Minolta- och Sony-objektiv med hjälp av SLT-kamerorna, de har tagit nästan en tredjedel av den långsamt växande men för framtiden viktiga spegelfria systemkameramarknaden och de fortsätter göra bra och omtycka kompaktkameror (långzoomare, vattentäta och entusiastvarianter som RX100) plus att de har släppt RX1, en kamera som nog inte kommer att sälja i så stora antal, men i gengäld blir en mycket omtalad och omskriven profilprodukt - just sådant de behöver för att bli mer kända bland entusiaster. Man kan nog säga att RX1 fyller ungefär samma (marknadsmässiga) funktion för Sony som de rena proffshusen gör för Canon och Nikon.

Det sägs faktiskt att många tror inte att NEX är en Sony-produkt, kan bero på att så många olika adaptrar används till den även från då mera kända märken, en annan anledning är du inne på själv att Sony är dåliga på att framhäva sina kameror. En Sonychef som uttalade sig i en intervju för något år sedan påstod då i alla fall att en uppryckning måste ske vad gällde marknadsföringen om kamerorna, och Nexarna har synts i TV sedan en tid så lite händer väl.
 
Förresten, köpte man inte Contax också? Det hade nog varit det bästa att behållit det namnet på sina dslr.

Nu blev jag tvungen att googla lite. :)

Tydligen går Kyoceras licens på varumärket Contax ut i år nån gång, och då återtar Zeiss alla rättigheterna till namnet.
 
Peronligen tror jag inte SonyKM hade smällt så högt bland folk i allmänhet. Det bästa tror jag hade varit enbart MINOLTA (men det hade inte fungerat av diverse kända orsaker då Sony naturligtvis vill ha sin logga med)

Skit samma, nu sitter Sonyloggan där och inget går att ändra tillbaks.

Förresten, köpte man inte Contax också? Det hade nog varit det bästa att behållit det namnet på sina dslr.

//Lennart

Lite förenklat så köptes Konica av lågavlönade arbetare, Canon var ingenjörernas val. Det jämnades väl ut med tiden, Min Minolta 7000Si inköpt 1995 var inte så billig för den tiden fick jag ge 6400 Kr för enbart huset. Min KM5D kostade 6900 Kr med kit objektiv-2005.

Att dregla efter en Nikon F4 eller F5 var det enda som var möjligt, att dregla alltså.
 
Lite förenklat så köptes Konica av lågavlönade arbetare, Canon var ingenjörernas val. Det jämnades väl ut med tiden, Min Minolta 7000Si inköpt 1995 var inte så billig för den tiden fick jag ge 6400 Kr för enbart huset. Min KM5D kostade 6900 Kr med kit objektiv-2005.

Att dregla efter en Nikon F4 eller F5 var det enda som var möjligt, att dregla alltså.

När jag jobbade som svarvare i ungdomen hade jag en Mamiya SLR, skaffade en Konica T4 lite senare, men varför dregla efter F4 när det gick att köpa Nikon FM eller FE för marginellt lite mer pengar än en Konica? Eller varför inte en Pentax MX.

Å andra sidan betydde inte kamerahuset så väldigt mycket på de analoga tiden. Mer än som "filmhållare" och att det skulle vara hållbart.

På Verkstadsklubben i det företag jag jobbade i hade gubbarna Contax RTS, Canon A-1, Nikon F2, Olympus OM-1. Så här i snåla Småland var det ingen "proletärstämpel" på Konica.

Men jag kommer ihåg att det var så mycket annat som diskuterades inom foto än loggan på kamerakåken. Och det kändes ju sunt.

//Lennart
 
Jag gick i skolan på 1970-talet och hade alltså inga pengar alls. Konica Autoreflex T och Konica Autoreflex T3 var ett par kameror som jag definitivt dräglade över. De var mycket gedigna och var, som man skulle uttrycka det idag, "high-tech". Helt i min smak.

I skolans Fritt Valt Arbete, där jag valde foto, fick man hålla till godo med Praktica Super TL. Förvisso jättefint att skolan hade en kamera som man fick låna, men lite B var det ändå med en östtysk kamera (numera vet jag bättre :).

När jag mot slutet av 1970-talet hade sommarjobbat och fått ihop lite slantar så blev det dock en Olympus OM-1. Den kameran hade jag förälskat mig i, så det fanns inget alternativ.

(Nikon och Canon var sånt man kunde drömma om, men jag betrakade dem som ouppnåeliga.)
 
Mina kompisar var intresserade av foto långt tidigare än jag. Min bästa kompis på 50-talet fick en lådkamera i födelsedagspresent och sedan låg han på magen med huvudet täckt av kvistar och brödbitar framför kameran för att kunna locka till sig sparvar och duvor.

Min mamma var den som fotade i min familj och jag hittade tre bälgkameror som varit hennes när hon dött. Massor med bilder och fotoalbum från hennes ungdom. Min pappa som gillade att kolla på Stockholms Stadsauktion kom hem med en Zeiss Icon Contina till mig och jag blev verkligt glad över den. Välbyggd klump. Fick den i födelsedagspresent.

En annan av mina kompisar blev verkligen fotograf och han hade alltid bäst grejor som han ofta blev sponsad av sin välbeställda farbror, så han hade tidigt en Hasselbladare som vi bara gapade över.

Någon systemkamera blev det inte förrän jag började resa på allvar och köpte en Pentax ME som jag hade i 20 år. Den var helt outslitlig fast jag tappade den i marken vid flera tillfällen men på 70-talet så blev det alltså en Pentax märkligt nog och det blev det nog under påverkan av en jobbarkompis för egentligen var min drömkamera faktiskt Olympus OM-1 som jag faktiskt fattade att jag borde köpt istället när min dåvarande tjej köpte en sådan.

Nikon fanns inte på kartan förrän jag reste i Indien första åren på 70-talet och träffade n norsk fotograf som jag sedan reste en del med. Han hade två Nikon-hus t.o.m men det blev aldrig några Nikon för mig och det kommer det nog inte att bli i framtiden heller. Lite synd kanske för skulle jag byta så inte blev det Canon i alla fall utan jag skulle definitivt välja en Nikon hellre. Men Nikon har aldrig varit något drömmärke för mig. Canon har aldrig kommit i min väg och kommer aldrig göra det heller. Gillar inte designen.
 
Lite synd kanske för skulle jag byta så inte blev det Canon i alla fall utan jag skulle definitivt välja en Nikon hellre. Men Nikon har aldrig varit något drömmärke för mig. Canon har aldrig kommit i min väg och kommer aldrig göra det heller. Gillar inte designen.
Roligt med gamla kameror men man får akta sig så man inte blir samlare ;-) Jag har haft Diana, Nikon, Canon, Leica, Pentax oxh Mamiya analogt, Canon Panasonic och Sony digitalt. Jag tror jag stannar på Sony ett bra tag till om inget drastiskt händer, fpr väl se hur länge DSLR/SLT-kameror hänger med
 
Jo, när jag blev bättre bemedlad och erhållit ett "manschettjobb" innan jag beslutade mig för att bli fotograf till yrket hade jag en intensiv Leicaperiod. Såväl M- som R-serien. Användes en hel del i början av banan som "inhoppande" fotograf på div blaskor.

Men , Leica var ju så mytomspunnet och inte fan såg jag någon skillnad på bildkvalitet jämfört med min Nikon FM. Så jag sålde rasket. När jag blev fast anställd betalade blaskan mina kameror (Nikon F3), men privat hade jag då Nikon F2AS och FM som var helmekaniska samt en H-blad 500 c/m och en gammal Rolleiflex, tvåögd spegelreflex med Planar 80/2.8.

Men dessförinnan hade Canon F-1 gjort ett gästspel hos mig också. Jättebra kamera och de som säger om dagens konstruktioner att de är byggda som pansarvagnar kan aldrig hållit i en F-1. Den får dagens top of the line kameror att framstå som en gammal Trabant jämfört med en stridsvagn. Med monterad motor var den nästan skrämmande.

Jag kunde torskat på Canon då om de inte vore för att jag vant mig vid fokuseringen på Nikon. Canons gick åt andra hållet och det var inte så lyckat vid snabb fokusering som behövdes vid sportfoto.

Skit samma. Charmen med alla kameror oavsett märke på den tiden var, som jag tidigare framhållit, att även de billigaste kunde matcha de dyraste bara glaset och filmplanhållningen var okej.

Min första egna kamera fick jag när jag var 9 år. En Agfa Isola 6x9 cm negativformat med hela 2 st bländare och 1 tid. Och den var i alla fall mer exklusiv än Agfa Clack (äkta bakelit) medan min var av metall och hade en liten avståndsskala i alla fall. Men det blev ju bilder i alla fall.

Och här sitter vi och grottar ned oss i små petitessdefekter på kameror som anno dazumal skulle betraktats som världens 7:e och 8:e underverk.

//Lennart
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar