Sonys systemkameror (och kanske andra också)

[Sten-Åke Sändh]

Jag har alltid en kombinerad dator- och kameraväska med mig till vardags, och i den ligger en kamera samt 5-6 objektiv. Tyvärr hjälper det inte att kameran alltid är med på dagarna när tiden går åt till oviktiga saker som att arbeta och pendla till och från jobbet.

Någon har uppenbarligen "blåst" oss Per! Annars skulle vi ju inte ha missat dagsljuset.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag har sedan ganska länge konstaterat att alla kameror är tekniskt mycket bättre än vad jag är, så det spelar inte så stor roll vilken jag väljer. Valet av kamera blir därför en övning i personliga preferenser, ytterst subjektiva beslutsparametrar samt till stora delar känsloyttringar.

Den kamera jag väljer är den kamera som är roligast att använda helt enkelt. Den tekniska bildkvaliteten är hos alla moderna kameror med råge tillräckligt bra för mina ändamål (och jag dristar mig nog till att påstå att det gäller de flesta av oss; kanske med undantag för kräsna typer som Lennart , så det är ingen större poäng med att sitta och detaljjämföra kameror på DXO.

Nä, det bästa är att köpa den kamera man trivs bäst med.

Ja och i det tror jag du har helt rätt, för är det kul så gör man det och det är ju första förutsättningen för att det överhuvudtaget ska bli några bilder.

Sedan kan man faktiskt insperera sig genom att gå på utställningar, gallerier och Fotomässan. Jag är ute efter lite intressanta böcker. Ska försöka pricka in några intressanta föredrag på mässan också. Vem vet, vi kanske stöter på varann i vimlet nästa vecka.

 

[Photocon]

( Ps. en kräsen Lennart är undantagen )

//Bengt.

Saker och ting ställs mot varandra över tid. Jag är inte sååå kräsen. Skickade för några dagar sedan till andra medlemmar på FS som gick ut på följande:

Citerat ur mailet:

"Egentligen skulle jag vilja starta en diskussion typ "När fasiken får vi nog?".
Upprinnelsen var ju när en av mina backupdiskar pajade och jag fick leta upp en mängd bilder från 1999 och fram till sommaren 2012. Samtliga tagna med dslr.

Tack och lov hade jag ju majoriteten av mina bilder på andra diskar/dvd/cd. De som jag befarade gått åt pepparn på den havererade disken utgjorde dock flera tusen utvalda bilder. 90% av dem lyckades jag återställa.

TILL SAK: Upptäckte att jag tog bättre PRIVATA bilder förr som dessutom blev ännu bättre när jag körde om dem i moderna konverterare.

De 2 senaste åren visade filerna mest upp "tekniska excesser" där jag försökt pressa upplösning, DR och färger till max. Motivmässigt var de ganska ointressanta, men kul att se att D800, A900, 5DMkIII m fl levererade.

Icke desto mindre hittade jag filer från 10D/20D/1D/1Ds/1DMkII/1DsMkII/5D och D1/D100/D2Xs/D3/D200/D300 och D3 där många bilder mer än väl räckte till att göra bra printar från och i ganska rejäla storlekar. Men pointen är att de motivmässigt dessutom var fasiken så mycket bättre än mina senare alster.

Visst är det jättekul att se utvecklingen på kamerorna, men ändå inställer sig ändå just frågan när enough är enough.

Nåja, den frågan kanske inte är allmängiltig utan ligger mer på mitt personliga plan, men jag borde försöka hitta en bättre balans mellan att plåta vettiga motiv och "testskjutningar". Annars blir jag väl bara en sur gubbjävel som slutar utvecklas som bildskapare och håller tillgodo med en "kugghjulslycka" eller kanske rättare sagt elektroniklycka istället. Fotoglädje består ju inte bara av prylar (även om de hjälper till utan till större delen av andra faktorer.

Om ni känner igen er i situationen så svara gärna och berätta hur ni hanterar den. Eller om ni varit i den och hur ni lyckats ta er ur den. Jo, jag har haft liknande svackor förr och tagot mig ur dem, men den här gången är det på extrem bekostnad av bra bildinnehåll även om de nya bilderna håller en för mig imponerande hög teknisk bildkvalitet. Men det är inte så mycket soul i dem."

Så skrev jag och det torde väl understryka att jag under min yrkesverksamma karriär haft många kameror från dslr-kamerans barndom och framåt. Vissa ägda, andra lånade. Yrkesbilderna må vara en sak. Det är inte de jag snackar om utan mina privata bilder som jag tycker är halvtråkiga. Men det är mitt privata dilemma att sparka mig själv i baken och göra intressanta bilder.

Pointen är just nar fasiken får vi nog med s k prestanda för våra egna personliga behov. Jag anser att utvecklingen av segmentet dslr på många sätt är betydligt mindre än vad vi kan förledas att tro. Visst har det tillkommit lite mer upplösning, lite bättre lågljusegenskaper etc men inte så revolutionerande att man kan tala om verkliga genombrott.

Kolla vad det går att göra med en 8 år gammal 20D, en 11 år gammal 1Ds, en 7 år gammal D3 (kameror som kan köpas begagnade för en spottstyver för vad de en gång kostade) liksom en 4 år gammal A900 och ännu äldre A700.

Däremot är jag kräsen i den bemärkelsen att jag inte vill ha objektiv som kastrerar kameran eller vice versa.

Om vi bortser från just dslr har det däremot skett en trevlig utveckling med mindre spegelllösa kameror som har stora sensorer.

//Lennart

 

[millgard]

Klokt inlägg - rent tekniskt har kamerorna alltid "räckt till", det är väl bara det att vi hela tiden flyttar gränserna och vill känna oss up to date. Fortfarande är mina bästa bilder tagna med en Minolta SRT-101 och 50/1,7, helt enkelt för att jag nog på detiden var mindre tekniskt fokuserad och funderade mer på bilderna och vad de uttryckte.

 

[Photocon]

Klokt inlägg - rent tekniskt har kamerorna alltid "räckt till", det är väl bara det att vi hela tiden flyttar gränserna och vill känna oss up to date. Fortfarande är mina bästa bilder tagna med en Minolta SRT-101 och 50/1,7, helt enkelt för att jag nog på detiden var mindre tekniskt fokuserad och funderade mer på bilderna och vad de uttryckte.

Tack! Ang gränsflyttningen undrar jag ibland om det är vi som konsumenter eller tillverkarna som står för den. Troligtvis båda parter.

Fabrikanterna uppfinner hjulet gång efter annan samtidigt som vi kanske kräver mera avancerade kameror till så låga priser som möjligt. Dessutom verkar det ju vara ett överlevnadskrav för kameraindustrin att vi kontinuerligt "uppgraderar" (ett fint uttryck som egentligen bara är en omskrivning för att köpa en helt ny kamera efter 2-3 år och ställa den gamla i skåpet eller sälja den till ett väldigt lågt pris).

I rättvisans namn har det kommit några funktioner över tid som jag personligen tycker är en bra utveckling; focuspeaking, LV till exempel. Kamerorna har också blivit billigare.

Nu valde jag en D800 istf en A99, men om man läser den här tråden bakåt framkommer många extremt höga förväntningar på A99.

Jag vill inte på något vis stryka fabrikanter medhårs, men jag tror att den bästa investeringen man kan göra många gånger är att uppgradera sina egna kunskaper istället. Eventuellt också se över sina bildbehandlingsprogram, lära sig mera om uppskalning, nedskalning, hur man kalibrerar bildskärmar, skapar bra färgprofiler för just den/de kameror man har.

Uppgraderingen av sig själv kan även omfatta att gå på utställningar samt försöka vara öppen för nya intryck. Sten-Åke har ju varit inne på detta tidigare.

Hursomhelst när det gäller A99:s för- resp nackdelar tror jag att det vore nyttigt att vända lite på kuttingen och inte fråga sig vad en A99 kan göra för fotografen utan vad fotografen med öppet sinne kan göra med en A99 för att få ut mer av det egna bildskapandet. Gäller inte bara A99, men tråden handlar ju om den och A99 har lanserats mitt i en svärm av andra FF-kameror i ungefär samma prissegment.

Ibland är det verkligen befogat att skaffa ny kamera, men ganska ofta inte om det bara gått en kamerageneration mellan köpen. Sedan finns det givetvis undantag. Exempelvis om man har en väldigt "trög" kamera och verkligen behöver högre bps eftersom man börjat plåta sport/action istället för stilleben.

Hursomhelst har jag ofta tagit ner mig själv på jorden efter att freakat ut helt på diverse tekniska experiment genom att sätta en gammal 50 eller 35mm glugg på kameran och tagit en fotopromenad. Är ganska nyttigt att använda gammal hederlig "fot-zoom", d v s backa eller gå framåt mot motivet och vara tvungen att välja lite obekväma vinklar.

//Lennart

 

[millgard]

Och framförallt: Utan kunskaper i Lightroom/PS har dagens fotograf ingen större nytta av den senaste tekniken som kommer varje halvår.
Missförstå mig rätt - min nuvarande D300s är överlägsen min förra D80, men den ger faktiskt inte bättre bilder per automatik. Och min gamla Nikon FE ger med 55/2,8 Micro fantastiska bilder när det gäller bildkvalitet, sedan är det upp till mig att hitta bilden. På samma sätt som en gammal mellanformatare fortfarande presterar extremt väl, förmodligen för att man får tid att fundera lite mer på varje bild.
Jag var glad om jag hade fem bra bilder på en 36-rulle. Nuförtiden när man rasslar iväg kanske femhundra bilder på en dag blir det inte samma utfall med keepers.

Nog med offtopic, men alla toppkameror är mer än tillräckligt bra idag, det är annat som avgör. De skillnader i handhavande och finesser som skiljer märkena åt gör ju att konsumenten kan välja mer fritt än vad pressfotomonopol gör åt en.


Alla ev missförstånd, märkliga citeringar beror på Tapatalk.

 

[millgard]

Och med lite perspektiv: Minolta har alltid varit mycket innovativa, en tradition som Sony naturligtvis fortsätter med.


Alla ev missförstånd, märkliga citeringar beror på Tapatalk.

 

[Photocon]

Och framförallt: Utan kunskaper i Lightroom/PS har dagens fotograf ingen större nytta av den senaste tekniken som kommer varje halvår.

Ja, det var liksom underförstått i mitt tidigare resonemang så jag håller med dig till 100%. För ordningens skull kanske vi ska tillägga att andra också använder Capture One från Phase One samt andra rawkonverterare på marknaden. Oavsett vilket editerings/framkallningsprogram man använder så är man ganska naken utan att ha lite mer än rent basala kunskaper.

Vet inte om Adobe kommit med någon profil ännu i Camera Raw för A99. Någon som vet?

//Lennart

 

[PMD]

Ibland är det verkligen befogat att skaffa ny kamera, men ganska ofta inte om det bara gått en kamerageneration mellan köpen. Sedan finns det givetvis undantag. Exempelvis om man har en väldigt "trög" kamera och verkligen behöver högre bps eftersom man börjat plåta sport/action istället för stilleben.

Hursomhelst har jag ofta tagit ner mig själv på jorden efter att freakat ut helt på diverse tekniska experiment genom att sätta en gammal 50 eller 35mm glugg på kameran och tagit en fotopromenad. Är ganska nyttigt att använda gammal hederlig "fot-zoom", d v s backa eller gå framåt mot motivet och vara tvungen att välja lite obekväma vinklar.

Jag har numera roligast när jag fotograferar med min Nikon F2 eller min Contax II. Bildresultatet blir förstås långt efter vad man kan åstadkomma med en modern digital småbildskamera, men det gör inte så mycket. Det är själva processen som är nöjet.

Annars håller jag med om att det ibland är befogat att skaffa en ny kamera.
Eftersom jag ännu inte äger någon digital småbildskamera så är en sådan högst upp på min önskelista. Om det hade slumpat sig att jag hade en bunt Minoltaobjektiv så hade nog A99 legat riktigt bra till eftersom det är så jäkla kool high-tech-kamera. (Jag gillar sånt.
Tyvärr, för den här tråden, ligger nog Nikon eller Canon bättre till hos mig eftersom mitt innehav av objektiv domineras av dessa båda märken.

 

[Bengf]

När man var yngre så dreglade jag allt över dom fina kameror som kom, priserna satte burdust stopp för att kunna äga en värsting kamera, objektiven var inte heller billiga, men förbaskat kul att läsa om den tidens fina kameror.

Har alltid gillat tidskrifter av olika slag, att stö sig en stund på söndagseftermiddagen med en färsk tidning i handen ( gick ofta bra med en gammal också ) var trevligt så där efter maten. Man imponerades av alla fina bilder man såg och bilderna finns i alla typer av tidskrifter, bilderna utgjorde en central roll som man är så van vid att man inte alltid tänker på det.


Den värsta köplusten dämpas nog med stigande ålder, men kan i alla fall sakna den spontana ungdomliga ivern över ett nytt kameraköp, det blev en del kompaktkameror under åren dom var lite billigare att köpa visst var det kul med en ny kamera och väntan på bilderna.


//Bengt.

 

[Sten-Åke Sändh]

Kort fråga till er som har A99:

Har ni skaffat er några erfarenheter än av AF-systemet i A99. Det verkar ju vara det som på papperet imponerat mest på mig. Har väl sett någon video också. Hur funkar det med filmningen?

Kom igen nu, nu måste vi få höra mer i detalj hur A99 sköter sig tycker i alla fall jag.

 

[Photocon]

Kort fråga till er som har A99:

Har ni skaffat er några erfarenheter än av AF-systemet i A99. Det verkar ju vara det som på papperet imponerat mest på mig. Har väl sett någon video också. Hur funkar det med filmningen?

Kom igen nu, nu måste vi få höra mer i detalj hur A99 sköter sig tycker i alla fall jag.

Instämmer helt. Ni som har skaffat A99 kunde väl vara så snälla att rapportera hur kameran fungerar. Såväl för- som nackdelar och inte bara AF-system utan hela paketet.

Det är ju faktiskt så som sådana här trådar brukar fungera; först spekulationer, sedan några som skaffar kameran och redovisar sina erfarenheter och ofta med en del bildexempelsutsnitt.

//Lennart

 

[larsborg]

När man var yngre så dreglade jag allt över dom fina kameror som kom, priserna satte burdust stopp för att kunna äga en värsting kamera, objektiven var inte heller billiga, men förbaskat kul att läsa om den tidens fina kameror.

Har alltid gillat tidskrifter av olika slag, att stö sig en stund på söndagseftermiddagen med en färsk tidning i handen ( gick ofta bra med en gammal också ) var trevligt så där efter maten. Man imponerades av alla fina bilder man såg och bilderna finns i alla typer av tidskrifter, bilderna utgjorde en central roll som man är så van vid att man inte alltid tänker på det.


Den värsta köplusten dämpas nog med stigande ålder, men kan i alla fall sakna den spontana ungdomliga ivern över ett nytt kameraköp, det blev en del kompaktkameror under åren dom var lite billigare att köpa visst var det kul med en ny kamera och väntan på bilderna.


//Bengt.

Hur annorlunda har inte diskussionen nu blivit över ämnet fotografering?
Tidigare, under mina snart tio år, som jag har följt FS Forum, har de flesta bara tittat framåt, det senaste är alltid bäst!

Bättre upplösning, flera bilder/sek, högre dynamik, bättre grepp på kamerahuset, tillverkaren har flest objektiv i sitt sortiment (vem köper allt då?)…osv., några har bytt kamerahus, vid nästan varje ny lansering, - några ger upp, säljer allt för att byta märke!
För att få bättre bilder?

När alla perfekta bilder faktiskt är beroende av fotografen själv, ganska lite är det kameran det beror på, all teknisk lull-lull påverkar knappast den färdiga bilden, tillverkaren vill att vi ska tro så, alltså grundlurade konsumenter, som håller uppe försäljningen!
Nu vaknar någon, men så är verkligheten, vi matas med en mördande reklam, - släng det gamla, köp bättre nytt!
Skitsnack!

Jag tycker inte köplusten är beroende av fotografens ålder, utan när vi är unga går vi på vad som helst i reklamväg, osäkra på våra val, - däremot med åldern blir man mera skeptisk, har mera erfarenhet, kan jämföra mycket bättre om ett köp är värt pengarna, köplusten finns kvar, man har ofta råd, men sunt förnuft säger, kanske, eventuellt, till slut blir det nej, prylen behövs inte, så enkelt blir beslutet.

Någon skrev tidigare, de bästa bilderna har han tagit med en A-SLR Minolta SRT-101 med 1,7/50mm objektiv, - kan bara hålla med, så fint kamerahus, perfekt objektiv, enkel hantering, utmärkt stor OVF, då kan det bli perfekta bilder, när fotografen är van vid sin gamla ”bettan”!

Den stora fördelen, rent fotografiskt, med digitalt är att man kan fotografera under mycket sämre ljus än med analogt, ISO 1600 digitalt hanterar de flesta kameror nu utan problem, ISO 400 analogt är för mig det högsta jag använder, sedan blir kornet störande.

Det fanns riktigt perfekta analoga kameror förr, även jämfört nu med en ny digital A99:a, kolla på gamla bilder, ha-ha!

 

[Sten-Åke Sändh]

Det har är i princip OT i denna tråd men jag ska försöka återknyta.

Jag kan bara svara för mig själv men LR 4 klarar sig väldigt bra på egen hand.
Om man inte ska göra något annat av bilden är den föreställer ur kameran så behöver inte jag något annat än Lightroom. Jag har haft tillgång till Photoshop sedan det portats till Windows de första åren på 90-talet (Det kom ju först för Mac tre-fyra år tidigare). Så så länge är det alltså sedan PS funnits i en Windows-version också). Men jag har alltid tyckt att det inte riktigt passat mig. Det är idag alldeles för överlastat för min smak.

Lightroom däremot är idag en annan sak och Lightroom är byggt för ett rationellt arbetsflöde med RAW-bilder direkt kameran och det är inte Photoshop, men jag avskydde det till en början. När Adobe köpte Pixmantecs RAWShooter bara för att direkt brutalt lägga ner den snabbast växande konkurrenten var jag riktigt sur på Adobe även om de gav mig en Lightroom 1.0 gratis som plåster på såren. Sår var det för i princip så kunde ingen ta med sig det jobb man gjort i RS då konverteringen var urusel. Det var bara börja om på nytt eller ha kvar RS för de gamla bilderna, vilket jag har än idag. Orkar inte göra om allt.

Jag anser fortfarande att RAWShooter var helt överlägset de första versionenrna av LR. Bildkvaliteten blev helt enkelt sämre ur LR än RS och det tog ända till version 4.0 innan Adobe fick till previews hyfsat.

Problemet med Lightroom i början var ju att man inte kunde påverka enskild del av bild så de tidiga versionerna stod inte "på egna ben" om jag ska anknyta till din skrivning. Men nu kan man göra det efter version 2.x tror jag det var, genom att vi fått "adjustment brusch" och då är i alla fall jag hemma. Lightroom var inte speciellt bra för mina Minolta- eller Sony-RAW till en början men version 3.x blev det verkliga lyftet och efter det älskar jag LR.

Jag hävdar som jag sagt tidigare, att de stora förbättringar som skett i flera RAW-konverterare har varit betydligt viktigare och mer genomgripande för vad man får för resultat ur HELA arbetsflödet än de förbättringar en ny kamera givit. LR 3.x var ett riktigt signifikativt steg och 4.x har gjort LR ännu bättre. Version 4.x är väl den första version där Adobe till sist kommit till rätta med en del av de fula haloeffekter överskärpning tidigare så ofta orsakade. Sen spelar de väl ingen större roll om man kör Camera RAW istället men det har ju visat sig att vid de senaste uppgraderingarna så kommer nyheterna först i LR och sedan i ACR. Lightroom når förmodligen fler än ACR i dessa dagar.

 

[Sten-Åke Sändh]

Hur annorlunda har inte diskussionen nu blivit över ämnet fotografering?
Tidigare, under mina snart tio år, som jag har följt FS Forum, har de flesta bara tittat framåt, det senaste är alltid bäst!

Bättre upplösning, flera bilder/sek, högre dynamik, bättre grepp på kamerahuset, tillverkaren har flest objektiv i sitt sortiment (vem köper allt då?)…osv., några har bytt kamerahus, vid nästan varje ny lansering, - några ger upp, säljer allt för att byta märke!
För att få bättre bilder? ..........................

Jag jag tror att du har verkligt rätt i detta och det är lite taskiga nyheter för prylmånglarna. Fler och fler inser att det de har är "good enough" med råge redan som Lennart redan påpekt.

 

[patrik.f]

Instämmer helt. Ni som har skaffat A99 kunde väl vara så snälla att rapportera hur kameran fungerar. Såväl för- som nackdelar och inte bara AF-system utan hela paketet.

Det är ju faktiskt så som sådana här trådar brukar fungera; först spekulationer, sedan några som skaffar kameran och redovisar sina erfarenheter och ofta med en del bildexempelsutsnitt.

//Lennart

Jag har haft A99 i snart en månad nu och har precis sålt min gamla A850(inköpt i maj..) Jag är ingen duktig fotograf utan nybörjare och jag har inte hunnit lära mig A99 ännu förstås.
Det första jag tänker på är att 99:an är så lätt att fota med. Man kan vara lekfull och använda den i konstiga situationer. Mycket pga skärmen och EVF. Med A850 behövde man vara mer förberedd och den ställer högra krav på alla förutsättningar som påverkar resultatet. Jag har faktiskt ganska svårt att förstå dom som klagar på EVF eftersom jag tycker att den fungerar som ett mycket effektivt hjälpmedel att sätta fokus, särskilt med manuella objektiv. Det är det jag använder "siktet" till. Skuggor och hög/lågdagrar och sånt jag har för mig att det brukar invändas mot när det gäller EVF är kanske överkurs för mig att komponera i sökaren.
Det mest negativa jag kommer på är nog batteriförbrukningen. En dags aktivt fotande kan säkert kräva fyra-fem batterier är jag rädd. Sen tycker jag att hjulen och joysticken var skönare på A850 men fom har kanske inte hunnit bli inkörda på 99:an än.

 

[Sten-Åke Sändh]

....................Den stora fördelen, rent fotografiskt, med digitalt är att man kan fotografera under mycket sämre ljus än med analogt, ISO 1600 digitalt hanterar de flesta kameror nu utan problem, ISO 400 analogt är för mig det högsta jag använder, sedan blir kornet störande........................

Klart att det är en stor fördel att kunna foto på högre ISO men den största fördelen oavsett digitalkamera är nog istället möjligheten till direkt återkoppling från tagen bild till möjlighet att direkt se hur det blev. Det är överlägset rent pedagogiskt och det gör att man lär sig klart mycket snabbare idag än förr i tiden hur ens kamera fungerar. Kombinberat med att det "inte kostar något" att ta fler bilder så är det mycket värdefullt. Under filmtiden var kostnaderna att ta fram bilderna (även om man gjorde det själv) och filmen en klart hämmande faktor och det var också under en tid när folk i Sverige genomsnittligt sett var fattigare än idag.

Visst kunde det vara kul att vänta på sina bilder också för det var förväntningar precis som Bengt beskriver och sådana tycker många det är roligt att ha men jag tror att om man får välja så väljer nog de flesta direkt att se hur det blev.

Hellre en A99:a än en gammal Minolta, så var det sagt. När det gäller foto så tycker jag det är svårt att hävda att "allt var bättre förr". Det är mycket mycket bättre nu än då och sedan får de utdöende medlemmarna i "Analoga sällskapet" i "Gårdagsköping" tycka vad de vill. Jag säger bara tänk vad många fler bilder jag hade kunnat ta på alla resor jag gjort om jag sluppit tänka på kostnaderna för film.

 

[Bengf]

När jag var Australien 1997, valde jag att ta med kompaktkameran för smidighetens skull tog en 7-8 rullar med bilder, alla var inte 36 bilders. Då skulle man ha haft en digitalkamera då hade jag säkert tagit betydligt mera bilder.

Här håller jag med StenÅke om att digitalkameran kändes som en revolution i sättet att direkt kunna titta på bilderna och att snabbt ta bort bilder som blev allt för tokiga.


Möjligheten att man till och med för varje bild kan ändra ISO tycker jag är en revolution i sig, helt otroligt tycker jag.


Lågljuskänslighet är inte bara för att fota sotaren i kolkällaren utan det bästa för mig är att kunna ta med snabbare tider som vi avhandlat i tidigare trådar, även om det också kan kollidera med mera brus men Iso 800-1600 räcker långt.

Sedan kan jag visst tycka att dom som vill fota analogt i bland har sin speciella tjusning helt klart. det har allt som oftast visat sig att man till viss del inte vill döda allt det gamla, det var mycket som var bra också förr även i tidiga digitalkameror som sedan glömts bort.

En tidning jag inte får nämna har haft bra artiklar om bortglömda finesser. och den gamla 28 tummaren till TV vill jag inte ha tillbaka.



Intressant är att nya D4 är en D3s som är lika med D3, största skillnaden är lite mera pixlar, där ligger det mesta gamla kvar, D3s står sig väl i tio år till ser det ut som vad mer går att begära i bildkvalitet.


A900 tycker jag är en annorlunda historia, för det var första försöket liksom, dom var lite efter vad gäller lågljusegenskaper och skulle snart bli klart bättre.


//Bengt.

 

[larsborg]

Klart att det är en stor fördel att kunna foto på högre ISO men den största fördelen oavsett digitalkamera är nog istället möjligheten till direkt återkoppling från tagen bild till möjlighet att direkt se hur det blev. Det är överlägset rent pedagogiskt och det gör att man lär sig klart mycket snabbare idag än förr i tiden hur ens kamera fungerar. Kombinberat med att det "inte kostar något" att ta fler bilder så är det mycket värdefullt. Under filmtiden var kostnaderna att ta fram bilderna (även om man gjorde det själv) och filmen en klart hämmande faktor och det var också under en tid när folk i Sverige genomsnittligt sett var fattigare än idag.

Visst kunde det vara kul att vänta på sina bilder också för det var förväntningar precis som Bengt beskriver och sådana tycker många det är roligt att ha men jag tror att om man får välja så väljer nog de flesta direkt att se hur det blev.

Hellre en A99:a än en gammal Minolta, så var det sagt. När det gäller foto så tycker jag det är svårt att hävda att "allt var bättre förr". Det är mycket mycket bättre nu än då och sedan får de utdöende medlemmarna i "Analoga sällskapet" i "Gårdagsköping" tycka vad de vill. Jag säger bara tänk vad många fler bilder jag hade kunnat ta på alla resor jag gjort om jag sluppit tänka på kostnaderna för film.

Snabbt att se resultatet är för mig, troligen även för dig också, inte det viktigaste, eftersom ingen av oss två har nyss börjat hantera en kamera, det sitter i ryggmärgen, nästan, vid tveksamheter hur bilden skall bli brukade jag ofta ta flera alternativ exponeringar, gör så fortfarande.

För nybörjaren, ja, då blir det genast något annat, pedagogiskt att se snabbt eventuella fel!

Vänta på resultatet det var inget som jag brydde mig om, eftersom man då inte hade något annat val, vid analog fotografering.
Nästan sant, vid sv/v var det egen framkallning och kopiering, snabbt också, bilderna klara inom några timmar, så även idag.

Film dyrt?
Jag har genom åren köpt storpack av film, lagt i frysboxen, laddat sv/v (Tri-X-Pan) manuellt i kassetter, skitenkelt, busbilligt.

Skjuta iväg en massa värdelösa exponeringar, inom digitalt, kostar inget, imponerar inte alls, den färdiga bilden på papper kostar i alla fall lika mycket, antingen om mediet är analog film eller digital fil, när det hanteras på ett lab., hem-foto-printern älskar bläck, dyrt i längden.
Se bilden på en platt-TV gör skillnad, likt diafoto, det kostar inget extra, en platt-TV har man även ändå tidigare i bostaden!

Närrå, tro inte, att jag tillhör "Analoga sällskapet" i "Gårdagsköping",
använder både analoga och digitala kameror!

En A99:a är för mig lika klumpig, som min A900, FF sensor var valet då för mig, men tror att inom några år kommer en NEX-9:a, vad det innebär klurar du ut säkert själv, - FF sensor i ett mycket behändigt kamerahus!
RX1 med en liten fast zoom-optik kan säkert komma, inom några år, kamerahus typ A99 tror jag inte på, borta inom några år.

 

[larsborg]

Möjligheten att man till och med för varje bild kan ändra ISO tycker jag är en revolution i sig, helt otroligt tycker jag.

Bengt.

Där skrev då något, det vi idag tycker är självklart, inom fotografering!
Digital tekniken ger möjlighet till ändring av känsligheten för varje ny exponering, förr, mycket förr, när Kodachrome 25 fanns, blev man rökt att ta bilder, - om det inte var högsommar, med starkt solsken, mitt på dagen!