---
Och vad jag förstår är det fortfarande dyrare att tillverka en FF-sensor än en dito APS-C. Handlar det om kameror med OVF blir ju spegelhusen och alla mekaniska delar som ingår där per automatik också dyrare.
---
Riktigt. Och det handlar inte bara om att FF-sensorer är mångdubbelt dyrare att tillverka än APS-C dito, för det är de, utan som du säger att även en massa runtomkring blir dyrare i fullformat.
Det är helt klart ett väsentligt större problem att konstruera en tillräckligt bra "spegel" för fullformat än för APS-C, även om den är fast som i SLT-kamerorna. En Sony-representant sa ju förra året något i stil med: 'Att designa en Thin-Plate Beam Splitter för fullformat är ingenting för de räddhågsna eller hjärtsvaga.'
Det är ju lätt att inse att de tekniska svårigheterna ökar exponentiellt med sensorstorleken.
Huruvida detta var menat bara som en neutral information för att ingen skulle tro att det var något som gick att klara av på en kafferast, eller om det också hade en undermening med betydelsen 'Vi är de enda i kameravärlden som har stake, och vi sparkar ars** !' lär vi väl aldrig få någon bekräftelse på...
När jag första gången läste den intervjun var jag av uppfattningen att det inte fanns någon undermening alls, utan att det bara var något min hjärna hittade på för att ha roligt. Men ju mer tiden går, och med en fortsatt oavbruten ström av nya mer eller mindre knasiga idéer från Sony, ju mer börjar jag nog faktiskt luta åt att det kanske fanns en sådan undermening där trots allt...
Sedan har vi FF-slutaren. Den blir större och tyngre, men måste ändå löpa en längre distans på samma tid som slutarna i de mindre APS-C kamerorna, dvs den måste vara snabbare. Dessutom vill man på "pro-kamerorna" helst ha möjlighet att ställa in en kortare tid för blixtfotografering än på APS-C kamerorna. Vid blixtfotografering måste som bekant hela slutaren fortfarande vara öppen, det räcker inte med att det bara blir en spalt som löper över (såvida man inte använder HSS). Ju kortare tid som slutaren är helt öppen, ju enklare blir blixtfotografering vid starkt omgivningsljus. Och då måste förstås slutarridåerna löpa ännu snabbare. Större, tyngre och snabbare slutarridåer - då växer därmed också snabbt problemet med att fotografer inte kan förväntas gilla att slutaren bangar i botten med en sådan kraft att kameran närmast slits ur händerna på dem. Således behöver man även utveckla betydligt mera avancerade dämpningssystem.
Har man sensorstabilisering, som alla Alpha DSLR- och SLT-kameror har, så måste även denna göras starkare och kunna avge högre effekt för att kunna klara av att förflytta den större och tyngre FF-sensorn med tillräcklig snabbhet och precision.
En FF-sensor är fortfarande mångdubbelt dyrare att tillverka än en APS-C sensor. Jag vet att somliga har käbblat emot mig om detta tidigare, men jag ska försöka åskådliggöra det med ett enkelt exempel. Antag att man har en kiselplatta av en storlek som gör att man kan skära ut antingen 10 st FF-sensorer, eller drygt 25 APS-C sensorer. Det går aldrig att få ut alla dessa, eftersom det alltid blir ett visst antal fel på varje kiselplatta. De sensorer som drabbas av detta måste normalt kasseras (det kan finnas vissa undantag, men det blir för långt att gå in på här - mitt inlägg är som vanligt redan väldigt mycket längre än vad jag hade avsett...).
Antag sedan att det finns, säj, 10 st fel på denna kiselplatta, och att dessa är helt jämnt fördelade över ytan (så är det förstås bara delvis i verkligheten - detta är ett teoretiskt antagande).
Vad blir yielden då?
Jo, antalet FF-sensorer man får ut blir då 0 st - alla drabbas av ett fel någonstans. Yield = 0%
Men 10 fel kan slå ut maximalt 10 st APS-C sensorer. Yield = 60%
Riktigt så låg är yielden lyckligtvis inte i verkligheten när det gäller FF-sensorer, för då skulle vi ju aldrig ha fått några digitala FF-kameror alls såklart.
Fanns väl ytterligare lite faktorer som virrade runt i skallen på mig, men eftersom jag har sovit exakt noll sekunder i natt, så är jag nu i halvdvala. Men lika f-rbannat går det inte att somna! Ni som har god sömn vet nog inte riktigt hur bra ni har det...
---
Dock trodde jag att Sonys A99 med EVF skulle kunna bli lite billigare än OVF-modellerna med tanke på mindre åtgång av mekaniska delar. Men jag trodde aldrig på ett pris under 20.000:-
//Lennart
A99 är säkerligen billigare att tillverka än A900. Men lika säkert är också att utvecklingskostnaderna för detta helt nya och tidigare okända (och omöjliga) koncept ligger skyhögt över vad de var för A900:an. Och även där gjorde man en rejäl kraftansträngning - Sony-gubbarna har ju berättat att de ville få fram världens bästa OVF (bättre än den i Minolta Dynax 9), den bästa färgåtergivningen, suverän ergonomi (allt i gammal Minolta-tradition), en bildåtergivning som (då) bara gick att få från kameror som kostade tre gångers så mycket (och inte ens från dem vid låga ISO) och en avancerad kamera som man ändå inte behövde vara diplomingenjör för att kunna sköta. Men vid utveecklingen av A900:an hade ju Sony som bekant tillgång till sina Minoltagubbars nästan halvsekelgamla erfarenhet av att tillverka SLR-kameror, och även två DSLR-modeller på slutet (som jag naturligtvis inte behöver informera kärngänget här om).
När det gällde att utveckla SLT-tekniken fanns det däremot INGA erfarenheter att hämta någonstans ifrån, det var sannerligen att våga ge sig ut i "Terra Incognita" utan att veta vad man kunde råka ut för där. Har helt klart krävt en oerhört massiv insats på alla plan, och förmåga att aldrig ge sig, utan att kunna lösa alla hinder och "omöjliga" problem på vägen. Och har säkerligen kostat Sony skrämmande jättestora högar av yen. Och detta trots att ingen kunde veta ifall det ens var möjligt att få fram något som skulle kunna bli praktiskt användbart.
Men det fanns väl erfarenheter att hämta från Canon med sina Pellix-kameror? Alla problem var väl lösta redan där?
Inte alls!
Precis ALLTING är olika löst i SLT-kamerorna, FÖRUTOM att båda systemen använder en icke-rörlig "spegel". Även den är f.ö. helt olik i de båda systemen - Canon använder ett tunt membran (och därmed alldeles för ömtåligt för att kunna användas i kameror för en massmarknad), medan Sony använder en tunn platta.
Så i den mån Sony överhuvudtaget har lärt sig nåt från Pellix-kamerorna, så är det i så fall enbart hur man INTE ska göra!
Måste för säkerhets skull STARKT BETONA att detta inte alls är nedlåtande menat. Canon skrev ett nytt blad i kamerahistorien när de tog fram Pellix-kamerorna - en djärv innovation på den tiden. Canon hade SJÄLVFALLET då inte tillgång till de avancerade material och tekniker som är tillgängliga idag.
PS Jag hoppas att jag inte har åstadkommit enbart virrigt pladder ovan - tror att jag för ögonblicket mycket väl kan vara i betydligt sämre kondition än vad Lennart enligt egen uppgift var när han skrev sitt manifest...
.
